Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Jönköpings Westra impregnerade säkerhets-tändstickor" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Från 299 kr
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Three Stars Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Two Stars Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Hingsten Lobert, inköpt till västra Ölands nya hästavelsförening. I artikeln berättas att Lobert, född 1929, premierats med AB år 1937 och köpts in från godsägare J O Norlander i Åsle, Skaraborgs län för 9800:-. Han ankom tilll Kalmar med tåget 10:10 från Nässjö och for sedan vidare med elvafärjan till Axel Jonsson i Gynge, Resmo socken där han stallades upp.
Klart för Länets konst. 25 oktober 1958. Konstnärerna är från vänster: Eivin Granath, Jerzy Luczak (namnet är felstavat i artikeln och egentligen hette han Luczak-Szewczyk), Bengt Bosshammar, Walter Holmström, Inga Berg, Gösta Ottosson, Folke Skoghäll och längst fram Karl Gustav Persson.
Kullängen. 18 juni 1942. Träden på bilden är grindstolpar som satt vid huvudinfarten till Kullängsstugan. Det var den namnkunnige "Kullagubben", Nils Svensson som satte upp bastanta grindar runt gården. Det finns en beskrivning i Hans Lidmans bok "Munkakliv", sid. 157, i artikeln "Kullagubbens stolta bygge", sid. 151-158.
Kullängen. 17 juli 1941. Trädet på bilden utgör den ena grindstolpen för en kraftig fällbom, som satt vid huvudinfarten till Kullängsstugan. Det var den namnkunnige "Kullagubben", Nils Svensson som satte upp bastanta grindar runt gården. Det finns en beskrivning i Hans Lidmans bok "Munkakliv", sid. 157, i artikeln "Kullagubbens stolta bygge", sid. 151-158.
Bildtext: "Den f d Pressbyråkiosken vid järnvägsstationen håller på att snyggas upp för sin nya funktion som entrébyggnad till Apelvikens tältplats." Den kommer fungera som vaktkiosk för tältplatsen. Den tidigare entrén vid Apelviken flyttades i sin tur över till Getteröns tältplats, står det också i artikeln.
fotografi, bilder
bilder, fotografi
2001-10-04,AS. Västgöta regemente, IÂ 6, f.d. infanteriregemente. Regementets ur- sprung var det västgötska rytteri, uppsatt vid mitten av 1500-talet, som från 1628 utgjorde Västgöta kavalleriregemente. Detta omorganiserades 1811 till infanteri med namnet V. Regementet vapenövades från 1745 på Axevalla hed och flyttades 1916 till Vänersborg. Det drogs in 1927. Se vidare artkel i NE: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=347639
Teaterföreställning: "Morens sista suck". 1900 cirka. Fr v: Felix? Körling, bankdir J M Persson, fotograf A J Hagnell och P Bengtsson. Fotograf Anders Johan Hagnell var en omvittnat omtyckt sällskapsmänniska med ett klingande skratt, "en skämtare av det älskliga och oförargliga slaget" och med en "mer än vanlig" talang för att framföra lustiga visor, enligt en tidningsartikel i samband med att han skulle lämna Värnamo efter nio år (Vernamoposten 1890-09-27). "Skulle ett 'spektakel' givas eller efter dagens id ett par timmar egnas åt glädjen, alltid måste 'Hagis' vara med." Hagnell benämndes i artikeln som stadens "muntrationsråd" och rolighetsminister".
Syster Margareta underhåller den femåriga Gun Joge, som låg inne för att få hjälp med sin rygg. Artikeln i Östgöten handlade om eftervård inom vården. Här handlade det om barn som haft barnförlamning. Ortopenden Gunnar Örn ledde arbetet som gick ut på att epidemisjukhuset samarbetade med lasarettets ortopeder. Sjukvård. Barnsjukvård. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Doktor Johan Severin Almers gravplats på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård. Almer blev Varbergs stadsläkare år 1903 och 1904 uppförde han en liten träpaviljong i Lilla Apelviken för att där behandla barn som hade körteltuberkulos, s k skrofulösa barn. Allt eftersom uppfördes fler byggnader på området och på 20 år hade patientantalet gått från tjugo till över tusen. Märkligt nog kom kyrkogården att invigas med Almers egen begravning den 25 augusti 1927. Han dog på sin 66-årsdag den 13 maj det året. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.