Elementarskolan i Trelleborg, firandet av Gustaf Adolfsfesten 1894, Södra skolgården med rektor, lärare och elever, foto fr. N mot S. den (6nov 1894?) i fonden hamnen. Skolgården begränsas av ett träplank, med portgrind. Till höger Rektor Sjövalls hönshus vid planket, därintill ett boketräd(Fagus) Husen: från vänster 1: Skolans hemlighus (under skiffertak) sammanbyggt med 2: ”Rektor Sjövalls tvättstuga”, m duvslag på taket. 3: ”Skräddare Ant. Nilssons hus” 1-vån. med 1st. skorsten, bel. Å tomt nr. 19 (59B) inom kv. Herkules. 4: ”Tryckarehusen” 2 våningsbyggn. Uppf. Av boktryckarna Sandberg och Jönsson å tomt nr 20 (61B) inom kv. Herkules. Äldre personer från vänster: 1: Rektor Hjalmar Sjövall, fil dr 2: Kollega Elof ,fil dr 3: Kollega John Smith, fil dr 4: Kollega Alexander Rydberg, pastor 5: Flickskolelärarinnan fröken Charlotte Jönsson i spetssammetshatt (nackhatt) 6:Lärarinnan fröken Mimmi Rosqvist i bred hatt med sidenband 7: Lärarinnan Emmy Ohklander dotter av Framför det förstnämnda huset, synas den med halm vinterinklädda träpumpen 5146 Axel Andersson.
Från 299 kr
Nässja kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet eller möjligen omkring år 1200 och i avgörande betydelse kom kyrkan att behölla sitt ursprungliga uttryck i århundranden. Kyrkan var då tornlös men när den fristående klockstapeln dömdes ut år 1695 påbörjades tillägget med ett i byggnaden integrerat klocktorn. Nästa större byggnadsarbete utfördes i mitten av 1700-talet då bland annat större fönster upptogs och kyrkan vitmenades. Under påföljande sekel väcktes flertalet gånger frågan om kyrkan borde dömas ut och rivas. Ett långt framskridet förslag var att bygga nytt och gemensamt för Örberga och Nässja. Församlingen motsatte sig förslaget och även jämnlöpande planer på genomgripande ombyggnad av kyrkan i Nässja. Oenigheten löstes omsider till församlingens fördel och efter en nödtorftig reparation år 1853 fick kyrkan kvarstå.
Stenkyrkan i Öjaby uppfördes under 1400-talet. Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779. I mitten av 1800-talet fanns planer på att Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv skulle bygga en ny kyrka, men Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka. Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan. Branden startade i ett uthus till den närbelägna skolan men spreds med vinden även till kyrkan. En hel del inventarier hann räddas, men kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Det kyrkorum som sedan återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik, men har under senare år omgestaltats. 1942 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö.
Engblads fotoateljé som låg vid Alströmerska magasinets norra gavel, mot Lilla torget. Här arbetade fotograf Hedvig Engblad (1865-1951). Hennes man Teodor (1861-1941) hjälpte ibland till med att ta enklare gruppfoton. Han var annars porträttmålare. Ateljén byggdes år 1900 men redan 1907 fick de order av staden att flytta byggnaden till andra sidan parken. Planen var att slå järnband runt hela byggnaden och sedan dra huset till den nya platsen. Något som inte alls fungerade som tänkt och huset drogs istället sönder till en brädhög.
Detta reprofotografi av ett medfaret orginal visar Ryds herrgård 1907. Bakom kameran stod gårdens dåvarande ägare, Carl Thersmeden. Ursprungligen uppfördes sätesbyggnaden på 1720-talet, men genom den långa ägarelängden har ett flertal förändringar utförts. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av just Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Ryds herrgård belägen väster om Linköpings centrum. Ursprungligen uppförd på 1720-talet men av ägare förändrad över tiden. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av dåvarande ägaren Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Ryds herrgård belägen väster om Linköpings centrum. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
Ryds herrgård belägen väster om Linköpings centrum. Vy från nordväst. Ursprungligen uppförd på 1720-talet men av ägare förändrad över tiden. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av dåvarande ägaren Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Vy mot den mäktiga ladugården till Ryds Herrgård. Rimligtvis uppförd under Carl Thersmedens tid som ägare av godset under åren 1890-1919. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Bilden en plankonvex lins L. OA är den optiska axeln, OH en snett infallande stråle. M är meridionalplanet, som skär den konvexa linsytan i cirkelbågen EHG och S sagittaplanet, som skär linsytan i cirkelbågen KHN. [enligt handbok 1 sid. 88: Astigmatismens orsak: Med OH parallella strålar i planen M och S träffar på olika krökningsförhållanden hos linsen. Bågen KHN är sålunda starkare krökt än bågen EHG.] Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 88.
