Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.

Från 299 kr

"En stilla och försynt man utan egentligt intresse för den militära tjänsten, vartill hans sjuklighet även torde hava bidragit". Så porträtteras Otto Dahlberg i Stenhammar/Stenbocks militärhistoriska verk över Kungliga Andra livgrenadjärregementet (I 5) i Linköping. Till Dahlbergs försvar delade han sin bristande håg för det militära med många svenska män i ett samhälle där yrkesval och karriärmöjligheter var begränsade. Den militära banan stod emellertid i någon form öppen för många. Verkets vitsord må varit väl hårda, ty särskilt sjuklig torde Dahlgren inte varit. Han nådde nära sin 75-årsdag. Född i Linköping 1837 som son till domkyrkosysslomannen Per Dahlgren och hustrun Lovisa Charlotta Borin. Fadern utnämndes sedermera till kyrkoherde i Ekebyborna församling med bostad i Nässja, där även sonen Otto kom att bo till 40-årsåldern. Efter en kort tid som gårdsägare i Kristberg bosatte sig Otto en tid i Norrköping och vidare i Motala. Sista delen av sitt liv tillbringade han emellertid i Stockholm, där ha avled som ogift 1912. Här porträtterad omkring 1865.

Från 299 kr

Man skulle kunna tro att det här är ett motiv från stranden, men det är faktiskt taget uppe från Lausbackar! I förgrunden är det fd åkrar och betesmarker, delar av markerna tog man lera och grus i fram till 1980-talet. Större delen är idag bevuxen med tallar och enbuskar mm och är snårig mark numera. Det har tydligen varit en regnig sensommar, för lerhålet framför Lina ställe är vattenfyllt. Här plockade både Masse och pojkar i bygden på hans uppdrag fossiler, det fanns massor. Huvuddelen av Masses fossilsamling på 500.000 delar är plockade i "Lairhäulä". På ancyllusvallen bakom lerhålet ligger Lina Jacobssons, fd Söderlunds, ställe. De 5 träden på tomten är de enda som syns på hela backarna! Men det fanns en oxel nere hos Masse, det är alldeles utanför bild t h. Vi ser det lilla bostadshuset och brygghuset och th ladugården med bod på högra gaveln. Vid det vänstra dubbelträdet är det en källare, se Bild 1086. Lausviken skymtar en aning t v om dubbelträdet.

Från 299 kr

Vördsamt porträtt av fröken Sofia Stenhammar, enligt påskrift syster till Hedda Stenhammar och prosten Stenhammar från Häradshammar. Tolkad av detta föreställa Elisabeth Sofia Petronella, född 1824 som dotter till prosten Christian Stenhammar och makan Anna Charlotta Kernell. Fadern var vid tiden prost i Törnevalla. År 1838 gick modern bort och lämnade den redan åldrige prosten ensam med elva barn. Sofia lämnade därför föräldrahemmet tidigt och vi finner henne i förstone som mamsell i brukspredikantens Alméns hushåll i Gusum. Efter en tid flyttade hon tillbaka till fadern, som nu var kyrkoherde i Häradshammar, och kom efterhand att bli hans enda kvarvarande barn i hushållet tills han somnade in under årets första dagar 1866. Sofia kunde dock bli kvar i prästgården. En syster till henne hade gift sig med prästvigde Johan August Tornberg, som nu tog över prästskapet i Häradshammar efter svärfadern. Längre fram i livet kom Sofia att förvärva ett eget hem i Rönö där systrarnas roller var ombytta efter att systern blivit änka. Sofias hemman Loviseberg kom att bli systrarnas gemensamma hem tills döden skilde dem åt 1888. Sista delen av sitt liv var Sofia inneboende hos en annan syster på Bo säteri i Västra Harg. Hon avled efter ett långt liv den 20 september 1908.

Från 299 kr

Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.

