Herr Olle Andersson var åkare med kallades mest Olle Smé, eftersom har var bror till smederna vid Kavlaplan i Huskvarna. Här står han med hästen Fyr, som bl a fick dra Kroatorpet till sin nuvarande plats på Grännavägen i Huskvarna år 1951. Han var den siste som körde yrkesmässigt med häst och vagn i Huskvarna.
Från 299 kr
Åkare Olle Andersson kallades mest Olle Smé eftersom han var bror till smederna vid Kavlaplan. Här står han med hästen Fyr som bl a fick dra Kroatorpet till sin nuvarande plats 1951. Olle Andersson var den siste som körde yrkesmässigt med häst och vagn i Huskvarna.
Vy över Kungsgatan mot norr, tagen ovanifrån. På reklamskylten närmast till vänster står det "Järnhandel Carl Nilsson & Son" och nästa skylt förkunnar att där ligger Lotten Svenssons Kafé & Konditori. Till höger ses trädgården till Sparbankshuset och mitt på kullerstensgatan står en dam och talar med ett par sittande i vagn efter en vit häst. Därnäst ligger stadshuset/stadshotellet och till höger syns Varbergs kyrka vid Stora Torget. (Glasplåten är trasig, därav det svarta diagonala strecket)
fotografi
Sunne Anderssons föräldrahem. Tälle krog (Kantakrogen) var en gång i tiden en plats där man kunde övernatta och byta hästar för de som var på resande fot med häst och vagn. Troligen var den byggd på 1500-talet. Byggnaden var K-märkt men den revs när nya vägen till Askersund byggdes. Resterna i våningen finns i dag hos Hallsbergs hembygdförening. 10 juli 1953. Se även bild OLM-1953-78
Akvarellerad teckning av Fritz von Dardel (1817-1901). "I det gröna! Beckaskog 1863" är titeln på teckningen som visar kung Carl XV med sällskap (däribland Baron Bror Cederström, colonel Castelnau och baron Clary) i färd med att klättra upp på ett hölass i en vagn förspänd med häst. I bakgrunden byggnader. Bäckaskog, Kiaby socken, Villands härad, Skåne. Ur: Nr.2. Plockgods ur mina ritböcker 1850-1860 t. Äg: arkitekt G.v. Dardel, Leksand.
'Torg, gata med kullersten där häst och vagn står. Promenerande människor bl.a. kvinna med parasoll. Människor går genom en port, Borovitskajaporten, under högt torn, Borovitskajatornet, tillhörande hög mur, Kremlmuren. Bakom muren syns kupoler till katedraler. Överst på tornet sitter en spira i form av en örn. På tornet en klocka. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5286:1-18. Se även fotonr. 5269-5292 med bilder från Stuxbergs resa till Kaukasien.'
Fordonet "Star", förmodligen Sveriges första postbil, trafikerade sträckan Trosa-Järna innan stambanan var utbyggd över Vagnhärad. Det var dock si och så med tillförlitligheten beträffande turlistan och trots att herr automibilägaren (Karl Sjöberg) annonserade i stadens tidning att bilen kunde ta 2 passagerare, för det facila priset av kr 1:25 tur och retur, föredrog i regel Trosaborna häst och vagn. Bilen inköptes år 1905 och såldes år 1907. Fotot taget utanför postkontoret i Trosa år 1905. Vid ratten chauffören Adolf Nilsson från Järna, och till höger postmästaren i Trosa A. Blixt.
Fordonet "Star", förmodligen Sveriges första postbil, trafikerade sträckan Trosa-Järna innan stambanan var utbyggd över Vagnhärad. Det var dock si och så med tillförlitligheten beträffande turlistan och trots att herr automibilägaren (Karl Sjöberg) annonserade i stadens tidning att bilen kunde ta 2 passagerare, för det facila priset av kr 1:25 tur och retur, föredrog i regel Trosaborna häst och vagn. Bilen inköptes år 1905 och såldes år 1907. Fotot taget utanför postkontoret i Trosa år 1905. Vid ratten chauffören Nilsson från Järna, och till höger postmästaren i Trosa A. Blixt.
A.A. Pettersson förde posten med häst och kärra på linjen Örebro-Lillkyrka-Arboga från 1887 till 1911. Kärran är en gigg, en lätt tvåhjulig öppen vagn som utvecklades omkring 1850 från schäsen. Giggen var fram till bilens genombrott ett av de vanligaste hästfordonen. Efterhand förbättrades konstruktionen med bland annat bättre fjädring. Korgen har i regel plats för två personer. Föra tt ge giggen en mjukare gång kunde balansen regleras med de flyttbara sätena. I Sverige gjordes ett flertal giggmodeller, bland annat "Arvika kärran" och "Åstorpsgiggen".
Två små barn står i vattenbrynet och håller varandra i hand. De var två av Kustsanatoriet Apelvikens första skrofulösa patienter år 1902. För lungtuberkulossjuka byggdes sanatorier runtom i landet, men i Varberg intresserade sig läkaren Johan Severin Almer för barn och unga med körteltuberkulos. Sommaren 1902 ägnade han åtta veckor åt att för egna medel vårda sex skrofulösa barn. Vården gavs i en bondgård i Apelviken som han hyrt för ändamålet. Maten lagades i Almers hem, Brunstedtska huset inne i Varberg, och fraktades ned till bondgården varje dag med häst och vagn. Stärkande diet ingick nämligen i behandlingen liksom sol- och salta bad, vila och motion. Jodhaltiga medikamenter, t ex fiskolja, användes också som botemedel. Apotekare Wåhlén i Varberg försåg Almers patienter med medicin gratis.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.