Till synes uppslupen folksamling på Borggården invid Linköpings läroverk. Året är 1901. Utan given vägledning är det mest rimliga att vi bevittnar firandet av vårens ankomst den 1 maj. Med start redan år 1860 hade läroverkets elever skapat en karnevalstradition i Linköping. Iförda brokig klädsel avtågade karnevalståget från just Borggården. På oxdragna kärror drog man vidare genom staden för att under stoj och larm häckla allt och alla. För ackompanjemanget stod studentorkestern Bonnkapälle med sitt spelande "hellre än bra". Tidningen Östgöten kunde dagen efter meddela att vädret varit strålande och att "karnavalen var rätt lyckad. Programmet var det bästa. Rätt nätt och småroligt hopkommet".
Från 299 kr
Porträtt av fröken Maria Jacobsson. Äldsta dotter till köpmannen i Linköping, Carl Jacob Jacobsson och dennes maka Clara Maria Sandberg. Född 1864 kom hennes tjugonde levnadsår innebära både lycka och tragik. Den 23 november 1884 gifte hon sig med lektorn och filosofie doktorn Oskar Klockhoff. Två dagar därefter flyttade hon till sin make i Karlstad. Den 2 juli 1885 nedkom hon med ett för tidigt fött gossebarn som inte överlevde dagen. Maria bar på lungsot och dog själv kort därpå. Mor och son dog i Linköping, där även Maria begravdes.
Vykort skickat till Kristina Andersson, född 1865 i Böda, syster till N J Andersson, när hon bodde i USA. Det är skrivet av Edvard Nilsson i Böda. Skriven text: "10/8 My Dier! Jo i sanning det har ... mig mycke att fått öfvervara hos dig den 24/7 Jag var där nog i alla fall. Hoppas på bättre tider. Kära hälsningar från D E. Jag skall snart skrifva. Jag har rätt mycke att göra om dagen." Anmärkning: Vätten kan ses som en tolkning av den grekiske fruktbarhetsguden Priapos.
Dag Sandahl utanför Två Systrars kapell i Norrliden, dagen före invigningen. Kyrkan som invigdes 25 februari 1984 av biskop Sven Lindegård, är ritad av arkitekt Anders Berglund i Värnamo. Det åttakantiga kyrkorummet med högt sittande fönster för tankarna till Kalmarkustens försvarskyrkor. De kvarvarande rundkyrkorna i Hagby och Voxtorp har varit inspirationskällor till kyrkans arkitektur. Kyrkan har fått sitt namn efter systrarna Marta och Maria i Betania. Konstnärinnan Eva Spångberg har utformat relieferna av de båda systrarna på kyrkans norra vägg. I klocktornet med sin pyramidformade huv finns ett klockspel omfattande 37 klockor.
29/4 1913. Gata, hus, bil och människor. Bilen på bilden är en 22 hästkrafters Mathis som ägdes av Gottfrid Thermaenius i Hallsberg. På bilden är bilen helt ny. Den hade inregistrerats dagen innan, den 28:e april 1913 och hade registreringsnummer T123. År 1916 gjordes bilregistret om, och då fick bilen registreringsnummer T100. Gottfrid ägde bilen fram till 1921, då den såldes till Hallsbergs Elektricitetsverk. 1927 bytte den ägare igen och hade sedan fyra olika ägare under en kort period. Bilen skrotades slutligen i juni 1929.
Fartyget HMS Belfast är det största kvarvarande exemplaret av den brittiska flottans marina kraft och är nu ett museum förankrat i Themsen mellan Tower Bridge och London Bridge i London. Hon var det första skeppet att räddas sedan Nelsons HMS Victory på grund av hennes historiska betydelse. Hon är mest känd för att ha understött trupper medan de tog sig till Gold och Juno stränderna på morgonen Dagen D 6 juni 1944. Belfast togs ur tjänst 1945 och är nu en levande påminnelse om kriget och de upp till 950 besättningsmän som levde och krigade ombord på henne.
