fotografi
Från 299 kr
vykort, fotografi
fotoalbum
Vykort, "Varberg. Utsikt från Påskberget. 'Sista kanonen'" Vy över staden mot väster med fästningens sista kanon i förgrunden, som år 1897 placerades här efter att ha sålts på offentlig auktion tidigare samma år. Köpare var skeppsmäklare Gustaf Magnusson som sedan tillsammans med färgaren J V Lindqvist, järnhandlare Hartvig Bolander, bagaremästare Victor Persson, garverifabrikör Valdemar Holmberg samt handlanden C M Lindström skänkte kanonen till Varbergs stads plantering. Det stora vita huset till höger om kanonen är det s k Thamska huset.
Storgatan söderut sedd från S:t Laurentii kyrktorn. I bakgrunden "Fältströmska magasinet" och tillvänster i bakgrunden Falkenbergs Tegelbruk, i förgrunden den del av "gamla torget" som kallades Lilla Torg eller i folkmun "Gåsatorget". Bild nr 2 finns i sk. Bratt albumet, kommun- arkivet, FBG. Ytterligare tre "äldre" kopior finns, men om de kommer från samma plåt är osäkert, skillnaden är en oskärpa i nedre vänster hörn. En kopia finns i kommunarkivet i ett "blått album", två kopior i Bratt albumet.
Foto taget mellan åren 1866-1874, fotografen förmodas vara Birger Sjöberg. I förgrunden gården i hörnet Västra Vallgatan-Kyrkogatan, nuvarande kv Prosten. Här bodde och verkade snickarmästare Johan Salomon Tingström (1835-1911). Han kom till Varberg 1864 och var en oerhört skicklig möbelsnickare med verkstad inne på gården. Efter en brand på gården sensommaren 1889 lät han uppföra det stenhus som står där idag. I bakgrunden syns hamnen med bl a de båda badhusen. När järnvägen anlades skedde det på utfyllnad av viken.
Begravningsprocession med bilar och hästar utanför Varbergs kyrka. Gatuvy från Kungsgatan. Bild 1: Hästekipage med kistan täckt av vita liljor. Kusken kan vara Alvar på Träslövsvägen som med sina hästar brukade köra vid begravningar. I förgrunden ses en prestaver. Sett från söder. Bild 2: De sörjande kommer ut från kyrkan och går mot likbilen till höger. Bild 3: Processionen sedd från norr med två hästekipage och en öppen bil.
Vattentornet i Linköping under uppbyggnad. Vattentornet togs i drift i början av juni 1958. Utsikt från vattentornet mot söder med Södra Majelden i förgrunden. Vattentornet är 46 meter högt. Byggarbetsplats. Utsikt. Byggarbetare. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Wilhelmsberg, Wilhelm Ranchs stenhuggeri i Varberg, som var specialiserad på gravstenar. Wilhelm Ranch sitter själv i mitten med en hund och han flyttade hit med hustrun år 1900. Huset var kvar i familjens ägo till 1930-talet. Verkstadsbyggnaden är uppförd av stora naturstensblock med en träöverbyggnad. Här fanns bostäder, kontor och det s k observatoriet. På stenblocken i förgrunden sitter ett par barn och några arbetare står uppe vid huset.
Här ser vi manbyggnaden från söder en sommardag med vajade rågåker i förgrunden. Manbyggnaden ser ut att vara i bra skick med rätt nytt spåntak och hela väggar och fönster. Bakom den stora oxeln ligger brygghuset, t v står en stor vedstapel, som stängde av gårdsplanen mot de öppna markerna i norr. Det är lite svårt att tänka sig att detta ställe revs några år efteråt.
Här ser man hur Per Olssons planerat att fortsätta ladugårdsbygget med en breddning och höjning av ladugården. Den provisoriska tätningen med halm är verkligen originell. Den gamla ladugården har agtak, den nya halmtak. Den gamla ladugården är byggd med sten upp i nock, det har bara de äldsta. Båda ladugårdsdelarna innehåller varsitt fähus och det ser ut som att båda har hoimdluckor här på baksidan. Bakom slantunen i förgrunden hänger fisknät på tork.
Manbyggningens baksida är avbildad från åkern i nordost. Man ser bakbygget med två kamrar på gaveln och ett skafferi i mot manbyggnaden. Fönstren på manbyggnaden hör till salen på gaveln och en kammare mitt i huset. T h står smedjan, vilken revs och flyttades ut till åkerhörnet mot vägen 1936. I bakgrunden skymtar ladugården. I förgrunden skymtar en cementputsad (?) mur, vilken går ner i höjd med manbyggnadens gavel.
Här förbereder man liarna för slåtter. Männen i förgrunden har krossat och malt sandsten till ett mjöl som de blandar med smör från burken. Sedan breder de sandblandning på sigdspånet och låter det torka. Halsarve Hans Karlsson provar att bryna upp sigden, liebladet, med sigdspånen. Personerna är: fadern Hans Karlsson, 47 år, som bryner i bakgrunden. Pojkarna är Hans tre söner, från vänster Arvid 14 år, Vilhelm 20 år och Oskar 17 år.
Masse har här tagit en intressant miljöbild med hela boplatsen synlig. T v syns den lilla bulladugården och inne på tomten manbyggnaden med den sammanbyggda stora brygghusflygeln, allt prydligt omgärdat av spjälstaket. T h ser man kyrkans gavel och t h bakom trädet skymtar ett stenhus, möjligen gamla skolan om den ännu stod kvar 1914. Allra längst t h anar man två mindre byggnader bakom trädens grenverk. I förgrunden går någon och plöjer med två stutar.
Theodor och Josefina var tydligen mycket arbetssamma och byggde upp denna lilla gård från grunden på några få år. Här ser vi det fina och i förhållande till gårdens ringa storlek, 11 ha, stora manbyggnaden som på bilden är 7 år gammal. Tydligen byggde man vidare, det är staplat virke i förgrunden. Vi ser Josefina 38 år, Theodor också 38 år och sonen Hugo 8 år sittande på staketet.
I förgrunden ses en enkel anläggning för fastsättning av ryssjor. Från den ställningen över ån fästs armstakar som går ner i vattnet och håller upp fångstarmarna. I bakgrunden ses Nybro, byggd av knuttimrade kistor fyllda med sten, därpå en broläggning av plank och räcke. T v syns ladugården till Laus östligaste boplats, se Bild 271. Det är en bulladugård med halmtak. På högra gaveln skymtar ett skjul. Landskapet är välbetat och öppet.
När all tjärveden är färdigstaplad, täcks den med granris eller släke, som i sin tur täcks med sågdus, detta för att syret inte skall komma åt tjärveden så den brinner, den skall bara pyra. Här är detta arbete färdigt. I förgrunden ser man källaren där tjäran rinnerut. Se Nr 257, 258, 259, 260 och 262. Märkligt nog har Masse inga bilder på själva bränningen! Bränning av ett soide skedde i regel på försommaren innan torkan satt in och innan det var dags för slåtter.
Detta ställe uppe på backarna kom till vid 1800-talets mitt. Det består av en liten manbyggnad i sten, senare utbyggd längs baksidan med kök och verkstad under spåntak. Till höger står en flygel med brygghus av ett inpanelat bulhus och en källare i sten under faltak. Bakom skymtar ladugården och ladan under halmtak. Räcktunar avgränsar tomten mot de mycket magra åkrarna i förgrunden. Men: Det tycks ha funnits en gårdpart här tidigare, Bild 999.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.