Detta lilla hus är en mycket liten parstuga med ett rum på varje gavel, en farstu på framsidan mot landsvägen och en vardagsingång på baksidan genom en liten farstukvist direkt till köket. Huset är ett pinnmurshus: en enkel bulstomme håller samma tunna väggar av småsten och bruk, utvändigt klädda med brädpanel. Taket är täckt med spån. T v skymtar den lilla bulladugården, se Bild 751.
Från 299 kr
Den äldre fähusdelen har faltak, vilket tyder på att gårdsparten hade skaplig tillgång på skog. Den yngre ladan i resvirke har spåntak. Fähusdelen innehåller kohus t v och stall t h, var och en med sin hoimd, hörum. Ett portlider leder ut till markerna bakom gården. T h skymtar vedbod, snickarbod, lammhus och grishus. Där är också vedbacken med en stor rishög och en jättelik huggpacke.
Johan Danielsson från Gannor köpte och bebyggde 1903 denna tomt från Bönde västligaste part. 1908 tog dottern Ester och hennes man Oskar Olsson över, men de överlät den redan 1910 till Esters syster Augusta, gift 1913 med Oskar Hult från Kauparve. Dottern Märta tog över. Denna stora och rätt moderna manbyggnad i förenklad snickarglädjestil med liggande panel, många och stora fönster och veranda byggdes 1903. T v syns brygghusbakbygget och i bakgrunden ladugården, allra längst t h skymtar Maria Olssons ladugård.
Masse har gått längre upp på Botvidebackar och tagit denna miljöbild över de båda Botvideparterna. I förgrunden ses den betade backen med bandtunen på backanten, det ser precis likadant ut idag. Nedanför backen går käldvägen. T v står gårdens gemensamma bulsmedja. Båda parternas byggnader känner vi igen sedan föregående bilder, se Bild 652-660. Bakom gården syns lövträden i ängena, sjön skymtar där bortom och längst bort kan man ana Ljugarns udde.
Skuporna är uppsatta i rakar. Masse skriver att det är på Smiss Vilhelm Karlssons åker, men när man ser slantunen i bakgrunden, ser det ut att vara på Smiss Kristn Perssons åker norr om Vilhelms åker, se Bild 45. Även här ser man hur kala Lausbackar var förr. Botvide kvarn skymtar i fjärran. I bildens båda kanter kan man mot horisonten ana två små byggnader med agtak.
Hans Pettersson plöjer med spetsplog med tvåspann. Här ser man hur årdret ristar och luckrar jorden, han plöjer inte fåror för potatis. Hans Pettersson är 23 år då bilden tas, fadern Lars Persson äger ännu gården, som är den norra parten av Kauparvegårdarna. Se Nr 6 och 9. Åkern är stenig och lite högt belägen, vilket tyder på att Hans plöjer på Byängsbackar bakom gårdsparten. I bakgrunden skymtar sannolikt Fäi-Jakås gård.
Vägstation BD3, Gammelstaden och Depåverkstaden VFBD. Vägstationens kontorsbyggnad till vänster, depåverkstaden (länsverkstaden) till höger. På byggnaden radiokommunikationsmast. Personbilar Volvo Amazon och Volvo Duett framför kontorsdelen. Framför depåverkstaden lastbilar och släpvagn till lastbil. Förrådsbyggnad till höger. Framför förrådsbyggnaden bensinpumpar (drivmedelspumpar) med hög belysningsmast, på toppen text VoV (och årtal), lastkaj. I förgrunden till höger skymtar en hjulburen vält, Vibrovält (uppställd på vagn) med maskinnummer VoV 24/700.
Parti av Stångån, tillika Kinda kanal, i Linköping. Året är 1898 och visar hur betydelsefull pråmtrafiken en gång var på kanalen. Till vänster ses det som vid tiden kvarstod av Tinnerbäckens ångsåg. Verksamheten var nedlagd och tomten försåld för fortsatt bostadsproduktion inom området Tinnerbäckslyckorna. Den öppna platsen mitt över ån, omedelbart söder om Ladugårdskällan, har periodvis använts för upplag, reparationer och även nybyggnation av båtar för främst Kinda kanal. I fonden skymtar ytterligare pråmar invid stadens båda kallbadhus.
Vid sidan av 1898 års lantbruksmöte i Linköping anordnade stadens hantverkareförening en industriutställning i och utanför läroverkets gymnastiksal. Tidningen Östgöten meddelar att utställningen omfattade "jemnt 60 nummer", såväl från länets städer som landsbygd. Bland de utställare som kan uttydas ses närmast till höger montern till möbelfirma Alb. Jacobsson & Co, med fabrik i Ladugårdsbacke. Bortom denna skymtar arbeten från Sandberg & Co, en annan av stadens stora möbeltillverkare. Mot väggen i fonden gör fotograf Didrik von Essen reklam för sina alster.
Ett illustrativt perspektiv över militärens rekreationsområde Ankdammen i Linköping. Till vänster löper den vid tiden nyligen anlagda allén som fungerade som infart till regementena I 4 och I 5. Leden förband även Djurgårdsgatan med Smedsstadsvägen. I fonden skymtar logementsbyggnaden och kanslihuset till stadens tredje regemente, Svea trängkår (T 1). Bilden huvudsakliga skäl var ändå att visa på den museala miljö som skapats av hitflyttade militiebyggnader invid den rofyllda fågeldammen. Vykort postgånget 1928.
