Här är ladugårdens baksida sedd från beteshagen med den egendomliga ladugårdsflygeln som är halvt sammanbyggd med ladugårdens gavel. Vad delen på gaveln innehållit är osäkert, möjligen lammhus. Där utanför ligger också en stor rishög, något som tog stor plats på gårdarna så länge man eldade i öppna eldstäder, när det sedan blev kakelugnar och järnspisar, blev det besvärligt att elda med sån här smulig småhuggen ved. Markerna runt parten är mycket stenbundna.
Från 299 kr
Den äldre fähusdelen har faltak, vilket tyder på att gårdsparten hade skaplig tillgång på skog. Den yngre ladan i resvirke har spåntak. Fähusdelen innehåller kohus t v och stall t h, var och en med sin hoimd, hörum. Ett portlider leder ut till markerna bakom gården. T h skymtar vedbod, snickarbod, lammhus och grishus. Där är också vedbacken med en stor rishög och en jättelik huggpacke.
Denna soliga sommarkväll sitter dotter Anna och moder Anna och poserar framför manbyggnaden.
Masse har varit ute i Lau i helgmillum, tiden mellan jul och nyår. En vacker barvinterdag har han arrangerat denna fantastiska bild av både gård och dess invånare, uppställda så de inte skall skymma husen. Denna gårdspart etablerades på 1820-talet, då Fies norra part delades mellan Lars Larssons söner Bengt och Lars, så att Bengt behöll föräldraparten och Lars fick bygga nytt i socknens utkant bortom det s k Fäiä Lairu nära gränsen till När. Manbyggnaden på bilden uppfördes omkring 1827, en ganska 1700-talsmässig parstuga så när som på fönstren som är större och att långsidans fönster sitter en bit in på väggen och inte ute vid hörnen, se Bild 690. Brygghuset är från 1800-talets mitt. Lars Larsson gifte sig 1826 med Margareta Catharina Mattsdotter född 1803 från Hallsarve. Ende sonen Lars Larsson född 1826 ärvde gårdsparten. Han gifte sig 1856 med Anna Catarina Andersdotter född 1833 från Kauparve. De fick en dotter Anna 1859, som gifte sig 1881 med Jakob Karlsson född 1857 från Kauparve och de övertog parten. Även i detta äktenskap föddes ett enda barn, Anna 1884. Hon gifte sig med den 16 år äldre Alfred Olsson född 1868 från Fröjel. De fick två barn, Valborg född 1910 och Yngve född 1919. De ägde parten till 1935, då de sålde den till Fredrik Karlsson Fie och flyttade till Ardre. Parten stod sedan öde i omkring 25 år, när konstnärerna Eugenijus Budrys och Elisabeth Strokirk köpte de avstyckade byggnaderna med tomt. De fick döttrarna Regina och Katarina. Elisabeth dog och Eugenijus bodde här till sin död 2006 (?). Fastigheten ägs nu av Regina och Katarina med familjer och nyttjas som fritidsfastighet. På bilden ser vi från vänster: mågen Alfred Olsson 35 år, Jakob "Fäi-Jakå" Karlsson 46 år, dottern Anna 19 år med katt, hustrun Annen 44 år och svärmor Ann-Cajse 70 år.
Masse har stått på andra sidan vägen och tagit en bild av Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Men grönskan döljer det mesta, fast manbyggnaden syns ändå delvis med spjälstaket runt om, utom mot vägen där det står en bandtun. T h skymtar ladugården. Vid infarten står troligen mor och dotter Annen och Anna Karlsson.
Sonen Arvid har tagit över gården, rivit de gamla uthusen och byggt en stor ny ladugård. Eller är allt nytt? Den står på samma ställe som den gamla, är lika lång och bred. Således kan man ha återanvänt stenväggarna, men lagt in en mängd fönster, dörrar och portar. Ladugården är helt i tidens stil med fähus i sten och foderloft i trä, de många småspröjsade fönstren stående ovanför varandra på jämna avstånd, allt färgat i vitt, rött och troligen brunt. Det är dock lite märkligt att halm ännu är ett gångbart taktäckningsmaterial, men det finns troligen inte tillräckligt mycket skog att såga spån av. T v har man gjort 3 fähus varav två troligen är dubbla, t h är det lada.
Vandringen är bortriven ur tröskhuset och nu har man vagnbod här. Det dåliga halmtaket håller man på att täcka in med s k vrakbräder, första okantade brädan efter tvaiten, baken, när man sågar en stock. Till höger ses en liten bodlänga, se Bild 717
Masse har tagit två rätt intetsägande bilder av gårdspartens infart till fram mot ladugården.
Dottern på parten Vendla Larsson står vid tröskhuset framför ladugården. Vi ser ladugårdens två fähusdelar med hoimdar, hörum. Det högra fähuset innehåller sannolikt både stall och kohus iom att dörren är bredare. Invid dörrarna sitter rombformade fönster, helt unika! I tröskhuset verkar vandringen vara urriven och nu tycks man ha hö eller halm här. Stegar finns här liksom invid de flesta uthus. De är smalare upptill än nedtill, något som var brukligt, särskilt på långa stegar.
