Bostadskongress. 9 augusti 1945. Ericssonska stiftelsen byggdes på 1920-och 1930-talet mellan Floragatan och Banérgatan som bostäder för äldre utan egna medel. Joh. och Elisabeth Ericssons donationsfond grundades genom testamente av grosshandlaren Emil Ericsson till minne av hans föräldrar. 24 lägenheter i fyra envånings-hus av trä invigdes, april 1928. Huvudbyggnaden i två våningar och två envåningshus av sten invigdes 1934 och anläggningen, ritad av Gunnar Wetterling. Samman-lagt 68 lägenheter med ett rum och kök, en samlingsal och vaktmästarbostad. Stiftelsens byggnader övergick 1981 i Gavlegårdarnas ägo. De har på senare tid använts som studentbostäder efter ombyggnad och restaurering. Envåningslängorna har byggts om till större hyres-lägenheter.
Från 299 kr
Herman Eriksson f. 15/11 1876 i Älgarås, död 27/2 1968. År 1881 flyttade hans föräldrar till Mäloset, där han sedan bott. 1907 köpte han gården. 1908-1938 fjärdingsman. Företrädaren bodde i Bråten. Till en början var lönen 450 kronor om året. Postbärare närmare 30 år. Företrädaren, Karl Sjöberg gick alltid de 32 kilometrarna två gånger per vecka. Från 1937 postgång varje vardag. H. E. har använt cykel eller spark. Hästskjuts och någon gång bil. Hustrun Hulda (Säll) f. 6/9 1881, död 12/8 1946. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
"Anders Lycka" i Guntofta, Släp. Bostad med glasveranda. Framför dörren står en flicka. Fotografiet ingår i dokumentationen från 1982 av Guntofta 1:4, tidigare Börje Månsgård. 1902 arrenderade systrarna Sofia och Albertina Johansson "Anders Lycka". De köpte ett hus av David Johanssons föräldrar vid Prästbron som flyttades till Dalslyckan, där de skulle få bo under sin levnad. Arrendeavtalet var 20 kvinnodagsverken. Sofia var jungfru i Guntofta där hon mjölkade och skötte Maria Hansson. Fastigheten fick beteckningen Guntofta nr. 1. Albertina dog 1926 och Sofia 1938.
Saidas föräldrar i Sibirien år 1956. Anna och Ivan Rosin tvångsförflyttades (deporterades) från Estland till Sibirien 1950. De var där i nio år och lyckades bygga upp en dräglig tillvaro med kor, höns och egen trädgård. I bakgrunden ses deras eget hus. Kossorna hette Vera och Hjärta. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Här ligger en av gråtrutingarna och trycker i den srota redan. Man ser på bilden exkrementerna efter ungarna och deras förldrar. Bilden togs på 3 cm avstånd. Men ser också de grova grenarna som underrede till boet, som låg i en skreva i den stora sneda stenen isolerad i nordvästra Hjälmaren.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
Interiör från fröken Astrid Malmborgs föräldrars hem. Ett stort fönster med ljusa, tunna gardiner i centrum. Till vänster det en målning med en fiolspelande man, möjligen målning självporträtt av Edvard Berggren. Mittemot står det en vit soffgrupp med slagbord, stolar och soffa. På väggen hänger flera målningar, bland annat ett porträtt föreställande hennes morfar, borgmästare Victor Egnell i ämbetsuniform. Det är målat av hennes pappa, konstnären Pelle Malmborg.
Med en intensiv och levande blick möter oss här Sofia Wallberg. Gift 1871 med handlare Carl Fornander i Linköping och det är uppskattningsvis runt den tiden hon lät sig porträtteras. Maken drev sin handelsrörelse med framgång och de torde haft det gott ställt med goda livsvillkor i sin centrala bostad invid Stora torget. Så hade livet inte startat för någon av dem. Carl Fornander hade som fosterbarn inflyttat till Linköping och tidigt kommit i arbete som bodgosse. Sofias föräldrar hörde till den lägre rankade arbetskraften vid godset Engelholm i S:t Anna. Likt sin make lyckades Sofias far emellertid att bryta sig ur sin givna lott och blev under Sofias uppväxt kopparslagare och gårdsägare i Valdemarsvik. Hur Sofia mötte sin make med så skilda liv och hemorter är oklart men sensommaren nämnda år stod deras bröllop i Linköping. Äktenskapet blev barnlöst och efter makens död 1896 valde hon att flytta till sin yngre bror i Karlstad, där hon avled 1905.
Karl Forsman porträtterad något av 1890-talets år, möjligtvis i samband med sin anställning som folkskollärare i Rejmyre från 1897. En till det yttre goda förutsättningar var han född i Åsbo 1848 som son till trädgårdsmästaren vid Strålsnäs säteri. Barndomen skulle ändå rymma besvärligheter. Tidigt tycks exempelvis fadern kommit i klammeri med sin arbetsgivare och avhysts från säteriet. Efter en tid i Vadstena inflyttade Karl med sina föräldrar till Linköping där källorna visar frekvent omflyttning för den nu före detta trädgårdsmästaren och hans familj. I sina tonår avled dessutom Karls moder och därpå dömdes ävenså fadern till fängelse för snatteri. Under dessa förutsättningar lyckades Karl ändå utbilda sig och från 1873 återfinns han i tjänst som lärare i Närke och som nämnts vidare i östgötska Rejmyre. Från 1874 gift med Beata Maria Köhler.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.