Bygget av KFJ , Kil - Fryksdalens Järnväg Entreprenörens lok "Odin" tillverkat av Jung 106/1891 Bemærkninger: Lokomotivet er leveret 27.07.1891 til Gunnerson & Hoffmann, København. Viborg - Ålestrup Banen åbnede 1893. Formentlig var kontrakten inklusive Odense Stations flytning. Banen blev udliciteret 1909 og åbnedes 1912. Hvilken Gunnerson, der var tale om, er i øjeblikket uklart. Der kan være tale om A. P. Gunnerson eller sønnen K. L. Gunnerson. I bogen om Fryksdalsbanen skrives i øvrigt A. P. Gunnersen og K. L. Gunnerson. Lokomotivet videre virksomhed i Sverige er ukendt. Det er muligt, at lokomotivet kom til Sverige allerede 1910. Hvorfra en trykprøven i 1915 i Danmark stammer fra, vides ikke. Fejlskrivning? Anlægsperioden for dobbeltsporananlægget noteret inden, vi vidste, at lokomotivet kom til Sverige? Normalt ville et lokomotiv jo være ved et arbejde i hele anlægsperioden? Måske har Gunnersen lånte lokomotivet af Hoffmann, og da det måske blev prøvet i Sverige1915, har Hoffmann bogført den svenske prøve i kedelbogen, der var blevet i Danmark, idet han regnede med, at lokomotivet kom tilbage. Niels Munch Källa: IBK Forskningsafd. v/Bent Hansen.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria" Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria" Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria", I klass röksalong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst i marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria" Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria" Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria", III klass salong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

Bygget av KFJ , Kil - Fryksdalens Järnväg Entreprenörens lok "Odin" tillverkat av Jung 106/1891 Bemærkninger: Lokomotivet er leveret 27.07.1891 til Gunnerson & Hoffmann, København. Viborg - Ålestrup Banen åbnede 1893. Formentlig var kontrakten inklusive Odense Stations flytning. Banen blev udliciteret 1909 og åbnedes 1912. Hvilken Gunnerson, der var tale om, er i øjeblikket uklart. Der kan være tale om A. P. Gunnerson eller sønnen K. L. Gunnerson. I bogen om Fryksdalsbanen skrives i øvrigt A. P. Gunnersen og K. L. Gunnerson. Lokomotivet videre virksomhed i Sverige er ukendt. Det er muligt, at lokomotivet kom til Sverige allerede 1910. Hvorfra en trykprøven i 1915 i Danmark stammer fra, vides ikke. Fejlskrivning? Anlægsperioden for dobbeltsporananlægget noteret inden, vi vidste, at lokomotivet kom til Sverige? Normalt ville et lokomotiv jo være ved et arbejde i hele anlægsperioden? Måske har Gunnersen lånte lokomotivet af Hoffmann, og da det måske blev prøvet i Sverige1915, har Hoffmann bogført den svenske prøve i kedelbogen, der var blevet i Danmark, idet han regnede med, at lokomotivet kom tilbage. Niels Munch Källa: IBK Forskningsafd. v/Bent Hansen.

Från 299 kr

s/s "Drottning Victoria", III klass salong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 T/C 1939 till SVENSKA MARINEN. Hjälpkryssare Återlämnad 1945 till SJ Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

Personalen vid SWB i Sundbyberg november 1905. Rad nr 1 från vänster; Hunden Ruff (Ågrens), Inspektor P. O. Ågren, 1:e Sts T. G. Schelin, bokhållare A .R. Frölen (Brack Jan), G. A. Lagerlund, K. B. C. F. Blomgren, Kont A. S. Marting, kont J. A. Andersson. Rad nr 2 från vänster: Stk nr 157 K. A. Svensson, Stk nr 171 R. N. Belin, Stk nr 195 F. A. Johansson, Stk nr 140 E. K. Andersson, Stk nr 282 G. E. Blomgren, Stk nr 270 P. J. G. Ask, Stk nr 160 A. V. Lindqvist, Stk nr 194 K. L. Lidström, Stk nr 159 E. L. Svanborg, Stk nr 271 A. Berglind, Stk förmabn 107 K. A. Rosén, Ex K. B. E. R. Petrén, Stk nr 253 E. T. Nilsson, Stk nr 188 A. I. Åsén, Stk nr 177 K. H. Olsson, Stk nr 269 N. G. Norman.

