Avtorvningen av Schakt D genom södra delen av borgkullen vid Rumlaborg i Huskvarna är avklarad och fortsatta grävningar kan ta vid. På borgkullens topp skymtar lusthuset och vid sidan av står en man med spade. Bilden togs i samband med arkeologiska undersökningar vid borgen sommaren 1938.
Från 299 kr
Under tiden nya Teaterhuset byggdes 1997 – 1998. Bilden är utomhus där en person grävt en stor grop som han står i. I handen håller han en spade. Bakom gropen som mannen står i är det en stor jordhög. Janne Sandberg, amatörteaterkonsulent, samt en okänd man står till vänster om gropen.
Skottar utan lina 3 mars 1966 Centralt i bilden syns knädjup snö ligga på ett tak. En man sär böjd översitt arbete. Han håller på med med snöröjning. En spade är står upprätt i snön till vänster om honom. Bakom mannen skymtar en stor skorsten. Mannen är klädd i arbetskläder och har keps på huvudet.
Robin leker i en vattenpöl med en spade i handen. Han är klädd i regnkläder och gummistövlar. Robin har använt en trehjuling som står bakom honom. I bakgrunden ser man ett barn som sitter på en annan trehjuling. Hoppetossan, Katrinebergs daghem, 1992.
HSB´s verkstadslokaler. Fyra män ses på bilden. De tar sig in i källarrummet genom att klättra genom ett hål i väggen. I rummet finns en verktygslåda, grepar, räfsor och piasavakvastar. Den yngste mannen håller i en räfsa och den äldsta håller i en spade. (HSB betyder Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening)
Utgrävning 1926 av gånggriften vid Tolarp, Snöstorp. Tre män står i gravens närhet med en spade fastsatt i marken framför något som kan vara en vinschanordning. Utgrävare var arkeologen Folke Hansen från Lund till vänster och kyrkoherden/arkeologen Viktor Ewald till höger. De grävde även ut Lugnarohögen i Hasslöv samma år. stenkammargraven från yngre stenåldern. Mellan dem står A Lagergren, kassör i Hallands hembygdsförbund. Troligen är fotot taget av någon tidningsfotograf då spaltbredden anges på fotografiets baksida. (Se även F8955, F8956, F8964)
Banbyggnad Inlandsbanan. Gruståg i Meselefors. Personer från vänster: 8:e man med svart hatt, skjortan öppen i halsen, håller sin spade lutande, Gustav Asplund, Granberget, Dorotea. 12:e man i diket, med keps på huvudet, Olav Hedberg, Dorotea. 15:e man med lokets högra hjul i ryggen är "Rock-Mårten", Mårten Jonsson, Rockvattnet, (därav namnet). Personen som sitter mitt fram på loket är Levi Ångman. Platsen förmodas vara Meselefors. Stora mängder grus togs ut från den grusåsen i Mårdsjö= Saxvattnet, där järnvägen går fram. Loket är Statens Järnvägar, SJ E 900. Det först tillverkade av E-loken. SJ E 900
Beslag till remtyg? Fornfynd från båtgrav. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Fynd från båtgrav i Nabberör, från vendeltid. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.