Söderlunds/Jakobssons på backen var Masses närmsta grannar och uppenbarligen var de mycket goda vänner. Hela miljön finns kvar än idag med rätt små förändringar. Det finns många bilder därifrån och här är en serie på 12 bilder. Vi ser här en idyllisk bild på det lilla bostadshuset med södergaveln och den tillbyggda köksfarstun bakom blommande syrener.
Från 299 kr
Här ser vi baksidan av Jakobs fina manbyggnad, nu belagd med papptak ovanpå spåntaket. Huset har källare och ett stort köks- och brygghusbakbygge.
Här ser vi en fin bulparstuga från 1700-talet. Husen på den tiden hade sällan mer än två fönster till varje rum, ibland bara ett. Det ser ut som om huset har dubbla faltak! I bakgrunden syns en bulbod under faltak som var ställets uthus. Bulladan i bakgrunden tillhörde Nybygget Mårtenssons se Bild 1034. Det är intressant att träbyggnadskulturen ännu hade någa exempel kvar i början på 1900-talet. En stentun av väldigt liten sten syns t v och sedan ett spjälstaket.
Det är synd att det inte finns något årtal för den här bilden. Lauboken uppger att den nya manbyggnaden skulle vara uppförd 1929, men Masse slutade fotografera 1922, han tog nästan inga bilder efter 1918. Så detta stora och ovanliga hus måste vara byggt tidigare, troligen senast 1919. Det ser också helt nytt ut, man verkar inte ha hunnit flytta in, inga livstecken syns i fönstren och sockeln är ännu inte putsad. Gården är heller inte färdigstädad efter bygget. I regel brukar ett bakbygge innehålla brygghus, men här står det att byggnaden t v hyser brygghuset och en smedja, den sistnämnda säkert vid hitre gaveln. En liknande manbyggnad uppförde Emil Kristiansson på Fies södra part 1914, se Bild 735, 737.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. T v står vedboden med spåntak.
Masse skriver "gamblä häusi", men det här är inte så gammalt! Visserligen kan det vara en äldre stenladugård, men som rätt nyligen moderniserats med foderloft och en mängd spröjsade fönster och många dörrar och luckor. T h syns porten till ladan med en vädringslucka öppen, samt tröskhuset. Dessa byggnader är nog äldre än ladugården. Ett vagnsflak är uppställt mot väggen. Man håller på att ta in hö. Från vänster ser vi Vilhelm Karlsson 30 år, hustrun Alma 26 och Almas far Christen Christensson 72 år.
Den här boplatsen låg ine alls i närheten av någon annan Mattsarveboplats, utan nere vid Bönde, den plats där Tomas och Carina Hägring nu bor på. Den låg förut under Husarve grund, men tillfördes Mattsarve vid skiftet. Boplatsen kom till 1835 när Michael Olofsson Husander född 1806 vid Husarve fick denna jordplätt från föräldragården och bebyggde den. Han gifte sig 1834 med Cajsa Maja (Catarina Maria) Jönsdotter född 1805 från Botels och de fick två barn. Äldsta dottern Cajsa Gertrud född 1837 tog över, gift 1858 med sjömannen Anders Nordin född 1829 från Snausarve. De fick 4 barn. Inget av barnen tog över, utan stället såldes 1872 till Lars Niklas Larsson född 1841 från Hallbjäns, gift 1867 med Maria Lorentina Larsdotter född 1841 från Kauparve och de fick två barn. Lars Niklas drunknade 1878 och Maria gifte om sig med den 19 år yngre Karl Niklas Larsson född 1860 från Anderse grund. Varken han eller Marias barn i första äktenskapet ärvde stället, utan det gjorde förste makens syster (?) Elisabet Andersdotter född 1865. Hon var gift med Reinhold Söderberg från Guldrupe. Söderbergs flyttade till Amerika omkring 1920 och huset stod tomt till 1942, då Söderbergs sålde det till Oscar Hult vid Bönde, som rev byggnaderna. Han sålde tomten 1977 till Siv Hägring, som byggde ett nytt hus på tomten. Hon sålde det till sin son Tomas Hägring född 1960 med fru Carina född 1963 från Hummelbos i Burs och deras barn Jonathan född 1989 och Josefine född 1992. Manbyggnaden är en liten parstuga i sten, sannolikt byggd när stället tillkom 1835.
Baksidan på boden visar en gödsellucka mitt på, det avslöjar att huset inte var ämnat till vedbod, utan att c:a 2/3 av byggnaden var tänkt som fähus, kanske lamm- och grishus. Längst t h var det nog dass, man anar tömningsöppningen nere t h.
