Andersson Gustavsson mode 23 april 1966 En manlig fotomodell visar herrkläder. Han är iklädd kostym, skjorta och slips. Han står utomhus på en gata och håller sin vänstra hand på en parkeringsautomat. Bilar och hus syns i bakgrunden.
Från 299 kr
Visar pyjamas, 12 februari 1966 En manlig mannekäng klädd i lång randig skjorta, mörka byxor samt mörka skor poserar på golvet framför en publik bestående av damer som sitter vid dukade bord. På borden står kaffekoppar, fat och kaffekannor.
Gazakillen 26 maj 1967 En manlig student klädd i studentmössa, mörk kostym, vit skjorta, ljus slips och med en ros på kavajslaget sitter i en soffa tillsammans men en äldre kostymklädd och glasögonprydd man. Studenten är från Gaza.
Gazakillen 26 maj 1967 En manlig student klädd i studentmössa, mörk kostym, vit skjorta, ljus slips och med en ros på kavajslaget sitter i en soffa tillsammans men en äldre kostymklädd och glasögonrydd man. Studenten är från Gaza.
Damfrisörskor 8 juli 1965. I förgrunden poserar en damfrisörska. I spegeln i bakgrunden ser man ett barn som sitter och väntar på att bli klippt. Bredvid står en manlig frisör och klipper en ung herre.
En folksamling som står och lyssnar till en manlig talare i Gunnebo slottspark. Människorna är klädda i varma kläder trots att det är den 12 maj. I bakgrunden ser man höga träd.
fotografi
porträtt, man, fotografi, photograph@eng
Som de flesta 1700-talshus går väggarna rakt ner i marken utan sockel. Golvet ligger i eller tom under marknivå. Salen åt detta håll har två fönster på gaveln och ett på långsidan, vilket var det vanliga, ovanligt bara att långsidesfönstret satt på husets baksida. Mitt på baksidan är ett fönster till sannolikt en kammare och längst bort är fönstret till vardagsstugan, som troligen också var kök, jämte sovrum och arbetsrum. Loftet var bara till förvaring och hade inga fönster, bara en lucka. Faltaket är traditionellt lagt med två sidoåsar och nockås. En svag markering i putsen från vänstra nedre sidoåsen och snett uppåt kan ev tyda på att huset haft flistak och att märket visar detta taks lutning. Om så varit fallet har långväggarna varit högre och taknocken lägre.
Masse har mycket medvetet tagit en bild av båda byggnaderna. Smedjan från 1800-talets första hälft är övergiven och det återanvända 1700-talsfönstret på gaveln har urfallna bågar. Den utformning manbyggnaden har på bilden är från 1870-talet. Men frågan är om den inte har ett äldre ursprung. Jakob Olofsson byggde ett stenhus 1773 som han fick 20 års skattebefrielse för. Det var förmodligen ett flistakshus med traditionell förkrymt övervåning. Ett sådant hus stämmer väldigt bra med vägghöjden här. Huset är också lite asymmetriskt, det var inte de sena 1800-talshusen, dessutom hade de sockel. Om det här är Jakob Olofssons hus, har man höjt bjälklagen, så det gått att gräva ur en källare. Man har flyttat upp och in fönstren från nära hörnen och brantat upp taket. Sådana här ombyggnader var vanliga.
Vilhelm Karlsson kör ut på vägen med ett lass gödsel. Han använder stutar i tvåspann, vilket var det vanliga vid tunga transporter som inte behövde gå fort. Stutar var starka och fogliga. Man ser att de är av den gamla gotländska rasen, ljusbruna och vitfläckiga med stora horn, men inte så storbyggda. V K styr stutarna med tömmarna om hornen. På vägen ser man många spår av vagnar och spillning efter nöt och hästar. Vagnen är en s k skvackvagn, den gängse last- och transportvagnen. Grepen är av modernt slag, den har troligen V K köpt, den är inte hemtillverkad som greparna på Bild nr 1 och 2. Vilhelm Karlsson är 31 år gammal på bilden, sedan 5 år ingift från Kauparve till Smiss södra gårdspart. V K sitter på en säck och åker med, men om lassen var tunga fick man gå bredvid. Han är klädd i sedvanlig arbetsklädsel: blus, byxor och vegakeps. På fötterna har han troligen läderstövlar.
Vilhelm och Hans visar upp den kluvna stocken. Man klöv inte bara med yxor, utan spräckte mestadels upp stocken med träkilar, blaigare, som slogs i med nydor, stora träklubbor, vilka syns i bakgrunden. Halvorna här skulle nog klyvas en gång till för att få lagom tjocklek på trolarna. Man har tagit en rätt klen stock, vilket var det vanliga, men det innebar att man använde upp föryngringen av öns skogar, därav skogsbristen på 1800-talet. Man ser också hur vridet virket var, någonting som är mycket vanligt och gjorde det svårt att klyva för hand. Man fick ut mycket mer trolar ur varje stock när man gick över till att såga dem. Man använde alltid gran till troder, men fanns inte gran fick man ta fur. Se Nr 207.
