LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Bördan

Antal träffar: 9246
Karl Olsgården.

Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken.

Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek.
Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. 

Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare.
Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger.
In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret.

Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon.
På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor.

Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848.

(Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr

Hedesunda.
Skjorta med korsstygnsbroderi.
Deposition från Hedesunda Hembygdsförening.
Folkdräkten är ursprungligen ett lån från modedräkten. Lån och påverkan har emellertid skett gradvis och modets nyheter har införlivats med äldre dräktskick.
Hedesundadräkten kan ge exempel på skiftningarna i utseende vid olika tider på samma ort. Jacka och väst har båda inspirerats av empire-modet vid 1800-talets början. Båda plaggen är korta och har hög stående krage och täta dubbelrader av knappar, det sistnämnda ett drag från uniformerna. Knäbyxorna av sämskskinn har en bred lucka, som liksom livgjord och knäsprund knäpptes med platta mässingknappar. Detaljen med den breda luckan daterar byxorna till efter 1830. Den röda stickade toppluvan visar stildrag från 1700-talet.
Hur och när modet påverkade folkdräkten var ett resultat av ortens ekonomiska utveckling, geografiska belägenhet och sociala struktur.
Dräkten växlade även med årstider och högtider. Den visade värarens samhällsställning, om han var gift eller ogift, dräng eller husbonde.
Brudgumsskjortan var en trolovningsgåva, som vanligen användes vid bröllopet och sedan sparades till likklädnad. Hedesundaskjortan på bilden är sydd av raka tygstycken. Ärmarnas vidd vid ärmhål och handleder har samlats genom rynkningar. Kragen är sydd av ett rakt stycke. Skjortan är på kragen och framtill korsstygnsbroderad i rött. Framtill står BPD ÄR FÖDD 1824,ÄR MÄRT ÅR 1845. Och runt kragen står vers 6 ur Haqvin Spegels 325:e psalm.
Haqvin Spels 325:e psalm:
ACH SÄLLE ÄRO DE SOM LIFSENS WÄGAR SE AF NÅDE SOLEN LYSTE OCH I HOPPETS TYSTE AT WANDRA TÅLIGT LIDA Ä HERRENS GÄLP FÖRBIDA.

Hedesunda. Skjorta med korsstygnsbroderi. Deposition från Hedesunda Hembygdsförening. Folkdräkten är ursprungligen ett lån från modedräkten. Lån och påverkan har emellertid skett gradvis och modets nyheter har införlivats med äldre dräktskick. Hedesundadräkten kan ge exempel på skiftningarna i utseende vid olika tider på samma ort. Jacka och väst har båda inspirerats av empire-modet vid 1800-talets början. Båda plaggen är korta och har hög stående krage och täta dubbelrader av knappar, det sistnämnda ett drag från uniformerna. Knäbyxorna av sämskskinn har en bred lucka, som liksom livgjord och knäsprund knäpptes med platta mässingknappar. Detaljen med den breda luckan daterar byxorna till efter 1830. Den röda stickade toppluvan visar stildrag från 1700-talet. Hur och när modet påverkade folkdräkten var ett resultat av ortens ekonomiska utveckling, geografiska belägenhet och sociala struktur. Dräkten växlade även med årstider och högtider. Den visade värarens samhällsställning, om han var gift eller ogift, dräng eller husbonde. Brudgumsskjortan var en trolovningsgåva, som vanligen användes vid bröllopet och sedan sparades till likklädnad. Hedesundaskjortan på bilden är sydd av raka tygstycken. Ärmarnas vidd vid ärmhål och handleder har samlats genom rynkningar. Kragen är sydd av ett rakt stycke. Skjortan är på kragen och framtill korsstygnsbroderad i rött. Framtill står BPD ÄR FÖDD 1824,ÄR MÄRT ÅR 1845. Och runt kragen står vers 6 ur Haqvin Spegels 325:e psalm. Haqvin Spels 325:e psalm: ACH SÄLLE ÄRO DE SOM LIFSENS WÄGAR SE AF NÅDE SOLEN LYSTE OCH I HOPPETS TYSTE AT WANDRA TÅLIGT LIDA Ä HERRENS GÄLP FÖRBIDA.

