Parti av Stångån, tillika Kinda kanal, i Linköping. Året är 1898 och visar hur betydelsefull pråmtrafiken en gång var på kanalen. Till vänster ses det som vid tiden kvarstod av Tinnerbäckens ångsåg. Verksamheten var nedlagd och tomten försåld för fortsatt bostadsproduktion inom området Tinnerbäckslyckorna. Den öppna platsen mitt över ån, omedelbart söder om Ladugårdskällan, har periodvis använts för upplag, reparationer och även nybyggnation av båtar för främst Kinda kanal. I fonden skymtar ytterligare pråmar invid stadens båda kallbadhus.
Från 299 kr
Vid sidan av 1898 års lantbruksmöte i Linköping anordnade stadens hantverkareförening en industriutställning i och utanför läroverkets gymnastiksal. Tidningen Östgöten meddelar att utställningen omfattade "jemnt 60 nummer", såväl från länets städer som landsbygd. Bland de utställare som kan uttydas ses närmast till höger montern till möbelfirma Alb. Jacobsson & Co, med fabrik i Ladugårdsbacke. Bortom denna skymtar arbeten från Sandberg & Co, en annan av stadens stora möbeltillverkare. Mot väggen i fonden gör fotograf Didrik von Essen reklam för sina alster.
Ett illustrativt perspektiv över militärens rekreationsområde Ankdammen i Linköping. Till vänster löper den vid tiden nyligen anlagda allén som fungerade som infart till regementena I 4 och I 5. Leden förband även Djurgårdsgatan med Smedsstadsvägen. I fonden skymtar logementsbyggnaden och kanslihuset till stadens tredje regemente, Svea trängkår (T 1). Bilden huvudsakliga skäl var ändå att visa på den museala miljö som skapats av hitflyttade militiebyggnader invid den rofyllda fågeldammen. Vykort postgånget 1928.
Sommaren 1904 gjorde fotograf Didrik von Essen sig ärende till Hjulsbro med omnejd. Om han lockats av en beställning eller besökte området av eget intresse är oklart men hur som ställde han för detta motiv upp sin kamera uppströms Hjulsbro sluss och frös en unik vy. Mycket i blickfånget är idag förändrat men till vänster om slusspassagen skymtar den gamla stenvalvsbron som ännu utgör ett landmärke. På höjden till vänster ses något av bebyggelsen vid Hjulsbro gård.
Parti av Linköping 1901, Nygatan mot öster sedd från korsningen av Klostergatan. Till höger Mamsell Dufvas gård. Längre ned på gatan skymtar Saluhallen från 1888 och bortom denna ses en snedställd gavel som förklaras av Trädgårdstorgets då vinkelställda västra sida. I bildens vänstra del ses det så kallade Trasberget, där bagare Jacob Lind senare kom att uppföra sitt affärshus. Stenhuset i fonden uppfördes 1885 i italiensk nyrenässans och är den enda byggnaden på bilden som ännu är bevarad.
Motiv från Örtomta 1931. Dold i grönska skymtar ortens kyrka med sitt låga tak och stora, rundbågiga fönster. Då som nu ger byggnaden en bestämd prägel av 1800-tal. Kyrkans byggnadshistoria är emellertid komplicerad och utgår från socknens äldsta stenkyrka som till- och ombyggts i etapper. Av mer omvälvande restaureringar kan nämnas rivningen av tornet 1829-1830 och ett arbete 1854-1856 som medförde att kyrkans exteriör förlorade sin medeltida prägel.
Motiv från Nygård norr om Linköping. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1964. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Skäggetorp för cirka 10 000 invånare. Bilden visar miljön intill mangårdsbyggnaden som skymtar i bakgrunden. Huvudbyggnaden kom att vara en av få byggnader i området som undandrog sig rivning. Den kom istället att renoveras och få ny funktion som ungdomsgård i den nya stadsdelen.
Lerigt, spårigt och lantligt alldeles inpå kunten till centrala Linköping omkring förra sekelskiftet. Vid tiden benämndes den Tornygatan, stråket som ledde in till staden från gårdarna i norr och som vi sedan en tid döpt till Gråbrödragatan. Uthuslängorna till vänster tillhörde gården Kungsgatan 43, vars bostadshus då som ännu ligger utmed nämnda gata. Till höger skymtar de trähus som till största delen hörde till Biskopsgården. Domkyrkan måtte nämnas. Här med domens norra fasad mot betraktaren och ännu med sitt skifferbelagda sadeltak.
Motiv mot del av Stora torget i Linköping. Vy mot väster. Enligt påskrift togs bilden i juni månad 1884. Närmast till vänster ses del av makarna Qvilléns gård. Handlare Lars Eriksson öppnade sin butik i hörnhuset 1880. Till höger Hushållningssällskapets fastighet. Byggnaden uppfördes efter att en tidigare fastighet raserats i en eldsvåda 1864. Länge drevs Sahlström bokhandel i gatuplanet, etablerad av Peter Mathias Sahlström. I bildens övre högra hörn skymtar domkyrkans nya torn som vid tiden höll på att färdigställas.
Vy över Nystadviken i sjön Vindommen i Hannäs. På näset skymtar ruinen till Hannäs gamla kyrka. I bildens förgrund ser vi den ursprungliga stugan som sedermera kom att bli statbostaden Labbet till Hägerstad skattegård i Hannäs. Enligt traditionen uppförd som snickarstuga men från 1918 tillbyggd i stugans bägga ändar vilket fick huset på bilden att bilda en mittdel i en sammansatt bostad med två lägenheter.
