Att klura ut de första ägarna till Böndes parter verkar inte vara lätt. Gården verkar nämligen vara delad i 4 parter tidigare än vad Lauboken uppger, se tidigare om Bönde. 1741 var Lars Jakobsson ägare till denna gårdspart, vilken han kanske ärvt av sin far Jakob Jakobsson. Lars gifte sig första gången med Britta Jakobsdotter från Gerum och andra gången med Gertrud Grelsdotter. Äldste sonen i första giftet Jakob Larsson född 1728 ärvde parten, gift med Helena Johansdotter från Folkedarve i Garde. Deras äldsta dotter Helena Jakobsdotter född 1767 gift 1790 med Per Matsson född 1766 från Östris i Alva ärvde gårdsparten 1794 genom testamente med utlösen till brodern Jakob Jakobsson och systersonen Jakob Andersson. Helena och Per fick 7 barn, varav äldste sonen Per född 1795 tog över, gift 1830 med Greta Gertrud Olofsdotter född 1808 på granngården Husarve. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Olof född 1831 som tog över 1860, gift samma år med Elisabet Danielsdotter född 1835 från Gannor. Olof drunknade 1878 och Elisabet drev gården till 1899, då dottern Amanda född 1864 gift med Lars Pettersson Häglund från Allmänningen blev nästa ägare. Dottern Ida född 1900 gift 1925 med Joel Danielsson född 1900 från Långared i Västergötland blev ägare 1930. De fick tre söner. Gården köptes av Sven-Erik Larsson Botels, och byggnaderna köptes i sin tur av läkaren Wolfgang Rutz med familj, vilka tidvis bott permanent på fastigheten. Helena Jakobsdotter och Per Matsson uppförde det första stenhuset på gårdsparten 1810, vilket sannolikt är det hus som syns i bakgrunden. Detta hus byggde sonen Per och hans fru Greta om med brutet tak och frontespiser omkring 1840 till det utseende vi ser på bilden. Pers och Gretas barnbarnsbarn Ida och hennes man Joel rev huset 1931 och byggde det för tiden supermoderna huset med bla centralvärme som finns kvar idag. På bilden ser vi änkan Elisabet Danielsdotter 69 år längst bak, t h om henne längst bak dottern Amanda 40 år, i förgrunden dotterdöttrarna Agnes och Ester, på brädtraven dotterdottern Ida 4 år och th mågen Lars Pettersson 40 år. Den äldre kvinnan t v med räfsan är hittills okänd, möjligen en svägerska. Man håller på med ladugårdens ombyggnad, därför finns det virkestravar och en bruklave på gårdsplanen.
Från 299 kr
Denna vackra lilla bulladugård med halmtak kan vara byggd omkring 1865 när detta ställe etablerades. Den har senare byggts till med en lada i resvirke under spåntak. Bakom porten hitåt kan det ursprungligen ha varit en liten lada, senare troligen vagnbod. Därefter följer en hoimd och sedan ett dubbelt fähus och längst bort den nya ladan. 1946 revs denna ladugård bort och man byggde en ny större nere bakom bostadshuset.
Flundrenätet är upphängt på en stång i trädgården och Hallsarve Hans Karlsson och sonen Arvid plockar flundror, vilka delvis lyser med sina vita undersidor. Fångsten är ganska liten.
Här har Masse gjort ett redskapsarrangenmang för textilier, uppställda på en planka mot en vägg för att synas tydligt. Dessutom finns en centimeterstock uppställd. Spinnrocken är av vanlig 1800-talsmodell. Det spunna garnet förs över till haspeln t h. Från haspeln träs härvorna upp på nysteln. Bubinerna hör ihop med vävning.
Standtunen har sitt ursprung i försvarsverk. Då var den övre delen av de stående trolarna längre och spetsade. Standtunarna användes sedan ofta runt delar av gårdstomterna och runt trädgårdar för att få lä, vinden bröts effektivt i standtunen. Standtunens stående trolar vilar mot en under denna stående bandtun. Det gick således åt mycket virke för att resa en standtun. Det var de enda tunar som de förr rätt frittgående grisarna inte kunde böka sönder. Här står en standtun mot de vidlyftiga åkrarna öster om Kauparve Nils Tomassons.