F6 Karlsborg 1940. 30 st franska Morane-Sauliner M.S 406 som gåva till Finland, anländer till Malmö packade i lådor och uppmonterades på Bulltofta av 5 franska mekaniker. Finska piloter flög planen via Västerås till Finland. Man hade tillstånd att mellanlanda på F6, men bara 2 flygplan använde sig av tillståndet. Flygplanstypen hade en kanon, troligen 20 mm, som sköt genom Propell-navet, samt en finkalibrig kulspruta i vardera vingen, kaliber troligen mindre än 8 mm. Bilden visar MS311. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
F6 Karlsborg 1940. 30 st franska Morane-Sauliner M.S 406 som gåva till Finland, anländer till Malmö packade i lådor och uppmonterades på Bulltofta av 5 franska mekaniker. Finska piloter flög planen via Västerås till Finland. Man hade tillstånd att mellanlanda på F6, men bara 2 flygplan använde sig av tillståndet. Flygplanstypen hade en kanon, troligen 20 mm, som sköt genom Propell-navet, samt en finkalibrig kulspruta i vardera vingen, kaliber troligen mindre än 8 mm. Bilden visar MS310. I bakgrunden några SK14 inlånade till flottiljen från Ljungbyhed. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
F6 Karlsborg februari 1940. Italienska flygplanet Fiat G50 i F6 tygverkstad. Alla planen, ca 30 st utom de 2 första mellanlandade på F6 för skottställning och prov med vapeninstallation vilket utfördes av den italienske mekanikern Passeri. De flygplan som hämtades i Trollhättan (ca 16 st), flögs till Karlsborg samt vidare till Västerås för överlämning till finska förare, utfördes av förare ur F6: Fanj. Gottfrid Lundberg, Fanj. Nils Ellenfors och serg. Henry Pehrson. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
Ark med två monterade foton och text: "Ruinerna av kyrkan byggd omkring år 1200. På kyrkogården har man grävt fram ett stort antal gravar. Över flera av gravarna låg långa flata stenar vid vilkas ena ända stod en rest mindre sten. De flesta av dessa stenar har bevarats på sin ursprungliga plats. a. Foto från nordväst. Jfr planen som nationalmuseet gjort av de utgrävda ruinerna. b. Foto från nordost. Det är den nuvarande kyrkan som syns i bakgrunden till höger. de två mörka husen mitt på fotot är den blåmålade skolan till vänster och skolmästarens hus till höger."
Götgatan. En konstapel bevakar en bosättningsaffär vars skyltfönster krossats av sovjetiska bomber som fällts över Stockholm och Strängnäs.
Knäred övre som nybyggt, vattenkraftverk i Lagan. Man håller fortfarande på och arbetar med något på kraftstationens gavel. Lördagen den 17 september 1910 hölls den formella invigningen av alla de fyra första kraftverken i Lagan: Knäred övre och nedre, Bassalt samt Majenfors i Markaryd. Sydsvenska Kraftaktiebolaget bildades 1906 där 2/3 av aktiekapitalet var tecknat av städerna Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och Halmstad. Verkställande direktör var konsul August Schmitz och ordförande var landshövding Asker i Halmstad. Företaget var inriktat på elproduktion genom utnyttjandet av Lagans vattenfall och anläggandet kom igång hösten 1906. Planen för Knäreds kraftverk gjordes av professor J. Gustaf Richert och AB Vattenbyrån, tyske professorn M. Holtz utarbetade detaljerna och arbetet utfördes av AB Skånska cementgjuteriet. Turbinerna levererades av Karlstads mekaniska verkstads filial i Kristinehamn och generatorerna av Allmänna svenska elektriska AB i Västerås. Arkitekt för kraftstationerna i Knäred var Hans Thyselius (Frans Fredriksson ritade de andra två).
Vattenkraftverken i Knäred och möjligen Majenfors under uppförande; sex bilder ur Ingegerd Berggrens fotoalbum. Uppgifter saknas till dessa bilder, men andra foton i albumet identifierar nämnda kraftverk. Det var Sydsvenska Kraftaktiebolaget bildat 1906 som samma år började anlägga de fyra första vattenkraftverken i Lagan: Knäred övre och nedre, Bassalt och Majenfors i Markaryd. Den stora dammen hör till huvudstationen Knäred övre (initialt benämnd Övre Knäred). Formellt invigdes de fyra kraftverken den 17 september 1910. Planen för kraftverken gjordes av professor J. Gustaf Richert och AB Vattenbyrån, tyska professorn M. Holtz utarbetade detaljerna och arbetet utfördes av AB Skånska cementgjuteriet. Verkställande direktör på Sydsvenska Kraftaktiebolaget var konsul August Schmitz. Detta enorma projekt lär tidvis ha krävt ca 700 man i arbete.
Någon gång under 1870-talets första hälft förevigade den danskättade fotografen Peder Anton Eriksén denna vy mot Ekebyborna kyrkoherdeboställe. Vackert belägen på en udde vid sjön Boren. Ursprungligen uppförd 1735 och länge ansedd som en av de "vackraste och bästa" i Aska kontrakt. Långt senare var bygganden dock i dåligt skick och 1928 byggdes ny prästgård närmare kyrkan. Året därpå skänktes den gamla prästgården till Nordiska museet för att flyttas till Skansen som prästgård till Seglora kyrka. Planen blev emellertid inte av utan huset blev kvar på ursprunglig plats och hyrdes ut. År 1989 skänkte Nordiska museet prästgården till Ask-Ekebyborna hembygdsförening. Samtidigt förklarades den som statligt byggnadsminne. Vid tiden för bilden disponerades bostället av kyrkoherde Per Dahlgren med familj. Det är honom vi ser intill rundeln till höger, rimligtvis vid sidan av maka, barn och tjänstefolk.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.