Fr.v:
1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928.
2. Gustav Persson, Karlstorp
3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956.
Betlehemsresenär
4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1.
5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs,
inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. "Ture ve Åna".
6.
7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950.
Skomakare i Hallerud. (Tiveds stuga).
Foto: Hugo Tived 1923.
Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture:
"Jaså, du lever än?"
- "Ja, varför skulle jag inte göra det?"
- "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej".
Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os.
"Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört.
Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med.
Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds.
Ture kunde även snara fågel.
På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv.
Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.
Från 299 kr