Från 299 kr

Skurkvarn vid Jordhamn. Några kilometer norr om Sandvik ligger Jordhamn. Här står Ölands enda bevarade vinddrivna skurkvarn. Intill kvarnen finns även lämningar av äldre kreatursdrivna skruvandringar. Sedan lång tid tillbaka har ölänningarna använt sig av kalksten. Den blev också tidigt en viktig handelsvara. I städerna runt Östersjön finns byggnader som innehåller både obearbetad och slipad kalksten från Öland. För att kunna slipa stenen byggde man ett s.k. skurverk (skurkvarn). Ölands äldsta kända skurverk framkom vid arkeologiska undersökningar av den gamla handelsplatsen i Köping. De visar att man redan under tidig medeltid slipat sten på ön. Till en början drogs skurverken av oxar eller hästar s.k. hästvandring. I mitten av 1800-talet kom så skurkvarnen där man utnyttjade vinden som kraftkälla. Att sköta skurkvarnen var mestadels en kvinnosyssla medan männen seglade runt för att sälja stenen. Skurverk har funnits över hela Öland, de stora flertalet återfanns dock på norra delen av ön längs den s.k. "Stenkusten". I Persnäs socken fanns under en tid ett ca. 20-tal verk. Gamla fotografier visar att det fanns 4-5 verk i Grönhögen på södra Öland omkring år 1905. (Hämtat från www.olanningen.com)

Från 299 kr

Luck och Co, Drottninggatan 18, Gävle. Augusti 1945. Percy Frére Luck, född 14 februari 1844 i Brighton i England, död 22 december 1915 i Stockholm, var en engelsk importör och grosshandlare, som var verksam i Sverige under större delen av sitt liv. Efter studier vid Eton anställdes Luck vid Englands största trävarubolag och kom som dess representant till Sverige och Sundsvall. Där gifte han sig med en sågverksägardotter, och startade 1874 egen firma inom trävarubranschen, med kontor i Stockholm. Hans affärsvänner uppmanade honom att införskaffa det engelska te han bjöd på under sina affärsresor, vilket inte fanns att köpa på den svenska marknaden. Han öppnade därför den så kallade Theboden i Cervinska huset vid Malmtorgsgatan. Affärerna gick bra och sortimentet utökades till andra specerier och konserver. Ett handelsbolag med kontor i London bildades 1880, tillsammans med två landsmän och butiken flyttade till Jacobsgatan 18. Kompanjonerna köptes ut 1890 då bolaget omvaldes till Percy F Luck & Co handelsaktiebolag. Samtidigt startade man egen fabrikation och förädling av importerade råvaror som choklad, torkade och färska frukter, men även konserver av grönsaker från egna odlingar runt om huvudstaden. Man expanderade även på landsorten, så som Gävle 1897. Tack vare goda förbindelser med välkända utländska firmor kunde Luck introducera flera nya artiklar för den svenska marknaden, bland annat bananer på 1890-talet. Inom firman arbetade flera kvinnliga befattningshavare på olika nivåer, vilket var ovanligt för tiden

Från 299 kr

Luck och Co, Drottninggatan 18, Gävle. Augusti 1945. Percy Frére Luck, född 14 februari 1844 i Brighton i England, död 22 december 1915 i Stockholm, en engelsk importör och grosshandlare, var verksam i Sverige under större delen av sitt liv. Efter studier vid Eton anställdes Luck vid Englands största trävarubolag och kom som dess representant till Sverige och Sundsvall. Där gifte han sig med en sågverksägardotter, och startade 1874 egen firma inom trävarubranschen, med kontor i Stockholm. Hans affärsvänner uppmanade honom att införskaffa det engelska te han bjöd på under sina affärsresor, vilket inte fanns att köpa på den svenska marknaden. Öppnade därför den så kallade Theboden i Cervinska huset vid Malmtorgsgatan. Affärerna gick bra och sortimentet utökades till andra specerier och konserver. Ett handelsbolag med kontor i London bildades 1880, tillsammans med två landsmän och butiken flyttade till Jacobsgatan 18. Kompanjonerna köptes ut 1890 då bolaget omvaldes till Percy F Luck & Co handelsaktiebolag. Samtidigt startade man egen fabrikation och förädling av importerade råvaror som choklad, torkade och färska frukter, men även konserver av grönsaker från egna odlingar runt om huvudstaden. Man expanderade även på landsorten, så som Gävle 1897. Tack vare goda förbindelser med välkända utländska firmor kunde Luck introducera flera nya artiklar för den svenska marknaden, bland annat bananer på 1890-talet. Inom firman arbetade flera kvinnliga befattningshavare på olika nivåer, vilket var ovanligt för tiden

