Åre 16:1
Från 299 kr
Åre 508:1
Offerdal 431:1
Sorsele 923:1
Matsokudden
Sorsele 925:1
Arvidsjaur 2427:1
Offerdal 550:1
Arvidsjaur 2426:1
fotoalbum
Timmer lossades från FJ till båtar mot England. Där användes timret som pit-props (gruvstöttor). Damen på fotot är med endast pga att hon för fotots skull hade hämtat sin makes rova. (Hon håller handen på honom). Men han blev arg för på fotot synes den ändå inte skymd av nedanstående persons hatt. Person i övre raden har en åklyka i handen. Man vriggade ekor över Ätran. Mannen mellan kvinnan och hennes man är Oskar Pettersson broder till förmannen på propsgården, Edvard Pettersson. Oskar tyckte inte om att kvinnor skulle vara med på bilden. Nr: 8 Bernhard Bengtsson. Han var även kusk hos Shutts mejeri. Hans fru Augusta Bengtsson hade bageri. Nr: 12 Bodde i FJ banvaktsstugan vid Tånga. Skötte banvaktssysslor. Nr: 20 Nils Johansson. Hans hustru hade bageri vid realskolan. De flesta på bilden bodde i Skrea. Fotot är en gåva av Ivar Pettersson son till förman Edvard Pettersson, fotot hängde många år på kontoret - propsgården. Flera texter på baksidan. Arbetare från Falkenbergs propsgård, Oscar Pettersson Ljungholmen Skrea, den 27/4 1902, den 28/ 7 1901.
Bernhard Aurelius föddes in i en släkt med påfallande många kyrkomän. Född i ett prästhem i Gamleby påbörjade han sina högre studier vid Linköpings gymnasium och gick därefter vidare för teologisk utbildning vid Uppsala universitet. Där avlade han examen 1860 och prästvigdes året därpå. Därefter följde tjänst som vice pastor i Risinge, Vånga, Stora Åby och Vreta kloster, innan han år 1867 erbjöds platsen som komminister i Hannäs. Efter tre år i den befattningen öppnade sig en ny möjlighet för honom. I Åsbo hade den åldrige kyrkoherde Borre avlidit och i oktober månad 1870 installerade sig Aurelius som församlingens nya prästman. Precis inflyttad gifte han sig med Sigrid Elisabet Matilda Peterson, bördig från Vreta kloster. Äktenskapet kom upplysningsvis att bära sex barn, varav fyra överlevde barnåren. Ur ett herdaminne får vi även veta något om de karaktärsdrag Aurelius bar. Där lovordas han som en synnerligen god präst med ett föredömligt uppträdande mot församlingsborna, vilka särskilt uppskattade hans drag av frid, godmodighet och låga anspråk. Dock kunde han enligt en församlingsbo vara "lite sinksammer på predikstoarn å ve husförhöra", men det får vi förmoda att de flesta hade överseende med. Bernhard Aurelius avled i Marstrand i samband med en badresa sommaren 1881.
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.
Domarring mellan Runsten och Norra Möckleby. Domarring är en forntida gravanläggning som kom i bruk under slutet av bronsåldern, men var mest frekvent under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets där resta eller liggande stenar är glest placerade så att en cirkelform bildas (jämför skeppssättning). Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste. Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringar har ibland visat sig vara brandgravar, dock relativt fyndfattiga. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand. De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings län och före detta Skaraborgs län, men de förekommer även i övriga Götaland samt i Mälardalen. Domarringar förekommer också utanför Sverige, bland annat i Polen runt Wislas utlopp i Östersjön. (Hämtat från Wikipedia)
Att se världen den fotograferande människan Tekniken har alltid styrt vad och hur vi kan fotografera. Med museets samlingar som utgångspunkt gör vi i denna utställning nedslag i fotografins utveckling i Sverige från 1840-talet och in i modern tid. Utställningen visades 25 oktober 2017 19 augusti 2018 I utställningen Att se världen den fotograferande människan, visar vi ett urval ur våra samlingar. Allt ifrån kameror och övrig utrustning till bilder från olika tider. Du kan fotografera dig själv i en fotoateljé av modell 1890 eller se in i den mänskliga kroppen med hjälp av röntgen. Du kan också lära dig mer om de verktyg som fotografen Lennart Nilsson använde för att utforska den mikroskopiska världen. För 175 år sedan spreds fotografin över världen och var då en dyr och svår teknik med få användare. Fotokonsten blev stegvis mer tillgänglig för att idag vara någonting som de flesta av oss ägnar oss åt dagligen. I samband med att utställningen öppnade släpptes även boken Att se världen svensk fotografi under 175 år
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.