Från 299 kr

Fröken Elsa Spetz med elever (flickor: 10-11 år, fjärde året) på Centralskolan (senare Kvarnbyskolan) år 1946-47. Några sittandes i bänkar, resten stående bakom. Stående från vänster: Britt Jansson, Berit Larsson (givaren: född 1936, gift Gustafsson), Berit Parkström, Astrid Heijel, Margareta Widmer, Anita Norman, Gerd Karlsson, Siv Karlsson, Florence Edqvist, Lise-lott Reinel, Sisko Putkinen, Berit Åström. 2:a rad fr. vänster Gunnel Ellingdahl, Britt-Marie Andersson, Barbro Engström, Kerstin Henriksson, Gunnel Björstedt, Berit Pettersson, Fröken Elsa Spetz, Ulla Thorsson, Maj-Britt Magnusson, Margareta Wegnegård, Mona Jansson, Sonja Karlsson. Sittande fr. vänster Inger Andersson, Gunilla Stolpe, Siv Westerberg, Gull-Britt Pettersson?, Ingrid Andersson, Ingrid Andersson, Marinne Timell, Lena Belander, Birgit Magnusson och Marinne Fredriksén. Fågelplanscher på väggen bakom.

Från 299 kr

Personalen vid SWB i Sundbyberg november 1905.Rad nr 1 fr.v; Hunden Ruff (Ågrens), Inspektor P.O. Ågren, 1:e Sts T.G. Schelin, bokhållare A.R. Frölen (Brack Jan), G.A. Lagerlund, K.B.C.F. Blomgren, Kont A.S. Marting, kont J.A. Andersson. Rad nr 2 fr.v.; Stk nr 157 K.A. Svensson, Stk nr 171 R.N. Belin, Stk nr 195 F.A. Johansson, Stk nr 140 E.K. Andersson, Stk nr 282 G.E. Blomgren, Stk nr 270 P.J.G. Ask, Stk nr 160 A.V. Lindqvist, Stk nr 194 K.L. Lidström, Stk nr 159 E.L. Svanborg, Stk nr 271 A. Berglind, Stk förmabn 107 K.A. Rosén, Ex K.B.E.R. Petrén, Stk nr 253 E.T. Nilsson, Stk nr 188 A.I. Åsén, Stk nr 177 K.H. olsson, Stk nr 269 N.G. Norman.

Från 299 kr

Palladiumhuset innan det blev biograf. Hörnan Norra Långgatan - Larmgatan. Svenska folkförbundet var en politisk propagandaorganisation som grundades 1906 i Stockholm under intryck av unionsupplösningen. Det verkade för ett nationellt, försvarsvänligt och särskilt antisocialistiskt program. Åtminstone till en början var Svenska folkförbundet ett organ för sådana arbetar- och småfolkskretsar som ogillade socialismen och bland annat motsatte sig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Ett betydande antal lokalavdelningar bildades och propagandaverksamheten, inte minst konkurrensen mellan "blå bilar" och "röda bilar". Den "blå bilen" började färdas några veckor före den röda valåret 1911. Bilen var från början grålackerad men lackerades om efter spydiga kommentarer för att motsvara namnet. Förbundets huvudsakliga ambition var att bekämpa socialismen för att åstadkomma "nationell samling", inte att undanröja de tänkta orsakerna till socialismen. Alla orättmätiga krav på reformer och andra samhällsförändringar som endast gagnade delar av nationen, arbetarklassen, avvisades. Motståndet mot förbundets antisocialistiska propaganda från SAP var relativt svagt och oorganiserat. Förutom bilarna valde man att ignorera den. Någon stor politisk betydelse hade inte Svenska folkförbundet.[1] Förutom ett stort antal broschyrer utgav Svenska folkförbundet halvveckotidningen Svenska folkviljan (1906-1919) och Riket (1919-1924, månadsskrift 1925-1927 - därefter mera sporadiskt t.o.m. 1931). I huvudsak har Svenska folkförbundet varit en hjälporganisation till högerpartiet. I samma mån som Allmänna valmansförbundet börjat bedriva modern politisk propaganda har Svenska folkförbundet inskränkt sin verksamhet. Lokalavdelningar har under denna tid upphört. Bland ledarna återfinns Folkförbundar-Norman.

