Enligt påskrift porträtt av husföreståndarinnan Karin Karlsson. Född i Agunnaryd socken och där uppvuxen under knappa förhållanden kom hon tidigt i pigtjänst. I början av 1890-talet kom hon i arbete på gården Vedåsa Liden i socknens södra delar. På samma ställe var apotekaren Gustaf Wilhelm Tisell hyresgäst och när denne efter att ha blivit änkling flyttade till Linköping följde Karin med som hans husa. Som sådan kom hon att fungera under apotekarens följande och sista 15 år. Därefter fortsatte Karin sitt liv i Linköping som hembiträde och liknande arbeten fram till sin död som ogift 1932.
Från 299 kr
På Gransholms herrgård anlades 1790 ett finpappersbruk, senare även en papperförädlingsverk, från 1901 ägt av AB Gemla. 1847 revs det gamla pappersbruket med tillhörande byggnader på åns östra sida. I stället uppfördes ett helt nytt brukskomplex på åns motsatta sida. Pappersbrukets produkter hade alltsedan starten 1790 producerats för hand. En mekanisk pappersmaskin insattes 1861 och drygt 10 år senare ersattes också vattenhjulen av turbiner. I början av 1890-talet tillkom maskinutrustning. Bl a en högtrycksångmaskin inrymd i ett nybyggt ångpannehus med tillhörande hög tegelskorsten. Papperstillverkningen ägde rum ända fram till 1978 då bruket lades ner.
På Gransholms herrgård anlades 1790 ett finpappersbruk, senare även en papperförädlingsverk, från 1901 ägt av AB Gemla. 1847 revs det gamla pappersbruket med tillhörande byggnader på åns östra sida. I stället uppfördes ett helt nytt brukskomplex på åns motsatta sida. Pappersbrukets produkter hade alltsedan starten 1790 producerats för hand. En mekanisk pappersmaskin insattes 1861 och drygt 10 år senare ersattes också vattenhjulen av turbiner. I början av 1890-talet tillkom maskinutrustning. Bl a en högtrycksångmaskin inrymd i ett nybyggt ångpannehus med tillhörande hög tegelskorsten. Papperstillverkningen pågick ända fram till 1978 då bruket lades ner.
Kilsunds kontor och lagerbyggnad. Traditionellt dominerades textilindustrin i Borås av bomullsväverierna, men på 1890-talet växte det också fram flera ylleväverier staden. Kilsund var ett sådant. Kilsund grundades 1895 av Hugo Davidson. En fabrik anlades utanför stadskärnan på det gamla landeriet Kilsunds mark. Den imponerande kontors- och lagerbyggnaden, som speglar sig i Viskans vatten, uppfördes 1904. Tyskland var vid denna tid ett industriellt föregångsland och det tyska inflytandet var stort också i Borås. Kilsund hade en tysk disponent och teknisk direktör vid namn Herman Roscher och flera tyska färgmästare. På Roschers tid sköttes Kilsunds bokföring och korrespondens på tyska. Byggnaden står kvar än idag (2008) med adress Kilsundsgatan.
Lärare vid skolorna i Tidaholm i slutet av 1890-talet. 1. Överlärare August Kjellén 2. Elvira (Viva) Otterström 3. Anna Otterström född 1869, gift med lärare Carling, vars dotter Ella bosatt i Vara 19901129 som gåva lämnat fotot till Länsmuseet i Skara. 4. Edla Otterström född 1835, dotter till arrendator Warlund på Villa Giacomina i Sunnerberg, samt mor till Elvira och Anna Otterström. (Mormor till Ella Carling, Vara). 5. Stina Kjellén 6. Maria Hellstrand, barnflicka hos Kjelléns och inflyttad från Vara. 7. ? Kjellén, dotter till Överlärare Kjellén 8. Alma Höglind 9. Karl Höglind.
Hans och Walther von Hallwyl jämte Jacob Kirchner.
Lantgård. "Kärra Johans" gård i Ljungsjön, Ljungby, med bostadshuset till höger och ladugården till vänster. Runt husen syns både häst och ko. Husen är flyttade från Folkared, Sibbarp i slutet av 1800-talet av "Kärra Johan", Johan Andersson, född 1857, i Kärret, Ljungby. Johan dog 1932 och härstammade i rakt nedstigande led på mansidan till den kände snapphanen Ottis Andersson i Höstena, Ljungby. Bilden troligen från tidigt 1900-tal, okänd fotograf.
Första kallbadhuset på Falkenbergs strand. Anlades på 1800-talet. Sedan "Patriks badhus". Förvärv från Anna-Lisa Nilsson innehavare av antikvitetsaffär i Falkenberg fram till 1985. Genom en auktion kom hon över div. föremål efter Patrik Johnsons kvarlåtenskap. De har sedan dess (1971) legat på hennes vind i Abild prästgård. Föremålen överlämnade från A-L Nilssons dödsbo av döttrarna Marie Louise Andersson, Viveka Linderström Sthlm o Anita Skantze Ullared.
Ladugården till Slattefors herrgård var del i en komplett ekonomianläggning som vid sidan av sina naturliga funktioner bar stora kulturhistoriska värden. Ladugården från mitten av 1800-talet kom att eldhärjas i en anlagd brand 1988 och därefter förföll anläggningen och sedermera revs det unika och intilliggande vagnslidret. Komplexets vackra magasin räddades dock och har efter förflyttning erhållit ny placering och funktion närmare gårdens huvudbyggnad. Foto 1982.
Tidigt under medeltiden uppfördes en kyrka i Tuna. Under 1600-talet byggdes kyrkan ut och genomgick flera renoveringar. År 1737 byggdes ett kyrktorn på västra sidan. År 1764 byggdes en ny sakristia. Under 1800-talet genomgick kyrkan flera reparationer. Till slut bestämde man sig för att bygga en ny kyrka. För att minska omkostnader behöll man tornet. Nya kyrkan byggdes som ett skal som inneslöt den medeltida kyrkan som revs 1893. Här finns bland annat släkten Hammarskjölds familjegrav.
Dagsås gamla småskola, som ska ha legat nära kyrkan. Bilden kan härröra från Axel Selvén (död 1895) som var lärare i Dagsås i slutet av 1800-talet. Huset ska senare ha kallats "Gullgubbahuset". Efter Axels död köpte hans hustru Mästergården i Dagsås (fortfarande i släktens ägo) och därifrån kommer glasplåten. Det fanns även ett dagsverkstorp under Klev, som kallades Guldgubbens i Ödgärde, efter en av brukarna, Johan Karlsson, benämnd Guldgubben.
Skollärarn Vilhelm Mårtenson 63 år och hustrun i andra äktenskapet Maria född Vestergren 38 år står i bättre vardagskläder, Vilhelm med klockkedjan tydligt synlig, framför sin manbyggnad. Huset kan möjligen vara från Nybyggets tillkomst på 1790-talet, men i slutet på 1800-talet i så fall kraftigt moderniserad med nya stora fönster i andra positioner och nerflackat tak, på bilden rätt nyligen spåntäckt. Ytterdörren är också ny med finspröjsade rutor upptill. T h skymtar brygghuset.
Motiv från Järntorget i Linköping, vy mot sydväst. Trevåningsbyggnaden i bildens mitt ägdes under 1800-talet av två generationer Pihl. Kopparslagare Fredrik Magnus Pihl har givit namn åt gränden Pilens backe som än idag mynnar ut till torget genom bebyggelsen. Den låga byggnaden intill är Skolmästaregården som i äldre tider fungerade som rektorsbostad. Vid tiden för bilden drev K. A. Pettersson Linköpings första cykelverkstad, Östergötland Welociped-Fabrik. Båda gårdarna är nu flyttade till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Vykort som avbildar en av de två saluhallar som vid tiden låg invid Nya torget i Norrköping. Hallen på bilden uppfördes 1899 av AB Norrköping Saluhall efter ritningar av arkitekt John Franzén och stadsarkitekt Karl Flodin. Byggnaden låg då som alltjämt vid korsningen mellan Kristinagatan och Trädgårdsgatan. Ett krav på bättre hantering av kött och fisk i slutet av 1800-talet ledde till uppförandet av fyra saluhallar i staden.
Vy över Järntorget i Linköping mot gårdarna på adresserna Storgatan 62-70. Trevåningsbyggnaden i blickfånget var i början av 1800-talet i familjen Pihls ägo, vilket namngivit gränden Pilens backe som mynnar ut genom valvet. Envåningsbyggnaden intill är den gamla Skolmästaregården, det vill säga rektorsbostad, och uppförd i slutet av 1600-talet. År 1897 blev mekanikern Karl August Pettersson ägare till gården och denne inredde där en av stadens första cykelverkstäder. Båda gårdarna är flyttade till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Den originellt tredelade porten till Winbladhs hus vid Klostergatan i Linköping. Gården har fått sitt namn efter makarna Magnus och Hilma Winbladh, som var dess ägare från mitten av 1800-talet. Varför gatuhuset försågs med tre ingångar är oklart, men faktumet har givit huset det alternativa namnet Treportshuset. På grund av ändrad gatunumrering hade gården i förstone adressen Klostergatan 24, sedermera Klostergatan 40. Upplysningsvis plockades huset ned år 1957 och flyttas till friluftmuseets Gamla Linköping.
Tinnerbäckslyckorna var ett begrepp i Linköping som sedan länge tappat sin betydelse. Från början ett jordbruksområde söder om staden, som från det sena 1800-talet började bebyggas med villor och flerfamiljshus. I bostadsbristens tid växte här fram en relativt oreglerad förstad som idag ingår i stadsdelen Hejdegården. Omkring 1910 kunde man finna denna vy mot området. De stora husen låg utmed dåvarande Tinnerbäcksgatan. Kallbadhuset tillhörde Tekniska fabriken Gripen.
Linköping domkyrkas långa historia har inneburit en rad mer eller mindre genomgripande förändringar av byggnadens uttryck. Som vi känner henne idag är i stora drag resultatet efter tre stora ingrepp under 1800-talet. 1812 års "storstädning" avsåg främst interiöra arbeten, medan omfattande yttre omdaning kom att ske under perioden 1849-69. Tydligast avtryck har dock Helgo Zetterwalls nygotiska torn inneburit, som tillkom som en del i den omfattande ombyggnad som genomfördes under perioden 1877-86. Här en vintervy daterad 1903.
I vad som i äldre tider betecknades Tannefors kvarter nummer 47-48, rådde som på många platser i Linköping ett myller av oregelbunden bebyggelse. Här särskilt asymmetriskt placerade då tomterna skars sneda av Tannefors- och Stora Badstugatornas medeltida sträckningar. Utmed Klostergatan hade en större yta rivits av redan vid det sena 1800-talet. Från år 1888 låg där stadens saluhall. De flesta övriga hus i området stod kvar till fotoåret 1926. Nu skulle de slutligen rivas för att ge plats för det så kallade Delfinpalatset.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.