Stockholm 43:1
Från 299 kr
Gamla stan
Stockholm 121:1
Schnelldampfer Bremen sjösattes i juli 1903. Hon startade en tradition som blev typisk med små lätta fartyg i andra världskriget, de blev döpta efter tyska städer. Trots att de inte var moderna skepp när första världskriget bröt ut användes de flitigt. Många gick förlorade, andra klarade sig även igenom andra världskriget, men då inte som krigsskepp. Bremen användes som Atlantskepp mellan 1904-14 och användes för olika uppdrag i Östersjön efter det. Hon förlorades när hon träffades av en mina nära Windau den 17 december 1915, när hon skulle hjälpa en torpedbåt som även den träffats av en mina.
Lokomotor som användes vid Furillen kalkbruk, Demag 2452. Den tillverkades 1939 för tyska krigsmakten och användes vid Vemork vattenkraftstation, som ligger vid Rjukan i Norge, där tungvatten tillverkades för användning i framställning av konstgödsel. Tyskarna däremot hade andra planer. Ett sabotage planerades för att förstöra tillverkning av tungvatten då det befarades att Tyskland skulle använda det för att tillverka en atombomb. "Plan B" bestod av att placera sprängmedel i växellådan på detta lok för att sen sänka färjan "Hydro" vid transport på sjön Tinnsjön. Sabotagets huvudplan lyckades och sprängmedlen i loket togs aldrig bort. När sen loket kom till Furillen Kalkbruk efter kriget och skulle revideras upptäcktes sprängmedlen.
Skolor. Lärare och elever vid elementarskolan fr.o.m. höstterminen 1893 t.o.m. vårterminen 1896? Lärarinnor och lärare: Föreståndarinna Fröken Anna Köllerström, lärarinna i tyska och engelska m.m. fru Amelia von Mosczinsky, lärarinna i kristendom och läsning m.m., fröken Olga Svensson, lärare i historia m.m., först kandidat K.O. Mood, sedan pastor Stenberg, därefter badkamrern Vallinder, Mösseberg. Magister J.A. Fast, lärare i matematik, naturkunnighet och geografi i de högre klasserna samt kristendom i 1:a klassen. Elever: i VI klassen: Hildur Pettersson, Ester Holmblad, Märta Kilander, Elna Helander. IV klassen: Ingrid Kilander, Olga Forss, Hilma Ericson och Inez Hanson.
Leopold III, 1901-83, kung av Belgien 1934-51, son till Albert I. Inrikespolitiskt ville L. minska spänningen mellan flamländare och valloner och utrikespolitiskt eftersträvade han belgiskt oberoende. Vid andra världskrigets utbrott blev L. överbefälhavare för de belgiska styrkorna, men kapitulerade 28 maj 1940 för det tyska angreppet. Kapitulationen liksom L:s beslut att stanna kvar i det tyskockuperade Belgien utsattes för skarp kritik och 1945-50 dominerades Belgiens politiska liv av frågan om L:s återinträde som monark. Trots att 58% av väljarna i en folkomröstning 1950 uttalade sig för L., abdikerade denne till förmån för sonen Baudouin, som tillträdde 1951. L. förmäldes 1926 med prinsessan Astrid av Sverige (död 1935), med vilken han hade barnen Joséphine-Charlotte (f. 1927), storhertiginna av Luxemburg, Baudouin I (1930-93) och Albert II (f. 1934), kung från 1993. År 1941 ingick L. morganatiskt äktenskap med Lilian Baels (1916-2002), som erhöll titeln prinsessa av Réthy. Paret fick tre barn. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=239880
Industriloket används idag (2019) vid Bläse Kalkbruksmuseum. Tillverkades av DEMAG 1942 med nummer 2452 för användning i Norge vid tungvattenstillverkningen av tyska armen. Den grupp som skickats av motståndsrörelsen för att sabotera den tillverkningen, använde detta lok som en "Plan B" och placerade sprängmedel i växellådan för att spränga färjan "Hydro" som trafikerade sjön Tinnsjön (Rjukan) om "Plan A" hade misslyckats. Plan A lyckades och antingen så fanns inte tid eller så glömdes sprängmedlen i loket bort och blev kvar där. Efter kriget såldes den för användning vid kalkbruken på Furilden, Gotland. Där skulle loket renoveras och man hittade då sprängmedlen. Den var i drift till 1974 vid Furillens Kalkbruk. Sen 1991 är den i använding vid Bläse Kalkbruksmuseum. Förutom tidigare nämnda nummer har även andra beteckningar använts: DFB 2472, ML50, ML55, ML70 och DM 2452/1941. Motor i loket var Man 50 vid tillverkning.