Från 299 kr

Sittande 1:a raden fr v: Bror Gustafsson, Jan Erik Håkansson, Roland Olofsson, Curt Edman, Håkan Jönsson, Karl-Axel Lindström, Jan Persson, Lars Nilsson, Kenth Franson, Rune Dahl. Sittande 2:a raden fr v: Conny Andersson, Stig-Åke Wendel, Stellan Dybner, Jan L Andersson, Lars Hedeback, Björn Lindgren, Bo Svensson, Bengt Linderberth, Anders Thörnström, Bengt-Åke Andersson, Christer Bergkvist, Stellan Bruhn, Roger Kronqvist, Stig Malm, Roland Johansson, Jan-Gunnar Johansson. Stående 1:a raden fr v: Birgitta Barrud, Berit Malmgren, Ewa Gustavsson, Siv Olofsson, Margareta Johansson, Lena Tyllström Inger Jakobsson, Sara-Stina Wallenberg, Margareta Norman, Helén Eriksson, Inga Sandgren, Eivor Svensson, Gunilla Werner, Gertrud Moreskog, Ingrid Rytterlund, Lillemor Olsson, Tuija Malmström, Clary Hanner. Stående 2:a raden fr v: Gunnel Björklind, Gun Lindberg, Sonja Wilhelmsson, Gunnar Stenke, Lars Göransson, Jan Sonnerstedt, Lage Vikström, Viggo Ahlén, Karl Olof Östergren, Roland Bengtsson, Lennart Larsson, Ulf Wellerup, Lars-Erik Holmstrand, Helge Winberg, Bengt Nilsson, Jan Skårstedt, Tord Lindberg, Hans Solberger, Lennart Eliasson, Anders Pettersson. Stående 3:e raden fr v: Lennart Jansson, Sune Fingal, Ingemar Wenström, Jan E Andersson, Hans Siding, Thomas Stjärnfelt, Sverker Ordqvist, Stieg Åhlin, Morgan Gunnarsson, Bo Lewin, Bo Gunnar Nilebrant, Sören Arnström, Kent Andersson, Torsten Hemph, Jan Djurberg, Stig Rydell, Bertil Enell, Håkan Edström, Torbjörn Lönn.

Från 299 kr

Kaserngården, våren 1983 Regementets befälskårer fotograferad inför NBO 1983. Bild 1: högra tredjedelen av bilden. Bild 2: personerna numrerade, namnen nedan. 1-10 1. Lennart Granlund 2. Tuve Pantzar 3. Alf Görsjö 4. Håkan Jarl 5. Jan Forsman 6. Claes Norberg 7. Hans Norman 8. Nils Nordin 9. Christer Blomlöf 10. Bengt Helmersson, fd Carlsson 11-20 11. Sven Olof Broman 12. Lars Widegren 13. Anders Danielsson 14. Jonny Axelsson 15. Jan Åke Gustafsson 16. Jörgen Gustafsson 17. Björn Nilsson 18. Jaakko Bergqvist 19. Göran Grehn 20. Björn Liljehag, fd Andersson 21-30 21. Bengt Fridén 22. Peter Tengbrand 23. Okänd 24. Kjell Lautrup 25. Max Engsander 26. Stefan Bjuvenius 27. Per Barius 28. Bengt Lilja 29. Peter Hallgren 30. Lennart Lundström 31-40 31. Jan Johansson 32. Stefan Gustavsson 33. Kjell Jensen 34. Ola van Keppel, fd Eriksson 35. Jan Hultberg 36. Sören Ristander 37. Klas Lidholm 38. Okänd 39. Jorma Murevärn 40. Okänd 41-47 41. Tommy Jedborn 42. Kjell Ökvist 43. Claes Ytterberg 44. Thomas Kloos 45. Lars Sundell, fd Andersson 46. Christer Wandin, fd Pettersson 47. Olle Sollenberg