Det här är ett av Masses mest fantastiska byggnadsporträtt! Den gamla byggnaden utstrålar sliten värdighet där den står nervuxen i hundlokan. Ladgaveln ser ut att ha blivit höjd, någon sorts ombyggnad har den i alla fall genomgått. Om ladan är äldre än fähusdelen, har man troligen anpassat dess höjd till det nya fähusets. Det finns en teckning någonstans som kanske var gjord av Louis Sparre och det motivet var av en ladugårdsgavel av detta utseende. Den byggnaden kallades för "Gamle Arken". Kanske är det samma? I nocken sitter en liten stång med rund knopp, dylika finns på rätt många gamla ladugårdsbyggnader i socknen. Var det här ett fåfängt (?) försök att mota undan blixtnedslag? T v står tröskhuset med slitet halmtak. Mot tröskhuset har man byggt ett enkelt vedskjul, vedtravar står utanför. I vinkeln har man ställt upp en hop med färdigbarkad stör till bandtunar med rotändarna stående uppåt, så de inte skall murkna i onödan.
Masse har inväntat det rätta släpljuset på gaveln, varje detalj framträder tydligt och skuggor syns från sidoåsens ände och vindskaidsraften, stången längst ut som agen skall vara virad kring, men här har agen blåst bort. Raftarna, som agen ligger på, står på väggarna och stödjer sig mot de kraftiga åsarna högt uppe, vars ändar sticker ut på gaveln. Gaveln är byggd ända upp i nock i sten, utom en liten triangel högst upp, vilken släpper in lite ljus och luft, samt också ladugårdssvalan, som måste kunna komma in. Högt uppe sitter små vindögon skapade av vinkelställda stenar, detta är foderloftets enda ljusinsläpp jämte det från nocken. Man ser fyra rader med små träpluggar i väggen. Det är resterna efter byggnadsställningens bommar, vars ändar byggdes in i murverket när ladugården uppfördes, så gjorde man med alla stenbyggnader från 1100-talet och framåt. När byggnaden var färdig och man tog ner ställningen, högg man av bomändarna jäms med väggytan och putsade oftast över dem. Men här sticker de ut lite. Det gör också bjälklagens ändar längs långsidorna, säkrade med blaigare, stora träkilar. Masse har även sneglat på motivet t h om ladugården. Lammhushörnet som skymtar ramar in gården innanför. Där ser man en vagn och i bakgrunden skymtar grannpartens nya manbyggnad.
En solig vårdag har Masse gått ut på den plöjda åkern bakom gårdsparten för att ta denna bild på ekonomibyggnaderna. Det är en imponerande ladugård som Fie Oskars har, både lång, hög och bred. Den är ålderdomligt sluten, inte en enda fönsteröppning. Den delen som har agtak innehåller två fähus med hoimdar, hörum, och dubbla båsrader, se Bild 711. Delen t v med halmtak innehåller lada. Utanför fähusen ligger gödselhögar och invid ladan en stor halmstack. Vid goda skördeår räckte inte loften till, utan man lagrade hö och halm ute i stora stackar. Underhållet är eftersatt, men så planerade man också för ett nybygge, se Bild 716. T h som ladugårdsflygel står lammhuset med halmtak. Det här var en av Laus mest fantastiska ladugårdsbyggnader.
Masses har fotograferat den strängt symmetriska manbyggnaden på en olämplig årstid när trädens löv skymmer huset, också staketet skymmer sockeln. Fönstren sitter i små nischer, vilket from denna tid blev gängse, liksom det utskjutande taket. Den manbyggnad som uppfördes 1810 revs således när den var drygt 60 år gammal och man byggde detta stora hus i stället.
Familjen Larsson står på storgården med den 30 år gamla manbyggnaden i bakgrunden och det 22 år äldre brygghuset t v. Alla håller i sina respektive mycket könsbunda redskap. Från vänster står: sonen Herman nästan 16 år med grepe, sonen Arvid 22 år med högaffel, fadern Oskar 57 år med örve, dottern Vendla 24 år med räfsa och modern Maria Elisabet 51 år också med räfsa. Den trogne hunden sitter vid husses fötter.
Ladugården byggdes till med lada mm 1908.
Johan Danielsson från Gannor köpte och bebyggde 1903 denna tomt från Bönde västligaste part. 1908 tog dottern Ester och hennes man Oskar Olsson över, men de överlät den redan 1910 till Esters syster Augusta, gift 1913 med Oskar Hult från Kauparve. Dottern Märta tog över. Denna stora och rätt moderna manbyggnad i förenklad snickarglädjestil med liggande panel, många och stora fönster och veranda byggdes 1903. T v syns brygghusbakbygget och i bakgrunden ladugården, allra längst t h skymtar Maria Olssons ladugård.
Den lilla bulladugården kan nog vara byggd av Jakob Pettersson omkring 1860. Halmtaket har här börjat ersättas med spån. T v är det ett fähus med en hoimd t h med lucka, därefter lada, medan det är osäkert vad den högra tillbyggda buldelen varit nyttjad till. Längst t v skymtar bulladugården på Husarve mitt över vägen.
Ladugården är också i det lilla formatet, bestående av en troligen yngre stendel och en äldre buldel t h. med mellanliggande portlider. Foderloftet i trä med spåntak är ganska nytt. T v ligger ladan bakom tröskhuset, i mitten är det stall med hoimd, den lilla hoimdluckan syns ovanför grinden. Vad buldelen innehåller för något går inte att se pga grenhögen, någon av bodarna utanför bild innehåller säkert en vedbod.
Gaveln och baksidan av fähuset är helt slutna, det ser inte ut som om det ens finns gödselluckor. Det branta agtaket börjar bli dåligt. Den obligatoriska stegen hänger under takskägget. Även tröskhusets tak har börjat sjunka ihop litet. Ladugården i bakgrunden har genomgått en modernisering.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.