Parstuga, Landsvägen. Josef Forsgren. Josef är född 1881 på Landåsen, i Mosjö socken. Han var son till Kristina Andersson, och bror till Gerard och David Landè. Detta är hans föräldrarhem, "Mor Kristinas stuga", som flyttades senare från Landsvägen till hembygdsföreningen i Mosås i samband med vägens utbyggnad. Parstugan är fullt möblerad så som den en gång var. Stugan som tillhör stiftelsen "Till Mor Kristinas minne", grundad av David Landè, var under många år hem åt "ogifta mödrar". Se även bild: OLM-Nr.1364-1
Från 299 kr
En ryttare till häst. Josef Forsgren, född 1881 på Landåsen, i Mosjö socken. Han var son till Kristina Andersson, och bror till Gerard och David Landè. Hans föräldrarhem, "Mor Kristinas stuga" låg på Landsvägen. Stugan flyttades senare från Landsvägen till hembygdsföreningen i Mosås i samband med vägens utbyggnad. Parstugan är fullt möblerad så som den en gång var. Stugan som tillhör stiftelsen "Till Mor Kristinas minne", grundad av David Landè, var under många år hem åt "ogifta mödrar". Se även bild: OLM-Nr.3008-1
"Kommendör Carl Smith fotograferad av Erik 'Boa' Boström vid ett av sina besök hos gamle kommendören. Närmast Boa:s barlastade 3B-are 'VIKING'. Foto antagligen 1915, då Boa besökte Smith. Kommendörens båt kan vara kanotyachten 'RARA', som ritades för en klass där längd och bredd i vattenlinjen inte fick överstiga 6.50 m. 'RARA' deltog en gång i en kappsegling mot betydligt större båtar, och vann då 1:a priset."(uppgiftslämnare L. Reinholdson)
Nottebäcks kyrka - 1831 började man bygga den nya kyrkan efter ritningar av murarmästare Johan Abraham Wilelius, Stockholm. Kyrkan uppfördes i tidens rådande empirestil. Under nybyggets gång revs den gamla kyrkan. Sten från denna användes delvis till den nya kyrkan. 1837 var kyrkan färdig för invigning. Biskop Esaias Tegnér som i hög grad varit en drivande kraft till den nya kyrkans uppförande, förrättade invigningen den 20 augusti 1837.
Kyrkan i Vittaryd uppfördes någon gång under medeltiden och ersatte en stavkyrka vars rester har påträffats ett stycke österut. Kyrkan som är uppförd i sten består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet kor. En timrad sakristia vid norra sidan tillkom troligen 1787. 1827 lät man mura igen dörren på södra sidan och rev vapenhuset. Nuvarande ingång togs upp vid västra sidan och ett nytt vapenhus uppfördes. Samma år revs det platta innertaket som byttes ut mot ett tunnvalv av trä.
Bilden visar Lugnarohögen i Hasslöv som den såg ut vid utgrävningen 1926. Åtminstone tre män ses arbeta med utgrävningen av gravhögen från bronsåldern, vari en åtta meter lång skeppssättning uppdagades. Det var fil dr Folke Hansen och kyrkoherden/arkeologen Victor Ewald som gjorde utgrävningen. Efter utgrävningen gav Riksantikvarieämbetet tillstånd till att ett betongvalv göts över stensättningen och en gång anlades mellan gravrummet och torpet intill högen. Därmed hade Halland fått sin första arkeologiska turistattraktion som invigdes den 11 juni 1927.
Gånggrift i Kvarnome, Veddige. Gånggrifterna består av många kantställda stenar med takblock som bildar själva gravkammaren och en gång in tilll kammaren. De var vanliga under yngre stenåldern och denna tros vara tillkommen mellan ca 3300-3000 f Kr. Ursprungligen var den täckt av en hög, numera ca 10 meter i diameter, och kammarens innermått är ca 2,85 x 1,80 meter, avsedd för hela familjers gravar. Stenkammargraven kallas lokalt även Rumpelösa kyrka. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Vykort av Särdals kvarn som är en åttkantig sk holländare i sex våningar på stenfot, uppförd 1890 och har sedan använts fram till 1967. Maskineriet är intakt och välbevarat. Mjölnarbostaden i två våningar är uppförd invid kvarnen och de förbinds genom en gång. I övervåningen inrymdes ett magasin. Till kvarnmiljön hör också ett samtida fd svinhus från 1891 av huggen sten och trä. Samtliga byggnader ingår i byggnadsminnesförklaringen från 1980.
Ahlgren, klädd i kostym och stråhatt, står vid grinden in till ryggåsstugan på Sällstorp 2, kallad "Lilla Gunnels". Ingången till det högre loftet ledde vanligen till en smal hall med en dörr till själva bostaden i den lägre stugan och en till loftet. På så vis slapp man dra in kall utomhusluft till stugan varje gång dörren dit öppnades. Under stugans takfot syns taksparrarna som utgår från takåsens stock.
En man som sitter vid en gånggrift. Gånggriften är en megalitgrav som består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. De största gånggrifterna i Sverige ligger på Falbygden, ett område mellan Vänern och Vättern, runt Falköping. Den största, Ragvalds grav i Karleby socken i Falköpings kommun, har en 17 m lång kammare och en 13 meter lång gång. Många gånggrifter på Falbygden har en kammare som är runt 10 m lång. Den största gånggriften utanför Falbygden finns i Snöstorp i södra Halland och den har en kammarlängd på knappt 7 m. I Karleby finns ett stråk av tretton gånggrifter vilket löper parallellt med radbyn Karleby långa. På Falbygden finns 127 säkra gånggrifter samt 77 osäkra men sannolika gånggrifter, vilket ger summan 204 stycken eller c:a 2/3 av alla gånggrifter i Sverige. De övriga ligger i Halland, Bohuslän, Skåne och på Öland. Eventuellt har det funnits en eller möjligen ett par gånggrifter i Södermanland också. (Hämtat från Wikipedia)
Industri- och slöjdutställning 21 juni - 16 juli 1911 i Örebro. Utsällningen hölls vid Karolinska läroverket och Livregementets husarers ridhus vid Olaigatan. Bilderna är samlade i en bok med riktika fotokopior. Stenkonsten donerades av AB Lanna Kalksten till Örebro stad och placerades i Oskarsparkens östra del. Någon gång på 1960-talet försvann stenkonsten från parken. Ordförande för programkommittén var landshövding Theodor Nordström. Fabrikör Anton Hahn fungerade som närmaste man och vice ordförande. Med i styrelsen satt även stadsarkitekten Magnus Dahlander. AB Lanna kalksten, Hidingebro.
Sunne Anderssons föräldrahem. Tälle krog (Kantakrogen) var en gång i tiden en plats där man kunde övernatta och byta hästar för de som var på resande fot med häst och vagn. Troligen var den byggd på 1500-talet. Byggnaden var K-märkt men den revs när nya vägen till Askersund byggdes. Resterna i våningen finns i dag hos Hallsbergs hembygdförening. 10 juli 1953. Se även bild OLM-1953-78
Vy från Störtfjället över stora delar av centrala Mölndal. Närmast i bild ligger bostadsområdet Silverskatten i rött tegel. Bakom detta, snett ovan till höger, ligger Kvarnbyskolan. Till vänster i bild ser man det pampiga "slottet" som en gång i tiden var Papyrus disponentvilla, idag förvaltat av företaget Forever Living. I fonden till vänster ligger Åbyområdets lägenheter i gult tegel. Den skogsbeklädda kullen bakom höghuset på Storgatan är Åbykullen.
Kanalrensning av estländska män år 1955. Kanalen (Lindomeån) rensades från färg och annan smuts en gång om året. Fabriken (August Werner) stängdes under tiden. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
Trafik på Gamla Riksvägen i Kållered, år 1984. På högra sidan vägen ses närmast Posthuset, Gamla Riksvägen 48. Fotografi taget av Harry Moum, HUM, Mölndals-Posten, vecka 4, år 1984. Bildtext: "Trafik och parkering i Kållereds centrum är ett stort problem. Man måste hålla tungan rätt i munnen och titta åt alla håll. Säkert önskar många Kålleredsbor lite ordning i all oreda. Snart hoppas man komma gång med en utredning om trafiksituationen."
Staffan Bjerrhede från Kållereds hembygdsgille bredvid ett döende träd i Torrekulla, Kållered, år 1984. Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering i Mölndals-Posten, vecka 12, år 1984, med bildtexten: "Skogsdöd i Kållered Skogsdöden finns också på nära håll. Staffan Bjerrhede visar förödelsen i Torrekullaområdet. Det vore skönt om de, som är ansvariga för utsläppen både utomlands och i Svedala någon gång tog sig en skogspromenad. HUM"
Bilar parkerade vid Posthuset, Gamla Riksvägen 48 i Kållered, år 1984. Fotografi taget av Harry Moum, HUM, Mölndals-Posten, vecka 4, år 1984. Bildtext: "Trafik och parkering i Kållereds centrum är ett stort problem. Man måste hålla tungan rätt i munnen och titta åt alla håll. Säkert önskar många Kålleredsbor lite ordning i all oreda. Snart hoppas man komma gång med en utredning om trafiksituationen."
Trafik vid järnvägsövergången vid Labackavägen i Kållered, år 1984. I bakgrunden affärsbebyggelse vid Bangårdsvägen. Fotografi taget av Harry Moum, HUM, Mölndals-Posten, vecka 4, år 1984. Bildtext: "Trafik och parkering i Kållereds centrum är ett stort problem. Man måste hålla tungan rätt i munnen och titta åt alla håll. Säkert önskar många Kålleredsbor lite ordning i all oreda. Snart hoppas man komma gång med en utredning om trafiksituationen."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.