Polar Alaska Gastanker Daterat Malmö den 3/6 1971. "Kära Måns! -Vi fick i alla fall en liten kontakt med Dig vid vår avresa med katamaranen. Trevlig resa - där blir nog folk i sommar. I jäktet vid våra besök hann vi i alla fal med Greda ängar, Djupvik, Kaffetorpet, Borgehage m. Arentorpsrosor, Stenåsa, Berndes nyförvärvade torp - aldrig ha vi sett Öland så vackert. -I går gick jag igenom en 255.000 tonnare från köl till bryggan, 340 m lång, 26 m. hög + bryggan i sex våningar, går ut på provtur i morgon. Allt väl f.ö. . vi kommer tillbaka i juli. - Det lär ha varit 23 grader i vattnet i dag här, och det frestar på att jobba. Du hälsas från Erik och Inge."

Från 299 kr

Stationspersonal vid Falköping-Ranten 1907. (Oklara namnuppgifter). Lidén, Ryning, Rüdén, Johansson, Sahlgren, Ekendahl, Norén, Lind, Lindström, Lindblad, Setterberg, Ljungström, Pettersson, Flobäck, Rydén, Vilhelmsson, Bergkvist, Lundh, Vilsson, Fahlgren, Lindblom, Eklöw, Kling, Karlsson, Ström, Fred, Hjalmar, Gustafsson, Johnsson, Svensson, Lundkvist, A. Andersson, Thorén, Bäcklund, Ebenhart, Holmkvist, Kron, Boström, Hägg, Adamsson, Holm. Namnuppgifter av Svea Hallberg: (i de fall där namnen inte är kända markeras med ett x). Översta raden från vänster: Berg(?), x x x x , Sigurd, x, Holmqvist, Gustavsson, x, Boström, Adamsson. Andra raden: x, Dahl, x x x x, Bäcklund, x, Odèn, Pettersson, x x x x, Åkerhage, A. V. Andersson, Nyström, x x, Ström. Tredje raden: Rydén, Magnusson, Englund, x, Tyrén, Svensson, x, Ljunkvist,x x x, Nylén, x. Fjärde raden: x x, Flobeck, x, Berqvist, Lundh, x, Fahlgren, Lindblom, Eklöf, x x,Norén, x x x x, Gustavsson. Femte raden: Lindén, x, Rydén, Johansson, x x , Norén,

Från 299 kr

Rumsinteriör, tre personer. En kvinna med ett spädbarn i knät sitter med en större pojke i en s.k. "inventionssoffa". Lars (givaren) känner inte igen henne eller pojken med säkerhet, men när Maria Wistrand nämner att det i lådan med glasplåtar fanns en lapp med namnet "Börje Ramqvist" säger han att bilden skulle kunna föreställa hans faster hans faster Elin som var gift med byggmästare Gösta Ramqvist. Hon var samtidigt sjuksköterska och föreståndarinna för ålderdomshemmet i Västerås. I sånt fall är den större pojken hennes son Börje Ramqvist och spädbarnet hennes son Gösta Wilhelm. Lars (givaren) kollar i sin släktbok och berättar att Börje var född 1912 och Gösta Wilhelm 1915. Den lille dog dock redan 1917 alltså skulle bilden vara tagen någon gång mellan dessa årtal, troligen närmare 1915 eftersom barnet bär dopdräkt.

Från 299 kr

Britt-Marie Severinsson med taxen Pyret i Kållereds centrum, år 1983. "Vad tycks? Vi frågade i Kållered centrum var de brukade göra sina inköp. Britt-Marie Severinsson stör vi då hon håller på att lasta in varor i bilen på parkeringsplatsen vid den gamla parken. Taxen Pyret stirrar förvånat på oss, men vi dristar oss till att fråga i alla fall. – Jag bor faktiskt i Lindome och brukar handla där, men idag var jag i Kållered i annat ärende och passade på att veckohandla här. Jag tyckte det var bra och är nöjd med dagens inköp." Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering till enkäten "Vad tycks" i Mölndals-Posten, vecka 49, år 1983.

