Vi ser gården från åkrarna i väster. Manbyggnaden har fått papptak och ser prydlig ut. Uppe vid skorstenarna sitter en dam! Hustrun Anna Brita eller någon av döttrarna? Skorstenarna är ovanligt höga i Lau, ofta är de bara hälften så höga eller mindre än så, särskilt på södra Gotland. Manbyggnaden ser ut att vara blind på baksidan så när som på kammaren mitt i huset, detta var vanligt på 1700-talshusen. Brygghuset är rätt litet och det innehöll nog bara just brygg- och bakfunktionerna. Dasset är däremot stort. En rejäl vedhög fyller utrymmet mellan dasset och utfarten vid ladugårdshörnet.
Från 299 kr
Här ser vi det mycket gamla huset från andra håller. Baksidan är blind, här finns bara en dörr, vilken kan ha gått till ett minimalt kök på husets baksida, iom att man lagade mat över öppen eld, behövde man inte kosta på sig ett fönster. Möjligen kan det vara ett igensatt fönster längst bort mot hörnet tillhörigt vardagsstugan. Salen hitåt har bara ett fönster på gaveln. Så fönsterfattiga var bostadshusen för 250-300 år sedan. Väggarnas bular är hellängdare utan skarvar, vilket också är ett mycket gammalt tecken. Dörrposterna fungerade här som mötare, stående stolpar där bularna skarvades.
Gentlemen finns de, 15 september 1965 Bildserie: en kvinnlig journalist med flera resväskor testar hjälpsamheten hos medmänniskorna. Här gör den hjälpsamme herrn mer än bara bär väskorna - han frågar en polisman också men polismannen avböjer. För att kunna bära väskorna har mannen flyttat tidningen till under armen. Polismannen gör honnör. Mannen med tryckluftsborren, som han hanterar med bara händer, sitter ned på knä i rännstenen. På huvudet bär han endast en keps och skyddsglasögon. Kvinnan gör en sväng ut i gatan runt honom och varningskonen.
matlagning, barn, kvinna, hydda, fotografi, photograph
Stora Islandsskolan vid Rektorsgatan, ritades av E.A. Hedin och byggdes i tre våningar med tolv skolsalar. Den stod färdig i augusti 1880. Skolan kallades Flickskolan på Islandet eller Södra flickskolan då bara flickor undervisades där. År 1904 byggdes flyglarna på med en våning som inreddes för gymnastik och slöjd.
Bildserie tagen av August Malmborg (1875-1895), son till landshövding Adolf Malmborg, ägare till Våxnäs herrgård, och hans maka Julia, född Åkerhielm. Bilderna är tagna från tidigt 1890-tal fram till 1895 med texten skriven av modern: Gården Sommaro efter branden. Bara murstocken återstår efter den förödande branden vårvintern 1892.
En grupp sjömän med uppkavlade byxor och bara fötter står i två rader med skurborstar i händerna. Bakom dem till höger syns en officer. I bakgrunden anas master från andra fartyg och bortom den syns byggnader. Handskriven text på baksidan: Dristigheten St.Nazaire 1910.
Dekoratör vid namn Leif Ueland. Han kom från Norge och var hos oss Törngrens i bara ett år. Leif U arbetade här 1953-54. Det har Bonni Rehnqvist berättat för mig. Han var en mycket duktig dekoratör. Enl Bengt Törngren dec 2008. Han dör i Stavanger, Norge, 1994. Källa: Signaturer.se (styrkt av gravsten i Stavanger).
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm 1904. Motiv av Seljansövägen, Sandviken med människor på promenad. Text på framsidan: " Det här tillhör bara familjen allihop. A. S-ne f.d P-t. Jag sänder härmed er vy af platsen tillika där jag bor nu, vackert eller hur? med många hälsningar. Anette hälsar".
Bulladugården kan vara byggd av Allmodin 1880, men ser nästan lite för tagen ut för att bara vara 35 år gammal. Den bortersta delen med papptak är tillfogad senare, liksom fönstren. I mitten är det sannolikt dubbla kohus med hoimd till vänster. Närmast hitåt kan det vara lada. Stallet ligger nog i den nybyggda delen.
Denna bild visar ett nytt skede i spanttekniken! Borden är troligen nitade och då har man använt många och tunna spant av böjda läkt. Det finns bara några få traditionella självvuxna spant, vilka troligen skall bära tofterna. Två roningar, årtullar, är isatta, men det borde vara fler. Båten är så stor, att den borde klassas som en tremänning, storbåt.
Bilden är tagen alldeles öster om gården, där troligen gårdens änges- och slåttermarker legat. Dessa har senare odlats upp och dikats, varefter björkar och övriga trädslag bara vuxit i dikena. Idag används dessa marker som beteshagar. Kartstudier får visa hur markerna använts under olika tider.
Skulle man bara passera med någon häst eller ko, räckte det att man tog ur balkarna på falsidan, då var lidet nertäppt. Här visas hur det kunde se ut hos Larssons på Fies norra part. Personerna kan vara Mattias Oskar Larsson, 56 år, sonen Arvid, 21 år, till häst och hustrun Maria Elisabet Jakobsdotter, 50 år.
Här låtsas nog bara Oskar (J O) Larsson att harva. Marken ser inte ut att vararörd! Masse ville troligen ha en bild med stutarna spända framför harven. Bilden skulle kunna vara tagen nere bakom Larssons gård, med den andra utflyttade Fieparten t h och med den stora holländarkvarnen ovanför Kauparve t h därom.
Ladugårdens baksida är också sluten, det finns bara en gödseldörr till stallet. Portlidret är närmast och ladporten längre bort. Det är en intressant byggnad med omväxlande bul och stendelar. T v skymtar en bod på gaveln och en vinkelställd byggnad bredvid. I bakgrunden syns ett nytt litet bostadshus i trä med köksfarstu?
Brudparet med följe har just kommit ut ur kyrkan. Först går småtärnorna och småmarskalkarna, sedan brudparet och därefter tärnorna och marskalkarna och övriga gäster. De som står t h är troligen folk från bygden som kommit för att se brud. Brudparet med följe är klädda i svart, det är bara småtärnorna och någon dam som är vitklädda.
En högsommardag har Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson kört med dubbla tvåspann hästar med arbetsvagnar ner till stranden för att hämta hem förut uppkörd släke. Troligen har man lånat ett par hästar med vagn, för Fie Jakob Karlsson hade nog bara ett par hästar, det är de svarta. På sjön är det friska vindar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.