Arkeologisk undersökning av kokgropssystemet i Stretered, Kållered, våren 1998. Eldarna har tänts upp med hjälp av medlemmar från Fornminnesföreningen i Göteborg. Kultplats från bronsålder–äldre järnålder. Sammanlagt undersöktes 132 kokgropar som sträckte sig över en 250 m lång sträcka på krönet av en grusås. Kokgropssystemets norra del bestod av tre rader, medan det mot söder övergick till en rad.
Från 299 kr
Enligt noteringar: "Oscar Färdigs första ateljé vid Kvistrum. Den byggdes 1908 och flyttades för att byggas ihop med det bostadshus han byggde 1918 en bit därifrån (Solgården). Färdig hade hjälp av militärstyrka vid flyttningen. Hela ateljén rullades på stockar nattetid." (BJ)
Torghandel. Bakom ståndet arbetar Göte och Nanny Lundin. Till sin hjälp har de "Stallarns fru" (närmast kameran). Hon bor i Stora Sundby. Lådor med pelargoner och hinkar med blombuketter är uppställda till försäljning. Flera kvinnor står i kö för att få köpa. Till vänster ligger Rådhuset. I Kungshuset ligger Arboga Tidnings redaktion. Till höger ses Stadsgården.
Solägget - Elsa Beskow
scener, övriga
Väster-Storsjö
Sankt Eriks Bryggeri AB, Kungsholmstorg 1.
Ruben Kullbohr i vägdistriktets Scania-Vabis i färd att sladda ett avsnitt av Ydres många grusvägar. I historisk tid låg vägunderhållet i huvudsak på landets självägande bönder. Under 1890-talet breddades skyldigheterna till att gälla alla fastighetsägare på landsbygden. Med bilismens intåg blev även den ordningen otillräcklig och istället infördes vägskatt till hjälp för de underhållsskyldiga. Vägskatternas kassor möjliggjorde inköp av bättre utrustning. I sammanhanget indelades riket i vägdistrikt och i Ydre härad inrättades Ydre vägdistrikt. Foto 1940-tal.
Parti av Repslagaregatans norra delar i Linköping omkring år 1900. All bebyggelse i nära betraktan är sedan länge riven. Fotografiet togs från nuvarande Repslagaregatan 5 och toppen av Emanuelkyrkans tornspira och något mer av S:t Larskyrkan i söder kan vara hjälp för orientering. Den obebyggda tomten i bildens förgrund saknade anmärkningsvärt länge gatuhus och skulle så göra tills Mjölkcentralen etablerade sig i början av 1920-talet.
Det har funnits ett par kvarnar av denna märkliga typ i Hablingbo, varav en ännu finns kvar - flyttad till Bungemuseet. Den som står på museet är daterad 1794. Kvarnen är 8-kantig och i barockform. Den formen behövs inte, utan uppenbarligen har man lekt när man byggt. Kvarnen är av holländartyp, där den s k hättan, taket-våningen, är vridbar upp i vind med hjälp av kvarnhästen med hjulet på baksidan. Kvarnen är helt unik, vilket Masse uppenbarligen insåg och tog två bilder.
Masse har bett Fie Jakob Karlsson att ta fram den gamla handvalkan. Här är både över- och understyckena ställda mot en vagn på gårdsplanen så man tydligt skall se de räffelsågade valkbrädorna. Valkor användes för att filta ihop kardad ull till vadmalstyg genom att gnugga ullen mellan bräderna tillsammans med hett vatten. Detta gjordes för hand i en handvalka eller maskinellt med hjälp av vattenkraft.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.