Bild från en begravning på Veddige kyrkogård. I förgrunden står på granrisbädd en grönmålad lår där kransarna placerats. Bland de sörjande i bakgrunden finns herrar i cylinderhatt och en dam i sorgeflor.
Från 299 kr
Tidersrums kyrka
Gammalkils kyrka
Oppeby kyrka
Denna skulpterade, målade och förgyllda träskulptur stod på Masses tid på altaret. Här har han tagit ut den och fotograferat av den mot stigluckans vägg. Masse såg en likadan skulptur 1923 i kryptan i Yorks katedral. Skulpturen föreställer Nikodemus och Josef från Arimatea läggande Jesus i en sarkofag. Bakom står de sörjande Maria och Johannes. Skulpturen sitter numera i triumfkrucifixets nedre korsarm.
Fabrikör Erik Bengtsson (född 1832 i Lilla Vommedal, död 1904 i 36 kv. Lundby, Sommarnäs på Hisingen), ligger på sin dödsbädd. Till vänster sitter en sjuksköterska och till höger sitter den sörjande hustrun Anna Christina Eriksdotter (1833 född i Västra Frölund - 1908) samt sonen Johannes Bengtsson (1873 - 1942, Högbo, Kållered). Erik Bengtsson var ägare till ett sågverk i Lundby på Hisingen. Relaterat motiv: A1865.
En ny grav på kyrkogården i Huskvarna. Ovanpå ligger de sörjandes blommor med en sista hälsning skriven på banden.
Skotska flygares gravar. Begravningen av de fyra skotska flygarna från LJ899 som nödlandade i sjön Röjen, ägde rum den 16 maj 1945 vid Fryksände kyrka i Torsby. Begravningsarrangemangen hade gjorts av lokala svenska myndigheter, som såg till att de döda blev hyllade som hjältar. Alla butiker och kontor stängdes, flaggorna stod på halv stång och gatorna kantades av tusentals sörjande. När varje kista lades i en grav på kyrkogården, sköt svenska hedersvakten salut.
Fabrikör Erik Bengtsson (född 1832 i Lilla Vommedal, död 1904 i 36 kv. Lundby, Sommarnäs på Hisingen), ligger på sin dödsbädd. Till vänster sitter en sjuksköterska och till höger sitter den sörjande hustrun Anna Christina Eriksdotter (1833 född i Västra Frölund - 1908). Bakre raden från vänster: 1. Okänd, 2. Okänd, 3. sonen Johannes Bengtsson (1873 - 1942) som tröstar modern. 4. Okänd. 5. dottern Maria Berta Persson. Erik Bengtsson var ägare till ett sågverk i Lundby på Hisingen. Relaterat motiv: A1867.
En ny grav på kyrkogården i Huskvarna. Ovanpå ligger de sörjandes blommor med en sista hälsning skriven på banden. En kvinna står bredvid och i bakgrunden syns kyrkan.
En ny grav på kyrkogården i Huskvarna. Ovanpå ligger de sörjandes blommor med en sista hälsning skriven på banden, bland annan från Sv Metallarbetareförbundets avd 115 i Huskvarna.
En gammal kvinna "ligger lik" i hemmet. Kistan är placerad i ett hörn där lakan hängts upp på väggarna. I kistan ligger små kvistar av buxbom utspridda och fäst på lakanet ovanför huvudgärden sitter ett kors av murgröna, Ända sedan hednisk tid, och fram tills det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan ofta antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidna före begravningen.
En ung man "ligger lik", troligen i hemmet. Kistan är placerad vid ett fönster med fördragna gardiner och klädd med stjärnbeströdd svart tyll runt den avlidnes bädd. På täckelsen ligger rosor och kvistar av asparagum. Ända sedan hednisk tid, och fram till det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan allt som oftast antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidne före begravningen.
Porträtt av Gustaf Fröding. Gustaf Fröding, svensk skald, född 22 augusti 1860 på Alsters bruk utanför Karlstad, död 8 februari 1911 i Stockholm. Hans mor Emilia Agardh, dotter till biskop C.A. Agardh, skötte hushållet ensam sedan fadern Ferdinand Fröding 1865 insjuknat i "nervösa åkommor", något som låg i släkten. Familjen bosatte sig 1867 i Kristinehamn. Gustaf tog studentexamen i Karlstad 1880. 1881 blev han myndig och samma år dog fadern. Gustaf hade då börjat studera i Uppsala, men festade upp arvet på 17.000 kronor under två år och lyckades därefter inte återuppta sina studier. Vårterminen 1885 återupptog han studier i språk och litteratur, som visserligen inte slutfördes, men som fick honom intresserad av poeterna Shelley, Burns och Byron. Under 1885 börjande han publicera dikter i Karlstads-Tidningen. 1887 blev han anställd vid Karlstads-Tidningen, men 1889 försämrades hans psykiska hälsa. Tack vare ett nytt arv kunde han tillbringa tid vid en tysk kurort, och där sammanställde han debutsamlingen Gitarr och dragharmonika, som utkom i maj 1891. I ytterligare tre år var han anställd vid Karlstads-Tidningen men 1894 blev han sinnessjuk, möjligen schizofren. Strax före insjuknandet hade han färdigställt samligen Nya dikter. De båda samlingarna Räggler och paschaser utkom 1895 och 1897. 1896 kom Stänk och flikar. 1897 kom Nytt och gammalt och 1898 Gralstänk samt broschyrerna Om lifsmonader och Grillfängerier. 1898 togs Gustaf Fröding in på Uppsala hospital och utskrevs därifrån 1905. Från 1906 och fram till döden den 8 februari 1911 vårdades han i Stockholm med undantag av vissa friska perioder. Han skrev 1908 samlingen Reconvalescentia som utgavs 1913. 1910 utkom Efterskörd. Gustaf Fröding är begraven i Uppsala. Källa: www.skolor.lund.se
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.