Gruppbild utomhus i en trädgård, med fruktträd och bärbuskar i bakgrunden. Längre bakom skymtar också ett staket. I gräset sitter två kvinnor i vita finkläder och en man i mörk kostym, väst och fluga (troligen Gottfrid Nylén). Bakom, i mitten på stolar, sitter ett äldre par i mörka kläder, kanske svarta. Kvinnan är troligen Mathilda (Tilda) Eriksdotter och mannen Emil Olsson, vilka är morföräldrar till den lilla flickan som står emellan dem - Elvy Nylén. Elvy har vit sommarklänning och långt, utsläppt hår, med en rosett fäst baktill. I bakre raden står en kvinna, troligen Elvys mamma, Therése, med vit klänning och mörkt bälte i midjan. I mitten bak, bredvid Elvy står en äldre flicka som ler, också med rosett i håret. Bak till höger står en man i mörk kostym och slips. och en man, också klädda i vita sommarkläder och mörk kostym
Från 299 kr
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Denna stuga står mittemot infarten till Kauparve Petterssons part, idag är den eternitklädd och har farstu fram och baktill. Huset byggdes år 1900 på inköpt tomt av Hans Petter Karlsson född 1861 vid Nybygget. Han var gift med Hanna Lauström född 1859 från Hammarnäs på När. De fick 4 barn, varav ende sonen Fredrik Karlsson tog över stället. Han sålde det 1925 till Gunnar Olsson född 1894 från Smiss och hans fru Agda född Siltberg från Stånga. De fick 4 söner och en dotter Hedvig, men ingen tog över. Gunnar var fiskare och bodde här till sin död 1977. Hedvig var gift i Växjö (?), men flyttade efter faderns död tillbaka till barndomshemmet och bodde här till sin död 2008 (?). Hon testamenterade stället till Birgit Lundin och Rolf Ebbesson på Botvide/Snausarve. På bilden ser vi det 7 år gamla huset byggt av resvirke med liggande panel och spåntak i tidens stil för enklare byggnader. På trappan syns Hanna Lauström 48 år och någon av de tre döttrarna. Till vänster skymtar Bjärges Kerstin Olssons gårdspart.
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
En grupp män och kvinnor iklädda äldre folkdräkter från Härjedalen. Männen håller varsin käpp. Uppgifter från hembygdsforskaren Erik Bergström via Ulla Oscarsson i samband med bildbeställning: "(...) Fotot är publicerat i Modins ortnamnsbok, tredje upplagan, vinjett under Hede. Framtill fr.v: Jo-Pers-Ola, dvs. Olof Halvarsson f.1839 från gården JO-Pers i Hede. Hustrun Gölin Månsd:r, f.1849 Oviken, Halvar Halvarsson f. i Tännäs och arrendator i Hede prästgård. Baktill fr.v: Dotter till Östback-Erik, dvs. Erik Olsson Nääs från Bruksvallarna ingift i Östbacken Hede, dotter endera Sigrid f.1869 eller Emma Johanna f. 1876. Sedan Ry-Johanna från ett fattigt torp nåla berget i Funäsdalen. Hon erbjöds gifte av gamle pastor Wikström som blivit änkling och ville pungslå änkekassan. Men hon avböjde, ville inte bli änka efter den ca 55 år äldre prästen! Så hon gifte sig med Halvar Halvarsson som var dräng i prästgården där de sedan blev arrendatorer. Så Sigrid Jönsd:r f.1869 i Storsjö, gift med bonden Halvar Jonsson i Frubacken Hede. Många socknar således inblandade, med olikheter i klädedräkterna? Jo-Pers-Ola och fru kom på obestånd, de flyttade 1906 till Oviken. Halvar och Johanna köpte hemman i Hallen."
Gruppbild av familj och släkt när Jean och Marie Svenssons guldbröllop firas den 15 augusti 1908. Jubilarerna sitter i mitten med döttrarna Emma och Anna till höger om Jean, Olga och Julia till vänster om Marie. Längst ut till vänster sitter Katy, gift med sonen Emil, och längst till höger sitter Ellen Svensson, f Elmqvist. Baktill från vänster står sönerna Emil (Jordan Swensson), Ivan, Knut, Otto med hustrun Kristin och längst till höger Otto och Hugo. (Sonen Hjalmar är inte med på bilden.) Till höger om Kristin står Bror Axel Rosander och Curt Geier. Emils dotter Kristin står som nummer fyra från vänster; damen längst ut i raden är ej namngiven. Barnen fr v: Hugo Welander, Viola Rosander, Mia Rosander, Ebba Geier, Oscar Emil Rosander, Otto Geier, Stuart Jordan Swensson, Jean Rosander, Henry Jordan Swensson och liggande Ann-Marie Svensson. De är samlade i ett stort rum med stormönstrad jugendtapet med löv och blommor och en stor matta på golvet. Jean var bror till borgmästaren Emil Svensson i Varberg så guldbröllopet uppmärksammades i staden bland annat med flaggning i hamnen. Ett konditori hade skänkt tårtan till festen, en krokan med "brudparet" avbildat på toppen.
En grupp män och kvinnor iklädda äldre folkdräkter från Härjedalen. Männen håller varsin käpp. Uppgifter från hembygdsforskaren Erik Bergström via Ulla Oscarsson i samband med bildbeställning: "(...) Fotot är publicerat i Modins ortnamnsbok, tredje upplagan, vinjett under Hede. Framtill fr.v: Jo-Pers-Ola, dvs. Olof Halvarsson f.1839 från gården JO-Pers i Hede. Hustrun Gölin Månsd:r, f.1849 Oviken, Halvar Halvarsson f. i Tännäs och arrendator i Hede prästgård. Baktill fr.v: Dotter till Östback-Erik, dvs. Erik Olsson Nääs från Bruksvallarna ingift i Östbacken Hede, dotter endera Sigrid f.1869 eller Emma Johanna f. 1876. Sedan ”Ry-Johanna” från ett fattigt torp ”nåla berget” i Funäsdalen. Hon erbjöds gifte av gamle pastor Wikström som blivit änkling och ville pungslå änkekassan. Men hon avböjde, ville inte bli änka efter den ca 55 år äldre prästen! Så hon gifte sig med Halvar Halvarsson som var dräng i prästgården där de sedan blev arrendatorer. Så Sigrid Jönsd:r f.1869 i Storsjö, gift med bonden Halvar Jonsson i Frubacken Hede. Många socknar således inblandade, med olikheter i klädedräkterna? Jo-Pers-Ola och fru kom på obestånd, de flyttade 1906 till Oviken. Halvar och Johanna köpte hemman i Hallen."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.