Grotta, belägen ca 50 m NÖ om gården, en knapp km Ö om Ruus och ca 75 m N om landsvägen. Långared. Grävningen i grottan gav inga fynd och inga tecken på att den varit bebodd. Grottans mått ca 2x2 meter. John Johansson, gårdens ägare, hade hört berättas att några drängar skulle ha tagit sin tillflykt under något krig för mycket länge sedan.
Från 299 kr
Kulturhistoriska festtåget och festspelen i Falköping den 5 augusti 1934. Skördefolk. Utrustade med brukliga handredskap drar en flock drängar och pigor ut till arbete på åker och äng. De medför matväskor ("tjutulvar") och tina samt ölstånkor och brännvinskärl, såsom det brukades i "den gamla goda tiden".
Text i album K 24: Agronom Erik Ramstedt blev 1920 ägare till Stavsjö gård i Stafsinge. Här har han radat upp gårdens drängar och pigor och hästar för fotografering. Ramstedt var den driftigaste av Stavsjös ägare. Före honom arrenderades gården av J. Frank. Ägare till gård och tegelbruk var den i Falkenberg namnkunnige apotekaren C J Brag, han som bestämde i stan så det hette " Bragen har sagt det".
Kronobageriet, personal m.fl. Namnuppgift på personerna på bilden: Ernst Boustedt, fyra drängar, Leopold Boustedt, Kristina Svensson född Boustedt, Ingrid Thorstensson född Boustedt, Gunborg Boustedt, Hilda Boustedt född Fernström, Mauritz Boustedt, Henrik Boustedt, Folke Boustedt. I denna villa där även Boustedt hade sin tjänstebostad var även banklokalen inrymd under åren 1874 - 1895. Efter branden i bageriet 1902 reparerades detta tillfälligt och 1912 togs ett nytt bageri i bruk liksom ett havremagasin som hade byggts vid fästningens östra sida nära Vättern.
Båten byggdes i ett uthus till bondgården "Nailsa" utav bonden och båtbyggaren Nils Severin Johansson. Denna båt med namnet Torvald FG 15 var hans största båtbygge. När båten var färdigbyggd rullades den ca. 100 m ned till stranden. Ortens fiskare, bönder och drängar, totalt över 20 man assisterade vid sjösättningen 1905 vid Koggebryggan i Stranninge. Från Fiske-Historik pärm A, av G Heikenberg. Bild 3: Femte mannen från höger med vit skjorta och en spann i handen är "Kärra-Johan", som beställt och var ägare till båten. (Uppgift från sonen kommunalrådet Erik Gustavsson i mars 1998)
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
Åttingstugan under Brokind var uppenbarligen ännu bebodd när fotografen passerade en sommardag 1904. Källorna ger dock inga tydliga besked om vem eller vilka som vid tiden drog nytta av det vackra läget. Eggebynäs Lillgård, som var gårdens egentliga namn, var del av godset Brokinds ägor. I mitten av 1800-talet hade egendomens ägare inlett en rationalisering av området. Gårdarnas brukare avhystes eller fick se sig bli drängar när bruket av byns mark lades direkt under herrgården. Vem som kvinnan vi skymtar än var, räknades hon således till godsets arbetsfolk utan rätt att i någon större utsträckning bruka jorden.
Min farfars far, fanjunkare Carl Bergman arrenderade Rudet där prästgården ingick mellan åren 1882-1900 då han avled. Därefter arrenderade min farfars mamma Rudet som med min farfar och hans bröder skötte sysslorna fram till 1920 då det såldes. Rudet omfattade ca 40 tunnland öppen jord och stora skogar. Kommiistergården som förr kallades prästgården var på 50 tunnland + skog och den ingick i arrendet. För att sköta allt hade min farfars far 3-4 pigor, 3 drängar samt statare och torpare på prästgårdens marker. mvh Rolf
Torpet Storängen när sommaren stod för dörren 1922. Hemman under Bjärka Säby och beläget på godsets stora ängsområde söder om slotten, därav torpets namn. Storängen finns upptagen i socknens äldsta förtecknade husförhör från 1792 men är sannolikt ännu något äldre. Den som kopplar platsen närmare fototiden finner torparparet Anders Fredrik och Brita Sofia Andersson på platsen från år 1881. Med en barnaskara endast välsignad med döttrar kom här en räcka drängar ha tjänst, som brukligt i korta perioder. Efter nära 40 år på torpet avled Anders Fredrik och en ny ordning i Storängen blev nödvändig. Den fanns i Karl Erik Bovin som sedan 1911 varit gift med det äldre torparparets dotter Ester Johanna. Tillsammans hade de fem barn, varav tre söner, och med dem upphörde behovet av drängar. Istället tycks torpets extra utrymmen erbjudits personal med tjänst närmare huvudgårdens behov. Den gamla torparänkan Brita Sofia bodde kvar till sin död 1929, möjligtvis i undantagsstugan som skymtar till vänster om torpet. Som en sista upplysning kan berättas att Ester Johanna var avliden vid fototillfället. Barnsängsfeber hade tillstött efter nedkomsten av makarnas sistfödda i september 1920.
Bild 312. Fäi-kalar, drägar handvalkå
Bild 311. Där drägar di handvalku
Bild 345. Halsrä u Smiss kalar, drägar not
kvinnor, stränginstrument, fotografi, photograph@eng
Gårdsinteriör från Westmanska gården i Linköping. Det var härifrån den stora stadsbranden år 1700 startade, genom att en av gårdens drängar slarvat med en lykta. Efter branden avsågs Platensgatan att förlängas genom gården. Tomtens ägare lät emellertid i hast uppföra det putsade gatuhuset i bakgrunden, vilket omintetgjorde den planerade förlängning av gatan. Som en eftergift togs ett valv upp redan 1707 för fri passage till och från Stora torget. Valvet skymtar bortom den välta trålåren under skylten "Mjölhandel". Under 1800-talet kom gården i etapper gå över i familjen Westmans ägo, vilkas anförvanter skapade en mycket framgångsrik handelsgård. Byggnaderna revs 1907 för att ge plats för det så kallade Centralpalatset. Tiden för bilden är omkring förra sekelskiftet.
August Andersson, eller Häst-August, musiker och evangelist. Född den 5 maj 1850 i Algutsboda, död den 6 mars 1931 i Kalmar. Han räknas till pionjärerna under Sveriges frikyrkliga framväxt och han blev känd för sina anföranden med mustiga liknelser. Berättelserna var inte alltid uppskattade. Missionskyrkan portförbjöd honom och tidningen Barometern beskrev honom som en komediant. Han kom till Kalmar 1889 från Södra Bondetorp i Algutsboda socken. Efter ett möte i Vittaryds kyrka uppges han ha sagt att "nu är det inte mera att göra i Vittaryd, för där är alla omvända utom prästen, länsman och två drängar". Den första lokalen han skaffade sig låg på Spikgatan i ett numera rivet hus. Lokalen fick namnet Arken och ligger inte så långt från nuvarande Arkagården. När Spikgatan lades om flyttade han sin möteslokal till Nygatan, men även denna är riven sedan lång tid. Vid begravningen i mars 1931 följde stora skaror av människor honom till den sista vilan. Källa:Wikipedia
Bild 521. Kalar drägar krokfingar pa rak arm
Bild 518. Kalar drägar bläistrå i Halsrä Hansäs ängä
Bild 388. Rängar, till n bat bäi U.O. Larsson Fäiä Lau
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.