Sjörup 3:1
Från 299 kr
Snårestad
stadsgata
När två av Per Hanssons söner, Per och Carl Johan Persson år 1847 köpte sina föräldrars gårdspart, delade de den mellan sig. Per fick den part som blev den Petterssonska parten, se Bild 918 mfl, och Carl Johan fick den här parten. Carl Johan Persson född 1819 gifte sig 1848 med Brita Greta Larsdotter född 1821 från Gumbalde. Av deras 4 barn blev det blev det sonen Carl Oskar Carlsson född 1850 som tog över. Han gifte sig 1871 med Maragreta Maria Christensdotter född 1852 från Botvide. De fick 6 barn, varav sonen Vilhelm Karlsson född 1876 tog över. Han gifte sig 1902 med Alma Christensdotter född 1880 från Smiss södra part och Vilhelm flyttade dit och slog ihop sin föräldragård med sin nya gård, så denna part försvann och byggnaderna revs ner. Man kan undra vad de övriga syskonen tyckte om det? Masse tog påpassligt en bild av denna parts manbyggnad och flygel alldeles innan den revs. Man ser att det hela verkar lite övergivet och att gräset växer högt. Manbyggnaden var en vacker parstuga från 1840-talet med tillhörande brygghusflygel. Byggnaderna ser ut att vara i gott skick. Kunde ingen ha köpt dem i stället för att de revs bort kan man tycka?
Förste kände ägaren till denna boplats var Hans Ahlström född 1806, gift 1841 med Maria Mattsdotter född 1812 och de fick 4 barn. Efter hustruns död gifte Hans om sig 1861 med Elisabet Österberg född 1819 från Stånga. Dottern Anna Maria Ahlström 1842-1917 tog över stället, gift 1883 med drängen Olof Petter Olofsson 1857-1902. 1917 köpte Karl Friberg född 1885 från Stockholm stället av änkan Anna Maria. Karl, som var lantarbetare, gifte sig 1918 med Fanny Johanna Karolina Ahlgren född 1896 från Burs. De fick dottern Kally 1918, vilken gifte sig och bosatte sig i Stockholm. Dottern Frida född 1920 gifte sig med Follke Jakobsson från Vänge och bosatte sig i Visby, de fick dottern Gun 1945. På 1980-talet ägde Benny Kristiansson i Burs stället. Han sålde det som fritidsfastighet 1988 till Ellen född Rooth 1937 och Johan Lind född 1934 boende i Stockholm, vilka ännu är ägare. De har byggt på huset med ett bakbygge, samt byggt till småhusen. Manbyggnaden är en liten parstuga, kanske uppförd av Hans Ahlström på 1840-talet. T v står en liten ladugård från troligen 1910-talet.
Den gamla manbyggnaden stod parallellt mot ladugården med gaveln mot vägen, men den var inte manbyggnad på den här parten, utan på Olof Jonassons part. Vid skiftet sålde Olof Jonasson sin part till Lars Hansson och flyttade till Amerika, men återkom och byggde nytt hus vid Gumbalde söder om Botels. Lars Hanssons flyttade in i Jonassons moderna stora manbyggnad och rev bort det här huset 1904. Det finns många exempel på rivna manbyggnader i Masses Laubilder, tex från Anderse och Bönde, hus som försvann trots att det egentligen inte vara några fel på dem. Det finns en stenhusresolution för denna försvunna part från 1810. Då bör detta ganska långa och smala hus utan sockel vara byggt, ursprungligen med golvet i marknivå. Gissningsvis moderniserades huset på 1840-talet, då det höjdes för att få källare, försågs med gesims och brutet tak med pulpetfrontespis som så många andra hus i socknen, t ex Liffride och Bönde. Nya stora fönster sattes in, men de gamla fick duga uppe på gavelfältet. Barnen på bilden är hittills okända, den stora flickan t v är troligen Lars Hanssons dotter Agnes Maria Lorentina 9 år.
Att se världen den fotograferande människan Tekniken har alltid styrt vad och hur vi kan fotografera. Med museets samlingar som utgångspunkt gör vi i denna utställning nedslag i fotografins utveckling i Sverige från 1840-talet och in i modern tid. Utställningen visades 25 oktober 2017 19 augusti 2018 I utställningen Att se världen den fotograferande människan, visar vi ett urval ur våra samlingar. Allt ifrån kameror och övrig utrustning till bilder från olika tider. Du kan fotografera dig själv i en fotoateljé av modell 1890 eller se in i den mänskliga kroppen med hjälp av röntgen. Du kan också lära dig mer om de verktyg som fotografen Lennart Nilsson använde för att utforska den mikroskopiska världen. För 175 år sedan spreds fotografin över världen och var då en dyr och svår teknik med få användare. Fotokonsten blev stegvis mer tillgänglig för att idag vara någonting som de flesta av oss ägnar oss åt dagligen. I samband med att utställningen öppnade släpptes även boken Att se världen svensk fotografi under 175 år
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.