2009-12-04 HMS Visborg, Bergakajen: hög med lakan insamlade på muck-dagen. Statens maritima museer dokumenterar 2009 livet som värnpliktig i Flottan. Bakgrunden är att det är osäkert hur länge systemet med värnplikt finns kvar. Två värnpliktiga valdes ut och följdes från inryckningen i januari till utryckningen i december. Två intendenter från museet var med vid ett antal tillfällen under grundutbildningen samt under deras fritid. Vid dessa tillfällen gjordes dokumentation genom fotografering, observationer, intervjuer samt insamling av föremål. De båda värnpliktiga skrev även själv dagbok under värnpliktstiden.
Korsningen av Torggatan-Östra långgatan, kv Apotekaren i Varberg. "Nya Fotografi-atelieren" står det på hörnbyggnades gördelgesims. År 1906 tog fotograf Gustaf H Björkström över firman av Axel Forslund, som i sin tur varit Hilma Kuylenstiernas efterträdare. Björkström startade sin firma i Varberg i november 1906, och lät måla upp "Fotograf Björkström" istället. Fotografiet kan vara taget i samband med Björkströms övertagande. Han hyrde även bostaden på övervåningen. Dagen är solig så butikerna längs Torggatan har markiserna nere. Skylten gör reklam för AB Varbergs Glas & Bosättnigsmagasin.
Häusating eller rättare sagt täckating betyder att agen skall läggas på taket på en enda dag. Agbasen skall se till att allt material finns på plats och räkna ut hur många som behövs för att klara arbetet på en dag. Sedan leder han arbetet under dagen. Åsarna och raftarna sattes på plats redan dagen innan, kanske hängde man agen om helarna då också, i o m att det är ett viktigt och tidskrävande arbete. 14 erfarna män står uppe på taket och lägger agen. De mest betrodda, byxkalarna, lägger agen ute vid gavlarna. De virar vidjor, den flätade agen, runt vindskaidsraften, den barkade stången längst ut. Det är mycket viktigt att detta görs noggrant, annars kan agtaket blåsa bort. T h nere på marken ser man en gubbe vira vidjor av agen. Det var ofta gubb-, sork- eller källingorkearbete. Övriga mindre erfarna la bördar med ag runt ett dubbelt rep, som bands ihop med ett bagghorn. Karlarna på taket drog sedan upp agbunten, här i fem banor. Agen trampades sedan fast mot raftarna. För att ytterligare packa agen slog man agen, vilket två karlar gör med en täckstake.
bilder, fotografi
Götgatan. En konstapel bevakar en bosättningsaffär vars skyltfönster krossats av sovjetiska bomber som fällts över Stockholm och Strängnäs.
Porträtt av Karl Erik Herman Kinnander. Från 1860 furir vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Hela livet emellertid skriven på barndomshemmet, Svanshals kyrkoherdeboställe, som fadern innehade i egenskap av socknens kontraktsprost. Kinnanders död blev våldsam. Den 11 juni 1887 fann man honom skjuten på Malmens övningsfält. Under rubriken "En beklaglig händelse" lät ÖC underrätta sina läsare att det hade rört sig om ett självmord. Kinnanders skäl till handlingen var för hans kamrater oklara. Tidigare under dagen hade han som vanligt utfärdat order för kompaniet och inget ovanligt hade märkts i hans sinnesstämmning. Det uppgavs emellertid att Kinnander för en veckas tid sedan införskaffat sig ett Remingtongevär och att det var med detta han fortkortat sitt liv i sitt brädtält han en tid haft som bostad. Foto omkring 1875.
Kung Oscar II anländer till Ljusne med sitt fartyg Drott en regnig augustidag 1890. Här följer ett utdrag med tillägg ur Söderhamns Tidning den 23/8 1890: KUNGABESÖKET ONSDAGEN DEN 20 AUGUSTI 1890 I LJUSNE Dagen då Oskar II ska besöka Ljusne, inleddes med solsken, som under förmiddagen övergick i ett forsande regn och åskan hördes mullra, efter en timme skingrades dock molnen och solen strålade åter klart. Täta skaror strömmade ned till Ljusne kaj. Utom Ljusneborna kom åskådare även från landsbygden och med överfyllda ångbåtar. Konungen ankom till Ljusne med båten ”Drott” som ankrade på strömmen. Konungen hälsades med salut, 21 skott, från stranden. 13.30 lade konungens Kolibri till vid trappan och konungen med följe steg iland. Konung Oskar II tas emot vid trappan av Greve Hallwyl, som höjde ett ”Leve Konungen” varpå följde flerfaldiga hurrarop från den omgivande folkmassan Välkomstkommittén bestod av Greven och Grevinnan Von Hallwyl samt kapten Eckerman. En avdelning av Hälsinge Regementes musikkår spelade.