Från 299 kr

Palladiumhuset innan det blev biograf. Hörnan Norra Långgatan - Larmgatan. Svenska folkförbundet var en politisk propagandaorganisation som grundades 1906 i Stockholm under intryck av unionsupplösningen. Det verkade för ett nationellt, försvarsvänligt och särskilt antisocialistiskt program. Åtminstone till en början var Svenska folkförbundet ett organ för sådana arbetar- och småfolkskretsar som ogillade socialismen och bland annat motsatte sig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Ett betydande antal lokalavdelningar bildades och propagandaverksamheten, inte minst konkurrensen mellan "blå bilar" och "röda bilar". Den "blå bilen" började färdas några veckor före den röda valåret 1911. Bilen var från början grålackerad men lackerades om efter spydiga kommentarer för att motsvara namnet. Förbundets huvudsakliga ambition var att bekämpa socialismen för att åstadkomma "nationell samling", inte att undanröja de tänkta orsakerna till socialismen. Alla orättmätiga krav på reformer och andra samhällsförändringar som endast gagnade delar av nationen, arbetarklassen, avvisades. Motståndet mot förbundets antisocialistiska propaganda från SAP var relativt svagt och oorganiserat. Förutom bilarna valde man att ignorera den. Någon stor politisk betydelse hade inte Svenska folkförbundet.[1] Förutom ett stort antal broschyrer utgav Svenska folkförbundet halvveckotidningen Svenska folkviljan (1906-1919) och Riket (1919-1924, månadsskrift 1925-1927 - därefter mera sporadiskt t.o.m. 1931). I huvudsak har Svenska folkförbundet varit en hjälporganisation till högerpartiet. I samma mån som Allmänna valmansförbundet börjat bedriva modern politisk propaganda har Svenska folkförbundet inskränkt sin verksamhet. Lokalavdelningar har under denna tid upphört. Bland ledarna återfinns Folkförbundar-Norman.

Från 299 kr

Sittande 1:a raden fr v: Bror Gustafsson, Jan Erik Håkansson, Roland Olofsson, Curt Edman, Håkan Jönsson, Karl-Axel Lindström, Jan Persson, Lars Nilsson, Kenth Franson, Rune Dahl. Sittande 2:a raden fr v: Conny Andersson, Stig-Åke Wendel, Stellan Dybner, Jan L Andersson, Lars Hedeback, Björn Lindgren, Bo Svensson, Bengt Linderberth, Anders Thörnström, Bengt-Åke Andersson, Christer Bergkvist, Stellan Bruhn, Roger Kronqvist, Stig Malm, Roland Johansson, Jan-Gunnar Johansson. Stående 1:a raden fr v: Birgitta Barrud, Berit Malmgren, Ewa Gustavsson, Siv Olofsson, Margareta Johansson, Lena Tyllström Inger Jakobsson, Sara-Stina Wallenberg, Margareta Norman, Helén Eriksson, Inga Sandgren, Eivor Svensson, Gunilla Werner, Gertrud Moreskog, Ingrid Rytterlund, Lillemor Olsson, Tuija Malmström, Clary Hanner. Stående 2:a raden fr v: Gunnel Björklind, Gun Lindberg, Sonja Wilhelmsson, Gunnar Stenke, Lars Göransson, Jan Sonnerstedt, Lage Vikström, Viggo Ahlén, Karl Olof Östergren, Roland Bengtsson, Lennart Larsson, Ulf Wellerup, Lars-Erik Holmstrand, Helge Winberg, Bengt Nilsson, Jan Skårstedt, Tord Lindberg, Hans Solberger, Lennart Eliasson, Anders Pettersson. Stående 3:e raden fr v: Lennart Jansson, Sune Fingal, Ingemar Wenström, Jan E Andersson, Hans Siding, Thomas Stjärnfelt, Sverker Ordqvist, Stieg Åhlin, Morgan Gunnarsson, Bo Lewin, Bo Gunnar Nilebrant, Sören Arnström, Kent Andersson, Torsten Hemph, Jan Djurberg, Stig Rydell, Bertil Enell, Håkan Edström, Torbjörn Lönn.

