Här är det rågskörd på åkern alldeles utanför manbyggnadens norra gavel, vilken dock inte syns i bild, men spjälstaketet står som sig bör mot gårdstomten. Här är avkastningen betydligt bättre än på strandåkern, se Bild 41. Alfred skärrågen och Annen bindar till skupar.
Från 299 kr
Här står den mogna rågen hemma vid Jakob, Fäi-Jakå, Karlsson och väntar på attbli skuren. Rågen var mycket högre förr, stråna var längre före stråförkortnings-medlens tid. Säden växte också betydligt glesare, man hade inte tillräcklig tillgång på gödning som gödsel och släke. Skördarna är ungefär 40 gånger större idag. Men denna åker ser mycket fin ut, Fäi-Jakå kan vara nöjd! Framför åkern ligger stenar man släpat bort med stensläp, se Nr 37! Den stora ovala stenen kan man undra om den inte har tillhört en gravanläggning?
Detta är en klassisk bild som Masse tagit av odalmannen! Det här är bilden av bonden, som med belåten min sår sin åker med råg. Tidigare samma dag hade Oskar harvat denna åker, se Nr 34, så jorden var lucker och fin och kunde ta emot de dyra sädeskornen. Att så jämnt och fint för hand var en stor konst. Oskar ser ut att ha en alldeles ny såkorg på magen, medan det återanvända seldonet om nacken är gammalt.
"Johan Johansson Mallgras i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Det ser ut som om Oskar (JO) Larsson har köpt denna moderna fjäderharv, en liten harv för två hästar. Oskar går bakom eller bredvid, så som man i stort sett alltid gjorde vid arbeten på åkern. Det blev väldigt mycket motion. Oskar har sina favoritkläder med den för Lau typiskt höga vegakepsen. Därtill har han höga läderstövlar. Det normala var annars träskor, men vid harvning blev jorden så lös och pösig, att skorna sjönk ner så mycket att jord rann in i dem, därav stövlarna. Annars slet man inte på lädervaror i onödan. Oskar är här 57 år. Det är svårt att avgöra var bilden är tagen i ett så här öppet landskap utan några hållpunkter. Kanske harvar Oskar hemma bakom gården.
Här är stor markbearbetning på gång med stensläp t v dragen av en häst med föl och jordfösa t h dragna av ett tvåspann hästar. Sannolikt tar man bort den gamla vägbanken, som gick snett ner från Kauparve norra part till söder om Hallsarve och lägger den till åkern sydväst om gården. Gården finns bakom det större trädet och grannparten syns över det högra hästspannet. T v skymtar Lausbackar. Personerna bör vara far och son Johan Petter och Karl Johan Karlsson t h och möjligen Hans Pettersson Kauparve t v.
För att kunna bryta torven har man varit tvungna att spänna för hästar i trespann. Den äldre mannen är Johan Petter Karlsson, 64 år när bilden togs. Den yngre mannen som har tömmarna och troligen kör vändplogen är sannolikt sonen Karl Johan, 25 år. De bodde på Kauparve, parten intill Käldvägen, se bild nr 5. Bilden är tagen i ett öppet mycket flackt landskap, vilket bara kan vara markerna mot Lausviken eller Lausmyr.
Stuckning var till för att krossa jordkokor och jämna till jordytan. Stocken var en rund trädstam som vältade jorden. Här står Alfred ovanpå för att ge mera tyngd. Bilden kan vara tagen vid åkern alldeles norr om gårdstomten vid Fie.
Åker plöjd med vändplog med motvändningen tydligt synlig t v. Detta är Nybygget på vägen ner mot Nybro. Bilden är tagen mot sydost (Lausviken) med ladugårdens norra sida synlig.
Rudolf Larsson tog sig namnet Ahlström efter farfar skolmästare Lars Ahlström. Rudolf var son till den på många bilder förekommande J.O. Larsson vid Fie, en av Masses bästa vänner i Lau. Här kör Rudolf hem sladden på en arbetsvagn dragen av gårdspartens oxar. Rudolf flyttade sedan till Visby och dog redan 1918 endast 28 år gammal.
Masse skriver att J O Larsson harvar med järnharv, men harven liknar mest träpinnharven på Bild nr 15! J O Larssons klädsel med blus, byxor och vegakeps verkar vara hans favoritkläder, så här ser han ut på många bilder! Är det kallare har han svart väst! Lägg märke till det helt öppna landskapet!
Här är en variant av klysharven med färre pinnar och med styrstake. Se Nr 25!
Denna modernare harv har smidda järnpinnar, en dyrbar investering. Dessutom har den två diagonala järnstag och drag av järn i främre kanten.
Hans Pettersson plöjer med spetsplog med tvåspann. Här ser man hur årdret ristar och luckrar jorden, han plöjer inte fåror för potatis. Hans Pettersson är 23 år då bilden tas, fadern Lars Persson äger ännu gården, som är den norra parten av Kauparvegårdarna. Se Nr 6 och 9. Åkern är stenig och lite högt belägen, vilket tyder på att Hans plöjer på Byängsbackar bakom gårdsparten. I bakgrunden skymtar sannolikt Fäi-Jakås gård.
Här är samma vändplog som på Bild Nr 7. Från denna vinkel ser man bättre plogens konstruktion, med bla järnstaget som håller mot vändskivan och hur dragstången är fästad. Texten till Bild nr 9 skall ännu föras in där.
Masse har ställt föremålet ifråga på en bräda mot en putsad vägg, så det skulle framträda så tydligt som möjligt. Brädan ligger på två arbetspallar, s k kränkar. Vändplogen är asymmetrisk och består av en fot med en snedställd vändskiva som vänder jordkokan upp och ner. Framför vändskivan sitter en kniv som skär genom grässvålen så att vändskivan kan komma åt att vända jordkokan. I foten sitter två uppåtgående käppar, sammanbundna med en styrstång. Vid vändskivans överkant sitter en dragstång fästad i käpparna. Vändplogen infördes 1840 på Gotland och innebar en stor förändring av jordbearbetningen.
Kabinettsfotografi av en okänd man med skägg.
Bergslags Ludvika station och hotell.
Malmö hamn, troligen 1900-tal.
Masse har fotograferat brudluckan från vägen och ställt sig så lågt, att Bönde lucka ses igenom. Brudluckan är ursprunglig från 1200-talet, men återuppbyggd på 1780-talet efter att troligen varit raserad en period. Luckan är byggd i putsad kalksten med fint huggen omfattning med spetsig båge mot vägen. En dörr med omfattning av stående bräder leder besökaren in på kyrkogården. Stigluckan är täckt med ett brant faltak.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.