På sin färd från Stora Rängen till Ärlången faller Stångån 28 meter. I äldre tid var fallhöjden än högre men låstes när den högst belägna sjön sänktes i slutet av 1800-talet. Det största och praktfullaste fallet låg i Skorpa, här i vårflöde 1920.
Från 299 kr
Exempel på ursprunglig bebyggelse i bostadsområdet Åbylund i Linköping. Stadsdelen hade från det sena 1800-talet vuxit fram under relativt oreglerade former. En omfattande sanering kom till stånd under 1950-talet och fortsatte in i påföljande decennium. Den tidiga bebyggelsen utmed den senare igenlagda Åbylundsgränd höll emot längst. Ett av husen var bildens Åbylundsgränd 9 som dock revs kort efter fototillfället 1967.
Utmed sjön Roxen norra strand runt Sandvik, började under det sena 1800-talet välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Färden mellan staden och Sandvik gick helst båtledes och efterhand skapades ekonomi för passagerartrafik. För mer privat bruk anlades enklare spänger ut över det långgrunda vattenbrynet, som med anledning av bad och båtliv kom att få namnet Roxenbaden.
Parti av Drottninggatan i Linköping. Gatan lades ut under senare delen av 1800-talet och bildade i stora drag stadens bebyggelsemässiga gräns i söder. Husen gavs en ståndsmässig karaktär, varav ett antal ännu kvarstår. Två sådana exempel är husen närmast till vänster i bild, Drottninggatan 37 följt av 35. Båda uppfördes runt förra sekelskiftet av byggmästare Anders Ohlsson, som troligen även gjort ritningarna till gatufasaderna.
En grupp nyfikna läroverkspojkar samlade framför fotografens kamera. Hans skäl till motivet är oklart men kan kvitta. Resultatet blev ett illustrativt ögonblick från Borggården 1905. Den vita byggnaden i bakgrunden fungerade vid tiden som stadens telefon- och telegrafstation. Notera gärna den lilla byggnaden i bildens högra kant, den sällan avbildade musikpaviljong som tillkom när stallgården omdanades till en promenadpark under 1800-talet.
Vy mot den så kallade Palmquistska gården i Linköping. Dokumentation av Östergötlands museum 1951, kort tid före rivning. Gårdens bostadshus uppfördes i början av 1800-talet av dåvarande ägare, ekonomidirektören och länsbyggmästaren Johan Holmberg. Efter ett flertal ägobyten under seklet kom gården från 1872 att innehas av friherre Napoleon Palmquist.
Parti av sjön Roxens norra strand med fastigheten Sandviks huvudbyggnad i grönska. Sjöns långgrunda vatten krävde en utsträckt brygga och den behövdes för den ökade trafik till och från platsen som inletts i slutet av 1800-talet. Området blev alltmer populärt för främst välbeställda Linköpingsbor, som här lät uppföra sommarbostäder för sina familjer. Bild från 1900-talets första år. Enligt notering före 1909.
Drottninggatan 2 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Bryggare Jacob Wilhelm Svensson lät uppföra huset omkring 1875. Efter att Drottningbron anlagts i slutet av 1940-talet fick byggnadskroppen som synes ett inklämt läge. Här dokumenterad av Östergötlands museum inför rivning. Vy mot sydost.
Parti av Norra Bryggaregatan, nuvarande Mäster Påvels, gränd i Norrköping. Vy mot gatans korning med Västgötegatan. I trähuset närmast till vänster drev skräddare Gottfrid Zetterstrand under 1800-talet sin verksamhet. Det putsade huset därbortom lät Zetterstrand uppföra 1836. Industribyggnaden i bakgrunden inrymde vid tiden Gamla bro yllefabrik. Bilden är tagen 1957 i samband med rivningsansökan inför breddning av Västgötegatans nedre del. Perspektiv mot söder.
Den så kallade Domprostgården i Linköping uppfördes ursprungligen i början av 1800-talet av och som bostad till landskamreren och kammarrådet Johan Olof Hertzman med familj. Under åren 1863 och 1890 tillhörde gården familjen Lagerfelt, först 1897 fick huset funktion som stiftets domprostgård. År 1953 flyttades byggnaden några tiotal meter mot norr för att göra Storgatans breddning möjlig. Vy från öster.
Bostadshuset invid Djurgårdsgatan 41 i Linköping är ett typiskt exempel på de undermåliga bostadshus som i hast uppfördes utanför stadsreglerat område från det sena 1800-talet. I Linköping växte den typen av förstäder fram i exempelvis stadsdelarna Gottfridsberg och Stolplyckan. Djurgårdsgatan 41 ingick i den sistnämnda stadsdelen som vid tiden för bilden börjat saneras för att vidare helt omdanas.
Gårdsinteriör från Westmanska gården i Linköping. Den hade ett medeltida ursprung som tidigt gav plats för ett helgeandshus. Under 1800-talet kom gården i etapper gå över i familjen Westmans ägo, vilkas anförvanter skapade en mycket framgångsrik handelsgård. Byggnaderna revs 1907 för att ge plats för det så kallade Centralpalatset. Tiden för bilden är omkring förra sekelskiftet.
Mangårdsbyggnaden till Herrberga Västergård, eller Västersödergård som den även benämns, uppfördes i början av 1800-talet under den period gården var ett rusthåll. Vid tiden för bilden, 1952, var den militära epoken sedan länge förbi och det ståtliga bostadshuset hade moderniserats i samband med att ny ägare tillträtt 1946.
Södra långhusportalen till Linköpings domkyrka, med svenska mått ovanligt rikt prydd med skulpturala element. Vad man kan behöva bära med sig är att stora delar av portalen togs ned och höggs om i mitten av 1800-talet. Innan bruket att träda in i kyrkor från väster utgjorde portalen domkyrkans huvudingång. Här en dokumentation från 1898.
Utsikt över Linköpings norra delar omkring 1935. Byggnationen längs Vasavägen påbörjades i slutet av 1800-talet i vägens östra ände med det så kallade Miljonpalatset. Vid tiden för bilden hade utvecklingen precis nått förbi skärningen med Gråbrödragatan. Tomten i förgrunden tillhörde Biskopsgården. Vy från domkyrkotornet.
Nordvästra folkskolan var det smått krassa namn man gav stadarkitekt Karl Flodins ståtliga bidrag till skolväsendet i Norrköping, när staden utvidgades mot angivet håll från det sena 1800-talet. Sedan länge bär skolan det mer värdiga namnet Matteusskolan. Kolorerat brevkort postgånget 1904.
Runkalender. Kalendern är troligtvis en svensk uppfinning och användes främst under 1500- och 1600-talet, men hade en ny period av popularitet under i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Kalendern är en form av evighetskalender med markeringar för veckodagar samt de så kallade gyllentalen. I vissa kalendrar finns även kyrkliga högtider inlagda Daterad 1778 13/11-10/12. De 19 gyllentalen.
Översta huset vid Nygatan i anslutning med Östertullsgatan. "Vätters". Kortet är taget troligen år 1897. Stenfoten är poppad med lervälling från "Skogsliden", nuvarande Ållebergsvägen. Staden körde på makadam som med tiden kördes sönder till fint damm. När det regnade tog stadsborna den bildade lervällingen till att laga med, det band som murbruk. Ållebergsvägen hette Skogsliden på 1800-talet.
Nårungabygdens missionshistoriska museum. Exteriör. Ljur. Museet invigdes 1935 och var då det första i sitt slag i landet. Museets samling består bland annat av olika arkivalier där man kan följa missionsarbetets framväxt i trakten på 1800-talet. Se Hembygden 1971, s. 212-213.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.