Här står och ligger linet för torkning vid Husarve, troligen nere bakom gården. Lägg märke till alla bandtunarna!
Från 299 kr
Före bomullstygernas inträde under 1800-talets andra hälft, var odlingen av lin mycket viktig. Traditionen med lin var stark och på vissa håll fortsatte man ända in på 1900-talet. Här ses ett linstycke, en mindre åker med lin under Hallsarve.
Att ympa potatisen betyder att man kupar upp jorden mot stånden, så att knölarna inte skall komma fram i solljuset och bli gröna. Här går Fäi-Jakå med hästen hemma i pärstycket, potatisåkern, vid Fie. I bakgrunden syns Fie och Kauparve gårdar.
Stora höstackar, kiaukar, i Botvide Herman Larssons änge bakom gårdsparten.
Här ser det ut att vara något fel! Det finns ingen Krisjan Krisjansson på Smiss!
Kusefolket skär råg, den har stått tät och hög, det blir troligen en god skörd. Rågen var sådd med maskin i rader.
Säden östes med en sädskopa, formad från en enda träbit. Här ses ett ovanligt vackert format exemplar. För att säden skulle torka och inte mögla, vände man den där den låg på loft och magasin med skopor. Säden kunde behöva ösas igenom flera gånger innan den var tillräckligt torr.
Riktigt hur djuren är förspända inne tröskhuset går inte att se. Det borde vara ett djur framför varje dragbom, men här ser det ut som det står tre stycken tillsammans. Det ser ut som det är en flicka som sitter på sitsen på bommen och sjasar på stutarna. Det var ofta barn- eller gubbgöra att se till att djuren drog, ansett som ett mycket tråkigt arbete. Personerna framför ladporten t h kan vara Lars Hansson, 39 år, hans fru Olivia, 36 år, och deras barn Harald, 19 år, och Elinda, 16 år. De övriga har ännu inte gått att identifiera. Alla har arbetskläder: blusar med byxor/kjolar med förkläden och vegakepsar/dukar på huvudena. Se Bild 621.
Tröskverk med vandringshjul är en gotländsk uppfinning, gjord av Tobias Lang på 1790-talet för bröderna Donner. Kunskapen spred sig mycket fort och på några årtionden hade varenda gårdspart på ön egen trösk. Produktionen var så stor att man tom exporterade, bla till England. Vid 1800-talets slut kom lokomobilen som ny kraftkälla och en det transportabla tröskverket, varefter gårdströskarna revs, som här på Kauparve. Här ses själva tröskverket i ladan.
Säden tröskades fram till 1800-talet med slaga, val eller tråskval på gotländska. Skupan sprättades upp och breddes ut på det släta ladgolvet och man slog med valen på axen så att sädeskornen trillade ur. Sedan räfsade man undan halmen och sopade upp säden, skal, boss och småstrån följde med. Valen bestod av två käppar sammanbundna med två korta läderremmar.
Larssons på Fie norra part kör hem rågen i höhäck, de gallerliknande grindarna på vagnen heter häckar. Att lasta en sådan här vagn var besvärligare iom att häckarna var i vägen, men man slapp i stället att surra lasset. Troligen är det sonen Arvid Larsson, 25 år, som kör lasset, medan fadern Oskar, 60 år, håller i gaffeln.
Hallsarve far och son Hans och Arvid Karlsson säkrar råglasset genom att lägga en bom längs med uppe på lasset och spänna det s k gördingsrepet runt bommen och knyta fast det i utstickande slanor på flakbotten fram och baktill. Hans och Arvid är klädda i arbetskläder med vegakepsar, Hans har arbetsväst. Se Bild 55. Bilden är tagen på åkrarna i det öppna landskapet sydost om gårdarna med utsikt mot sjön. Det ser nästan likadant ut idag! T v skymtar en liten agtäckt byggnad.
En åker full av rågskupor vid Mickelgards på När. Kvinnorna håller troligen påoch binder skupor längst bort på åkern. En halvtun avgränsar åkern, tunen bestårav en nedre del av sten och en övre med liggande trolar, s k räckar. I bakgrunden ses När kyrka.
Emil Kristiansson var uppenbart mycket för moderna jordbruksredskap, se Bild 43! Här har han investerat i en häststrakla, russräivå kallad. Detta sätt att räfsa ihop höet i strängar sparade många personers arbete. Nytt var också att odla höet på en åker, förr slog man det i slåtterängar. Emil straklar hemma på en åker sydost om gårdsparten. I bakgrunden syns Kauparve Lars Petterssons gårdspart. T h skymtar gaveln till hönshuset på Hans Petter Karlssons ställe, därefter vingarna på den stora holländarkvarnen ovanför Kauparve Johan Karlssons gårdspart, vars ladugårdstak skymtar ovanför fölet.
Bilden visar förutom skuporna stående i rakar, även gårdsmiljön vid Kauparve östra gårdspart. T v ses en bit av Lars Nilssons part, med en bit av ladugården, som har behållit den branta agtaksresningen, men som är täckt med det moderna takmaterialet spån. Bakom ses manbyggnaden, som ännu har kvar ursprungligt utseende från omkring 1800. T h ser man Hallsarve Jakob Nilssons laugård från 1888 och t h därom en skymt av manbyggnaden och ena flygeln. Man kan ana en smedja längst t h. I förgrunden växer troligen betor.
Här ligger skuporna och väntar på att bli uppställda i rakar. Bilden är verkligen tagen på Smiss Vilhelm Karlsson åker väster om gården. Masse har riktat kameran snett ner mot sjön, vilken syns mellan skogsdungen söder om Daustäde änge t v och Smiss änge t h. Tunen bakom rågåkern står längs kviorna ner till Smissparterna.
Skuporna är uppsatta i rakar. Masse skriver att det är på Smiss Vilhelm Karlssons åker, men när man ser slantunen i bakgrunden, ser det ut att vara på Smiss Kristn Perssons åker norr om Vilhelms åker, se Bild 45. Även här ser man hur kala Lausbackar var förr. Botvide kvarn skymtar i fjärran. I bildens båda kanter kan man mot horisonten ana två små byggnader med agtak.
Arbetet med rågen är tillfälligt avbrutet (för middag?). En del skäupar är uppställda i rakar, andra ligger ännu på marken och väntar på att bäras ihop. Det var viktigt att skuparna ställdes upp så fort som möjligt, så att inte säden skulle kunna ta skada, fukt och annat. Se Bild 40! Bilden är tagen på åkern väster om gården upp mot Käldvägen. Bilden visar förutom skuporna även en avsevärd bit av Laus backars östra sida. Backarna ger idag intryck av att länge ha varit skogsbevuxna, men visar sig på denna bara drygt 100 år gamla bild vara helt nakna. Pricken längst bort på backarna är Botvide kvarn, den vita fläcken t v är det allmänna stenbrottet för byggnadssten. En nyuppsatt slantun av troligen sågat virke avgränsar åkern. Ovanför tunen i bildens mitt ser det ut att stå en liten okänd byggnad med agtak.
Rågåkern är skuren och skuparna bundna. Man bär nu ihop skuparna för att ställa dom två och två mot varandra i rader för att torka. Man har spillt en del strån, vilka man säkerligen kommer att räfsa ihop och ta till vara. Masse ger oss ingen vägledning angående personerna, bara att de är från Hallsarve. Bilden är sannolikt tagen på de än idag öppna åkrarna sydost om gårdarna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.