En samling män uppställda för fotografering vid ramverkstaden på Papyrus. Birger Andersson (1909-2004), trea ståendes från höger, arbetade på Papyrus mellan 1924-1976. Hans arbetsplats var ramverkstaden där de spikade lastpallar och "bottnar", som användes för att skydda pappret vid packningen med stålband. Under sina 52 år i ramverksta'n spikades bottnarna för hand i ca 30 år. Resterande tid med hjälp av spikmaskin. Birger Andersson var spikare.
Från 299 kr
Den forna handelsgården Hunnebergsgatan 22 inköptes av Linköpings stad 1956. Ett uttalat motiv var att åtminstone bevara gatuhuset, men underhållet kom likväl att eftersättas. Fotoåret 1961 visar husets dåvarande skick som ytterligare kom att försämras och vid mitten av 1970-talet nå en diskussion om rivning. Gården räddades dock genom ett privat initiativ. År 1977 köptes gården av revisorn Curt Sjödell. Köpeskillingen var en krona och under sakkunning hjälp restaurerades gårdens hus till sin forna glans och färgsättning. Gatuhuset var ursprungligen uppfört 1857 och gårdens äldre benämning "Markska gården" var hämtad från den senare ägarfamilgen Marks von Würtenberg.
Gunnar Hoffstens orkester. På bilden från vänster: Ronald Sjöstrand, Ingemar Wåhlin, Gunnar Hoffsten, Stig-Evert Lampe, Lennart Lillis Andersson, Dag Wasén. Framför scenen står från vänster: Folke Sahlin, en oidentifierad saxofonist (vi tar gärna emot hjälp med identifiering!) och Hasse Fromholtz. Fotot är sannolikt taget år 1957. Band. Orkester. Musik. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Efter rötningen skulle linets torkas. Det kunde göras i särskilda torkhus, s k bastur, men också på en ugn ute i det fria. Här har Masse arrangerat en arbetsbild en snöfri dag i Helgmillum (mellan jul och nyår) där linet torkas på ugnen. Vidare brakas linet närmast ugnen med hjälp av ett särskilt redskap som krossar linets stjälkar. Därefter skäktas linet med ett skäktträ likt en machete mot en liten stolpe så att man slår sönder stjälkarna. I nästa moment häcklas linet, då det dras genom en häckla försedd med en mängd långa järnpiggar, så att stjälkarna dras bort från linfibrerna.
Sjövalla i Vårdsnäs en sommarsdag 1902. Den till synes pastorala idyllen understryks av det faktum att stugan låg på den jord socknens kyrkoherde disponerade. Oaktat detta var nog slitet på de små tegarna detsamma. Vid tiden för bilden bodde här makarna Emil Ludvig Berglund och Emma Christina Persdotter. Hon var född här och länge hemmadotter som såg ut att ha hamnat på glasberget. 40 år fyllda hade hon mött sin blivande make och nu hade paret två döttrar. I hushållet logerade även före detta småskollärarinnan Kristina Charlotta Bong. Sannolikt är det några av de beskrivna personerna vi skymtar i bilden. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Ett vintrigt och grått stycke Linköping omkring sekelskiftet 1900. Även om närmast ingen av bildens återgivna bebyggelse kvarstår kan man relativt lätt orientera sig med hjälp av Stångebro i fonden. Utmed Stångåns västra sida var ännu inte Strandgatan utlagd och tomterna sträckte sig ända till strandkanten. Närmast i bilden del av Asklundska gården och längre bort stadens arbets- och fattighus. Båthuset vid åns östra sidan tillhörde roddklubben. I fonden bortom Stångebro skymtar Stångebro-tvätten och stadens klapphus. Längre bort Linköpings tullhus och bostadshuset till Stångs kvarn.