Linköpings hamn 1902. Vid kaj ligger ångaren Linköping (III) som vid tiden gick på traden Stockholm-Linköping. Bakom ångaren ses stadens hamnpaviljong, ursprungligen uppförd vid mitten av 1880-talet men förlängd för större kapacitet 1895. Ovan paviljongen skymtar det 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Till vänster rusar ett godståg på Östra stambanan över ån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal.
Grosshandlare John Brobeck har tagit plats i familjens gigg för färd mot för oss okänt mål. Vid sin sida har han sannolikt familjens tre äldsta barn, John, Jim och Jane. Vid verandan står makan Hilda Ingeborg, född Iindqvist, och med nämnda antagande har hon dottern Jerry invid sig. Likaså skymtar minstingen Jean i famnen på någon av parets tjänsteflickor. Platsen är familjens sommarvilla Björkliden i Sandvik. Året var 1902.
Brevkort med återgivning av Liljeholmen i Blåviks socken. Säteriets särpräglade huvudbyggnad anses uppförd av överstelöjtnant Christer Lillie under 1600-talets senare del. Denne hade 1653 samlat sitt stora gårdsinnehav och gjort Ringshult till sätesgård, vilket han i samband med den nya huvudbyggnadens tillkomst ändrat namnet till Liljeholmen. Vid tiden för bilden ägdes säteriet av Esbjörn Pontin på Schedevi men brukades av Johan August Hörling med hustrun Hedda Sofia Karlsdotter. Möjligtvis är det dem med barn och gårdsfolk vi skymtar på bilden.
Hjulsbro ABs fabrik inför rivning. Här dokumenterad av Östergötlands museum 1977. Verksamheten på platsen startade 1907 genom grundandet av Hjulsbro Tråddrageri- och Spikfabrik. Från 1923 ägdes fabriken av den kände bankdirektören Jonn O. Nilsson i Linköping och med honom kom verksamheten åter på fötter efter en svår period under krigsåren och följande depression. Fabriksbyggnaden på bilden uppfördes på platsen för en äldre som blivit lågornas rov 1930. Från 1964 ägdes företaget av Halmstad Järnverk, i folkmun Hamstadstål. I bakgrunden skymtar fabrikskontoret med arbetarebostäder.
Repslagaregatan 3 i Linköping. Stenhuset stod klart 1888 och uppfördes i fyra våningar med en rik putsdekor. Byggnadens läge nära stadens centralstation ställde krav på fastighetens uttryck och tillsammans med det grannhuset, det så kallade Överstehuset, bildar de ännu en imposant syn för tågresande till staden. Det nämnda Överstehuset, som skymtar till vänster, stod vid fototillfället ännu under uppförande, vilket torde datera bilden till 1890.
Stiftsekreterarebostället klingar rimligtvis obekant för de flesta Linköpingsbor. Stadsbor med långt minne kommer kanske ihåg huset som en präktig byggnad invid fängelset och i öster gränsande mot Domprostgården och korsningen Storgatan-Barnhemsgatan och Drottninggatebacken. Här skymtar endast husets västra gavel bortom lövverket. Mer igenkännligt torde det så kallade Lorichska huset vara vars tak syns i bildens bakgrund. Vad vi tydligt ser är stiftsekreterareboställets stallbyggnad, som låg tills det revs utmed Storgatan. Här rivningsåret 1967.
Vy över Stora torget i Linköping år 1900. I bildens vänsterkant skymtar gaveln till Stora hotellet. Den orginella hörnfastigheten på motstående sida av Storgatan uppfördes av borgmästare Samuel Pyttner kort efter den stora stadsbranden år 1700. Till höger Linköpings gamla rådhus. Byggnaden stod klar år 1799 och kom vidare att köpas av staden för att ge plats åt rådhusrätten och stiftets domprost. Från år 1837 fungerade botteplanet som banklokal för Östgötabanken.
Del av Nygatan i Linköping. Vy österut mot gatans skärning med Repslagaregatan. Området stod vid fototillfället under förändring och skulle inom kort att omdanas i än högre grad. Till höger skymtar byggarbetsplatsen för det blivande Domus-varuhuset. Byggnaderna till vänster, Nygatan 17 och 15, revs för att skapa yta för Gyllentorget. Husen bortom Repslagaregatan revs även de för att och plats för nya affärs- och bostadskomplex.
Almarna slår skuggor över griftegårdens mittgång i Linköping. Två flickor stannade upp inför fotografens göromål vilket bidrar till bildens stillhet. Griftegården anlades i början av 1800-talet för att möta stadens ökade befolkning. Vid tiden fanns även sedan länge ett växande motstånd mot begravningar vid den centralt liggande domkyrkan. Tiden för bilden var omkring förra sekelskiftet och redan då hade man nödgats vidga griftegården mot norr. Alla helgons kapell som skymtar i fonden placerades centralt i den då nya Norra griftegården.
Hunnebergsgatan 7 i Linköping. Vy från gården 1929. Gatan, som skymtar genom porten, var stadens infartsväg från nordväst ända från medeltiden till in i början av 1900-talet. Genom husets fönster har man kunnat följa gatulivet sedan 1600-talet. Undersökningar visar att delar av huset uppfördes 1632 och att det byggdes ut 1685. En respektfull ålder som även visar att byggnaden klarade sig vid den stora stadsbranden år 1700.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.