Här ser vi stugans baksida. Bakdörren tyder på att det fanns ett litet kök innanför framför skorstensstocken. T h måste bostadsrummet ha legat och t h var det "sal". Möjligen var det tvärs om med rummen. Huset var ett inpanelat bulhus, man skymtar riskallarna/bjälkändarna, med spåntak, senare täckt med papp. Det sägs att Ferdinand Jacobsson hade köpt huset i Garde och flyttat hit det, gissningsvis fick det då panel och spåntak. Men vad bodde den förste ägaren Niklas Larsson i så fall i? Det yngre huset t h står ofärdigt och oanvänt.
Från 299 kr
Karl Larsson plöjer med en modern vändplog med dubbla handtag. Plogen dras av två stutar av Gotlandsras. Karl Larsson var 28 år när bilden togs. Han är klädd i skjorta med jacka, byxor och skärmmössa. I bakgrunden syns den äldre agtäckta och den yngre spåntäckta ladugården vid Gannor. Mellan ladugården och ekipaget står en bandtäun och en staintäun. Längst t h skymtar troligen manbyggnaden på norra parten av Kauparve, bakom Karls rygg ladugården till Fie västra part och alldeles t h därom vingarna till den stora väderkvarn som stod på backarna c:a 150 m nordväst om Kauparve vid Käldvägen.
Smiss Vilhelm Karlsson, 40 år, sätter bete på långreven. Reven sitter fästad i noggrann ordning på en bräda som heter anglekimb, när man är på sjön måste det gå fort och lätt att få reven i sjön utan att det trasslar till sig. På stolen intill ligger en stor skärbräda med småskuret bete mm. Vilhelm har vanliga arbetskläder. Lägg märke till att blusarnas knäppning oftast litepå sidan om mitten. Han har traditionell vegakeps. Pojken som skymtar är sannolikt 4:e sonen Verner, 5 år.
Bilden är tagen från kanten av Gumbaldkväiar. Manbyggnaden och ladugården med en nybyggd bod syns bakom bandtunarna. Tunen i förgrunden är en s k räcktun med vågrätt liggande trolar, som i denna slags tun kallades räckar. Sådana tunar var vanliga i hagar med svagt betestryck med nöt, de var glesa och därmed virkesbesparande. Alldeles t h om manbyggnaden skymtar en väderkvarn. Det är troligen Gumbalde kvarn, borta sedan länge. Tingströms blev kortvariga här, 4-5 år. 1920 köpte Lars Östmans son John tillbaka stället och Tingströms flyttade till Ljugarn.
Smedjan står som ett bakbygge till flygelns snickarbod, det finns en inre dörr mellan dem. Smedjan verkar med sitt vildlagda flistak vara äldre än flygeln, men det är troligen tvärs om: en av magasinsloftets vädringsluckor är igensatt när smedjans tak kom att dölja den. Smedjan har utåtgående dubbeldörrar, vilket är typiskt. Smedjor och vagnbodar var de enda byggnaderna med utåtgående dörrar iom att dörrarna inte fick ta upp utrymme invändigt pga av alla saker och redskap innanför. Ursprungligen hade smedjan luckor i stället för fönster. Snickarbodens blyinfattade fönster är återanvänt från manbyggnadens vardagsstuga, när dess fönster moderniserades på 1800-talets mitt. I förgrunden skymtar bruklavar.
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
Masse har tagit en fin överblicksbild av Husarve från stora landsvägen. Från vänster ser vi gårdens smedja i bulteknik, därefter manbyggnaden, brygghusflygeln, bulmagasinet, grishuset och sist ladugården, vars fähusdel är i sten och laddel i bulteknik, något som var ganska vanligt. På ladans gavel skymtar något bygge, som inte finns kvar idag. Längst till höger ser man lite av uthusbyggnaderna på Bönde Olssons och Hults, se Bild 695-702. Vi ser också tunarna i landskapet och att man delvis har börjat med slantunar av sågat virke längs med landsvägen.
En räcktun var en gles tun med liggande trolar, använd där få djur gick på ett stort område eller där djur bara betade en kort tag. Man kunde ha 2 till 5 räckar på höjden. Här står tunen längs med en liten väg mot en åker. Bilden är tagen längs vägen som går upp på backarna från den stuga Masse bodde i och upp förbi Jakob Söderlunds ställe. Åkern tillhör Smiss Karlssons och är idag sedan länge igenvuxen med ene. I bakgrunden skymtar Smiss, Smiss vät t v och Lausviken längst ut.
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Här bygger man en av socknens största ladugårdar, både hög och bred. Intressant är att se att halm ännu var det gängse takmaterialet, halm användes ända fram till c:a 1920. Lägg märke till de klena byggnadsställningarna. De stående smäckra granstammarna kallades spiror. Bommarna, som lutade inåt, byggdes in i murverket för att ge byggnadsställningen stadga. När byggnaden var klar, högg man av bomarna. Ladugården kom att innehålla mjölkkor i exakt 100 år. I bakgrunden skymtar en bit av den gamla ladugården samt en ladugårdsflygel. Här hystes sannolikt gårdens djur medan bygget pågick, därav gödselhögen. Se Bild nr 990. Stenmaterial till ladugården fick man sannolikt från den rivna manbyggnaden, se Bild 991.
