Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm 1904. Motiv av Seljansövägen, Sandviken med människor på promenad. Text på framsidan: " Det här tillhör bara familjen allihop. A. S-ne f.d P-t. Jag sänder härmed er vy af platsen tillika där jag bor nu, vackert eller hur? med många hälsningar. Anette hälsar".
Från 299 kr
Bulladugården kan vara byggd av Allmodin 1880, men ser nästan lite för tagen ut för att bara vara 35 år gammal. Den bortersta delen med papptak är tillfogad senare, liksom fönstren. I mitten är det sannolikt dubbla kohus med hoimd till vänster. Närmast hitåt kan det vara lada. Stallet ligger nog i den nybyggda delen.
Denna bild visar ett nytt skede i spanttekniken! Borden är troligen nitade och då har man använt många och tunna spant av böjda läkt. Det finns bara några få traditionella självvuxna spant, vilka troligen skall bära tofterna. Två roningar, årtullar, är isatta, men det borde vara fler. Båten är så stor, att den borde klassas som en tremänning, storbåt.
Bilden är tagen alldeles öster om gården, där troligen gårdens änges- och slåttermarker legat. Dessa har senare odlats upp och dikats, varefter björkar och övriga trädslag bara vuxit i dikena. Idag används dessa marker som beteshagar. Kartstudier får visa hur markerna använts under olika tider.
Skulle man bara passera med någon häst eller ko, räckte det att man tog ur balkarna på falsidan, då var lidet nertäppt. Här visas hur det kunde se ut hos Larssons på Fies norra part. Personerna kan vara Mattias Oskar Larsson, 56 år, sonen Arvid, 21 år, till häst och hustrun Maria Elisabet Jakobsdotter, 50 år.
Här låtsas nog bara Oskar (J O) Larsson att harva. Marken ser inte ut att vararörd! Masse ville troligen ha en bild med stutarna spända framför harven. Bilden skulle kunna vara tagen nere bakom Larssons gård, med den andra utflyttade Fieparten t h och med den stora holländarkvarnen ovanför Kauparve t h därom.
Ladugårdens baksida är också sluten, det finns bara en gödseldörr till stallet. Portlidret är närmast och ladporten längre bort. Det är en intressant byggnad med omväxlande bul och stendelar. T v skymtar en bod på gaveln och en vinkelställd byggnad bredvid. I bakgrunden syns ett nytt litet bostadshus i trä med köksfarstu?
Brudparet med följe har just kommit ut ur kyrkan. Först går småtärnorna och småmarskalkarna, sedan brudparet och därefter tärnorna och marskalkarna och övriga gäster. De som står t h är troligen folk från bygden som kommit för att se brud. Brudparet med följe är klädda i svart, det är bara småtärnorna och någon dam som är vitklädda.
En högsommardag har Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson kört med dubbla tvåspann hästar med arbetsvagnar ner till stranden för att hämta hem förut uppkörd släke. Troligen har man lånat ett par hästar med vagn, för Fie Jakob Karlsson hade nog bara ett par hästar, det är de svarta. På sjön är det friska vindar.
Ombyggnadstakten på ladugårdar blev hög på denna part. Här river man en ladugård som inte var särskilt gammal, bara 30-40 år. Den nya som byggs här, levde till 1945, då man uppförde en helt ny ladugård på andra sidan gårdstomten. Den gamla ladugården ser ut att ha innehållit minst 3 fähus med portlider emellan. Framför ladugården ligger troligen en tröskhusaxel.
Denna fastighet låg i södra hörnet vid nerfarten till Anderse och var bara 2.500 m2 stor. Inbyggarna här var sockensmeder. Manbyggnaden är ett bulhus i parstugeform från omkring 1820 och beboddes i tre generationer. Efter sista ägarens död tillfördes boplatsen Botels Bodins part och manbyggnaden byggdes om till hönshus. Detta hus finns ännu kvar, men står utan användning.
Hallsarve Hans Karlsson, 59 år, och sonen Vilhelm, 32 år, skall ut på vinterfiske med långrev efter torsk. Reven är betad och upplagd ordentligt på anglekimbarna. Det är gott vinterväder utan snö, de har pälsmössar men är barhänta, Vilhelm har storväst medan Hans bara har blus. Båda har hemgjorda träskor.
Masse har påpassligt tagit ytterligare en bild, se Bild 1116, precis innan den spettades ner. Det lägre och smalare huset som stod mot gaveln är redan rivet. Gaveln är mäktig och dess höjd imponerande. Byggnader med stora murverk och få öppningar blir alltid mera imponerande. Några särskilda fel var det säkert inte på ladugården, den var bara gammalmodig.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. T v står vedboden med spåntak.
Masse har tagit en bild av vedbacken med grenved till vänster och förmodligen gammalt odugligt virke stående till höger. Om hela resvirkesboden varit vedbod är svårt att avgöra, men det verkar så iom att det bara tycks vara dörrar på mitten. Längre tillbaka hade man sällan vedbodar. Man slarvade med veden och hade sällan tillräckligt med ved hemma.
Masse var nog lite imponerad av den nya ladugården och tog många bilder. Här ser vi den nya ladugårdsvinkeln. Kvar av de gamla byggnaderna stod bara en vedbod i resvirke med faltak, vedtravar syns t h, liksom en sågbock och en del sågad ved. Ett brunnshus med toppigt tak pryder gården. En vässten står vid tunen, inte långt ifrån brunnen.
Samma dag som Bild 1089 tog Masse den här av tröskhuset och bodarna. Tröskhuset tycks ha fått ny panel, det är bara fönstren som är målade. Vad bodarna innehållit är inte känt, man den större bodens högra del med fönster var nog dass. Andra halvan kan ha varit vedbod, men verkar väl liten.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. Vad som funnits innanför respektive dörr är hittills inte känt. En modern slåttermaskin har kommit med på bilden!
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. Vad som funnits innanför respektive dörr är hittills inte känt. Det här är mittsektionen av ladugården.
Varje gårdspart hade förr en egen smedja, men mot 1800-talets slut kom sockensmedjor med en smed som bara hade detta till yrke. De bönder som inte var intresserade av smide släppte då underhållet som här på Fie och smedjan förföll och revs bort. Synd på en vacker byggnad!
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.