Norrlands-Posten, nr 7, torsdagen den 24 januari 1856. Grundades 1837 av A.P. Landin som var chefredaktör till 1869, tidningen trycktes på hans tryckeri i Gävle. Ambitionerna var att sprida liberalismens principer i hela Norrland och NP kom ut två, senare tre och fyra dagar i veckan.
Från 299 kr
Ballong i Bomhus, den 30 November 1941. Ur notis från Gefle Dagblad 29 nov 1941: "Brittisk ballong togs i Bomhus. En ballong, omkring fyra meter i genomskärning, tillverkad av gult råsiden, landade igår i Nyvall, Bomhus. Under den var fästad en mindre skärm med ett 100-tal flygblad på holländska, daterade 25 okt. 1941. Ballongen var av brittiskt ursprung."
Ballong i Bomhus. Den 30 November 1941. Ur notis från Gefle Dagblad 29 nov 1941: "Brittisk ballong togs i Bomhus. En ballong, omkring fyra meter i genomskärning, tillverkad av gult råsiden, landade igår i Nyvall, Bomhus. Under den var fästad en mindre skärm med ett 100-tal flygblad på holländska, daterade 25 okt. 1941. Ballongen var av brittiskt ursprung."
Bjärges Amy Olsson Danielssons part och Hulda Jakobsson leker gullstäuå, det är lekstuga. Det är inte mycket saker man har att leka med. De har arrangerat sin lekstuga invid gårdens stängsel, men osäkert var var någonstans. Det bör av det öppna landskapet vara uppe på backarna.
Att Masse kallar ladugårdsflygeln för "smahäusi" innebär nog att man hade smådjur där. Det är tre dörrar, vilka kunde hysa t ex kalvhus, grishus och lammhus. Längst hitåt var det nog vagnbod. De rundbågiga och kryss-spröjsade fönstren var populära 1885-90, så där nånstans borde denna byggnad vara uppförd. Den tillbyggda boden innehöll nog vedbod och magasin.
Gårdsplanen var nästan helt kringbyggd, vilket förstärks av magasinsbyggnaden. Magasinet låg på loftet med trappa upp på högra gaveln. Nere i mitten fanns sannolikt en vagnbod, medan utrymmena på gavlarna är mera svårtolkade. Tröskvandringen är urriven och tröskhuset användes till förvaring av arbetsvagnar och redskap, vilket var mycket vanligt.
Denna fastighet låg i södra hörnet vid nerfarten till Anderse och var bara 2.500 m2 stor. Inbyggarna här var sockensmeder. Manbyggnaden är ett bulhus i parstugeform från omkring 1820 och beboddes i tre generationer. Efter sista ägarens död tillfördes boplatsen Botels Bodins part och manbyggnaden byggdes om till hönshus. Detta hus finns ännu kvar, men står utan användning.
Även detta år var det barmark vid nyår och Anderse Per Olsson passar på att köra ut släke på åkern på självaste nyårsdagen! Här skall han dock knappast lägga av släken, det är vall, så han skall nog vidare till en plöjd åker. Per var troligen varm om fötterna, för han har tagit av sig stövlarna!
Masse har påpassligt tagit ytterligare en bild, se Bild 1116, precis innan den spettades ner. Det lägre och smalare huset som stod mot gaveln är redan rivet. Gaveln är mäktig och dess höjd imponerande. Byggnader med stora murverk och få öppningar blir alltid mera imponerande. Några särskilda fel var det säkert inte på ladugården, den var bara gammalmodig.
Att Masse kallar ladugårdsflygeln för "smahäusi" innebär nog att man hade smådjur där. Det är tre dörrar, vilka kunde hysa t ex kalvhus, grishus och lammhus. Längst hitåt var det nog vagnbod. De rundbågia och kryss-spröjsade fönstren var populära 1885-90, så där nånstans borde denna byggnad vara uppförd. Den tillbyggda boden innehöll nog vedbod och magasin.
Söderlunds/Jakobssons på backen var Masses närmsta grannar och uppenbarligen var de mycket goda vänner. Hela miljön finns kvar än idag med rätt små förändringar. Det finns många bilder därifrån och här är en serie på 12 bilder. Vi ser här en idyllisk bild på det lilla bostadshuset med södergaveln och den tillbyggda köksfarstun bakom blommande syrener.
Vi ser den mycket välbyggda ladugården från trädgården. Ladugården är symmetriskt uppbyggd, vilket var vanligt, men här är det ovanligt konsekvent. Det är dubbla fähus med jämn fönstersättning på var sida om ladan med dubbla portar. Spåntaket är exakt jämnt, vilket är ovanligt på en så här pass stor byggnad, alltid brukar det svacka lite någonstans. Till höger syns vedstackar och grenved på torkning.
Här åker brudparet Emilie och Jakob Larsson hem efter vigseln i kyrkan. Efter dem kan man tänka sig att Emilies föräldrar åker, Oskar (J.O.) och Lisa Larsson. Gården som skymtar i bakgrunden är Oskars barndomshem. Huset, som nu finns i hörnet bakom hästarna och som förr var Lau handelsförenings affärslokal och sedan järnaffär, var ännu inte byggt när bilden togs.
En kiauk var en särskilt stor höstack. Här har Botvide Herman Larsson på Botvides norra part satt ihop kiaukar i änget nere bakom gården. Man kan se två askar i diket mellan åkertvärarna i änget, vilka klappats förra sensommaren. Asklöv var ett viktigt fodertillskott under år då det rått torka.
Lausbackar var förr i stort sett skoglöst. Här står Masses fru Majken och dottern Maja vid några tallar, som troligen planterats några år tidigare. Man ser det öppna landskapet runt ikring och i bakgrunden det lilla torp Klintbergs köpte 1907. Här var tidigare åkrar överallt, men nu en bit in på 1900-talet började man överge dem.
En stilla sommarmorgon kommer 3-4 båtar in till Nabbu efter nattens fiske. De har seglen satta, tom toppseglen i och med att vinden verkar svag. Fiskelyckan var kanske god, i främre båten har en man hoppat i sjön så att båten skall kunna flyta i det grunda vattnet. Fyra båtar ses ligga på land, alla var inte ute och fiskade denna natt.
Manbyggnaden kan vara uppförd 1870 när denna part kom till. Det är en parstuga med typiska fönster för tiden med foder och trekantsfönster på gaveln. Taket var ursprungligen belagt med spån, senare papp. Köksbakbygget var tämligen nytt när bilden togs. Till höger står en brygghusflygel från 1870-talet. Vid grinden ser det ut som det står en kvarnsten!
Masse tyckte tydligen att lammhuset var så märkvärdigt att han tog en tredje bild där det var med. Man ser att nu är det övergivet med hål i taket, fågelholken har ramlat ner. Foderluckan i taket och hoimdluckan i väggen tyder på att byggnaden åtminstone delvis använts till djur.
Masse har bett Fie Elisabet Jakobsdotter Lauvall, 76 år, att ta ut smörkärnan och stå vid väggen, så både hon och kärnan syns tydligt. Smörkärning var ett viktigt arbete och smör var något man också kunde sälja och få in lite pengar på. Gotland har tidvis exporterat smör. Lisa har arbetskläder med grovt förkläde och huvudduk, riktigt genuin arbetsklädsel.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.