Vilhelm och Hans visar upp den kluvna stocken. Man klöv inte bara med yxor, utan spräckte mestadels upp stocken med träkilar, blaigare, som slogs i med nydor, stora träklubbor, vilka syns i bakgrunden. Halvorna här skulle nog klyvas en gång till för att få lagom tjocklek på trolarna. Man har tagit en rätt klen stock, vilket var det vanliga, men det innebar att man använde upp föryngringen av öns skogar, därav skogsbristen på 1800-talet. Man ser också hur vridet virket var, någonting som är mycket vanligt och gjorde det svårt att klyva för hand. Man fick ut mycket mer trolar ur varje stock när man gick över till att såga dem. Man använde alltid gran till troder, men fanns inte gran fick man ta fur. Se Nr 207.
Från 299 kr
Så här kantade av bandtunar såg alla vägar och marker ut förut. Medan skiftet pågick lagade man inte tunarna om man slapp, de skulle ju ändå flyttas när markerna hade fördelats färdigt. Masse har dubbel exponerat, men valt att behålla bilden.
En välgjord grind vid en välgjord tvåbandstun. Grindens slanor är tappade in i stolparna och dymlade, tillsammans med krysslåarna blir det mycket stadigt. Lägg märke till att en av slanorna är längre och fungerar som en stängningsanordning!
Här har Masse varit ute på Nyen en blåsig dag med ostlig vind och sett på utstuarna. Det ser ut ungefär likadant idag! Se Nr 194.
Här ser man tre olika sorters tunar. Nerfallen i buskaget längst fram ligger en bandtun. Mot åkern och vinklat mot Käldvägen står en räcktun på 5 räckar. Mot trädgården står en skyddande standtun. Spåntaken på Botvide ladugårdar sticker upp över grönskan. Bilden är tagen uppe från kanten av Botvide backar.
Här ses en hög och mycket tät tvåbandstun vid Fie Jakob Karlssons beteshage sydost om gården, gående från tröskhuset ut till landsvägen.
När Gotland under 1700-talet blivit allt skogsfattigare, blev man på 1800-talet tvungna till att gå över till hägnader av sten. Hade man tillgång till sten var det inte särskilt besvärligt, men det tog mycket längre tid att lägga en stentun. Fast det fanns också en praktisk sida: hade man en åker som innehöll mycket sten som man ville bli av med, kunde man med fördel nyttiggöra den stenen i en stentun runt hela eller delar av åkern. Det blev vanligt att man baxade och plockade av det material som stod till buds och la en stentun av det, all sten skulle användas. Det här gav upphov till mycket personliga stentunar, dels beroende på hur materialet såg ut, dels på skickligheten och lusten hos den som gjorde arbetet. Här är en gråstenstun av hopplockad sten i olika storlekar hemma hos Fie Jakob Karlsson, där hans väderbitna kvarn som blev reparerad året därpå skymtar.
En mycket fin bemålad släde eller kälke. Det är något som inte stämmer med datumen, Masse kan inte ha varit både på Fornsalen och på När samma dag! Se Nr 162, 163 och 179.
Se Nr 173!
Vrånghäck var en sorts mindre langstigvagn, här i elegant utförande!
En sättare var en vagn med flak och sidor byggda som ramar, här två på varandra.
Lastvagnen hade ett flak med sidor i ett stycke. Oskar Larsson kör med tvåspann hästar, men med vad i det öppna landskapet?
Arbetsvagnen var en kort vagn för olika småtransporter. Mellan stolparna, som var nedstoppade i urtag i vagnsdelarna, lades en vagnbotten av bräder samt någon bräda på sidan som läm. Här kör Jakob en plog på en arbetsvagn med ovanligt stora bakhjul. I bakgrunden syns en bit av tröskhuset på Fäi-Jakås part.
Vet inte vad som betecknar en spandelvagn.
Kan det vara fel datum? Se Nr 163, 178, 179!
Olika utformningar på linhäcklor, troligen från Gotlands Fornsal.
Hallsarve Anna Mårtensson slår sönder linets stjälkar med skäktträet.
Hallsarve Anna Mårtensson krossar linets stjälkar med linbrakan.
Botels Lars Hansson lägger bräder ovanpå linknippena och sedan sten på bräderna för att tynga ner linet under vattenytan.
Det här är lika mycket en arbetsbild som en miljöbild. Botels Lars Hansson, 47 år, hjälper sin svärmor Smiss Lina Jacobsson, 67 år (hon hette Margareta Olivia Elisabet) med att plöja upp fåror med hjälp av modern järnplog förspänd med två hästar. Kvinnan som tar upp sättpotatis ur säcken och lägger i ett spann skulle kunna vara Linas dotter, Lars fru Olivia, 42 år. Potatissättningen sker väldigt sent kan man tycka. Åkern ligger uppe på Lausbackar där det växer skog idag, man kan inte tro att det varit öppet här, än mindre åkrar. Höjdsträckningen är Ancyllusvallen, på vilken det än idag går en liten väg. Huset ovanför hästarna är fattigstugan, som det nu bara är kvar en liten hög av. I mitten ligger Bjärges Alfred Öbergs lilla gård, t h skymtar Allmänningen Maria Dorotea Andersdotters mycket enkla boställe. Att hönsen gått från Smiss och ända hit upp är mindre troligt, de har nog kommit från Fattigstugan eller Öbergs. De har olika färger och kan därför vara av Gotlandsras.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.