Småland. Kalmar län, Stranda härad, Döderhults socken, Vånevik. Fiskebåten Rubert av Vånevik. L 8,10 m, 27 fot. Br. 9 fot 10 tum. Byggd i oskarshamn 1937 av båtbyggare Pevén för fiskaren Karl Engström, Vånevik. E. brukar den till fiske med laxgarn och sillgarn kring Gotland och i södra Östersjön. denna typ och storlek är numera vanliga i trakten. Söderut och i Blekinge är de ofta något större.
Från 299 kr
Vi ser gården från åkrarna i väster. Manbyggnaden har fått papptak och ser prydlig ut. Uppe vid skorstenarna sitter en dam! Hustrun Anna Brita eller någon av döttrarna? Skorstenarna är ovanligt höga i Lau, ofta är de bara hälften så höga eller mindre än så, särskilt på södra Gotland. Manbyggnaden ser ut att vara blind på baksidan så när som på kammaren mitt i huset, detta var vanligt på 1700-talshusen. Brygghuset är rätt litet och det innehöll nog bara just brygg- och bakfunktionerna. Dasset är däremot stort. En rejäl vedhög fyller utrymmet mellan dasset och utfarten vid ladugårdshörnet.
Ungmansstången var en mycket hög och smal gran som sattes upp på bröllopsgården. Granen var barkad utom en liten bit i toppen, jämför agtakens vindskaidsraft på norra Gotland! Stången var dekorerad med en girland. Ursprunget till stången kan vara en fruktbarhetssymbol. De tre äreportarna skymtar, liksom allén av granar upp till trappan. T v syns ett av uthusen till grannen Danielssons gård, därefter fd båtsmanstorpet Lars Jakobssons ställe och i bakgrunden mot horisonten Bjärges Arvid Danielssons gård, sedan uthusen på Bjärges August Melanders gård och th skymtar Bjärges Tomas Bergmans gård. Landskapet är mycket öppet.
Masse har tagit en intressant detaljbild av agtakets början nere vid väggen. Man ser att man byggt på riskallarnas, bjälkändarnas kilar, med en yttre träbit. Den har i sin övre inre del ett urtag, där ett vastband med helar, stora pluggar, sitter istoppade. Dessa helar håller emot agen så den inte rutschar av taket. Det vanliga på Sudret är annars att helarna sitter snett istoppade i själva hammarbandet, stocken som takstolarna står på uppe på murverket. På norra Gotland har man en vastaraft, vilken motsvarar vastbandet, men den sitter en bit ut ifrån väggen upphållen av självvuxna grenklykor.
Det här är snarare den norra än den östra gaveln. Att få sol på den är mycket svårt, bara några sena kvällar kring midsommar är möjlig. Det har funnits några få flistakshus på Gotland med full övervåning och loft, men det här på Botvide är det enda kvarvarande, så det är förståeligt att Masse blev tagen av huset och tog många bilder. Man ser tydligt ändarna av faltaket som flisen ligger på. Flisen låg kvar till omkring 1950, då man rev av den och spikade på pannplåt i stället. Man planerar att återlägga flistaket med nya flis från Millklint 2011.
Masse har ställt föremålet ifråga på en bräda mot en putsad vägg, så det skulle framträda så tydligt som möjligt. Brädan ligger på två arbetspallar, s k kränkar. Vändplogen är asymmetrisk och består av en fot med en snedställd vändskiva som vänder jordkokan upp och ner. Framför vändskivan sitter en kniv som skär genom grässvålen så att vändskivan kan komma åt att vända jordkokan. I foten sitter två uppåtgående käppar, sammanbundna med en styrstång. Vid vändskivans överkant sitter en dragstång fästad i käpparna. Vändplogen infördes 1840 på Gotland och innebar en stor förändring av jordbearbetningen.
Skeppssättningar (ibland stenskepp) är benämningen på en stenkrets med den ovala formen av ett skepp. Storleken på fornlämningen kan variera från några få meter till uppemot 30 meter. Ofta markerar skeppsättningen en grav. Konstruktionen kan också haft symbolisk eller rituell funktion. SKeppssättningar finns ofta på gravfält. Ungefär 2000 skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sverige. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden. Bara 35 stycken har givit dateringar till bronsålden. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på att stenarna står tätt ihop, inte glest som hos järnålderns skeppssättningar.
