Familjen Svensk, Simanbo, Hybo. Foto efter begravningen av modern och makan Brita. Sittande fr.v. Edvin, fadern, Ture Svensk och dottern Elin. Stående 1 Elov, 2 Ernst, 3 Ester, 4 Elas, 5 Edor, 6, Ragnhild, 7 Einar.
Från 299 kr
En gammal kvinna "ligger lik" i hemmet. Kistan är placerad i ett hörn där lakan hängts upp på väggarna. I kistan ligger små kvistar av buxbom utspridda och fäst på lakanet ovanför huvudgärden sitter ett kors av murgröna, Ända sedan hednisk tid, och fram tills det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan ofta antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidna före begravningen.
En ung man "ligger lik", troligen i hemmet. Kistan är placerad vid ett fönster med fördragna gardiner och klädd med stjärnbeströdd svart tyll runt den avlidnes bädd. På täckelsen ligger rosor och kvistar av asparagum. Ända sedan hednisk tid, och fram till det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan allt som oftast antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidne före begravningen.
Anders Bäckströms familjegrav. Sankt Jörgens kyrkogård. Bild från begravningen på Sankt Jörgens kyrkogård av Mathildas svåger Anders Bäckström, som dog 7 januari 1907. Han var gift med familjen Ranchs äldsta barn, Maria. De hade förlorat sina två första barn tidigt, vilket anges på stenen: "Charles Willy 13/6-26/7 1889; Nancy Elisabeth 8/3 1888 - 25/2 1891." (Se även bild MR2_862)
"Anders Bäckströms familjegrav." Bild från begravningen på Sankt Jörgens kyrkogård av Mathildas svåger Anders Bäckström, som dog 7 januari 1907. Han var gift med familjen Ranchs äldsta barn, Maria. De hade förlorat sina två första barn tidigt. Stenens inskription: "Charles Willy 13/6-26/7 1889; Nancy Elisabeth 8/3 1888 - 25/2 1891. (Se även bild MR2_863)
Sven Palmes Grav. Sven Theodor Palme, född 4 december 1854 i Kalmar, död 9 augusti 1934 i Stockholm, var en Svensk politiker (liberal), riksdagsledamot och verkställande direktör i Lifförsäkrings AB Thule. Han var far till historikern Olof Palme som stupade i det finska inbördeskriget 1918, officeren Nils Palme och direktören Gunnar Palme, samt farfar till statsminister Olof Palme (1927-86). Han var gift med Hanna Palme, f. von Born. Blommorna och kransarna tyder på att bilden kan vara tagen 1934, i nära anslutning till begravningen.
Familjen i Ängestugan. Olof Jonsson har tagit denna bild vid begravningen efter Johannes Johansson, Hj 22/10 1841 död 8/7 1911. Förutom han hustru Inga Brita Ryberg, S Ryr 9/10 1837 (sittande i mitten) så står sonen Karl Fredrik, Hj. 8/3 1874 till vänster. Sonen Anders Oskar, Hj. 9/4 1880 bör vara den som står till höger på bilden. Vem av damerna som är dottern Ida Elisabeth, Hj. 12/9 1872 eller dottern Anna Emelia, Hj 5/8 1876, eller svärson med barnbarnet är okänt. (På bilden syns i bakgrunden huset där Johannes Johanssons bror Anders Johansson, Hjärtum 1/2 1836 och Anna Maria Johansdotter, Hjärtum 27/9 1837 bor.)
August Andersson, eller Häst-August, musiker och evangelist. Född den 5 maj 1850 i Algutsboda, död den 6 mars 1931 i Kalmar. Han räknas till pionjärerna under Sveriges frikyrkliga framväxt och han blev känd för sina anföranden med mustiga liknelser. Berättelserna var inte alltid uppskattade. Missionskyrkan portförbjöd honom och tidningen Barometern beskrev honom som en komediant. Han kom till Kalmar 1889 från Södra Bondetorp i Algutsboda socken. Efter ett möte i Vittaryds kyrka uppges han ha sagt att "nu är det inte mera att göra i Vittaryd, för där är alla omvända utom prästen, länsman och två drängar". Den första lokalen han skaffade sig låg på Spikgatan i ett numera rivet hus. Lokalen fick namnet Arken och ligger inte så långt från nuvarande Arkagården. När Spikgatan lades om flyttade han sin möteslokal till Nygatan, men även denna är riven sedan lång tid. Vid begravningen i mars 1931 följde stora skaror av människor honom till den sista vilan. Källa:Wikipedia
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.