Hörnet på en tun med dubbla gardshuven. Ett hörn kan ha en början och ett gardshuve också, vilket nog var det vanligaste. Bilden kan vara tagen på de öppna markerna med Fie (?) i bakgrunden.
Här står familjen Larsson framför sin ståtliga manbyggnad och flygel vid midsommartid. Från vänster ser vi Jakobs fru Maria Lorentina Larsdotter 45 år. Sedan ser det ut som man har besök av Alfred Olsson och Anna Karlsson från Fie (Fäi-Jakås måg och dotter). Därefter står sonen (?) Lars Jakobsson 17 år och husbonden Jakob Larsson 45 år.
Masse har tagit en kvällspromenad och tagit denna bild av manbyggnaden och flygeln på Kauparves södra part. Manbyggnaden är en stor hög och bred parstuga stående på en källare. Taket är täckt med tegel och man har en pulpetfrontespis. Ett köksbakbygge med vardagsfarstu finns också. Möjligen är huset lite äldre än 1870, kanske 1850-60. Till vänster står en flygel rymmande brygghus och drängkammare. I gräset på åkern står sonen Lars Jakobsson (?) 17 år med brodern Karl Johannes 4 år.
Vi ser ladugården från gårdssidan med kohus och stall med hoimdar/hörum, luckorna syns i väggen. Sedan följer ett portlider, ett litet fähus och i hörnet ladportarna. Till vänster står tröskhuset. En sektion av spåntaket är nyomlagt och tröskhusets spåntak verkar också ganska nytt.
Masse har tagit en fin överblicksbild av Husarve från stora landsvägen. Från vänster ser vi gårdens smedja i bulteknik, därefter manbyggnaden, brygghusflygeln, bulmagasinet, grishuset och sist ladugården, vars fähusdel är i sten och laddel i bulteknik, något som var ganska vanligt. På ladans gavel skymtar något bygge, som inte finns kvar idag. Längst till höger ser man lite av uthusbyggnaderna på Bönde Olssons och Hults, se Bild 695-702. Vi ser också tunarna i landskapet och att man delvis har börjat med slantunar av sågat virke längs med landsvägen.
Masse har tagit en bild av dessa hus som stod i vinkel mot ladugården, tröskhuset längst till höger slöt an mot ladugårdens lada. Småbodarnas ålder är svar att avgöra, det går inte att se om de är inpanelade bulhus eller om de är byggda av resvirke. En sektion av spåntaket har förnyats, då bör bodarna ha varit omkring 30 år och då är vi nere på omkring 1885 och det är i tidigaste laget för resvirkesbyggnader i Lau. Men dasset på gaveln är nog i resvirke. Vad övriga småhus använts till är oklart, en del har säkerligen varit vedbod, se Bild 896. Dörren med svaip tyder på en fähusdel, kanske gris- eller lammhus. Framför står en modernitet, en slåttermaskin!
Här ser vi Lars Olssons (Olofssons) ladugård. Den har troligen haft agtak en gång, men senast omkring 1890 blivit ombyggd med foderloft och spåntak. Just att taket blivit så dåligt och lappats överallt med nya istuckna spån, visar att taket (och hela foderloftet) bör vara minst 25 år gammalt. Det var vanligt att man provisoriskt lagade spåntak så här, då kunde det hålla 5-10 år till. Annars bytte man ut en sektion i taget, vilket man kan se på ett spåntaks mörkhet. Ladugården innehöll lada längst till vänster, bara ladportarna är med här. Därefter följer en hoimd, luckan syns i väggen ovanför fjäderharven, och tillhörande kohus. I mitten med dubbeldörrarna var det nog stall med hoimd till höger. Längst till höger var det kanske ungnötshus, grishus mm.
Masse tyckte uppenbarligen att ladugården var intressant och tog ytterligare en bild från nästan samma vinkel, se Bild 879. Den höga och slutna stengaveln är mäktig!