Godset bildades i slutet av 1700-talet av arkiater Johan Gustaf Wahlbom (d 1808) gift med Kristina Beronia Björnstjerna (död 1814), dotter till biskopen i Kalmar, senare ärkebiskop Magnus Beronius (död 1775), ätten Björnstjernas stamfader. 1775 kallades egendomen Norra Gåra, i slutet av 1780-talet Christinelund. Byggnaden blev färdig 1815 efter ritningar av Carl Mannerskantz på Värnanäs. Trädgården anlagd i mitten på 1800-talet. Se: Svenska Slott och Herresäten vid 1900-talets början, redaktör Albin Roosval, Lundquists förlag, Stockholm 1920. Även: Slott och Herresäten i Sverige (Småland, Öland, Gotland), Alhems förlag 1971. Fotoserien beställd av Friherrinnan Anna Rappe, Christinelund. Foto 1939-07-06
Trindyxa från Skedemosseutgrävningarna, 16 maj 1962. Trindyxa, är en grönstensyxa med oval eller trind profil. Endast eggen är slipad, resten av yxan oftast fint bultad. Trindyxan tillhör äldre stenålder, men förekommer också i stort antal under den äldre delen av yngre stenålder. Särskilt vanlig i Mellansverige och södra Norrland. Förekommer även ofta i östra Småland, på Gotland, i Bohuslän och Skåne. Är mera sällsynt i östra Danmark och i Finland, dock rätt så vanlig på gropkeramiska boplatser på Åland. Lösfynd kan sällan dateras till någon särskild period. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Nu i Statens Historiska Museums samlingar. Inv.nr. 14.392. Brakteat, runt, ensidigt hängsmycke av guld med ögla, som förekom i Norden och Europa under folkvandringstid (400-500-talen e.Kr.). Särformer kan vara av silver eller brons; så är bl.a. fallet med en typ av smyckebrakteater som uppträder på Gotland under vendeltiden. De flesta arkeologer vill härleda brakteaterna ur senromerska kejsarmedaljer eller mynt. Runinskrift kan förekomma. Brakteater påträffas oftast i nedlagda skatter. Modern forskning inriktas på att lösa tekniska problem om material och tillverkning, stilistiska om tillverkningsområden och ikonografiska om de bildmässiga innehållet och brakteaternas roll som amuletter. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=134901
Bolums sn. Bjällum Väster Bredegården, Brakteat funnen på gården. Brakteat, runt, ensidigt hängsmycke av guld med ögla, som förekom i Norden och Europa under folkvandringstid (400-500-talen e.Kr.). Särformer kan vara av silver eller brons; så är bl.a. fallet med en typ av smyckebrakteater som uppträder på Gotland under vendeltiden. De flesta arkeologer vill härleda brakteaterna ur senromerska kejsarmedaljer ellermynt. Runinskrift kan förekomma. Brakteater påträffas oftast i nedlagda skatter. Modern forskning inriktas på att lösa tekniska problem om material och tillverkning, stilistiska om tillverkningsområden och ikonografiska om de bildmässiga innehållet och brakteaternas roll som amuletter. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=134901
Bolums sn. Bjällum Väster Bredegården. Brakteat funnen å gården 22/5 1957. Brakteat, runt, ensidigt hängsmycke av guld med ögla, som förekom i Norden och Europa under folkvandringstid (400-500-talen e.Kr.). Särformer kan vara av silver eller brons; så är bl.a. fallet med en typ av smyckebrakteater som uppträder på Gotland under vendeltiden. De flesta arkeologer vill härleda brakteaterna ur senromerska kejsarmedaljer eller mynt. Runinskrift kan förekomma. Brakteater påträffas oftast i nedlagda skatter. Modern forskning inriktas på att lösa tekniska problem om material och tillverkning, stilistiska om tillverkningsområden och ikonografiska om de bildmässiga innehållet och brakteaternas roll som amuletter. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=134901
Societetshuset i Varberg klätt i festdräkt inför kungabesöket den 19 september 1886 med vajande flaggor, girlander och "röda mattan" utrullad över entrétrappan. Konungen skulle denna dag inviga Mellersta Hallands Järnväg mellan Varberg och Halmstad, varifrån ett festtåg anlände kl 9 till Badhusparkens (där Societetshuset låg) östra port. Där klev majestätet av tillsammans med kronprinsen, kronprinsessan samt hertigarna av Gotland och Närke för att dricka kaffe "en famille" på Societetsrestaurangen. Vid kl 10.30 deltog de vid högmässan i Varbergs kyrka och därefter bjöds det till frukost på Societetshuset fram till kl 14, då sällskapet åter skulle gå på festtåget mot Halmstad för själva invigningen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.