På tomten till dagens Teatergatan 3 (även Kapellgatan 4) i Linköping stod tidigare bildens trähus. Uppförd i slutet av 1800-talet som tjänstebostad för kyrkans personal. Bland dessa kan nämnas likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson. Hösten 1946 köptes fastigheten av industrimannen Malte Månson för sin personal och efter påföljande ägarbyten revs huset för att bereda plats för nuvarande huskomplex. Foto 1946.
Från 299 kr
Här har olyckan varit framme och för ett glasnegativ blir skadan fatal. Icke förty framgår motivet väl och visar en av flera byggnader som ingick i Linköpings gasverk efter att anläggningen flyttats till Tornby från slutet av 1800-talet. Odaterad bild vi placerar i 1910-talet.
Ett stycke söder om Haraldsbo på vägen mot Drögshult öppnar sig en glänta där byn Fågelkulla grupperar sina hus. Mellangårdens huvudbyggnad uppfördes i början av 1800-talet och visar på ett relativt välstånd trots en ganska ringa brukningsareal. En lustig detalj är lösningen kring köksingången som tillkommit i senare tid, liksom den snickarglada verandan. Foto sommaren 1952.
Antagligen tjänstemän på banken Södra Sverige, före detta Kalmar Enskilda Bank. Under andra halvan av 1800-talet kunde kvinnor ta plats i affärer och på kontor. Detta var inte okontroversiellt då de oftast arbetade för betydligt lägre lön än män. se t ex Ulla Wikanders text http://www2.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/historik/
En enkelstuga från Gårdveda i två våningar i Målilla hembygdsgård. Från mitten av 1700-talet blev enkelstugan en vanlig hustyp för framför allt de mindre bondgårdarna och torpen. Hustypen byggdes som envåningshus men ibland förekom även en inredd vindskammare. Från 1800-talet byggdes enkelstugan ibland i två våningar ofta tillbyggd med en förstukvist eller veranda.
Huset är ett av stadens äldsta trähus, troligen byggt i slutet av 1600-talet och samtida med stadsporten Kavaljeren. Högt valmtak, omändrat till nuvarande form cirka 1860-70. Huset har ändrats under 1800-talet. Enligt stadsfullmäktigebeslut i Kalmar skall byggnaden flyttas bort från sin hittillsvarande plats. Foto: Lagergren ATA.
Sommarens lövverk döljer Petter Ahlbergs manbyggnad, en 1700-tals parstuga som fått fönstren moderniserade på 1800-talet och spåntaket pålagt vid sekelskiftet. Parten revs omkring 1930, den låg mellan Lars Johanssons part som revs 1904 och den östra parten som är kvar än idag.
Denna bulladugård är troligen byggd i slutet av 1800-talet. Den innehöll förmodligen två fähus längst bort, hoimd i mitten och lada hiterst. Den tillbyggda boden var sannolikt vagnbod och förråd. Ladugården finns kvar än idag, men boden är borta. Grindarna är säkert gjorda av grannen Lars Pettersson på Hemmor, se Bild 907!
Säden tröskades fram till 1800-talet med slaga, val eller tråskval på gotländska. Skupan sprättades upp och breddes ut på det släta ladgolvet och man slog med valen på axen så att sädeskornen trillade ur. Sedan räfsade man undan halmen och sopade upp säden, skal, boss och småstrån följde med. Valen bestod av två käppar sammanbundna med två korta läderremmar.
Drottninggatan 21 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från sydväst.
Värdshusbyggnaden eller brunnssalongen till hälsobrunnen Ekkällan i Linköpings södra delar. Initiativtagare till brunnen var läkaren och en av Linnés lärjungar, Johan Otto Hagström, som år 1761 lyckades förmå stadens magistrat att satsa på en brunnsrörelse i området. Verksamheten var igång till i början av 1800-talet. Huset är det enda som för eftervärlden minner om hälsokällans verksamhet.
Drottninggatan 19 var ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från sydväst.
Drottninggatan 32 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från nordväst.
Gårdsinteriör från kvarteret Vårdtornet i Norrköping. I trähuset drev upplysningsvis skräddare Gottfrid Zetterstrand sin verkstad under 1800-talet. Zetterstrand är ett av många exempel på hantverkare som var verksamma i området på 1700- och 1800-talen. Stadsdelen runt kvarteret Vårdtornet har medeltida härkomst och kallades i folkmun Midtina för sitt centrala läge. Bilden är tagen 1957 i samband med rivningsansökan. Vy mot nordväst.
Stolplyckegatan 23 och 25 i Linköping är representativa exempel på den kåkbebyggelse som från det sena 1800-talet växte fram i utkanterna av Sveriges större städer. Vid tiden för bilden har husen i stadsdelen Stolplyckan sedan länge tjänat ut men först nu inleder staden sanering av området för att bereda plats för helt ny bostadsbebyggelse.
Apotekaregatan 15 i Linköping. Ett av många påkostade hus från det sena 1800-talet med kort livslängd. Det som ofta lastade dem var att de uppförts i en tid med avsaknad av elektrifiering och brister i försörjningen av värme, vatten och avlopp. Det förstnämnda kunde åtgärdas till rimliga kostnader men övriga installationer krävde mer och husen förblev ofta omoderna. Byggnaden revs fotoåret 1966.
Stillhet i ett allt som oftast livligt Roxenbaden. Utmed sjön Roxen norra strand började under det sena 1800-talet välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Färden mellan staden och deras sommarvisten gick helst båtledes och efterhand skapades ekonomi för passagerartrafik. För mer privat bruk anlades enklare spänger ut över det långgrunda vattenbrynet, här kompletterat med en badhytt.
Domprostgården i Linköping omkring 1945. Byggnaden uppfördes i början av 1800-talet genom landskamrer Johan Olog Hertzmans försorg. År 1897 blev den domprostgård. Bilden visar fastighetens ursprungliga läge. År 1953 flyttades byggnaden några tiotal meter mot norr för att göra Storgatans breddning möjlig. Vy från öster.
I anslutning till nöjesetablissemanget Lindöhäll uppfördes i slutet av 1800-talet ett fashionabelt kallbadhus. Det var beläget i viken för dagens småbåtshamn. Här ser vi det i sin prakt omkring sekelskiftet 1900, postgånget 1905. Under 1900-talet kom det att sjangsera för att omkring 1950 slutligen rivas.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.