Från 299 kr

Luck och Co, Drottninggatan 18, Gävle. Augusti 1945. Percy Frére Luck, född 14 februari 1844 i Brighton i England, död 22 december 1915 i Stockholm, var en engelsk importör och grosshandlare, som var verksam i Sverige under större delen av sitt liv. Efter studier vid Eton anställdes Luck vid Englands största trävarubolag och kom som dess representant till Sverige och Sundsvall. Där gifte han sig med en sågverksägardotter, och startade 1874 egen firma inom trävarubranschen, med kontor i Stockholm. Hans affärsvänner uppmanade honom att införskaffa det engelska te han bjöd på under sina affärsresor, vilket inte fanns att köpa på den svenska marknaden. Han öppnade därför den så kallade Theboden i Cervinska huset vid Malmtorgsgatan. Affärerna gick bra och sortimentet utökades till andra specerier och konserver. Ett handelsbolag med kontor i London bildades 1880, tillsammans med två landsmän och butiken flyttade till Jacobsgatan 18. Kompanjonerna köptes ut 1890 då bolaget omvaldes till Percy F Luck & Co handelsaktiebolag. Samtidigt startade man egen fabrikation och förädling av importerade råvaror som choklad, torkade och färska frukter, men även konserver av grönsaker från egna odlingar runt om huvudstaden. Man expanderade även på landsorten, så som Gävle 1897. Tack vare goda förbindelser med välkända utländska firmor kunde Luck introducera flera nya artiklar för den svenska marknaden, bland annat bananer på 1890-talet. Inom firman arbetade flera kvinnliga befattningshavare på olika nivåer, vilket var ovanligt för tiden

Från 299 kr

Kommunistisk diskussion. 1948. År 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921 antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP det så kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanför komintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år 1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till 1990 då "Kommunisterna" ströks och det nya namnet blev Vänsterpartiet. Kommunisternas största valframgång var när SKP fick 10,3 % i andrakammar-valet 1944, samt 11,2 % i kommunalvalet 1946. Kommunisterna hade även stort inflytande i de svenska fackförbunden med styrelsemajoritet i flera fack-avdelningar. En annan nyckelhändelse inom svensk kommunism är Ådalshändelserna som fick stort inflytande på Svensk arbetsmarknad samt metallstrejken 1945 som omfattade 120 000 arbetare. I dagens Sverige representeras kommunism av uttalade mindre kommunistpartier som Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Parti som har en marxist-leninistisk ideologisk politik. Även om vänsterpartiet 1990 till namnet upphörde vara kommunistiskt fortsatte flera medlemmarna i partiets ledning att kalla sig kommunister fram till 2005, och även därefter uttalade sig trogna de kommunistiska idéerna. Reportage för Arbetarbladet.

Från 299 kr

Nockeruds skola, interiör 1931. Lärare: Folke Sundqvist Främre raden fr.v: 1. Kjell Alexandersson, Björnhult 2. Alf Alexandersson, Björnhult 3. Gerd Augustsson, Nockerud Andra raden fr.v: 1. Solveig Skog, Vikbärnsholm 2. Albert Olofsson, Pankan 3. Rune Karlsson, Nockerud 4. Maj Augustsson, Nockerud Tredje raden fr.v: 1. Valle Karlsson, Nockerud 2. Ingemar Augustsson, Nockerud 3. Runo Jansson, Nockerud 4. Fjärde raden fr.v: 1. Olle Jansson (bror till nr 3, rad 3) 2. Åke Gustavsson, Gunnerud 3. Majbritt Leandersson, Nockerud 4. Miriam Gustavsson, Gunnerud B3-skola med intagning vatannat år, alltså ena året åk 1-3-5, nästa år åk 2-4-6 i skolan. Bostaden bestod av två rum och kök, det senare upptogs till större delen av en spis med kupa. Köksfönstret vätte åt skolsalen och är det som syns på bilden. En tidigare elev berättar att Mathilda Storm, Sundqvists företrädare, kunde stå i köket och steka fläsk eller sätta på annan mat, medan hon samtidigt höll ett öga på barnen genom det öppna fönstret. Dörren på fotot leder till kapprummet, där f ö ingen värmekälla fanns, varför dörren måste stå öppen om vintrarna. F. Sundqvist tog lärarexamen 1929. Efter värnplikt i Borås blev han lärare i fortsättningsskolan i Ransberg. Från 1930 i Hova kommun. Först sjukvikarie i Gastorp och från vt 1931 lärare i Nockerud; efter skolans nedläggning 1936 lärare i Grimstorp och Hova centralskola. Pensionerades 1971. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr