Porträtt på Jonas Svalander. "Mäster Jonas" Hofrättsnotarie och häradshövding, Jönköping.
Från 299 kr
Skådespelarna Svarte Mickel och Mäster Sara, friluftsteatern på Murberget.
Skådespelarna Pastor Asp, Mäster Abraham och Landskommisarien, friluftsteatern på Murberget.
Personalingången till postgiro-huset, med entrén från Mäster Samuelsgatan 58.
Våningen på nedre botten med fönster åt Mäster Samuelsgatan.
Nykterhetslogen "Mäster Olof", barngrupp 58 barn. Folkskollärare Grankvist.
Rummet utanför Distriktschefens kontor i "Pennfäktaren" på Mäster Samuelsgatan.
Pålning för persontunnel under Mäster Samuelsgatan vid Stockholms Central.
Glasbruksklippan. Vy över taken på Mäster Mikaels Gata.
Mäster Anders, restaurang från 1692, riven på 1890-talet. Kungsholmsgatan 6.
Svartmangatan 6, Mäster Olofsgården. Storkyrkopojkarnas juniorklubb jubilerar. Samling kring leksakståg.
Biblioteksgatan med julskyltning från Mäster Samuelsgatan mot norr.
Girobokföringen på 4 trappor. Fönster mot Mäster Samuelsgatan.
Handskriven text på kopians baksida: "Axel Jonsson. (Mäster)"
Utsikt från Mäster Olofsg. 1 i Strängnäs åt nordväst
Utsikt från den f.d. fotoateljén Mäster Olofsg. 1 i Strängnäs
stadsmur, bröllopståg, procession, man, fotografi, photograph@eng
Våxtorps kyrka och kyrkogård, fotograferat från väster. Kyrkan har ursprung i 1200-talet. Det breda tornet i väster med trappstegsgavlar, här under renovering, antas härröra från senmedeltid, men fick sin nuvarande, historicerande utformning efter en brand 1884-85. Kyrkan har varit knuten till Vallens slott i närheten, som hade s k patronatsrätt ända fram till 1922, då sådan rätt avskaffades i Sverige. Tidigkristna stormän uppförde egna kyrkor till sina gårdar och hade därmed rätten att själva välja präster och förfoga över kyrkans inkomster. Sådana enskilda kyrkoägarna kallades "patronus". Patronatsrätten kunde vara antingen reell, och följa med egendomen, eller personell och därmed följa en viss släkt. Det förstnämnda blev vanligast i Sverige. Under press från katolska kyrkan modifierades rätten med tiden. Den blev antingen förenad antingen med rätten att uppbära kyrkans inkomster (och därmed även skyldigheten att underhålla dess skick), eller rätten att välja präst (kyrkoherde). Till skillnad mot i Sverige lät man vid reformationen under 1500-talet i Danmark kyrkorna behålla sin andel i tionden och övriga ägodelar. Så kom det sig att den "lukrativa patronatsrätten" senare endast förekom i Halland och övriga forndanska landskap.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.