Karvsnitt. Karvsnitt är en dekorativ träskärning i geometriska mönster. Karvsnitt skärs ofta med vanlig, mycket vass täljkniv eller med speciella karvsnittsknivar i breda, djupa skåror med släta sluttande snittytor. De enklaste karvsnitten är uddsnitt och nagelsnitt samt en blomma där blombladen tecknas av cirkelbågar från periferin på en cirkel med samma radie som bågarna, det vill säga den vanliga sexdelningen av en cirkel. Karvsnitten kan göras i mycket enkla men även i mycket konstfärdiga geometriska mönster. Karvsnitt var vanligt i Europa framför allt under gotiken och 1600-talets början, och hade en renässans under Nationalromantiken. Tekniken används fortfarande inom folkkonsten i bland annat Norden, Ryssland och Indien. Vanliga föremål som dekorerats med karvsnitt är kistor, svepaskar, andra askar och skärbräden. Beställare Alb. Friberg. St. Eriksgatan 10. Ur Walter Olsons negativsamling.
Från 299 kr
Hobby är avkopplande 25 juli 1967 En man sitter i en fåtölj klädd i vit skjorta och svart slips. han håller i föremål som är beståndsdelar i den hobby som han sysslar med. Intill honom till vänster sitter hans fru på huk och håller i ena kanten på ett papper som mannen läser på samtidigt i en kort trekvartsärmad ljus klänning. Deras lilla dotter som är i halvårsåldern står vid ena bordskanten och pratar med en kvinna som har ryggen mot kameran. Till höger står en äldre kvinna och pratar med mannen samtidigt som hon pekar i det papper mannen och hans fru läser i. Hon håller hobbyföremål i vänster hand och är klädd i en kort blommig klänning och har ett pärlhalsband om halsen. En liten pojkel i femårsåldern skymtar i bakgrunden.
Christopher Polhem tillbaka till framtiden En utställning om uppfinnaren, entreprenören och universalgeniet Christopher Polhem. Utforska vår spännande utställning om en man som ansåg sig vara född vid fel tid och på fel plats. Utgångspunkten för berättelsen är Christopher Polhem som ung. Ett annat spår är hans egna ord om att vara född i fel tid och på fel plats, där vi beskriver orsakerna till varför hans idéer aldrig fick de genomslag som han hoppats på. Många gånger revolutionerande idéer som idag är världsledande lösningar, men som världen inte var redo för då. Utställningen resonerar också kring frågan om vad Polhem hade ägnat sig åt om han levt idag. Vad hade han sett som vår tids största utmaningar? Vilka hinder finns idag för framsynta innovatörer att genomföra sina idéer? Utställningen Christopher Polhem tillbaka till framtiden visas tills vidare. Utställningen visar unika föremål som Christopher Polhem använde integrerat med vår moderna multimedia och interaktivitet och där ledorden är rörelse, tvärvetenskap, lekfullhet, konst och framtidstro.
Medeltidskyrkan i Ed ligger nedanför Forsmoforsarna, norr om Ångermanälven. Kyrkan var ursprungligen mycket liten, nästan kvadratisk till formen. Den utvidgades under senmedeltiden till ett långhus med innertak av trä. På 1700-talet reparerades kyrkan. Den förlängdes åt väster och fick nya fönster. Vid restaureringen 1891 tillbyggdes ett kor med tre fönster. Kyrkan är vitputsad och har brant sadeltak som täcks av kopparplåt. På 1730-talet byggdes en ny klockstapel, men redan 1775 ombyggdes den. Stapeln saknade ljudluckor från början, men 1810 tillverkades sådana. Interiören har genomgått en del förändringar och den fasta inredningen präglas av 1700-talet samt 1800-talet då kyrkan fick inredning i nygotik bl. a innertaket. Av medeltida föremål har kyrkan ett rökelsekar och en madonnaskulptur.
Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.