Folknykterhetens dag. Demonstrationståg till Boulognerskogen. År 1949. Reportage för Gefle Dagblad. Boulognerskogen kom till år 1865, då staden förvärvade den s.k. Kroknäs hage som hade ägts av kyrkan. Parken fick namn efter Bois de Boulogne som anlagts i Paris och blev ett populärt utflyktsmål för Gävleborna som tog spårvagnen till Stadsträdgården. Flera kaféer anlades. Som flest fanns fem kaféer. Musikevenemang var vanliga under sommarhalvåret. Lek och idrott som krocket, velocipedåkning och bandy förekom också. Den första svenska mästerskapsfinalen i bandy spelades 1907. Här finns utomhusscen, dansbana och minigolf- bana. Boulognerskogen avgränsas i söder av Gavleån, i väster av Gamla kyrkogården, i norr av Västra vägen och dess östra gräns är en linje mellan Strömdalens kraftverk och Brändströmsplan. Öster om denna linje ligger parken Stadsträdgården.
Folknykterhetens dag. Demonstrationståg till Boulognerskogen. År 1949. Reportage för Gefle Dagblad. Boulognerskogen kom till år 1865, då staden förvärvade den s.k. Kroknäs hage som ägts av kyrkan. Parken fick namn efter Bois de Boulogne som anlagts i Paris och blev ett populärt utflyktsmål för Gävleborna som tog spår- vagnen till Stadsträdgården. Flera kaféer anlades. Det fanns fem kaféer. Musikevenemang var vanliga under sommarhalvåret. Lek och idrott som krocket, velocipedåkning och bandy förekom också. Den första svenska mästerskapsfinalen i bandy spelades 1907. Här finns utomhusscen, dansbana och minigolfbana. Boulognerskogen avgränsas i söder av Gavleån, i väster av Gamla kyrkogården, i norr av Västra vägen och dess östra gräns är en linje mella Strömdalens kraftverk och Brändströmsplan. Öster om denna linje ligger parken Stadsträdgården.
'Monterad varg sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Vargen är utan tvifvel Europas glupskaste rofdjur. Stark och närgången utbreder han på mången bygd inom vårt land skräck och fasa under långa vinternätter. I Lappland är vargen renhjordens farligaste fiende. I det mellersta Sverige rasar han ofta förfärligt bland den betande boskapen. Stundom angriper han till och med mennskan. Uthungrad till ytterlighet bortröfvar han sjelfa gårdshunden, ja, då skonar han ej ens sin egen art. Lyckligtvis är vargen af naturen feg. Annars skulle den förödelse, han anställer, bli långt fruktansvärdare. Utom denna stora, vilda hundart har Skandinavien två till, nemligen fjellracken och den vanliga räfven.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
'Monterad leopard (panter) sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Leoparden eller pantern. Då amerika blifvit beskärdt med den der frukatde jaguaren och Asien med kungstigern, har Afrika på sin lott ock erhållit en stor gul-svartbrokig, större kattart, eller pantern, men den sistnämda finnes ock i Asien äfvensom på Java och Sumatra. Pantern å dessa öar är i allmänhet mörkbruk med svarta fläckar, men torde likväl endast vara en lokalvarietet af den vanliga. Till lefnadssätt liknar han mycket de nyssnämda, stora kattarterna och skiljes lätt ifrån jaguaren derigenom, att fältet inom den svarta ringfläcken är utan midtfläck. Afbildningen är tagen efter ett djur från södra Afrika.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Planet är byggt 1938 för ovan nämnda nattpostflyglinje. I motsats till de äldre Junkerstyperna är Ju 86 utförd med slät plåtbeklädnad, varigenom luftmotståndet under flygningen minskas men å andra sidan vissa ändringar i själva konstruktionen blivit nödvändiga. Flygkroppen är till stor del utförd såsom skal-konstruktion och vingarna äro uppbyggda på ett balksystem av Junkers vanliga typ. Vingplåten är försedd med lister, vilka styva upp plåten, så att den släta ytan erhåller samma styrka som de äldre typernas korrugerade vingplåt. Flygplanets tjänsteomvikt - alltså vikten med fullständig utrustning med tomma tankar, utan besättning och last - är 5,400 kg. och största flygvikten är något över 8,000 kg. De bägge motorerna av typ Pratt & Whitney Hornet lämna vardera 715 hk maximalt vid 2,250 varv per minut och ge flygplanet en toppfart av 350 km/tim på 2,100 m. höjd. Normala marschfarten är 315 km/tim på 3,200 m. höjd, varvid motorerna avgiva knappt tre fjärdedelar av sin fulla effekt.
Kungsgatan före stadsbranden 1863, bilden tagen mot söder. Det vita huset till höger är det då ca hundraåriga Bruniuska huset, uppfört på 1760-talet. Släkten Brunius stammade från en dansk köpman Brune, varifrån en släktgren kom till Varberg på Karl XII:s tid. Till Bruniuska huset hörde ett lusthus med omgivande plantering. Efter branden lades ett tak på gårdens återstående grundmurar. Byggnaden kom sedan att kallas "Augusts källare". Där uppfördes Varbergs stadshus 1902 som idag inrymmer Stadshotellet. Trähuset på högra sidan kallades Liedbergska huset eftersom tomten sedan 1700-talets senare del ägdes av den i staden framstående kommersrådet och riddaren Petter Gerhard Liedberg. Han var så förmögen att när konung Gustav IV Adolf 1794 på sin eriksgata genom Halland och togs emot hemma hos familjen Liedberg gick kungen med på att äta på Liedbergs silverservis då den var av så hög kvalitet och hade ett högst betydande värde. I vanliga fall användes alltid kungens egen silverservis.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.