Från 299 kr

Hedesunda.
Skjorta med korsstygnsbroderi.
Deposition från Hedesunda Hembygdsförening.
Folkdräkten är ursprungligen ett lån från modedräkten. Lån och påverkan har emellertid skett gradvis och modets nyheter har införlivats med äldre dräktskick.
Hedesundadräkten kan ge exempel på skiftningarna i utseende vid olika tider på samma ort. Jacka och väst har båda inspirerats av empire-modet vid 1800-talets början. Båda plaggen är korta och har hög stående krage och täta dubbelrader av knappar, det sistnämnda ett drag från uniformerna. Knäbyxorna av sämskskinn har en bred lucka, som liksom livgjord och knäsprund knäpptes med platta mässingknappar. Detaljen med den breda luckan daterar byxorna till efter 1830. Den röda stickade toppluvan visar stildrag från 1700-talet.
Hur och när modet påverkade folkdräkten var ett resultat av ortens ekonomiska utveckling, geografiska belägenhet och sociala struktur.
Dräkten växlade även med årstider och högtider. Den visade värarens samhällsställning, om han var gift eller ogift, dräng eller husbonde.
Brudgumsskjortan var en trolovningsgåva, som vanligen användes vid bröllopet och sedan sparades till likklädnad. Hedesundaskjortan på bilden är sydd av raka tygstycken. Ärmarnas vidd vid ärmhål och handleder har samlats genom rynkningar. Kragen är sydd av ett rakt stycke. Skjortan är på kragen och framtill korsstygnsbroderad i rött. Framtill står BPD ÄR FÖDD 1824,ÄR MÄRT ÅR 1845. Och runt kragen står vers 6 ur Haqvin Spegels 325:e psalm.
Haqvin Spels 325:e psalm:
ACH SÄLLE ÄRO DE SOM LIFSENS WÄGAR SE AF NÅDE SOLEN LYSTE OCH I HOPPETS TYSTE AT WANDRA TÅLIGT LIDA Ä HERRENS GÄLP FÖRBIDA.

Hedesunda. Skjorta med korsstygnsbroderi. Deposition från Hedesunda Hembygdsförening. Folkdräkten är ursprungligen ett lån från modedräkten. Lån och påverkan har emellertid skett gradvis och modets nyheter har införlivats med äldre dräktskick. Hedesundadräkten kan ge exempel på skiftningarna i utseende vid olika tider på samma ort. Jacka och väst har båda inspirerats av empire-modet vid 1800-talets början. Båda plaggen är korta och har hög stående krage och täta dubbelrader av knappar, det sistnämnda ett drag från uniformerna. Knäbyxorna av sämskskinn har en bred lucka, som liksom livgjord och knäsprund knäpptes med platta mässingknappar. Detaljen med den breda luckan daterar byxorna till efter 1830. Den röda stickade toppluvan visar stildrag från 1700-talet. Hur och när modet påverkade folkdräkten var ett resultat av ortens ekonomiska utveckling, geografiska belägenhet och sociala struktur. Dräkten växlade även med årstider och högtider. Den visade värarens samhällsställning, om han var gift eller ogift, dräng eller husbonde. Brudgumsskjortan var en trolovningsgåva, som vanligen användes vid bröllopet och sedan sparades till likklädnad. Hedesundaskjortan på bilden är sydd av raka tygstycken. Ärmarnas vidd vid ärmhål och handleder har samlats genom rynkningar. Kragen är sydd av ett rakt stycke. Skjortan är på kragen och framtill korsstygnsbroderad i rött. Framtill står BPD ÄR FÖDD 1824,ÄR MÄRT ÅR 1845. Och runt kragen står vers 6 ur Haqvin Spegels 325:e psalm. Haqvin Spels 325:e psalm: ACH SÄLLE ÄRO DE SOM LIFSENS WÄGAR SE AF NÅDE SOLEN LYSTE OCH I HOPPETS TYSTE AT WANDRA TÅLIGT LIDA Ä HERRENS GÄLP FÖRBIDA.

Från 299 kr

Porträtt av Ebba Rudebeck. Dotter till kyrkoherden i Vist och sedermera i Stora Åby, Petter Eric Rudebeck och dennes maka Sigrid Gustava Brydolf. Makan/Modern avled i barnsäng 1841 och kvarlämnade fadern med den då 5-åriga dottern Ebba och hennes sex syskon. Fadern kom som brukligt och så hastigt seden stipulerade att gifta om sig. Han behövde inte söka den nya hustrun med någon större insats. Demoiselle Beata Charlotta Duvaer hade tjänstgjort i familjens hushåll i nära 10 år när paret eklaterade den nya alliansen. För Ebbas del kom vuxenlivet att dröja. Efter fadrens död flyttade hon med svärmodern och sina kvarboende syskon till släktingar i Sandby rusthåll i Hagebyhöga socken. Först till sommaren 1873 fann hon livspartner i köpmannen Hugo Hjalmar Napoleon Blomqvist, ägare av Hamra Mellangård i Västra Stenby. Bröllopet stod i Hagebyhöga kyrka i slutet av juli månad och därefter installerade hon sig i makens gård söder om Motala. Några egna barn följde inte med äktenskapet men paret tog till sig den i Västra Stenby och utomäktenskapligt födda Anton Hjalmar som fosterbarn. Gossens far tillkännagives inte i kyrkans rullor men hans dopnamn Hjalmar, likt Ebbas make, väcker frågor och kanske svar på adoptionen. Efterhand flyttade familjen till Mjölby och vidare till Karlstad. Efter makens bortgång i början av 1900-talet flyttade Ebba till Linköping. Här avled hon i sviterna av en hjärnblödning, då boende på dåvarande adressen Drottninggatan 43. Här portätterad omkring 1865.