Sommaren 1904 gjorde fotograf Didrik von Essen sig ärende till Hjulsbro med omnejd. Om han lockats av en beställning eller besökte området av eget intresse är oklart men hur som ställde han för detta motiv upp sin kamera uppströms Hjulsbro sluss och frös en unik vy. Mycket i blickfånget är idag förändrat men till vänster om slusspassagen skymtar den gamla stenvalvsbron som ännu utgör ett landmärke. På höjden till vänster ses något av bebyggelsen vid Hjulsbro gård.
Parti av Linköping 1901, Nygatan mot öster sedd från korsningen av Klostergatan. Till höger Mamsell Dufvas gård. Längre ned på gatan skymtar Saluhallen från 1888 och bortom denna ses en snedställd gavel som förklaras av Trädgårdstorgets då vinkelställda västra sida. I bildens vänstra del ses det så kallade Trasberget, där bagare Jacob Lind senare kom att uppföra sitt affärshus. Stenhuset i fonden uppfördes 1885 i italiensk nyrenässans och är den enda byggnaden på bilden som ännu är bevarad.
Motiv från Örtomta 1931. Dold i grönska skymtar ortens kyrka med sitt låga tak och stora, rundbågiga fönster. Då som nu ger byggnaden en bestämd prägel av 1800-tal. Kyrkans byggnadshistoria är emellertid komplicerad och utgår från socknens äldsta stenkyrka som till- och ombyggts i etapper. Av mer omvälvande restaureringar kan nämnas rivningen av tornet 1829-1830 och ett arbete 1854-1856 som medförde att kyrkans exteriör förlorade sin medeltida prägel.
Motiv från Nygård norr om Linköping. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1964. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Skäggetorp för cirka 10 000 invånare. Bilden visar miljön intill mangårdsbyggnaden som skymtar i bakgrunden. Huvudbyggnaden kom att vara en av få byggnader i området som undandrog sig rivning. Den kom istället att renoveras och få ny funktion som ungdomsgård i den nya stadsdelen.
Lerigt, spårigt och lantligt alldeles inpå kunten till centrala Linköping omkring förra sekelskiftet. Vid tiden benämndes den Tornygatan, stråket som ledde in till staden från gårdarna i norr och som vi sedan en tid döpt till Gråbrödragatan. Uthuslängorna till vänster tillhörde gården Kungsgatan 43, vars bostadshus då som ännu ligger utmed nämnda gata. Till höger skymtar de trähus som till största delen hörde till Biskopsgården. Domkyrkan måtte nämnas. Här med domens norra fasad mot betraktaren och ännu med sitt skifferbelagda sadeltak.
Motiv mot del av Stora torget i Linköping. Vy mot väster. Enligt påskrift togs bilden i juni månad 1884. Närmast till vänster ses del av makarna Qvilléns gård. Handlare Lars Eriksson öppnade sin butik i hörnhuset 1880. Till höger Hushållningssällskapets fastighet. Byggnaden uppfördes efter att en tidigare fastighet raserats i en eldsvåda 1864. Länge drevs Sahlström bokhandel i gatuplanet, etablerad av Peter Mathias Sahlström. I bildens övre högra hörn skymtar domkyrkans nya torn som vid tiden höll på att färdigställas.
Vy över Nystadviken i sjön Vindommen i Hannäs. På näset skymtar ruinen till Hannäs gamla kyrka. I bildens förgrund ser vi den ursprungliga stugan som sedermera kom att bli statbostaden Labbet till Hägerstad skattegård i Hannäs. Enligt traditionen uppförd som snickarstuga men från 1918 tillbyggd i stugans bägga ändar vilket fick huset på bilden att bilda en mittdel i en sammansatt bostad med två lägenheter.
Linköpings hamn 1902. Vid kaj ligger ångaren Linköping (III) som vid tiden gick på traden Stockholm-Linköping. Bakom ångaren ses stadens hamnpaviljong, ursprungligen uppförd vid mitten av 1880-talet men förlängd för större kapacitet 1895. Ovan paviljongen skymtar det 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Till vänster rusar ett godståg på Östra stambanan över ån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal.
Grosshandlare John Brobeck har tagit plats i familjens gigg för färd mot för oss okänt mål. Vid sin sida har han sannolikt familjens tre äldsta barn, John, Jim och Jane. Vid verandan står makan Hilda Ingeborg, född Iindqvist, och med nämnda antagande har hon dottern Jerry invid sig. Likaså skymtar minstingen Jean i famnen på någon av parets tjänsteflickor. Platsen är familjens sommarvilla Björkliden i Sandvik. Året var 1902.
Brevkort med återgivning av Liljeholmen i Blåviks socken. Säteriets särpräglade huvudbyggnad anses uppförd av överstelöjtnant Christer Lillie under 1600-talets senare del. Denne hade 1653 samlat sitt stora gårdsinnehav och gjort Ringshult till sätesgård, vilket han i samband med den nya huvudbyggnadens tillkomst ändrat namnet till Liljeholmen. Vid tiden för bilden ägdes säteriet av Esbjörn Pontin på Schedevi men brukades av Johan August Hörling med hustrun Hedda Sofia Karlsdotter. Möjligtvis är det dem med barn och gårdsfolk vi skymtar på bilden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.