Här ser vi Mårtenssons manbyggnad, vilken enligt Lauboken skall vara uppförd 1880. Det kan stämma med tanke på byggnadens proportioner, att golvet ligger en bit upp från marken, jämför flygeln, och att taket är ganska flackt och utdraget. Men huset ser ut att sakna sockel vilket det borde ha och fönstren ser äldre ut, man borde ha åtminstone något trekantsfönster också vid denna tid. Den låga brygghusflygeln ser betydligt ålderdomligare ut, den är lägre och faltaket är brantare. Den bör ha innehållit brygghus och drängkammare/snickarbod.
Att ha vatten var ett överlevnadsvillkor och på det stundtals mycket torra Gotland grävdes ofta många brunnar på en gård. När vattnet sinade vid torrväder, grävde man ofta en ny brunn i hopp om att hitta vatten där. Brunnen täcktes på olika sätt, ofta av ett litet "hus" som här, där man hade lucka i ena takfallet. Väggarna var här byggda av plank och sinkade ihop i hörnen. Många gånger var de små brunnsholkarna välarbetade och av olika konstruktioner. Äldre brunnar kunde vara täckta av stenhällar med ett hugget hål i. Det var viktigt att brunnen var täckt, så varken människor, djur eller skräp föll däri. Här har Masse lagt fram brunnsstaken, där man hängde spannet i klykan. Riktigt fina brunnsstakar var självvuxna.
Masse har gått in på åkern och tagit denna bild av Anton, inte August, Hallgrens bostadshus till vänster och Arvid Södergrens till höger. Hallgrens hus är ett gammalt inpanelat bulhus, bestående av ett rum på var sida om skorstenen, en sk ofullständig parstuga. På framsidan fanns en liten farstu och bakom skorstenen ett fd obetydligt kök. För att få ett bättre kök har man gjort ett bakbygge bakom vardagsstugan, bakbygget innehöll säkert också ett brygghus längst ut på gaveln. Till höger ser vi Arvid Södergrens nya och moderna bostadshus uppfört i resvirke med liggande panel och taket täckt med papp. Huset är byggt i vinkel och har många och stora fönster. I bakgrunden skymtar Hallbjäns utskiftade gårdspart.
Här på ladugårdens baksida finns i liten grisgård, så man kan anta att ladugårdens ände har hyst ett grishus. Bredvid låg kanske stallet, mot att ladugården på andra sidan ladan då troligen innehöll kohus. I förgrunden har man planterat fruktträd, vilket var mycket vanligt vid förra sekelskiftet. Manbyggnaden skymtar.
Denna moderna ladugård innehöll till vänster om ladporten ett stort kohus med korna stående i två rader i ladugårdens längsriktning och med foderbordet i mitten. Grisstior fanns längs med gaveln uppe mot vägen och stall med hoimd fanns mellan högra dörren och ladporten. Till höger om ladporten var det kalvhus. Vid asken är det en stor stensatt brunn med ett brunnsholk över.
Namnet "Fie" är en förvanskning av "Fide", "Fite", som betyder fuktig strandäng. Fie är socknens sydligaste gård liggande mot det stora sund som fanns mot När på sten- och bronsåldern, så här fanns för länge sedan vidlyftiga strandängar. Man uppför en ny manbyggnad, inte för att den gamla är dålig, utan för att den är gammalmodig. Det visar att det fanns rätt goda resurser, det var ekonomi i lantbruket. Sedan handlade det naturligtvis också om ägarnas initiativkraft. Just Emil Kristiansson tycks ha varit mycket energisk och mycket noga med att följa med sin tid och han skaffade nya maskiner och annat, se andra bilder.
Sommarens lövverk döljer Petter Ahlbergs manbyggnad, en 1700-tals parstuga som fått fönstren moderniserade på 1800-talet och spåntaket pålagt vid sekelskiftet. Parten revs omkring 1930, den låg mellan Lars Johanssons part som revs 1904 och den östra parten som är kvar än idag.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.