Porträtt av Ebba Rudebeck. Dotter till kyrkoherden i Vist och sedermera i Stora Åby, Petter Eric Rudebeck och dennes maka Sigrid Gustava Brydolf. Makan/Modern avled i barnsäng 1841 och kvarlämnade fadern med den då 5-åriga dottern Ebba och hennes sex syskon. Fadern kom som brukligt och så hastigt seden stipulerade att gifta om sig. Han behövde inte söka den nya hustrun med någon större insats. Demoiselle Beata Charlotta Duvaer hade tjänstgjort i familjens hushåll i nära 10 år när paret eklaterade den nya alliansen. För Ebbas del kom vuxenlivet att dröja. Efter fadrens död flyttade hon med svärmodern och sina kvarboende syskon till släktingar i Sandby rusthåll i Hagebyhöga socken. Först till sommaren 1873 fann hon livspartner i köpmannen Hugo Hjalmar Napoleon Blomqvist, ägare av Hamra Mellangård i Västra Stenby. Bröllopet stod i Hagebyhöga kyrka i slutet av juli månad och därefter installerade hon sig i makens gård söder om Motala. Några egna barn följde inte med äktenskapet men paret tog till sig den i Västra Stenby och utomäktenskapligt födda Anton Hjalmar som fosterbarn. Gossens far tillkännagives inte i kyrkans rullor men hans dopnamn Hjalmar, likt Ebbas make, väcker frågor och kanske svar på adoptionen. Efterhand flyttade familjen till Mjölby och vidare till Karlstad. Efter makens bortgång i början av 1900-talet flyttade Ebba till Linköping. Här avled hon i sviterna av en hjärnblödning, då boende på dåvarande adressen Drottninggatan 43. Här portätterad omkring 1865.

Från 299 kr

Den från värmländska Visnum bördige Hugo Wänerman inflyttade till Linköping 1887. Det främsta skälet torde varit erbjudande om tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Han skulle i dagarna för den nya tjänsten fylla 35 år och enligt källorna var det hans första akademiska arbete efter den examen han avlagt i Uppsala nästan 15 år dessförinnan. Orsakerna till detta, som här inte är platsen att närmare gå in på, förklaras rimligen av annan utkomst som dittills varit honom till belåtenhet. Även hans vidare väg mot äktenskap var maklig, men på årets sista dag år 1900 kom det att ske i Asby kyrka. Bruden, Karolina Fredrika Du Rietz från Tångby, hade även hon väntat, fyllt 50, men giftemålet var uppenbarligen ändå förhastat, ty redan året därpå upplöste de äktenskapet utan att ha varit skrivna på gemensam adress. Ny möjlighet för Wärnerman att knyta hymnens band uppstod i änkefru Paulina Bengtssons plötsliga uppenbarelse i deras gemensamma grannskap i Linköping. I februari månad 1905 hade hon från Stockholm kommit till staden, och följande år stod vigsel mellan dem. Paulina var till åldern yngre men likväl bortom möjlighet för fler barn än sina bägge söner från ett tidigare äktenskap. Dessa var vid tiden emellertid tonåringar och snart utflugna. Makarna Wärnerman bodde i förstone invid Stora torget men flyttade i början av 1910-talet till ett då nyligen uppfört bostadshus i hörnet av Drottninggatan-Hamngatan. Deras äktenskap varade till Hugo Wänermans död den 12 juli 1923.

