Det här brygghuset var den enda byggnaden på Stina Jakobssons gårdspart som inte revs. Den var så nybyggd, kanske omkring 1870, och i så gott skick att man tyckte att den kunde duga. Den tillföll grannparten vid styckningen av Stinas part och i stället rev man det tätt stående brygghuset där. Stinas brygghus finns kvar. Det innehåller förutom brygghus även VADÅ??? och magasin på loftet, därför vädringsluckorna. Barnet kan vara Ingegerd Melander, 7 år, från grannparten.
Från 299 kr
Nu rivs gårdens byggnader. Beslutet om rivning pga skiftet togs minst 5 år före denna rivning. Änkan Stina bodde troligen kvar så länge det gick. Här är det förmodligen gårdens stall med hoimd, hörum, mot portlidret som rivs. Där ladugården slutar t h tog förr grannpartens ladugård vid.
Som de flesta 1700-talshus går väggarna rakt ner i marken utan sockel. Golvet ligger i eller tom under marknivå. Salen åt detta håll har två fönster på gaveln och ett på långsidan, vilket var det vanliga, ovanligt bara att långsidesfönstret satt på husets baksida. Mitt på baksidan är ett fönster till sannolikt en kammare och längst bort är fönstret till vardagsstugan, som troligen också var kök, jämte sovrum och arbetsrum. Loftet var bara till förvaring och hade inga fönster, bara en lucka. Faltaket är traditionellt lagt med två sidoåsar och nockås. En svag markering i putsen från vänstra nedre sidoåsen och snett uppåt kan ev tyda på att huset haft flistak och att märket visar detta taks lutning. Om så varit fallet har långväggarna varit högre och taknocken lägre.
Skolan var socknens stolthet och Masse har tagit ett par bilder av den blott 6 år gamla skolan sedd från vägen. En tidigare skola låg ungefär där sockenmagasinet står idag, öster om kyrkan. Man kan säga att sockenmagasinet och skolan bytte plats 1897. Magasinet stod ungefär där flaggstången står på bilden och den hade endast en mycket liten tomt ikring sig, utanför denna var det åker. Skolan kom att ta väsentligt mera yta i anspråk. Skolan är byggd i för tiden modern stil med lite påverkan från snickarglädjestilen. Till vänster var småskolan och bakom den storskolan, mitt i huset var en korridor. Till höger var det lärarbostäder. Skolan var i bruk till 1988. Därefter blev den kooperativt dagis och församlingssal.
Lau kyrkas östra gavel med tre stora gotiska fönster tillhör öns största, det är bara Källunges som kan mäta sig. Takformen är mycket märklig, som synes vinklar taket inåt. Detta ändrades vid kyrkans stora omgestaltning 1958-60. Om taket egentligen färdigbyggdes på 1280-talet och fick den form man ursprungligen hade tänkt sig kan man undra. 1288 kom ju inbördeskriget som Gotlands landsbygd förlorade mot Visby och därefter upphörde mycken byggnadsverksamhet. Blev taket färdigt före kriget?
Detta gruppfoto med brudpar, tärnor, marskalkar och släkt är taget på trappan till manbyggnaden på Gumbalde, parten invid landsvägen. Bruden har gammalmodig svart klänning, vilket visar att övergången från svart till vitt var en utdragen process. Här ser brudparet och de deltagande mer avslappnade ut än på Andersebröllopet, se Bild 498. Brudgummen Emil Östman hade köpt Gumbalde två år tidigare. Han var kommen från den lilla granngården Bjärges och fadern Lars flyttade till Gumbalde efter det att han sålt Bjärges. Östmans sålde gården 4 år senare och flyttade troligen till Ljugarn.
Masse har nog blivit ombedd att ta bröllopsfoto iom att det finns tre blider av brudparet här ifrån trappan. Festföremålen ser lite spända ut, särskilt Anton verkar lite tafatt med sina vita handskar.
Brudparet med följe har just kommit ut ur kyrkan. Först går småtärnorna och småmarskalkarna, sedan brudparet och därefter tärnorna och marskalkarna och övriga gäster. De som står t h är troligen folk från bygden som kommit för att se brud. Brudparet med följe är klädda i svart, det är bara småtärnorna och någon dam som är vitklädda.
Ett stort brudfölje med många skjutsar anländer till När kyrka med häst och vagn. Där de står intill kyrkogårdsmuren går vägen till Burs idag. De mycket stora träden i miljön vid När kyrka var nyplanterade när bilden togs.
Masse har skrivit fel år, det skall vara 1915! Brudparet Elin född Karlström från Ollaivs i Ala, 23 år, och Anton Olsson, 31 år, står på trappan till det moderna bostadshuset av trä byggt 5 år tidigare. Elin har en modern vit brudklänning, Anna Jakobsson från Kauparve hade en svart tre år tidigare. Brudparet uppvaktas av 7 tärnor och marskalker samt en spelman på fiol. En marskalk är mycket ung och kan vara ett syskon, troligen till Elin.
Hallsarve Hans Karlsson har kört ut mängder med släke på en åker liggande i träda. Släken från dessa högar skall nu spridas ut för hand till ett jämnt lager över åkerytan. Sedan skall det harvas och sås, förmodligen med råg.
Fie Jakob Karlsson lastar ett släklass på vagnen. Lasset är förvånansvärt smalt, men blir i stället ganska högt. Det verkar vara vanligt med smala lass när det är tungt. Det är Fäi-Jakås egna hästar han kör med denna gång. Troligen är bilden tagen strax väster om Brändu fiskeläge vid Nyen på När där Fie har samfälld släktäkt. Hela Lausviken ligger innanför.
Fäi-Jakå rättar till lasset och lägger det så brett som möjligt uppe för att få plats med så mycket som möjligt. Han har lång väg hem, 6-7 km.
En högsommardag har Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson kört med dubbla tvåspann hästar med arbetsvagnar ner till stranden för att hämta hem förut uppkörd släke. Troligen har man lånat ett par hästar med vagn, för Fie Jakob Karlsson hade nog bara ett par hästar, det är de svarta. På sjön är det friska vindar.
Hallsarve Hans Karlsson och sönerna (?) (låtsas?) dra lott om vem som skall ha vilka bitar av släken. Äldste sonen Vilhelm, 29 år, var sedan 1 år gift hemma på gården, medan bröderna ännu var ogifta. All släken borde tillfalla gården. Var det flera om denna släktäkt, borde de ha varit med på bilderna för att bevaka sina rättigheter i släken. Se Bild 452, 453, 454.
Båten är tung och vattnet grunt, karlarna har hoppat i sjön för att dra upp båten. Seglen är satta, två master med sprisegel och toppar, fock och klyvare. Hemmor Johannes Rudins båtlag.
Hallsarve Hans Karlsson, 59 år, borrar hål i en liten sten som skall bli en halle, en sänksten till strömmingsgarnet. Man använde sjösvallade plattrunda eller ovala stenar, men här verkar Hans ha förvånansvärt kantiga stenar. Bredvid sitter barnbarnet Harry Vilhelm, 3 år, på huk.
En klassisk Massebild med honom själv med för ovanlighetens skull. Här vill han visa hur djupt ett strömmingsgarn är, var flötena sitter upptill och sänkstenarna, de s k hallarna, nertill. Bilden är troligen tagen på Gotlands Fornsal.
Möjligen föreställer bilden Hemmor Johannes Rudin, 57 år, men personen ser yngre ut. Kläderna såvitt det går att se är sedvanliga arbetskläder. Bilden är troligen tagen nere vid Nabbu fiskeläge av strandboden att döma.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.