Södra Åsarps socken Husberget, Opensten. Opensten Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. O. utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades O. till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regentinna även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Eriks av Pommern regering innehades O. som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Från 299 kr
Södra Åsarps socken Opensten, på toppen av Husberget. Opensten. Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. O. utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades O. till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regentinna även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Eriks av Pommern regering innehades O. som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Södra Åsarps socken Opensten. Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. Opensten utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades Opensten till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regent även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Erik av Pommerns regering innehades Opensten som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Farsta. Under medeltiden bestod Farsta by av två hemman vardera utgörande 5-öresland. De nämns i handlingarna 1322 och 1409. Gabriel Gustavsson Oxenstierna tillbytte sig bl.a Farsta från Kronan år 1640. Efter dennes död samma år ärvdes godset av riksrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna. Det är troligt att gården senare fått namnet Gustavsberg efter honom. Han började bygga stenhuset vid Farsta. Första gången namnet Gustavsberg påträffats är i Värmdö kyrkoräkenskaper år 1687. År 1821 köpte grosshandlare Johan Herman Öhman Farsta för 45 000 riksdaler banko. 1852 köpte Samuel Godenius Gustavsberg. 1869-1924 ägdes Farsta av brukspatron Wilhelm Odelberg. 1924-1937 ägde bröderna Axel och Viktor Odelberg Gustavsberg och därefter Kooperativa Förbundet. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Kungen I3 28 augusti 1967 Kung Gustav VI Adolf besöker Örebro Livregementes Grenadjärer i Grenadjärsstaden. Han sitter vid ett dukat bord en matsal på regementet tillsammans med militärer och andra personer. På bordet står statyetter föreställande soldater i miniatyr på ömse sidor om mattallriken. Bakom kungen står en militär med befälsbricka om halsen samt en fana i handen. På ömse sidor om militären står kvinnor klädda i arbetsuniformer och förkläden. En man står upp mittemot kungen och skakar dennes hand. Kungen håller en bok i sin vänstra hand.
Fässberg 1:34, Fässberg Västergården 1, i Fässbergs by, Mölndal, år 1940. Till vänster Ernst Andersson och till höger dennes son Evert Andersson tillsammans med en samling hästar framför det nyligen byggda stallet. Ernst tog över gården 1935 och Evert tog i sin tur över 1966. När Åby travbana var klar 1936 började gården med travhästar och Fässbergs travstuteri byggdes upp. När stuteriet var som störst hade man 24 hästar på gården och 8 hästar i träning på Åby. Hästuppfödningen upphörde 1974. Förutom hästar hade man grönsaksodling med specialodling av ärtor för en konservfabrik samt saltgurkor.
Statens Järnvägar, SJ provmotorvagn från ASEA Dessa motorvagnar var en vidarutveckling av enfasmotorer under ledning av ingenjören Ernst Danielsson. under 1905 tillverkades under dennes ledning två motorer för järnvägsdrift. Dessa motorer hade typbeteckningen I 25. Vardera motorn hade effekten 18kW vid 500V och 25Hz. Motorerna kunde drivas både med likström och enfas växelström. Dessa motorer byggdes 1906 tillsammans med transformator och annan teknisk utrustning in i en våaxlad personvagn från SJ C6a. Huvudtransformatorn i denna vagn var dimensionerad för en kontaktledningsspänning på 6kv. Denna vagn provades därefter en kort tid på försökanläggningen.. På grund av vagnens låga effekt kunde ej några vagnar medfölja. Därför användes vagnen endast en kort tid innan skrotning skedde
Hans och Walther von Hallwyl
Wilhelmina Kempe
Släktträff på Herrborum sommaren 1916. Stående från vänster ses kommendörkapten Adolf Mörner intill sin maka Anna, född Funck. Vidare följer kapten Johan von Holst och dennes maka Eva, född Mörner, följt av två okända kvinnor. De påföljande männen i mitten är till vänster författaren och diplomaten Birger Mörner, dennes son Hans Georg Mörner samt professor Karl Mörner. Därefter följer familjen Mörner till Björksund med dottern Hedda, far och mor Nils och Signe samt brodern Axel Mörner. De bägge herrarna till höger i raden är landshövding Axel Mörner och stiftsbibliotekarie Carl-Magnus Stenbock. I nedre raden från vänster ser vi enligt uppgift gossen Stellan Mörner med Carl Mörner lutande mot sig. Identiteten på kvinnan ovanför den sistnämnda har inte kunnat styrkas. Med fortsättning från den mörkt klädda grevinnan Ebba Mörner till Thorönsborg, efterkommer professor Karl Mörners hustru Fanny, född Ekengren. Vidare sitter ägarna till Herrborum, Nils och Margareta Mörner med barnbarnet Magnus Stenbock mellan sig. Åtföljande kvinna är enligt uppgift fröken Marianne Mörner, syster med Nils Mörner till Björksund och även delägare av godset. Påföljande kvinna är okänd men följs av den ljust klädda och lätt igenkända Louise Mörner, gift Stenbock.