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Ladugården med kohus och stall är troligen byggt omkring 1910, kanske lite tidigare med tanke på skavankerna i putsen. Utseendet är typiskt för tiden. Vad Friberg höll på med för något på gårdsplanen kan man undra?
Huset har modernisertas med papptak, tjärad tegelskorsten och nya ytterdörrar med spröjsade fönster. Annars är det nog rätt ursprungligt från 1840-talet. Det ser ovanligt nog ut att ha en låg källare, se fönstren vid marken.
Förste kände ägaren till denna boplats var Hans Ahlström född 1806, gift 1841 med Maria Mattsdotter född 1812 och de fick 4 barn. Efter hustruns död gifte Hans om sig 1861 med Elisabet Österberg född 1819 från Stånga. Dottern Anna Maria Ahlström 1842-1917 tog över stället, gift 1883 med drängen Olof Petter Olofsson 1857-1902. 1917 köpte Karl Friberg född 1885 från Stockholm stället av änkan Anna Maria. Karl, som var lantarbetare, gifte sig 1918 med Fanny Johanna Karolina Ahlgren född 1896 från Burs. De fick dottern Kally 1918, vilken gifte sig och bosatte sig i Stockholm. Dottern Frida född 1920 gifte sig med Follke Jakobsson från Vänge och bosatte sig i Visby, de fick dottern Gun 1945. På 1980-talet ägde Benny Kristiansson i Burs stället. Han sålde det som fritidsfastighet 1988 till Ellen född Rooth 1937 och Johan Lind född 1934 boende i Stockholm, vilka ännu är ägare. De har byggt på huset med ett bakbygge, samt byggt till småhusen. Manbyggnaden är en liten parstuga, kanske uppförd av Hans Ahlström på 1840-talet. T v står en liten ladugård från troligen 1910-talet.
Masse har här tagit en intressant miljöbild med hela boplatsen synlig. T v syns den lilla bulladugården och inne på tomten manbyggnaden med den sammanbyggda stora brygghusflygeln, allt prydligt omgärdat av spjälstaket. T h ser man kyrkans gavel och t h bakom trädet skymtar ett stenhus, möjligen gamla skolan om den ännu stod kvar 1914. Allra längst t h anar man två mindre byggnader bakom trädens grenverk. I förgrunden går någon och plöjer med två stutar.
Det går inte att avgöra om det här är ett stenhus eller reveterat trähus, men troligen sten. Det är ovanligt att brygghuset är sammanbyggt med bostadshuset på dess gavel som en vinkelbyggnad. Trägavelspetsar tyder snarare på 1800-talets sista tredjedel än dess mitt. Men dörren till manbyggnaden är 1700-talsmässig, medan dörren på gaveln med järngaller är från förra sekelskiftet. Manbyggnaden har en viss likhet med stället under Hallbjäns uppe på Lausbackar, se Bild 815.
Denna boplats ligger inte alls vid Mattsarvegrannlaget, utan mitt emot Lau fd kvarn vid stora landsvägen. Tidigare tillhörde fastigheten Allmänningen, vilken i sin tur kan ha uppstått ur Lau prästgårds fd marker. På 1700-talets andra hälft bodde här klockaren Lars Mattisson Ahlström, gift 1763 med klockardottern Bohl Båtelsdotter. De fick sönerna Lars och Båtel och det blev Båtel Larsson Ahlström född 1778 som tog över stället. Han gifte sig med Anna Maria Jakobsdotter Laugren född 1785 och de fick 4 barn, varav sonen styrmannen Lars Båtelsson Ahlström född 1816 blev näste ägare 1864. Han gifte sig omkring 1840 med Christina Gertrud Lönngren född 1818 från När och de fick 5 döttrar. Yngsta dottern Matilda Larsdotter Ahlström ärvde fastigheten. Om hon var gift är okänt, men hennes son Emil Larsson född 1890 blev näste ägare 1925. Emil blev gift 1916 med Emili Josefina Nilsson född 1896 från Utalskog i Alskog. De fick dottern Edit Matilda 1916 och hon gifte sig med Anton Johansson vid Bjärges i Garde och bosatte sig där. Emil Larsson var byggnadssnickare och byggde ett nytt bostadshus i cementhålsten 1946, det som står på fastigheten idag. När Emil dog omkring 1970, sålde Emili stället som fritidsbostad till Willy Ludvig. 1981 köpte Nils och Maj Lindström från Hallsarve fastigheten när de överlämnat gården till sonen Bo Lindström. 2008 köpte Lotta Hanell stället av Maj Lindström, som då flyttade upp till lägenheterna vid skolan. På bilden ser vi baksidan av manbyggnaden, en liten parstuga troligen från 1800-talets mitt, sammanbyggd med en yngre flygel.