fotografi
Ur Emily Jobsons (f. Matton fotoalbum). Ateljéporträtt av Alma Gerlach, dotter till handlanden A J Lindgren. Alma gifte sig med ingenjör Hugo Gerlach 1883 den 20 februari. Gerlach var en för Varberg betydande man decennierna kring sekelskiftet 1900, ursprungligen verksam inom stenhuggaribranschen. När Alma vid endast 29 års ålder avled 1891 lät han uppföra en gravvård över henne som av lokalpressen 1894 beskrevs ingående och ansågs vara "Hallands dyraste och vackraste". Sockelstenen var Sörviksten och den svarta graniten från Sågaretorp, båda Gerlachs egna stenhuggerier. Poleringen skedde däremot i Stuttgart och järnhägnaden var också tillverkad i Tyskland; Hugo Gerlach föddes i tyska Reppen. Tidningen skrev: "Men det var en mycket god kvinna som fick sin vilostad här under och hon förtjänade att ej genast bli bortglömd. En donation å 2000 kronor för välgörande ändamål inom staden bär hennes namn." I Emily Jobsons album sitter makarna Gerlachs visitkort tillsammans med bankdirektör Harry Bagge och hans hustru Hilma. Året efter Almas död gifte Hugo Gerlach om sig med deras 15 år yngre dotter Hilma Anna Leontina Bagge (f. 1869).
2002-01-30,AS. Cristian Wilhelm Albert von Boeckmann, eller och Chr. W. Böckmann. Det kan röra sig om samma person eller en förväxling mellan två olika personer. De har t.ex. olika födslouppgifter. För von Boeckmann står det 23/1-1823 medan det för Böckmann står20/5-1821. Men jag håller mig till de uppgifter som finns om von Boeckmann. Han hade ett antal olika ateljer i Göteborg och senare även i Stockholm. Den första ateljen startade han den 15 november 1859 enl. annons i GHT, men han var missnöjd med platsen och sökte nya lokaler och den 1 oktober 1861 öppnar han en ny på Korsgatan 10. 1864 öppnar han en i Marstrand, men dessa såldes av efter ca 1 år och tydligen så startar han ateljeer i Stockholm och driver dessa parallellt med den i Göteborg. Men det går inte så bra för honom och 1868 går han i konkurs och troligen lämnar han Sverige för det finns inga anteckningar om honom i tyska församlingens handlingar om att han avlidit. Intressant att veta kan vara att "gossen" James Bourn finns med både i Göteborg och Stockholm. Senare blev han en av de stora porträtt- fotograferna. Källa: Göteborgs Fotografer, Ateljéer och yrkesmän 1840-1910. Rundqvist Boktryckeri, Göteborg. ISBN 91-630-7742-6.
2002-01-30, AS. Cristian Wilhelm Albert von Boeckmann, eller och Chr. W. Böckmann. Det kan röra sig om samma person eller en förväxling mellan två olika personer. De har t.ex. olika födslouppgifter. För von Boeckmann står det 23/1-1823 medan det för Böckmann står20/5-1821. Men jag håller mig till de uppgifter som finns om von Boeckmann. Han hade ett antal olika ateljer i Göteborg och senare även i Stockholm. Den första ateljen startade han den 15 november 1859 enl. annons i GHT, men han var missnöjd med platsen och sökte nya lokaler och den 1 oktober 1861 öppnar han en ny på Korsgatan 10. 1864 öppnar han en i Marstrand, men dessa såldes av efter ca 1 år och tydligen så startar han ateljeer i Stockholm och driver dessa parallellt med den i Göteborg. Men det går inte så bra för honom och 1868 går han i konkurs och troligen lämnar han Sverige för det finns inga anteckningar om honom i tyska församlingens handlingar om att han avlidit. Intressant att veta kan vara att "gossen" James Bourn finns med både i Göteborg och Stockholm. Senare blev han en av de stora porträtt- fotograferna. Källa: Göteborgs Fotografer, Ateljéer och yrkesmän 1840-1910. Rundqvist Boktryckeri, Göteborg. ISBN 91-630-7742-6.
fotografi, skeppsporträtt
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.