Från 299 kr

Förste kände ägaren var 1570 Henrick Suderkirkie. 1648 ägde Oluf Sunnankirkia gården. Hans son Jacob Olufsson var ägare 1653 och han var ännu ägare 1870. Dottern (?) Catarina Olofsdotter 1669-1705 var gift med Hans Mårtensson, se nedan. 1681 var gården delad mellan Anders gift med ?, mågen Michel gift med Gustava Jacobsdotter 1660-1694 och Peer Mårtensson gift 1694 med Margareta Persdotter. 1694 var Sunnkörke 2 parter ägda av Peer Mårtensson som hade 4 döttrar och Staffan Larsson som var gift med Margareta Mårtensdotter och hade två söner. 1706 gifte Hans Mårtensson om sig med Gertrud Jacobsdotter från Lye. Deras son Mårten Hansson född 1699 var 1719 ägare av ena parten och Per Mårtensson av den andra. Det verkar som de gick i konkurs 1713, då kronan köpte in gården. På 1730-talet ägde hela gården av Mattias Michelsson. 1740 delades gården mellan sönerna Olof och Lars Mattisson och Olof fick denna part, men den togs snart över av systern Catarina, gift 1756 med Lars Christensson född 1731 från Kattlunds i Grötlingbo. Catarina dog och Lars gifte om sig 1776 med Maria Christina Johansdotter född 1753 från Lyrungs i Lye och de löste in gårdsparten från kronan. De fick sonen Lars Larsson 1777 innan fadern Lars dog och Maria Christina gifte om sig 1778 med Hans Hansson född 1752 från från Botels och de brukade gårdsparten till 1822. Det var de som uppförde den stora manbyggnaden. Hans och Maria Christina fick hela 8 barn och äldste sonen från andra äktenskapet Hans Hansson född 1780 blev näste ägare. Han gifte sig 1813 med Catarina Larsdotter född 1789 från Goks och de brukade parten mellan 1820 och 1850. De fick två barn, varav dottern Anna Christina Hansdotter 1820-1900 tog över. Hon var gift 1840 med Hans Hansson Lauström född 1817 från Gumbalde och de fick 5 barn. Dottern Cajsa Stina Hansdotter 1848-1940 ärvde parten, gift 1873 med Karl Larsson född 1845 från Juves i Garde. De brukade parten mellan omkring 1875-1912. Av deras två barn blev det sonen Vilhelm Karlsson född 1875 som blev näste ägare 1912 och då rev ner flistaket. Han blev gift med med Hilma Maria Katarina Jakobsson född 1880 från Rone. De byggde helt ny ladugård vid sidan av gårdstomten 1924. De brukade parten till 1942, då enda barnet Henning Karlsson född 1921 tog över. Han sålde gårdsparten 1949 till Albert och Elsa Nyström på Gumbalde, som sammanförde marken med sin gård. Nyströms sålde manbyggnaden och flygeln med tomt till grosshandlaren Ture Ferhnkvist från Stockholm som fritidsbostad. Han sålde fastigheten till familjen Estrabaut, där dottern Lisa Yanez Estrabaut är ägare. Här ser vi en bild av det stora flistakshuset med flisen ännu liggande kvar på taket. Till höger är flygeln före moderniseringen och på byggnaden, se Bild 1109. Eftersom den står framme på huset, bör den vara byggd före 1810, för så här byggd man normalt inte. Brygghusedelen var t v och det ser ut som en källardörr t h. Personerna är Karl Larsson 59 år, hustrun Cajsa Stina Hansdotter 56 år och sonen Vilhelm Karlsson 29 år.

Från 299 kr