En medfaren men sällan avbildad vy i Linköping. Det vi ser är Dederingska gården på Stora torget invid Storgatan. På platsen skulle entreprenören Jonn O Nilson senare uppföra sin ståtliga byggnad och helt omändra miljön. Den sällsynta bilden kan ge tillfälle att stanna upp vid gårdens sista tid. Från 1826 ägdes den av handlaren Anders Gabriel Dedering och dennes maka Maria Sofia Bjurman. Vid mitten av seklet fick makarna en hyresgäst i holländaren Henrik Vilhelm Stoopendaal. Han etablerade sig som "galanterihandlare" och vad det innebar upplyser en annons i Östgöta Correspondenten den 7 augusti 1847. Där meddelar han att han vid stundande Skenninge marknad bland annat kommer saluföra så skilda varor som saltkar, diamanter, dubbelbössor, franska parfymer med mera. I sitt äktenskap med Charlotta Pearl hade han nio barn, där sonen Daniel upplysningsvis kom att gifta sig med den välbekanta illustratören Jenny Nyström. Efter den barnlöse Dederings död 1860, kom gården genom en brorsdotters arv och äktenskap i inspektor Axel Qvilléns ägo. I somliga sammanhang benämns gården därav även som den Qvillénska. Vid tiden för bilden drev Alfred Jonsson handel i hörnhuset. Dennes son, Knut Jonsson, blev senare en välkänd affärsidkare i staden.
sågverk, gruppbild, sågverksarbetare
Porträtt av Dagmar Malm, dotter till grosshandlaren Maximilian Malm och dennes maka Julie, född Möller. Född i Göteborg 1873 blev hon faderslös 1886 och flyttade kort därefter med sin mor och sina syskon till Stockholm, där modern ingått nytt äktenskap med löjtnant Sten Edvard Gleerup. Enligt släkthistorien kom Dagmar att i sin nya hemstad ta pianolektioner av musikpedagogen Knut Bäck. Denne ska blivit upp över öronen förälskad men fått kämpa för att få sin kärlek besvarad. Efter flera års uppvaktning och löfte om att flytta till Göteborg kunde hymnens band äntligen knytas i juni månad 1897. Året därpå nedkom parets enda barn, dottern Lotty. Fotografiet är sannolikt taget på de blivande svärföräldrarnas sommarviste Hägerstad slott i Hannäs.
Enligt uppgift porträtt av förre knekten Carl Vilhelm Lund framför sitt undantag i Kärrebo i Börrums socken. En dispyt kring hans undantagsbostad och allt mindre arrendejord gav den siste oktober 1905 upphov till ett gräl mellan Lund och dennes efterträdare i det ordinarie knekttorpet, Karl Johan Walter. Grälet urartade och Lund sköt Walter och hotade även att döda hans hustru och barn. För en stund såg situationen ut att utvecklas till en massaker men efter sin hustrus böner gick Lund istället fram till gärdesgården där han kilade in bössans varbygel i en kvist, fattade händerna runt pipan och ryckte till. Hagelsvärmen träffade honom i bröstet och han avled omedelbart. Som genom ett under överlevde Walter. Fyra hagel hade gått rakt mot hans hjärta men stoppats av ett fickur i hans västficka.
Porträtt av prostinnan Eva Fredrika Rundeberg. Här upplysningsvis fotograferad i Agnes Arosenius ateljé i Norrköping, stadens första kvinnliga porträttfotograf. Eva Fredrika var född i Kvillinge 1809 men uppvuxen på Vikbolandet där fadern var kronolänsman i Å socken och sedermera Kuddby. Egen blev hon 1832 då hon erhöll plats som mamsell på Skenäs gård i Östra Husby, som en äldre syster och dennes make arrenderade vid tiden. Från år 1838 finner vi henne boende i Norrköping och så förblev det till 1850 och detta år ingångna äktenskap med pastorsadjunkt Magnus Westergren. I samband med giftemålet flyttade paret till Styrstad där maken erbjudits tjänsten som komminister. Efter Styrstad och en kortare tid i Ledberg flyttade makarna 1863 till Konungsund. Där och då hade socknens kyrkoherde Juringius dött och Westergren tillfrågats om att bli församlingens kyrkoherde. Här blev de kvar tills deras barnlösa äktenskap nådde sin ände vid Eva Fredrikas bortgång 1877.
Vi som långt efter samlandet är att registrera fotografierna som ingår i den samling visitkort som förts samman under namnet "Porträtt av östgötar", finner i ärlighetens namn liten koppling till länet för den här avporträtterade Otto Sjögreen. Kopplingen består i hans delägandeskap till Strålsnäs säteri i Åsbo socken under åren 1877-90. Förklaringen till detta ägande ligger i släkten Sjögreens flertalet medlemmar med stark koppling till Östergötland, bland annat till Åsbo. Under alla omständigheter är Otto Sjögreen väl värd att presentera. Född i Hult socken 1834 som son till bergmästaren Christian Magnus August Sjögreen och dennes maka Didrika Elisabet Matilda, född Burén. Efter studier i Uppsala inledde han en administrativ karriär som kopist vid Civildepartementet som vidare tog honom till kansliråd och byråchef. Parallellt tjänstgjorde han även som notarie vid Vetenskapsakademien. Från 1864 var han gift med Matilda Sofia Burén. Makarna var bosatta i Stockholm fram till respektives bortgång 1906 och 1909.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.