Vi ser gårdsparten från åkern söder om vägen. Tidigare låg Hallbjänsparterna ladugårdar i rad längs vägen, sedan de revs ser man den oputsade gaveln som vette mot grannpartens ladugård, se Bild 798! Ladugården på bilden stod kvar till omkring 1960, då den också revs bort och man byggde mindre uthus inne på tomten. Det ser ut att stå en flovedsstapel mot vänstra tröskhuspelkaren, kanske var boden på tröskhugaveln vedbod istf boden mot grannparten. T v skymtar manbyggnaden.
Här ser vi ladugården skymta från trädgården, Bild 1007 är bättre. Men här ser vi att det fanns en bod under faltak mot gränsen till grannparten, den part som flyttades upp till ett nytt gårdsläge, se Bild 996-1004. Det är svårt att bedöma vad boden innehållit, ved- och redskapsbod är troligt.
Här ses gårdsparten från de då öppna markerna i norr. T v syns ladugården som står uppe längs med vägen och t v manbyggnaden med salsdelen av huset hitåt. T h är ett köks- och brygghusbakbygge fogat mot vardagsstugan. Den stora bod med faltak som finns med på Bild 1008 från år 1907, är riven här 7 år senare. Dasset syns tydligt.
Denna part av Mattsarves 4 parter ägdes i början av 1700-talet av Per Michelsson. Han kom från Liffride och var ingift här 1712 med Christin Jonsdotter från Olof Jonassons part, den part som köptes upp av Lars Hansson, se Bild 991. Troligen kom den här parten till när Christins födelsepart delades mellan henne och systern Catarina några år in på 1700-talet. Per och Christin fick 5 barn, varav äldste sonen Jon Persson född 1717 blev näste ägare. Han gifte sig 1745 med pigan Gertrud Nilsdotter från Maldes på När och de fick två söner. Gertrud dog tidigt och Jon gifte om sig 1758 med Cararina Rassmusdotter född 1725 från Liffride, men de fick inga barn. Äldste sonen från första giftet Jon Jonsson tog över parten. Han gifte sig 1778 med Catarina Tomasdotter född 1746 från Hablingbo. Jon och Catarina byggde ett nytt hus i sten 1791 som de fick 20 års skattebefrielse för. De fick inga barn, varför de sålde gårdsparten omkring 1800 till Per Persson född 1767 från Dalbo på När. Per Persson var gift 1793 med Engela Olofsdotter född 1771 från Bertels i Hablingbo. Deras enda barn Lena Cajsa född 1795 gifte sig som 19-åring 1814 med Lars Larsson född 1791 från Gumbalde. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Per Larsson född 1819 som blev näste ägare, gift 1850 med Maja Stina Mattsdotter född 1821 från Hallsarve. De fick 3 barn och det blev dottern Catarina född 1850 som med sin man Jakob Petter Ödahl född 1849 från Hallbjäns som tog över. Jakob Petter var egentligen kommen från Autsarve i Garde, men när hans mor blivit änka, gifte hon om sig och kom till Hallbjäns. Catarina och Jakob Petter gifte sig 1870 och de fick 6 barn. Äldste sonen Johan Petter Ödahl född 1873 blev näste ägare, gift 1909 med den 16 år yngre Ebba Eugenia Katarina Mårtensson född 1889 från Nybygget. De fick två barn samt tog sig en fosterdotter. Sonen Mauritz Ödahl född 1912 ärvde gårdsparten 1947. Han var gift med ? och de fick sonen Per-Ullmer 1965. Styvsonen Lars-Erik Ödahl född 1958 tog över parten och har en mindre lammbesättning här, merparten av marken är utarrenderad. På bilden ser vi troligen Jakob Petter 55 år med dubbla käppar, hustrun Catarina 54 år och dottern Hulda 22 år. Manbyggnaden är troligen det hus som Jon och Catarina byggde 1791, senare höjt och försett med källare och moderna fönster omkring 1870 och vid förra sekelskiftet spåntak.
Ytterligare en bild från söder. Bakbygget är uppfört, det var det inte 1906, se Bild 921. Annars är det sig likt. Stora halm(?)stackar står bakom ladugården. Det måste ha varit en mycket god skörd det året, om man inte kunde få plats med allting inne på det mycket stora loftet. Har man tvättat mattor? Det ser ut att hänga mattor på slantunen!
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.