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Här är ytterligare en intressant bild från den gårdspart som Per Olsson med familj flyttade upp till. Vi ser den nybyggda husdelen från 1908 t h och hur man förberett en fortsättning av den på den gamla husdelens plats. Halva det gamla huset står ännu kvar. Det branta taket och skorstenens placering visar att det haft faltak tidigare. Det har ett bakbygge som är ett inpanelat bulhus. Detta bakbygge är något höjt och har därför fått lite lustiga proportioner. De tätt sittande fönstren tyder på ett ursprung i 1700-talet. T v syns bulbrygghuset, se Bild 998. Bakom det skymtar delar av den nya och den gamla ladugården.
Masse har tagit en bild av gårdsparten från åkern i söder. Manbyggnaden skymtar till vänster. Den fina ladugården dominerar bilden. Den är troligen c:a 20 år gammal och verkar vara enhetligt byggd. Den innehåller från vänster vidbyggt tröskhus med tillhörande lada med ladportar. Sedan följer flera fähus, men märkligt nog bara en gödseldörr. Det kan möjligen bero på att man gjort en mycket modern inredningen med korna stående i ladugårdens längsriktning i mitten. Då räcker det med en gödseldörr mitt på. Till höger syns magasinet från 1897.
Masse har gått bakom uthusen och tagit denna bild. T v ser vi magasinet från 1904, en ren magasinsbyggnad var mycket ovanligt då. Därefter skymtar manbyggnaden. Sedan följer ladugårdens södra del med tröskhuset vinklat in åt gården, där öppningen är förbyggd. På ladan har man brutit ner hela dess gavelspets och fört samman denna ladugårdsdel med trösk- och halmhuset, dessutom har man tagit upp en port. I vinkel bakåt står ett stort halmhus? Ändå har man en jättestor halmstack utanför, vilken ser ut att sväva, men det beror på att djur gnagt i sig den nedre delen.
Masse har passat på och tagit denna bild av Hallbjäns södra gårdsparts ladugård strax innan den revs pga skiftet. Ladugården låg med långsidan alldeles intill vägen, se Bild 798, så av den anledningen fick man ha gödselhögarna inne på gården. Till vänster skymtar en bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Ladugården hade till vänster troligen ett stall med hoimd, den lilla hoimdluckan är öppen. Sedan följer gårdens infart med stängda portar. Därefter följer ett stort kohus med hoimd till vänster. Laddelen med ladportar verkar ha varit tillbyggd och där sitter en liten lucka lågt i väggen till okänd funktion. Till höger alldeles utanför bild stod tröskhuset under spåntak.
Här är skollärare Söderdal ute på Lausbackar med barnen för att plantera tallar en solig vårdag. De står nära Masses torp, vars ladugård skymtar till höger och i mitten syns ladugården till Söderlund/Jakobssons torp. Tallarna bakom barnen är den "tallunden" Masse nämner om i Bild 875. Pojkarna gör tydligen hål för plantorna med spett. Man kan gissa att det är flickorna som skall stoppa ner plantorna i hålen. Söderdal myser och det ser ut att vara trevlig stämning. Tallplantorna tog sig och hela backarna är nu nästan igenvuxna, bara norra ändan som röjts är öppen och en bit vid Bjärges mot Kauparve och öster om Mattsarve.
Denna ålderdomliga ladugård fångade Masses intresse och han tog ytterligare en bild av den 6 år efter den förra. Nu var ladugårdens tid förbi, för året efter revs den och en ny mycket stor och modern ladugård byggdes i stället, se Bild 931. Den fick inte plats på det gamla stället, utan byggdes till höger om denna gamla ladugård stående med gaveln mot landsvägen. Egentligen var den gamla ladugården inte utsliten, den ser ut att ha varit i rätt gott skick, men den var gammalmodig. Längst till vänster skymtar ett hörn av grannpartens uthus, nu mera urrivet än på förra bilden, se Bild 927.
På Masses tid var Laubackar alldeles kala. Men just utanför hans stuga på andra sidan Backvägen nära kilen där andra vägen gick upp till Söderlunds stod den här vackra oxeln. Masse tyckte säkerligen om trädet och tog två bilder av det, se också Bild 1399. Det ser ut som oxeln blommar, i så fall är datumet fel. Rester av oxeln finns ännu kvar i det snår som nu har tagit över platsen. T h syns den stuga Masse köpte 1907 av vännen Hallsarve Hans Karlsson, men längre tillbaka låg nog den här marken under Kauparve. T v skymtar Bogs backe (Bogsens backe), där nedanför Smiss åkrar och änge och längst bort Lasusviken.
Lars och Charlotta lär ha byggt ladugården samtidigt med bostadshuset 1865, men de kunde knappast ha hunnit med detta på ett år, så någon av byggnaderna måste vara ett par äldre eller yngre. Ladugården är knappast enhetligt uppförd. Mittdelen i bulteknik är äldst, den har troligen rymt grishus till vänster och kohus till höger. Sedan har man byggt på laddelarna vid varje gavel. Dessutom tycks det finnas en bod på vänstra gaveln med halmtak. Längst till vänster skymtar dasset och till höger syns telefonstolpen med luftledning!
Masse har medvetet tagit en miljöbild vid Hallgrens boställe. Till vänster skymtar bostadshuset och till höger Södergrens märkliga väderkvarn. Den lilla resvirkesboden har Anton vridit 90 grader. Men framförallt har han byggt en ny ladugård. Den är så ny, att han ännu inte hunnit måla gaveln! Det är en bulladugård, vilket var en väldigt gammalmodig konstruktion vid den här tiden. Den liksom hela boplatsen övergavs bara 13 år efter det att bilden togs. Anton hade nog tänkt utöka ladugården ut till vägen, skjulet på gaveln framstår som provisoriskt och foderluckan i takfoten var nog tänkt att sitta mera mitt på taket när ladugården blivit utbyggd.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.