Domarring mellan Runsten och Norra Möckleby. Domarring är en forntida gravanläggning som kom i bruk under slutet av bronsåldern, men var mest frekvent under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets där resta eller liggande stenar är glest placerade så att en cirkelform bildas (jämför skeppssättning). Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste. Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringar har ibland visat sig vara brandgravar, dock relativt fyndfattiga. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand. De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings län och före detta Skaraborgs län, men de förekommer även i övriga Götaland samt i Mälardalen. Domarringar förekommer också utanför Sverige, bland annat i Polen runt Wislas utlopp i Östersjön. (Hämtat från Wikipedia)
Från 299 kr
En hällkista funnen vid en arkeologisk undersökning. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 i en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 bakom en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Fyra vuxna och tre barn med kälkar utomhus en vinter. (Jämför med bild 4 och 8 av barn med kälkar. Kan vara taget samtidigt och kan vara samma barn). Lars (givaren) tror att damen med hatten är hans mor Edit Andersson, första barnet från vänster på sparken är Britta, nästa Lars själv och den siste pojken eventuellt Olle. Övriga vet han inte vilka de kan vara. I bakgrunden Björkås ålderdomshemm i Norberg som låg lite öster om byn, "som jag minns så tycker jag att det såg ut så där" säger Lars. "I sånt fall är det det s.k. Kärleksstigen som går framför. Så kallades vägen som blev kvar efter ett tidigare järnvägsspår som gick från Kärrgruvan till Engelsberg (Ängelsberg). Där gick bl.a. loket Förstlingen." Björkås ålderdomshem i Norberg blev senare Västmanlands Landstings "Sjukhem". Detta var då avdelning 5 tillhörande det då nybyggda Sjukhemet som låg på andra sidan Röningstorpsvägen i Norberg. Personerna på bilden befinner sig på "Gamla Banan", resterna av banvallen mellan Kärrgruvan och Ängelsberg.
Grupp tio personer i trädgården vid Margretehill i Norberg. Översta raden från vänster till höger: Kusin Margareta, dotter till Hugo och Elin Andersson som bodde på Ridön, Britta, Per, kusin Anna-Greta Segerström, barnflicka ("hon blev senare kommunalkvinna i Fagersta och körde ihjäl sig"), Edit Andersson (givarens mamma). Nedre raden: Kusin Gillbert Eriksson från Eskilstuna (son till en av Edit Anderssons systrar), en flicka som är syster till pojken till höger om henne som hette Anthony Murray (de kom från Stockholm och var lekkamrater med de övriga barnen), Anders och Karin. Flickan Karin har samma klänning på sig som på bild 15 och förefaller lika gammal alltså kan denna bild vara tagen vid samma tillfälle ca år 1933. Även Anders har samma kläder. I bakgrunden till vänster syns en vedbod och ett hönshus. Lars berättar att Margretehill var byggt så att det var två rum på övervåningen och en hall i mitten. På sidan om rummen var det stora garderober. "Ett fick jag disponera som eget rum och då ville ju jag ut och roa mig på kvällen. Då gick jag ut genom fönstret och klättrade på listen och höll mig i taket tills jag kom till brandstegen. Å sen opp till Folkets Park och samma väg tillbaka hem!"
"1921. 41. Axel Johansson i skördearbete 1921. Håby. Hogen." "På självbindaren sitter hemmansägare Axel Johansson. Övriga personer från vänster: Dottern Hedvig född 1906, gift Matsson. I Hedvigs knä sitter dottern May född 1917, gift Lindqvist. En anställd dräng som ingen minns namnet på. Framför drängen med hund i famnen sitter Axels dotter Berta född 1909, gift Hansson. Bakom dem iklädd svart kostym står Lars Johan Larsson från Väla i Västergötland. Mannen som serveras kaffe är Einar Matsson på Kanalen som då bodde på Hästhagen i Lundbladstorpet. Kvinnan som häller upp kaffet är Axels hustru Amanda. Elin Sahlberg, syster till fotografen Selma Sahlberg, sitter därnäst. Johan U Larsson från Väla i Västergötland. Axels son Johan Axel Viktor född 1909 och tvilling till Berta. Johan är den som tog över gården. Johan fick barnen Stefan och Elisabeth och Stefan driver gården efter fadern. Hästarna som är spända för självbindaren är från vänster Olga, Wanna och Björn. De andra hästarna är från vänster fölet Sonja, Svarta och Lilly. Självbindaren på fotot byggdes 1897 och var i bruk så sent som 1954, då den såldes på auktion och fick ge vika för en modernare variant som kunde dras efter en traktor. Uppgiftslämnare är Axels son Erik född 1919, även kallad Eije, genom brodern Johans dotter Elisabeth."
Byggnadsinventering i Lindome 1968. Hällesåker 6:17. Hus nr: 091A4014. Benämning: permanent bostad. Kvalitet: mycket god. Material: eternit. Övrigt: eternit utan skarvar, snyggt. Okänsligt placerat i övrigt. Tillfartsväg: framkomlig. Renhållning: soptömning.
Byggnadsinventering i Lindome 1968. Bräcka 1:29. Hus nr: 570A2057. Benämning: hus (se övrigt) och två redskapsbodar. Kvalitet, hus: god. Kvalitet, redskapsbodar: god, mindre god. Material: trä. Övrigt: huset till salu, användningen obestämd. Tillfartsväg: framkomlig. Renhållning: soptömning.
Byggnadsinventering i Lindome 1968. Skäggered 1:4. Hus nr: 568B2001. Benämning: fritidshus, gäststuga och redskapsbod. Kvalitet: god. Material: trä. Övrigt: miljöförstörande staket. Mycket fint för övrigt. Tillfartsväg: framkomlig. Renhållning: soptömning.
Byggnadsinventering i Lindome 1968. Hällesåker 5:12. Hus nr: 301D4027. Benämning: fritidshus. Kvalitet: mycket god. Material: trä. Övrigt: hög, ful sockel på ett i övrigt fint hus. Tillfartsväg: framkomlig. Renhållning: soptömning.
Gruppbild som förmodligen är beställd av Ture Johansson. Bilden föreställer två män. Övrigt namn på negativet: David Johansson
Gruppbild som förmodligen är beställd av Hildegard Asp. Bilden föreställer en pojke och en flicka. Övrigt namn på negativet: Erik
Gruppbild som förmodligen är beställd av Fred Andersson. Bilden föreställer två pojkar. Övrigt namn på negativet: Harry
Skogaholms herrgård. Huvudbyggnaden. Detaljritning. Listen underifrån. Målade blommor. Trälåda målad i svart och vitt. Taklisten i övrigt putsad.
Edvin Karlsson på traktens första motorcykel. Märket är en Indian. Karlsson var i övrigt handlare i Svinhult under åren 1912-1927.
Friherrinnan Helga von Otter i mitten med hund och sannolikt dottern Margit. I övrigt okända kvinnor och barn.
Kommissarie Carlson, sannolikt på gården till kv Mästermannen 12 i Gränna. Förmodligen hustrun Gerd till vänster, i övrigt okända personer.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.