Gästrum i övervåningen på Blekhems herrgård. 1. Gustaviansk stol med druvklase i krönet. Vit. 2. Länstol av alm. 3. Stol av alm, samma typ som länstolen. Herrgårdsbyggnaden är uppförd vid sjön Bleken i nyklassisk stil 1838-1844 av justitiestatsministern friherre Johan Nordenfalk. Den renoverades utvändigt på 1850-talet och invändigt 1902 Från slutet av 1300-talet till början av 1500-talet tillhörde Blekhem släkten Soop och från 1552 Gustav Vasa och hans ättlingar. Herrgården inlösten 1612 av Johan Skytte och tillföll därpå genom arv och giften släkterna Gyllenstierna, Lewenhaupt och Hamilton. 1773 köptes Blekhem av direktören i Ostindiska kompaniet Christian Dichman. Han gav det 1778 till sin måg Olof Risellschöld, från vars släkt genom gifte 1828 övergick till släkten Nordenfalk. (Wikipedia)
Från 299 kr
Johan af Nordin, född i Forsbacka 1785 och död 1850. Stadsråd, disponent och militär. Blev efter avslutad karriär som officer med avsked som överstelöjtnant engagerad i Forsbacka Bruk som ägdes av hans far Johan Magnus. Då denne avled 1823 övertog af Nordin ledningen för bruket och drev detta fram till 1844. Blev politiker under 1820-talet på riksnivå och deltog i flera riksdagar. Utsedd till statssekreterare 1825. Han var stadsråd 1828-31. Utsedd till överståthållare 1828. 1831-39 var han president för Bergskollegium. Blev ordförande för Göta Kanaldirektionen 1835. Son till Landshövdingen i Kopparbergs län Johan Magnus af Nordin (1746-1823). Denne tillkallades 1792 till riksdagen i Gävle för att tillfälligt vara landshövding i Gävleborgs län, eftersom dåvarande landshövdningen F.A.U. Cronstedt bortsänts från staden på utlandsuppdrag. Detta skedde på inrådan till Gustav III av dennes rådgivare Gustaf Maurtitz Armfeldt. J.M. af Nordin adlades 1788 och blev friherre år 1800. Fotografi av målat porträtt.
Velamsund. Nämns första gången 1288 då konung Magnus donerade gården till Sankta Klara kloster i Stockholm. 1726 anlades en stenbyggnad av arvingar till bryggaren Anders Berg. 1821 köpte generalmajor Louis de Champs godset och uppförde bränneri med 2 brännvinspannor av 90 kannors rymd dvs. 235 liter. År 1828 inköptes Velamsund av Karl IV Johan och 1848 såde Oscar I till friherre von Höpken. 1880 såldes gården till grosshandlare Emil Egnell som gjorde gården till en mönstergård med 70 kor. Man odlade vin på berget öster om gården och hade ett rikt sommargästliv i långa raden längor av småstugor vid västra stranden. Gården hade egen ångbåt som gick på Stockholm. 1917 övergick gården till ingenjör Fritz Egnell. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Kronanutställningen på Kalmar slott. Clas Johansson Uggla, född 1614 i Ölseruds socken i Värmland, död 1 juni 1676, var en svensk amiral och friherre. Han deltog som frivillig i danska kriget 1644 i den av riksrådets Klas Fleming kommenderade flottan. 1658 förde han befäl på skeppet Carolus IX under slaget i Öresund. Han befordrades 1660 till amirallöjtnant. Uggla deltog som amiral i slaget vid Ölands södra udde 1 juni 1676. Efter att flaggskeppet Kronan tidigt under slaget kantrat, exploderat och sjunkit med flottamiral Lorentz Creutz, blev Uggla styrkans högste befälhavare. Hans fartyg Svärdet tvingades dock gira undan det flytande vraket av Kronan och skildes efter manövern från den övriga svenska styrkan. Svärdet omringades snabbt av danska och nederländska fartyg och utsattes för kraftig beskjutning under närmare två timmar. Skeppet antändes senare av en nederländsk brännare och sjönk med förlust av nästan samtliga ombord, inklusive Uggla. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Övre våningen, gästrum på Blekhems herrgård. 1. Gustaviansk stol med druvklase i krönet. Vit. 2. Länstol av alm. 3. Stol av alm, samma typ som länstolen. Herrgårdsbyggnaden är uppförd vid sjön Bleken i nyklassisk stil 1838-1844 av justitiestatsministern friherre Johan Nordenfalk. Den renoverades utvändigt på 1850-talet och invändigt 1902 Från slutet av 1300-talet till början av 1500-talet tillhörde Blekhem släkten Soop och från 1552 Gustav Vasa och hans ättlingar. Herrgården inlösten 1612 av Johan Skytte och tillföll därpå genom arv och giften släkterna Gyllenstierna, Lewenhaupt och Hamilton. 1773 köptes Blekhem av direktören i Ostindiska kompaniet Christian Dichman. Han gav det 1778 till sin måg Olof Risellschöld, från vars släkt genom gifte 1828 övergick till släkten Nordenfalk. (Wikipedia)
Bilden visar en vy över Storgatan. Fotografen står nästan uppe vid krönet på Storgatan och fotograferar ned mot Stora Torget. Närmast till höger sida syns ett flertal affärer, cykelaffär, sportaffär, specerier och tryckeri i Baron von Lingens gård: Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 58. Byggnaden uppfördes av biskop Andreas Rhyzelius på 1720-talet. Den återspeglar den karolinska strävheten - det nakna rödtjärade timret, de smårutiga fönstren med grågröna foder och det valmade spåntaket. Gårdsidan har en liten annan karaktär, den dubbla fritrappan ger den en öppenhet som gatufasaden saknar. Till gården hör en fristående köksflygel. År 1784 köpte friherre Herman von Lingen gården. År 1958 skänkte Östgöta Stadshypoteksförening gården till Gamla Linköping. Längre ner på höger sida, i hörnet Storgatan- Apotekaregatan ligger en ostaffär, på samma ställe finns Norins Ost idag, 2000-05-24. Nere vid Stora Torget hänger en banderoll tvärs över gatan, som annonserar för en konstutställning
- Fotografi -
Ett societetsbröllop på Örtofta slott. Bröllop 19/5 1921 mellan fröken Stina-Brita Bennet, dotter t. friherren och godsägaren Jacob Erland Bennet och h.h. Anna, f. Rosenblad, och greve Ove Thott. Man har samlats vid dubbeltrappan vid huvudingången. På stenreliefen över porten syns ätterna Stenbocks och Barnekows vapen, året 1728 och följande inskription: "Thetta huset utan fara, Wärdes Herren så bevara Att thet wäl och länge står, Rätter arving alltid får."
Porträtt av grevinnan Henrietta Sinclair, född Lagerfelt. Henrietta föddes den 29 april 1831 vid Lagerlunda säteri som dotter till hovmarskalken och friherren Israel Carl Adam Lagerfelt och grevinnan Lovisa Wachtmeister af Johannishus. Gift den 23 september i Kärna kyrka med sin kusin greve Carl Fredrik Adolf Sinclair som ägde gården Rosenkälla söder om Linköping. Paret förblev barnlösa och hon kom att bli änka i juni 1888. Grevinnan avled den 30 december i Linköping 1922.
Porträtt av friherren och löjtnanten vid Smålands husarer, Claes Gustaf Fredrik Raab. Från 1841 gift med Sofia Carolina Theresia Forsbeck. År 1845 förvärvade makarna egendomen Sörstad i Vikingstad. Efter makans bortgång 1868 lämnade Raab makarnas tidigare hem för att istället bosätta sig på gården Nybble. Efter en kort tid i Stockholm slog han sig ensam ned på Åkerholms säteri i Lofta socken. Egendomen ägdes av en släkting. Här blev han kvar till sin död 1889.
