Stör tog man av ene, i nödfall av grangrenar. Stören skulle kares, dvs barken skulle huggas av på minst tre håll och sedan skulle stören spetsas och ställas upp för torkning med den spetsade ändan uppåt. Här står Fäi-Jakå och karar staur bakom ladugården en solig aprildag. Egentligen borde han ha gjort det här arbetet tidigare, så här dags var det tid för vårbruket. Och ännu har han mycket stör att ta hand om, det ligger en stor hög okaren staur bakom honom. Ovanför porten skymtar den ruckliga väderkvarnen.
Från 299 kr
Ett tvåspann hästar drar ett lass troder på Käldvägen under Lausbackar, troligen vid Hallsarve. När man pratar om en mängd, använder man beteckningen trodar, när man pratar om enskilda exemplar heter det trolar. Det här är nog inte Alfred Olsson, han var smalare och brukade inte vara klädd så här. Dessutom är det inte Fies hästar, de var svarta!
Vilhelm och Hans visar upp den kluvna stocken. Man klöv inte bara med yxor, utan spräckte mestadels upp stocken med träkilar, blaigare, som slogs i med nydor, stora träklubbor, vilka syns i bakgrunden. Halvorna här skulle nog klyvas en gång till för att få lagom tjocklek på trolarna. Man har tagit en rätt klen stock, vilket var det vanliga, men det innebar att man använde upp föryngringen av öns skogar, därav skogsbristen på 1800-talet. Man ser också hur vridet virket var, någonting som är mycket vanligt och gjorde det svårt att klyva för hand. Man fick ut mycket mer trolar ur varje stock när man gick över till att såga dem. Man använde alltid gran till troder, men fanns inte gran fick man ta fur. Se Nr 207.
Så här kantade av bandtunar såg alla vägar och marker ut förut. Medan skiftet pågick lagade man inte tunarna om man slapp, de skulle ju ändå flyttas när markerna hade fördelats färdigt. Masse har dubbel exponerat, men valt att behålla bilden.
En välgjord grind vid en välgjord tvåbandstun. Grindens slanor är tappade in i stolparna och dymlade, tillsammans med krysslåarna blir det mycket stadigt. Lägg märke till att en av slanorna är längre och fungerar som en stängningsanordning!
Här har Masse varit ute på Nyen en blåsig dag med ostlig vind och sett på utstuarna. Det ser ut ungefär likadant idag! Se Nr 194.
Här ser man tre olika sorters tunar. Nerfallen i buskaget längst fram ligger en bandtun. Mot åkern och vinklat mot Käldvägen står en räcktun på 5 räckar. Mot trädgården står en skyddande standtun. Spåntaken på Botvide ladugårdar sticker upp över grönskan. Bilden är tagen uppe från kanten av Botvide backar.
Här ses en hög och mycket tät tvåbandstun vid Fie Jakob Karlssons beteshage sydost om gården, gående från tröskhuset ut till landsvägen.
När Gotland under 1700-talet blivit allt skogsfattigare, blev man på 1800-talet tvungna till att gå över till hägnader av sten. Hade man tillgång till sten var det inte särskilt besvärligt, men det tog mycket längre tid att lägga en stentun. Fast det fanns också en praktisk sida: hade man en åker som innehöll mycket sten som man ville bli av med, kunde man med fördel nyttiggöra den stenen i en stentun runt hela eller delar av åkern. Det blev vanligt att man baxade och plockade av det material som stod till buds och la en stentun av det, all sten skulle användas. Det här gav upphov till mycket personliga stentunar, dels beroende på hur materialet såg ut, dels på skickligheten och lusten hos den som gjorde arbetet. Här är en gråstenstun av hopplockad sten i olika storlekar hemma hos Fie Jakob Karlsson, där hans väderbitna kvarn som blev reparerad året därpå skymtar.
En mycket fin bemålad släde eller kälke. Det är något som inte stämmer med datumen, Masse kan inte ha varit både på Fornsalen och på När samma dag! Se Nr 162, 163 och 179.
Se Nr 173!
Vrånghäck var en sorts mindre langstigvagn, här i elegant utförande!
En sättare var en vagn med flak och sidor byggda som ramar, här två på varandra.
Lastvagnen hade ett flak med sidor i ett stycke. Oskar Larsson kör med tvåspann hästar, men med vad i det öppna landskapet?
Arbetsvagnen var en kort vagn för olika småtransporter. Mellan stolparna, som var nedstoppade i urtag i vagnsdelarna, lades en vagnbotten av bräder samt någon bräda på sidan som läm. Här kör Jakob en plog på en arbetsvagn med ovanligt stora bakhjul. I bakgrunden syns en bit av tröskhuset på Fäi-Jakås part.
Vet inte vad som betecknar en spandelvagn.
Kan det vara fel datum? Se Nr 163, 178, 179!
Olika utformningar på linhäcklor, troligen från Gotlands Fornsal.
Hallsarve Anna Mårtensson slår sönder linets stjälkar med skäktträet.
Hallsarve Anna Mårtensson krossar linets stjälkar med linbrakan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.