En sommardag 1903 gjorde sig linköpingsfotografen Didrik von Essen ärende till makarna Elander och deras påkostade sommarbostället Bella Vista, belägen i dagens Brokinds samhälle. Lätt att nå sedan den förbipasserande järnvägen invigts året dessförinnan. Rimligtvis var han väntad, rent av beställd att dokumentera parets sommarvilla. Vi får anta att det är lanträntmästaren Gustaf Elander vi ser på verandan med makan Hilda sittande på trappan. Ungdomarna i förgrunden torde vara makarnas barn i sönerna Gösta och Emil samt dottern Helmi. Invid trappan iförd vitt förkläde står sannolikt familjens piga, Ester Maria Svensson. Upplysningsvis kan påpekas att sommarstället uppfördes 1902 av länsnotarien Karl Arnander (1864-1903). Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Motiv som tidigare gäckat oss. Vaga uppgift fanns om Olivehult och godsägare Nyström men inte begripliga nog för att med säkerhet placera platsen. Med hjälp av lokalhistoriskt orienterade har vi hamnat på Kristbergs rusthålls ägor, vars ägofigur ännu når sjön Boren. Gården ingick i det godsinnehav som den välkända byggmästaren Abraham Nyström och vidare hans söner byggt upp. Som rorsman i bilden sitter rimligtvis barnbarnet Georg Nyström, som vid tiden för bilden arrenderade rusthållet. Med sig i båten har han med motsvarande rimlighet sin hustru Tyra, född Ekstam. Den äldre kvinnan på bänken i bakgrunden svarar mot Georgs moster, den på gården inneboende Vilhelmine Möller.
Ett sällskap har dukat upp intill bostaden. Det är vad vi ser och förutom dateringen 1902 följer ingen information med bilden. Med extern hjälp har vi lyckligtvis kommit så mycket längre. Bilden togs i centrala Linköping. Husens karaktär skulle annars placera dem i stadens utkant men i kvarteret Badhusets inre grupperade sig fyra lika gårdshus, varav bilden visar de två västligast belägna. Adressen var Badhusgatan 3. Samma källa har även lyckats identifiera sällskapets inre krets. Runt det dukade bordet står tapetserare Carl Johan Teodor Jonsson vid sidan av makan Mathilda och parets uppskattningsvis fyra yngsta döttrar.
Arbetsstyrkan vid Sjöbacka ångsåg omkring år 1900. Sågverket hade anlagts hösten 1897 av firma O. Lyrholm & Co med säte i Göteborg. Bilden och källorna visar att man i hast engagerade en ansenlig arbetsstyrka. En presentation publicerad av tidningen Östgöten talar om en personalstyrka om 55 medarbetare av skilda slag. För etableringen och den första tidens drift ansvarade förvaltaren Casper Ferdinand Larsson med hjälp av faktorn Karl Johan Andersson, bördiga från Värmland respektive Bohuslän. Större delen av arbetsstyrkan hämtades dock från mer närbelägna orter. Upplysningsvis nedbrann sågverket i maj månad 1902, och eftersom företagets avverkningsrätt var på upphällningen valde man att avveckla verksamheten. Några år därefter återuppbyggdes emellertid anläggningen av nya ägare.