Porträtt av operasångaren Gustaf Sandström. Född den 7 juni 1826 i Klockaregården, Linköping som son till organisten Nils Peter Sandström och Christina Maria Rosengren, samt bror till kompositören Carl Israel Sandström. Studerade vid Linköpings trivialskola och gymnasium innan han gick med i Anders Gustaf Wallins resande teatersällskap under åren 1845-1851. Efter detta reste han till Danmark där han utbildade sig i sång hos Henrik Rung vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Han var med i danskt sångsällskap en tid innan han återvände till att uppträda med det resande teatersällskapet, nu lett av Oscar Andersson som sommaren 1853 hyrde Humlegårdsteatern i Stockholm. Sandströms sångröst i Johann Nestroys sångfars Talismanen eller De bägge rödhåriga i rollen som Titus Brandstock väckte uppmärksamhet hos Kungliga Teaterns direktör, friherre Knut Filip Bonde. Han erbjöds därför att debutera vid den kungliga operascenen den 25 november samma år i rollen som Miller i Nürnbergerdockan. Detta uppträdande gav honom stor framgång och även anställning vid den Kungliga teatern. De kommande 22 åren uppträdde han i en mängd stora roller, bl.a. Ashton i Lucia di Lammermoor, Jakob i Josef i Egypten, Capulet i Romeo och Julia och många fler. Sandströms sista uppträdande skedde den 18 augusti 1875 som Valentin i Faust där han i rollen yttrade de kusliga orden jag dör som en käck soldat. Två dagar senare tog Gustaf Sandström livet av sig med hjälp av en revolver, detta efter att ha lidit av nedstämdhet och hypokondri under en längre tid.
Lovisa Sparres korta liv fick ett sorgligt slut när hon redan vid 26 års gammal dog i sviterna efter nedkomsten av hennes och makens första barn. Barnsängsfeber är att likna vid blodförgiftning och var före iakttagande av god hygien dessvärre ingen ovanlig dödsorsak av nyförlösta. Hennes liv hade under goda förutsättningar börjat i Växjö 1850, där hon föddes som dotter till friherre Ulf Carlsson Sparre och makan Kerstin von Steijern. Den åldrige fadern dog dock kort efter Lovisas 14-årsdag, men änkan fann nytt ståndsmässigt boställe för sig och sina hemmavarande barn hos släktingar till godset Lidboholm i Sjösås socken. Efter några till synes bekymmersfria år blev det tid för äktenskap. Hur Lovisa fann sin blivande make går utanför denna berättelse men i september månad 1876 stod hennes bröllop i Sjösås. Maken Oscar Segerdahl kom från Stockholm och hade kort före vigseln erbjudits tjänsten som andre stadsläkare i Linköping. Det nygifta paret bosatte sig i en våning på dåvarande adressen Storgatan 36. Inom ett år föddes dottern Louise och nedkomsten kom som tidigare skrivits att medföra moderns förgiftning och död.
I början av 1600-talet beboddes Möckelsnäs av Isak Liljesparre. Denne lät göra gården till säteri och på 1620-talet övergick detta till Arvid Pedersson Stierna. 1675 inlöstes Möckelsnäs av Germund Palm, som sedan han adlats och bytt namn till Cederhielm startade en ny, glansfull period i Möckelsnäs historia. Cederhielm blev landshövding i Skaraborgs län och upphöjdes till friherre 1718. Han påbörjade stora nybyggnader på Möckelsnäs. Han tillförde dessutom Stenbrohults kyrka allehanda gåvor och medel till en ny altartavla. Carl Linneus besökte ofta Möckelsnäs och fick stort stöd av Cederhielm för att utveckla sitt intresse för botanik och läkekonst. Så småningom köpte Cederhielms svärson Abraham Falkengren gården för 2000 daler silvermynt. (Han och hans fru ligger för övrigt begravda på Stenbrohults kyrkogård.) Dennes son, Germund Abraham Falkengren, brukade Möckelsnäs fram till 1785. 1878 köptes Möckelsnäs av kammarherren och vice häradshövdingen Carl Eduard von Horn. 1906-1908 lät han bygga ett nytt, större hus utanpå den gamla byggnaden. De små annexen byggdes på 1920- och 30-talen. Möckelsnäs stannade i familjen von Horns ägo fram till början av 1990-talet, men användes allt mer sällan.
Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel. Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.