"Min bostad, Klostergatan 12", upplyser kuvertets påskrift för denna tagning. Efter en genomförd adressändring i Linköping hamnar vi på dagen gatunummer 54 och dåtidens kartmaterial upplyser om husets läge in på gården nära Trädgårdsföreningens växtcentrum. Huset var således ett exempel på den utvidgning av staden mot söder som blev möjlig efter Drottninggatans utläggning vid mitten av 1800-talet. Utmed gatans södra sida fylldes tomterna snabbt med ståndsmässiga hus och utvecklingen kom att fortskrida med exempelvis en förlängning av Klostergatan. Vid Klostergatan 54 kom gatuhuset att dröja till några år in på 1900-talet och då var bildens gårdshus sedan en tid redan på plats. Sannolikt som en planerad förtätning av området. Vems "bostad" som påskriften avsåg måste vi dessvärre lämna obesvarad. Foto omkring 1910.
Jakob Söderlund är på väg till slåtterarbete. Han har lien med sig. Lien består av örvet, skaftet, med örvkrokarna, handtagen och sigden, liebladet. Sigden spänns fast på örvet med den smidda nackskruven med bygel. På örvkrokarna sitter fästet för sigdspånet, det bryne man hade med sig för att bryna upp sigden när den började bli slö. Men sigden skulle vara mycket noggrant grundslipad på vässten före slåtterarbetet, sigdspånet var bara till för det fina underhållet av eggen. En brasigde kallades för dagsbitare, dess egg höll sig vass hela dagen med hjälp avbryning med sigdspånet. Hade man inte en dagsbitare, fick man byta sigde underdagens lopp. Se Bild 4 och 6. Jakob Söderlund, 78 år, Masses granne, har förutom lien och sigdspånet med sig en matpåse och drickbytta på axeln. Han har sedvanliga arbetskläder och vegakeps. Han bodde fattigt på ett litet torpställe på backen med 1 ko, 2 grisar och några höns, men ingen mark. Stället med alla byggnader är kvar.
Anders Johan Rosberg innehade likt många av hans kyrkliga yrkesbröder ett flertal kortvariga tjänster innan han fick en egen församling att råda över. Född i Skåne kom han via småländska Loftahammar och Ukna till Vårdnäs i Östergötland och vidare tjänstgöring i Lönsås till Hogstad, där platsen som församlingen komminister blivit ledig. Man skrev då 1863 och samma år gifte han sig med Sofia Abrahamina Arosenius, bördig från Norrköping. Äktenskapen blev dock kortvarigt. På dagen två år efter vigseln avled makan i sviterna av en svår förlossning. Efter att två år passerat den olyckliga händelsen gifte han om sig med Johanna Amalia Charlotta Pamp, även hon bördig från Norrköping. Makarna kom vidare att flytta till för Rosberg bekanta Fornåsa, där kyrkoherde Wannstedt dött vårvintern 1876 och lämnat församlingen i saknad av kyrklig ledning. Rosberg, som tillträdde tjänsten i Fornåsa 1878, hade därmed passerat 50 år och kunde äntligen leda egen församling.
Dagen var den 3 oktober 1913. Några minuter efter klockan tre på eftermiddagen larmades brankåren i Linköping till en eldsvåda i den så kallade Bergdahlska gården på Storgatan 18. Då kåren kommit till platsen välde rök ut genom taket utefter husets hela längd, men endast i flygeln mot Snickaregatan hade elden brutit igenom taket. Som tur var det nära till brandposter och efter en kraftfull insats var branden under kontroll. Gården, som ägdes av disponent Hjalmar Larsson, var redan före branden fallfärdig och skulle rivas. Bostadslägenheterna på övervåningen var sedan endast ett par dagar lyckligtvis tömda och obebodda. I gatuplanet fanns ännu ett skomakeri och en plåtslagarverkstad. Man spekulerade om brandens orsak fanns att finna i verkstaden bristfälliga ässja eller kunde sökas i att gården en tid varit tillhåll för objudna gäster som möjligen hanterat eld oförsiktigt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.