Den från värmländska Visnum bördige Hugo Wänerman inflyttade till Linköping 1887. Det främsta skälet torde varit erbjudande om tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Han skulle i dagarna för den nya tjänsten fylla 35 år och enligt källorna var det hans första akademiska arbete efter den examen han avlagt i Uppsala nästan 15 år dessförinnan. Orsakerna till detta, som här inte är platsen att närmare gå in på, förklaras rimligen av annan utkomst som dittills varit honom till belåtenhet. Även hans vidare väg mot äktenskap var maklig, men på årets sista dag år 1900 kom det att ske i Asby kyrka. Bruden, Karolina Fredrika Du Rietz från Tångby, hade även hon väntat, fyllt 50, men giftemålet var uppenbarligen ändå förhastat, ty redan året därpå upplöste de äktenskapet utan att ha varit skrivna på gemensam adress. Ny möjlighet för Wärnerman att knyta hymnens band uppstod i änkefru Paulina Bengtssons plötsliga uppenbarelse i deras gemensamma grannskap i Linköping. I februari månad 1905 hade hon från Stockholm kommit till staden, och följande år stod vigsel mellan dem. Paulina var till åldern yngre men likväl bortom möjlighet för fler barn än sina bägge söner från ett tidigare äktenskap. Dessa var vid tiden emellertid tonåringar och snart utflugna. Makarna Wärnerman bodde i förstone invid Stora torget men flyttade i början av 1910-talet till ett då nyligen uppfört bostadshus i hörnet av Drottninggatan-Hamngatan. Deras äktenskap varade till Hugo Wänermans död den 12 juli 1923.

Från 299 kr

Enligt påskrift porträtt av fröken Emilia Åberg i Linköping, syster till kronofogde Åberg. Av detta tolkat föreställa Emilia Fredrika Åberg. Född i Linköping 1835 som dotter till källarmästare Carl Wilhelm Åberg och hustrun Sofia Andersdotter. Sina första år i livet kom Emilia att växa upp i stadens teaterhus, Assemblée- och spektakelhuset kallat, där föräldrarna drev restaurangrörelse, som i sin tur gick under namnet Stadshuskällaren. Emilias vuxna liv utanför föräldrahemmet tog sin början 1862. Sent detta år inflyttade hon till Rystad för att som mamsell ingå i prosten Håhls hushåll, men redan innan året var till ända flyttade kyrkoherden med familj till Vingåker, med Emilia som medföljande. Under våren 1865 avled prosten Håhl, och kort tid därefter även Emilias egen far, vilket fick henne att återvända till modern och kvarvarande syskon i Linköping. År 1870 nådde även moderns tid i livet sin ände. Året före hade två syskon till Emilie gått bort och en bror flyttat, men likväl bodde fyra syskon kvar i barndomshemmet, oaktat att de var i 30-årsåldern. Efter en tid sålde syskonen föräldrahemmet på Hunnebergsgatan och flyttade till ny, fortfarande gemensam, bostad inom nuvarande kvarteret Boklådan. Den tidigare nämnda brodern Otto flyttade snart till eget, men de återstående systrarna skulle komma att logera tillsammans tills deras respektive död. För Emilias del inträffade den i december månad 1903.

Enligt påskrift porträtt av fröken Emilia Åberg i Linköping, syster till kronofogde Åberg. Av detta tolkat föreställa Emilia Fredrika Åberg. Född i Linköping 1835 som dotter till källarmästare Carl Wilhelm Åberg och hustrun Sofia Andersdotter. Sina första år i livet kom Emilia att växa upp i stadens teaterhus, Assemblée- och spektakelhuset kallat, där föräldrarna drev restaurangrörelse, som i sin tur gick under namnet Stadshuskällaren. Emilias vuxna liv utanför föräldrahemmet tog sin början 1862. Sent detta år inflyttade hon till Rystad för att som mamsell ingå i prosten Håhls hushåll, men redan innan året var till ända flyttade kyrkoherden med familj till Vingåker, med Emilia som medföljande. Under våren 1865 avled prosten Håhl, och kort tid därefter även Emilias egen far, vilket fick henne att återvända till modern och kvarvarande syskon i Linköping. År 1870 nådde även moderns tid i livet sin ände. Året före hade två syskon till Emilie gått bort och en bror flyttat, men likväl bodde fyra syskon kvar i barndomshemmet, oaktat att de var i 30-årsåldern. Efter en tid sålde syskonen föräldrahemmet på Hunnebergsgatan och flyttade till ny, fortfarande gemensam, bostad inom nuvarande kvarteret Boklådan. Den tidigare nämnda brodern Otto flyttade snart till eget, men de återstående systrarna skulle komma att logera tillsammans tills deras respektive död. För Emilias del inträffade den i december månad 1903.

Från 299 kr

Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats.
Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. 
Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. 
Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.

Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.

Från 299 kr

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår