Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Från 299 kr
Tryckt text på kortet: "Gravfält vid Greby, på höjden ö. om vägen till Grebbestad, c:a 800 m. nnö om Grebbestads kyrka (fornminnesskylt). Det är ett av de största och mest imponerade gravfälten i Bohuslän och består av omkr. tvåhundra högar, många med stensatt kant, fotkedja och ett flertal bautastenar, av vilka många fallit omkull. (En liggande sten i n. delen av fältet visar spår av kvarnstenshuggning). Gravfältet vittnar om en rik bebyggelse i denna trakt under förhistorisk tid. Några gravar undersöktes 1873 av Oscar Montelius. De lämnade fynd från tiden omkr. 400 e.K. Gravfältet omspänner dock säkert betydligt större tidrymder. Se Litt: Holmberg Uppl. 2 II: 66 F. Noterat på kortet: "Greby Tanum." "Greby Gravfält." "Foto (C65) Dan Samuelson 1924. Köpt av Dens. Dec. 1958."
En domarring, anläggning 5, som undersöktes i samband med en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var fyra meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar ställda i en halvcirkel. Vid undersökningen syntes avtryck efter ytterligare två större stenar som ingått i konstruktionen. Mellan de större stenblocken fanns en välbevarad kantkedja av mindre stenar. Stenarna bildade närmast raka sidor mellan de större stenblocken så anläggningen hade en femsidig form. I anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, ett järnbeslag, harts och ett opar oidentifierade järnföremål. Inom domarringen fanns även en brandgrop spom innehöll brända ben, ett kamfragment av horn, en kniv och ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 64 år. Datering 320-430 e.Kr.
"Gånggriften börjar framträda", antecknat vid utgrävningen 1926. Gånggriften i Tolarp, Snöstorp som ligger nära Fylleån och är en av Hallands största och bäst bevarade gånggrifter. Gången är 4,5 meter lång och själva gravkammaren mäter 3 x 7 meter. Ursprungligen var den dold under en hög. Gravtypen användes under yngre stenåldern och användes för att begrava flera människor, i vissa över 30 personer. Denna gånggrift har hänförts till stridsyxekulturen, bedöms vara omkring 5000 år gammal och fynd i samband med utgrävningen 1926 tolkas som att ceremonier hållits i samband med gravsättningarna. Fil dr Folke Hansen från Lund och kyrkoherde/arkeolog Viktor Ewald var de som utförde utgrävningarna både här och i Lugnarohögen i Hasslöv samma år. Troligen är fotot taget av någon tidningsfotograf då spaltbredden anges på fotografiets baksida. (Se även F8956, F8961, F8964)
En man som sitter vid en gånggrift. Gånggriften är en megalitgrav som består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. De största gånggrifterna i Sverige ligger på Falbygden, ett område mellan Vänern och Vättern, runt Falköping. Den största, Ragvalds grav i Karleby socken i Falköpings kommun, har en 17 m lång kammare och en 13 meter lång gång. Många gånggrifter på Falbygden har en kammare som är runt 10 m lång. Den största gånggriften utanför Falbygden finns i Snöstorp i södra Halland och den har en kammarlängd på knappt 7 m. I Karleby finns ett stråk av tretton gånggrifter vilket löper parallellt med radbyn Karleby långa. På Falbygden finns 127 säkra gånggrifter samt 77 osäkra men sannolika gånggrifter, vilket ger summan 204 stycken eller c:a 2/3 av alla gånggrifter i Sverige. De övriga ligger i Halland, Bohuslän, Skåne och på Öland. Eventuellt har det funnits en eller möjligen ett par gånggrifter i Södermanland också. (Hämtat från Wikipedia)
figur, skulptur, kärl, fotografi, photograph
föremålsbild, cirkel, ritning, häst, Svenska Cypernexpeditionen, detalj, photograph, fotografi
mönster, Svenska Cypernexpeditionen, krukor, föremålsbild, photograph, fotografi
skålar, krukor, föremålsbild, Svenska Cypernexpeditionen, photograph, fotografi
Överkalix 9:1
Fynd från båtgrav i Nabberör, från vendeltid. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Några får vid Gråborg. Ölands största fornborg, anlagd under järnåldern men i bruk ända in i historisk tid. Intill borgen finns en medeltida kapellruin och byn Borg med ett välhävdat odlingslandskap. Gråborg är Ölands största fornborg och även en av Sveriges största anläggningar i sitt slag. Liksom Ismanstorp är den belägen centralt på ön. Borgen har tidigare benämnts Backaborg men denna benämning har efter hand flyttats över till den närliggande byn Borg. Borgmuren omsluter en yta på 210 x 160 meter och ringmurens höjd varierar 4-7 meter. Murens ursprungliga höjd har uppgått till cirka 8-10 meter med en tjocklek på cirka 10 meter. I nordväst finns en port med ett medeltida valv som förstärkt med kalkbruk. Borgen har tidigare haft ytterligare två portar, en i norr och en i söder. Enligt äldre källor har den befintliga porten tidigare krönts av ett mindre torn, även den södra porten har haft ett torn. Arkeologiska fynd Borgens betydelse under medeltid har utan tvekan varit ansenlig och bekräftas delvis av det ganska omfattande lösfyndsmaterialet, där det medeltida materialet överväger. Borgens funktion har troligen förändrats från en försvarsborg i riktning mot handelsplats och kanske ett slags administrativt centrum. När borgen 1450 tillhörde Vadstena kloster skattades i salt, vilket tyder på handelsaktiviteter. Källa Länsstyrelsen i Kalmar län.
En femkantig domarring, anläggning 23, som framkom vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var 5x5 meter stor och hade fyra större stenar samt kantkedjor av småsten. Det fanns även en mörkfärgning som visade var en femte sten hade stått. Inom anläggningen framkom fynd i form av brända ben, keramik och bränd lera. Strax utanför anläggningen, under en omkullfallen kantsten hittades ett krossat keramikkärl. Invid en av de andra kantstenarna fanns ett benlager som förrutom brända ben innehöll keramik, harts och ett flintavslag. Två koncentrationer med brandlager fanns även, i det ena fanns spridda brända ben, två järnfragment samt en bit slagg. I det andra framkom brända ben, keramik, en järnnit samt ett järnfragment. Två bengropar framträdde också. Den ena innehöll förrutom brända ben även slagg och i den andra fanns brända ben, keramik, tre flintavslag samt tre kvartsavslag. Den osteologiska analysen visade att den senare innehöll ben från en vuxen individ, 18-89 år men även ben från får eller get. Slutligen fanns inom stensättningen även en brandgrop som innehöll brända ben och keramik. Datering 410-550 e.Kr.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.