Snausarve Jakob Hanssons familj och vänner dricker eftermiddagskaffe och har det gemytligt när det mesta av slåttern på strandrummet är avklarat. Bakom bandtunen går vägen ner till det nya fiskeläget Masarbod, vilket flyttades från det uppgrundade Snausarbod längre söderut några år innan bilden togs.
Från 299 kr
Här vässer Jakob, Fäi-Jakå, Karlsson sigden, liebladet, på slipstenen vid flygelns norrgavel en tidig morgon. Slavarbetet med att dra slipstenen utförs av svärmor Anna, 79 år. Att slipa en lie så att skärpan höll sig en hel slåtterdag var en stor konst.
Fie Jakob Karlsson har lastat ett våldsamt släklass och kör hem det med två stutar. Dessa ansågs vara starka dragare, vilket var bra med stora lass och lång väg, men sävliga. Bilden är troligen tagen på Nyen på När, med bodarna vid Brändu fiskeläge i bakgrunden.
Jakob Alfvegren lär ha byggt detta hus redan 1885, det är mycket tidigt för den här typen av snickarglädjehus. Det syns att Jakob var byggnadssnickare och det var kanske det som gjorde att han följde med sin tid och därför var tidigt ute med ett modernt hus till sig och familjen. Ett annat årtal säger 1895, vilket verkar mera rimligt även om trädgården ser rätt uppvuxen ut. Huset har alla moderna attribut med liggande panel, spåntak, lövsågade dekorationer runt fönster och vindskivor, en öppen veranda och tom hängrännor och stuprör på framsidan. Jakob var född 1858 mitt över vägen och byggde här upp ett mindre lantbruk vid sidan av sitt byggnadssnickeri. Han var också spelman. Han gifte sig 1884 med Maria Alberina Levin född 1857 från Gerum och de fick två barn. Sonen Rudolf Alfvegren född 1890 tog över gården 1918. Han blev gift 1912 med Hulda Johanna Svensson född 1890 i Västerhejde och det var kanske de som köpte in merparten av jorden till gården. De fick två barn, varav dottern Hildegard Alfvegren född 1915 tog över 1949, gift 1940 med Charles Henry Hansson född 1914 från Robbenarve i Garde. De fick tre barn, men inget tog över gården, utan den såldes till guldsmeden Bengt Söderlund. Han sålde den avstyckade gården 1969 som fritidsfastighet till Sten Lindbom från Stockholm. På bilden ser vi en stolt Jakob Alfvegren posera utanför sitt hus!
Denna idylliska bild visar två boplatser söder om den kvarvarnde Hallbjänsparten, den ladugårdsgavel som skymtar längst till höger tillhör södra Mattsarveparten. Den hitre boplatsen kom till omkring 1850 som en avstyckning från den nordligaste Hallbjänsparten, då en son därifrån, Jakob Larsson född 1829, fick en bit jord att bygga på av sin far. Jakob tog sig namnet Hallgren och gifte sig 1853 med Lena Jacobsdotter född 1826 från Alva. Det kan vara de som byggde huset vi ser på bilden, men det verkar ålderdomligare med sitt sidförskjutna fönster och sina proportioner, så det kan vara ett äldre bulhus som de köpt och flyttat hit. Jakob och Lena fick döttrarna Christina Katarina 1853 och Anna Margareta 1857. Jakob drunknade redan 1860 och Lena gifte om sig 1862 med Anders Olofsson född 1831 från Mattsarve och de fick dottern Maria Olivia 1863. Ingen av döttrarna ärvde stället, utan det gjorde Anna Margaretas son Anton Hallgren född 1887. Han gifte sig 1912 med Linda Olsson född 1891 från Hallsarve och de fick tre barn. Anton dog 1927 och Linda gifte om sig 1929 med Reinhold Hansson vid Snausarve och flyttade dit. De fick två barn tillsammans, Sigrid Greta Johanna 1930 och Robert Villy 1933. Inget av barnen tog över boplatsen vid Hallbjäns och byggnaderna revs omkring 1935. Personerna på bilden kan vara Linda Hallgren 21 år med sonen Lennart 1 år på armen, Lindas mor Anna Margareta Hallgren 55 år och Lindas far. Bostadshuset i bakgrunden uppfördes av Arvid Södergren och var nybyggt när Masse tog denna bild.
Masse har stått på andra sidan vägen och tagit en bild av Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Men grönskan döljer det mesta, fast manbyggnaden syns ändå delvis med spjälstaket runt om, utom mot vägen där det står en bandtun. T h skymtar ladugården. Vid infarten står troligen mor och dotter Annen och Anna Karlsson.
Den lilla bulladugården kan nog vara byggd av Jakob Pettersson omkring 1860. Halmtaket har här börjat ersättas med spån. T v är det ett fähus med en hoimd t h med lucka, därefter lada, medan det är osäkert vad den högra tillbyggda buldelen varit nyttjad till. Längst t v skymtar bulladugården på Husarve mitt över vägen.
