Fäbod. Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan. r

Från 299 kr

Fäbod. Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan. r

Från 299 kr

Fäbod. Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan.

Från 299 kr

Djupdals fäbodar. Beskrivning; Nordöstra vallen: Vallen i östersluttning ner mot åker är oregelbundet bebyggd av sex timmerhus, de flesta rödfärgade, och ett enkelt kokhus av bräder med plåttäckt pulpettak. Husen är välhållna flertalet försedda med plåttak. Nedanför den sydvästra stugan står ett omålat fähus med påbyggt torrdass, en större lada och två rundtimrade ängslador med brädtak, små dörröppningar och högt placerad tröskel. Stugorna av enkelstugetyp har kokplatser av natur-sten utanför. Förutom slåtter tyder resterna av en kornhässja på att åkerbruk har bedrivits på fäboden. Vallarna längs vägen: Nordligast, väster om vägen, finns två delvis förändrade vallar med vardera timrad stuga och två fähus, varav ett dubbelfähus, samt två fritidsstugor med modern exteriör. Husen är i gott skick, utom två fähus med läckande sticktak. På norra vallen nära en rödfärgad enkelstuga står två vinkelställda fähus med skrätt resp. rundtimmer, det ena med ingång från långsidan och båsen utmed gavlarna. På södra vallen, i vinkel mot en stuga, står dubbelfähuset med vidbyggt torrdass och båsen längs gavelväggarna. Mittersta vallen öster om vägen omfattar tre rödfärgade timmerhus med tegel- /eternittak: en dubbelstuga med dörrar på långsidan, ett fähus och ett stall kring ett tun, delvis gräsmattetomt, inhägnad av ett enkelt staket av stolpar och liggande slanor. Stallbyggnaden med brädslagen regelstomme och timrad avdelning för hö har dubbelport på långsidan. På södra vallen väster om vägen står endast gammal ängslada, en fritidsstuga och vedbod. Ladan med varannan rännknut, varannan smalt kilat rundtimmer, har påbyggt brädskjul på baksidan.

Från 299 kr

Storgatan sedd från Yttre borggården. Byggnaden närmast till höger är Skolmästaregården: I ett brev daterat 22 maj 1696 betraktas byggnaden som nybyggd. Den har en s k salsplan. Det branta valmade taket var ursprungligen klätt med spån. Skolmästaregården fungerade som skolmästarebostad 1696-1731. Vid sekelskiftet 1900 kom gården till mekanikern Karl August Petterssons (1872-1943) ägo som startade Östergötlands Velocipedfabrik i denna gård. Här grundades även idrottsföreningen BK Derby. Nr två från höger är Kopparslagaregården: Senast 1754 stod byggnaden färdig, då öppnades nämligen kryddkramhandel i gården. I mitten av 1750-talet lades gränden mellan Järntorget (Kryddbodtorget) och S:t Korsgatan (Rådmansgatan) ut över Lönnbergs tomt. Då blev gårdens portlider infart till gränden. Gathusets tredje våning byggdes på av handlare Pihl vid mitten av 1810-talet. Nr tre från höger är E G Beckers handelsbod: Byggnaden stod klar 1757. Byggherre var guldsmeden Samuel Presser (d 1783). Den är en typisk hantverkaregård från andra hälften av 1700-talet, med verkstaden i bottenvåningen och bostaden i ovanvåningen. Ingången vette mot gården. Portlidrets dörrar var låsbara. Affärsingången togs upp 1864 i samband med att handlaren E G Becker (1823-1906) öppnade butiken på Järntorget.

Från 299 kr

Interiören i matsalen på Bataljon Sparre. Sidoskeppen är indelade med doriska kolonner. Längst bort mot väggen, ovanför två dörrpar finns en målning på väggen föreställande vikingaskepp till havs. Rummet är inrett med stolar och bord. Golvet är täckt med tegelsten.

Från 299 kr

Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr

Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr

Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr

Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr

Masse har hälsat på Per Olsson med familj i kvällningen en sen augustidag. Delar av familjen sitter på bänken mot gamla husväggen, sonhustrun står i dörren med ett barn på armen, det ser ut att vara idyll. Den gamla husdelen stod kvar ytterligare 2 år, 1918 revs den och ett nytt köksbakbygge uppfördes. Bulbrygghuset stod kvar till 1935, då det ersattes av en tvättstuga i resvirke med brutet tak. Bodlängan är på den här bilden kapad jämfört med Bild 997. Vad bodlängan har innehållit är okänt, likaså hur länge dubbelboden på bilden stod kvar. Dörrarna ser ut att vara återanvänd från en manbyggnad, så här fina dörrar hade inte en bodlänga. Bertel Andersson född 1645 delade troligen sin gårdshalva mellan sina söner Olof och Anders Bertelsson. Olof Bertelsson född 1684 ärvde den här parten, som alltså låg mellan de nuvarande Mattsarveparterna (?) innan släkten flyttade upp till nuvarande boplats. Olof gifte sig 1710 med Mallena Jacobsdotter från Telleby i Garde och de fick 5 barn, varav dottern Brita Olofsdotter född 1720 övertog gårdsparten. Hon gifte sig 1742 med Rassmus Olofsson från Mattsarve, okänt vilken part han kom ifrån och om de var släkt. De fick sonen Olof Rassmusson 1744. Brita dog tidigt och Rassmus gifte om sig 1748 med Margareta Jakobsdotter född 1722, även hon från Mattsarve, kommen från den norra parten. Rassmus i sin tur dog och Margareta gifte om sig 1757. Sonen i första giftet Olof Rassmusson tog över parten på 1780-talet, gift 1765 med Christina Nilsdotter född 1743 från Bönde. Det var Olof och Christina som byggde stenhuset 1792 som de fick skattebefrielse för, se Bild nr 996. Av deras 4 barn blev det dottern Brita Olofsdotter född 1772 som ärvde parten. Hon gifte sig 1796 med Anders Olofsson född 1771 från Kauparve. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Olof Andersson född 1798 som blev näste ägare, gift med Vahlborg Mattsdotter född 1803 från Starrlause i Stånga. De fick 6 barn och äldste sonen Anders Olofsson född 1825 ärvde parten. Han blev gift 1852 med Margareta Helena Dorotea född 1822 från Bjärges i Lye. De fick inga barn, men tog en fosterdotter Anna Eriksdotter född 1857, okänt varifrån. Anna gifte sig 1876 med Per Olsson född 1855 från Gläves i Burs, det är han som står på Bild 997. Det är Anna och Per med åtminstone de två yngsta av de 5 barnen samt andre sonen August Persson född 1882 med hustrun Ida Johanna Karlsson född 1889 på När som flyttar hit. August och Ida fick 4 barn och sonen Erik Persson född 1913 ärvde parten. Han gifte sig 1941 med Marta Nilsson född 1920 från Mattise på När och övertog parten 1947. De fick döttrarna Inga Lena 1941 och Barbro 1942. Inga Lenas son (?) är nu ägare av gårdsparten och merparten av marken är utarrenderad. På bilden ser vi från vänster: Ida Persson 27 år med dottern Gullan (Gurli) 1 år på armen, troligen svärmor Anna Olsson 59 år, sonen Erik 3 år och maken August 34 år.

Från 299 kr