Östra Centralbanans sträckning genom Vårdnäs, med stoppställe i Bestorp och Brokind, kom att stärka bygden på allehanda vis. Traktens vackra natur med sjönära lägen attraherade inte minst välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Från järnväglinjens invigning 1902 uppfördes ett flertal sommarboställen, bland annat på ägorna till Saxtorp och kyrkans jord utmed Stora Rängen. Ett av dessa var bildens Sjövik på utjorden Kläppas mark. Sannolikt uppförd av handlare Axel Peterzén (1844-1906), under alla omständigheter ägd av dennes sterbhus från hans död. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Vinningsmallar täljda ur vindvuxet trä, 450 a-b för främre bordhalsarna, 451 a-b för aktre bordhalsarna. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till kinningar och stävar. Jfr SU:1952. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Kinningsmallar. Använda vid tillforming av kinningarna till skötbåt. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till köl och stäv.och stävar. Jfr SU:1952:16. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Syster Margareta underhåller den femåriga Gun Joge, som låg inne för att få hjälp med sin rygg. Artikeln i Östgöten handlade om eftervård inom vården. Här handlade det om barn som haft barnförlamning. Ortopenden Gunnar Örn ledde arbetet som gick ut på att epidemisjukhuset samarbetade med lasarettets ortopeder. Sjukvård. Barnsjukvård. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Tisdagen den 11 september kom skulpturen till Linköping med hjälp av en kranbil. I september år 1951 stod Vasatorget, som det ursprungligen kallades, klart. Landshövding Carl Hamilton avtäckte Ivar Johnssons konstverk "Människan och hennes genius". Raol Wallenbergs plats. Granitpostamentet är 6 meter högt, själva skulpturen är 270 cm hög. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Nedläggning av kloakledning 1921 - 1922. Den aktuella kloaken rann dels mot Hulesjön dels mot Torbjörntorp. Det beslöts att en kloakledning skulle byggas. Arbetet utfördes som nödhjälpsarbete åren 1921-22. Arbetsstyrkan uppgick till mellan 25 och 30 man. De flesta kom från andra orter. Många arbetslösa stenhuggare från Bohuslän deltog liksom gjuteriarbetare från Köpings Mekaniska Verkstad. Den enda "maskinella" utrustning som fanns till hjälp var en stubbrytare och en kran. Diket grävdes 5 meter djupt. Som draghjälp hade man stenkärror och två hästar. Ledningsdragningen gick från undergången vid snickerifabriken - under järnvägen - till Mössebergsgatan - Nils Ericsonsgatan mot Norra undergången.
Grottstugan på Kinnekulle. Bebodd av tjuvskytten Lasse med fru och barn. Med länsmans hjälp blev Lasse tre gånger driven ur socknen - men kom alltid tillbaka. Vistades så i sju år inom kommunen utan att bönderna kunde utfundera var han höll hus om natten. Till sist blev hans vistelseort upptäckt på själva länsmansbostället, där han i en otillgänglig grotta i berget uppförde sin bostad. Då länsmannen fick spörja detta sade han till bönderna: "Har Lasse sökt skydd hos mig, får han också stanna till dödagar." Lasse var så skicklig skytt och kände skogarna så väl att, vad vilt som än önskades till en bestämd dag, kunde han leverera redan tidigt på morgonen.
Wargöns AB. Träsliperiet (nr 2) håller på att uppföras på västra sidan om Göta älv, klart 1897. Massan från träsliperiet transporterades med hjälp av ett litet elektriskt tåg över den hängbro som syns på bilden. Hängbron, som levererats av Nydqvist & Holm i Trollhättan, var med sina hundra meters spännvidd Sveriges längsta. I bakgrunden skymtar Nyebro och kvarnarna på ömse sidor av älven. Till vänster Önafors kvarn, som i och med träsliperiet blir konverterad till kraftverk. Längst till höger skymtar den Ericsonska kraftkanalen. Träsliperiet brinner ner i januari 1918. Hängbron försvinner på 1930-talet. Foto fr. ca 1897.
Fotografiet visar två slupar som har lagt till vid Kungsbron. I bildens omedelbara förgrund syns en av dem angjorda till kajen. Sex man ur besättningen är fortfarande ombord och iordningställer den. De får hjälp att lasta ur båten av kamrater som står uppe på kajen. Slupen bakom är delvis skymd av en av dessa, men det går att se att den matros som står i fören har båtshaken i beredskap. Den högra delen av bilden, samt det mesta av förgrunden, utgörs annars av vatten. I bakgrunden ses Matinrättningen, Beklädnadsförrådet (Kronobageriet) samt Beklädnadsverkstaden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.