Här bygger troligen Jakob Petter Ödahl, 67 år, och sonen Johan Petter, 42 år, en fiskebåt, tvåmänning, på ladan hemma på gården. Det var vanligt att man byggde sina båtar själv, det tillhörde allmänbildningen. Här har man fått klar kölen, stävarna och de första borden. Utanför ladporten syns tröskhuset och i bakgrunden manbyggnaden.
Kvinnorna klipper lamm på gårdsplanen framför ladugården på Fie Jakob Karlssons part. Det vänstra gråa lammet har bakbenen ihopbundna för att inte kunna sparka. En ny ullkorg står bredvid. Kvinnorna är Fie Anna, Annen, Larsdotter, 48 år (ungmor!) och hennes mor Anna Catarina Andersdotter Laurin, 74 år. Kvinnorna har arbetskläder med dukar på huvudet.
Arbetsvagnen var en kort vagn för olika småtransporter. Mellan stolparna, som var nedstoppade i urtag i vagnsdelarna, lades en vagnbotten av bräder samt någon bräda på sidan som läm. Här kör Jakob en plog på en arbetsvagn med ovanligt stora bakhjul. I bakgrunden syns en bit av tröskhuset på Fäi-Jakås part.
Del av Stora torget i Linköping 1926, lätt igenkännlig även för dagens förtrogna med platsen. Den gamla stadsgårdens ägare och nyttjare har naturligtvis bytts ut genom åren. Länge hette de Carl Jakob Anderson och Vilhelm Beckman, vars rörelse kom att överleva dem bägge.
Personalen vid Rantens snickerifabrik 1910. Översta raden: 1 - 8 okända, 9. Lindström, 12. August Karlsson, 10. Jakob Björk. 11. Fagergren. Mellersta raden: 3. Gustav Lager, 4. Almén, 6. Axel Andersson, 7. Molin, 8. Gustavsson, 9. Gustavsson, 10. Stenström, 1. Viktor Molin. Främsta raden, sittande: 1. Lander Gustavsson, 4. Disp. Victor Karlson, 3. Albin Karlson, 6. Lenberg, 10. stående, Förman G. Johansson.
Galeasen Natalia Charlotta.Byggd vid Koggen vid Hjortens udde i Vänern 1878 av skeppsbyggmästaren Jakob Andersson, Spången,Köpmannebro av ek och fur. Hade aldrig motor.77/67 registerton.Längd = 20 m. Bredd = 7 m. Djupgående = 3 m. Sista skeppare och redare var L. J. Jonsson, Otterstad, Kållandsö. Fanns kvar i registret till och med 1925 men slutade segla några år tidigare.
Silan och Jakob när de var i 73-års åldern. Ursula Albertina Pettersson - populärt kallad Silan - var bosatt i Knivsta, två mil söder om Uppsala. Hon sydde fackföreningsfanor. Till sin hjälp kan hon ha haft sin make Jacob som var finsnickare men också duktig på att rita och dottern Märta som också sydde.
En grupp arbetare utanför tegelbruket vid Barnhemsgatan i Ljungarum, Jönköping. Bruket tillverkade kalksandstegel. Det ägdes av Carnell, såldes sedan till Arvid Andersson och lades ner ca 1940. Stående från vänster: Gunnar Nord (6), Gabriel Malmqvist (7), Wern? (9), Verkmästare Nord (12). Stående längst fram: Jakob Wern (3).
Ett judiskt bröllop mellan Jakob och Alice Weltman. Festen ägde rum i systerns 2-rumslägenhet på Slottsgatan i Jönköping. Bord, stolar och porslin hyrde man. Alice överlevde Auschwitz och utrotningslägret Stutthof. Hon spelade piano och lärde grannens dotter att spela när de bodde i Stockholm.
Arbetare vid Ljungarums tegelbruk, murstensfabrik, vid Barnhemsgatan i Jönköping. I bakgrunden skymtar ett bostadshus för arbetare. Övre raden: Jakob Eriksson (2), Bror Fagerström (3), Gustav Svensson (4), Tor Nord (6), Sven Svensson (7), Werner Johansson (8). Nedre raden: Clas Nord (4).
Strängnäs 1934 Kapten Pehr Erik Malmström Född: 1888-02-20 Jakob och Johannes, Stockholm Död: 1969-03-29 Hedvig Eleonora, Stockholm M. var utbildad lantmätare och ritade hela vägnätet vid regementets nybyggnad i Strängnäs. Längs vägen mot Lötgärdet står en liten minnessten märkt "Pehr Eriks väg". Dottern Elisabeth Malmström 1925-2010 var sjuksköterska vid regementet fram till pension (några år vid Ing 1 Almnäs).
Kartusch till bokverk med avbildningar föreställande eldrör tagna som troféer av den svenska armén åren 1703-1706, utförda av syskonen Anna Maria och Philip Jakob Thelott. Avser troféer tagna i Polen den 4 oktober 1703 och utur staden Strasburg (Brodnica) den 16 oktober 1703. Kartuschen troligen utförd av Thomas Cunninghame 1746.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.