Från 299 kr

Utsikt från konstnärens fönster - Martinus Rørbye

Från 299 kr

Porträtt av damimitatör Charles Leidberg i scendräkt. Under flera år uppträdde Karl (Carl) Johan Lidberg (Liedberg/Leidberg) som så kallad "damimitatör" på varietéer och marknader.

Från 299 kr

Fyra vuxna och tre barn med kälkar utomhus en vinter. (Jämför med bild 4 och 8 av barn med kälkar. Kan vara taget samtidigt och kan vara samma barn). Lars (givaren) tror att damen med hatten är hans mor Edit Andersson, första barnet från vänster på sparken är Britta, nästa Lars själv och den siste pojken eventuellt Olle. Övriga vet han inte vilka de kan vara. I bakgrunden Björkås ålderdomshemm i Norberg som låg lite öster om byn, "som jag minns så tycker jag att det såg ut så där" säger Lars. "I sånt fall är det det s.k. Kärleksstigen som går framför. Så kallades vägen som blev kvar efter ett tidigare järnvägsspår som gick från Kärrgruvan till Engelsberg (Ängelsberg). Där gick bl.a. loket Förstlingen." Björkås ålderdomshem i Norberg blev senare Västmanlands Landstings "Sjukhem". Detta var då avdelning 5 tillhörande det då nybyggda Sjukhemet som låg på andra sidan Röningstorpsvägen i Norberg. Personerna på bilden befinner sig på "Gamla Banan", resterna av banvallen mellan Kärrgruvan och Ängelsberg.

Från 299 kr

'Monterad fiskljuse. :: :: Text till bilden: ''Fiskljusen är en af våra större roffogelar, bland hvilka han bland annat utmärker sig genom sina äfcen undertill kullriga klor. Sommartiden se vi honom ofta öfver åar och insjöar. Vintern, som här sätter en islom för hans visthus, förjagar honom dymedelst till sydligare länder. Från Skånes slättter långt upp i Lappmarken är han ej sällsynt. Allmännast förekommer han dock i våra mellersta landskap och mest i de östra. Han bygger och bor i höga träd, oftast i grannskapet af något vattendrag och lefver nästan uteslutande af fisk. Då han utsett sitt byte i böljan, stannar han i luften på sina uppåtböjda, flaxande vingar och med nedåtsträckta ben, tills han äntligen hastigt nedstörtar och griper sitt offer. Ej sällan händer det, att han då slår sina långa, cirkelböjda klor i ryggen på en fisk, oftast en gädda, som är honom för tung, men då får han ock pligta med lifvet. I lyckligaste fall far han med en fick, som då krampaktigt vrider sig och ej lärer finna stort behag i att såder i hast blifva höjd mot skyarna.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

En gammal manbyggnad med en nyare byggnad i vinkel och på gården en mycket hög flaggstång. Det gamla huset är förmodligen en s k långloftsstuga, vilket de två ingångarna antyder. Alltså ursprungligen en gammal högloftsstuga med en lägre ryggåsstuga i mitten och ett högre loft på ömse sida med var sin ingång. Vid godare tider har man fått råd att bygga på och lyfta upp taken till gemensam höjd och sätta in lunettfönster i loftgången som formats på ovanvåningen. Huvudentrén försågs med en veranda dekorerad med figursågade räcken, kapitäl och taklist. I många fall togs den andra ingången bort, men här behölls den och dörren med rombisk panel flankeras av pilastrar och ett kort skärmtak. Längs byggnadens takfot sitter en kraftig, lambrekängformad list. Taket täcks med enkupigt tegel och den höga stensockeln är vitkalkad och har en källaringång. Flygeln är också reslig med loftvåning men har taket täckt med stickor (pärt) och målad fasad, till skillnad från huvudbyggnaden. (Bilden beskuren pga negativets skador, ses nedtill och till vänster)

Från 299 kr

Fyra vuxna och tre barn med kälkar utomhus en vinter. (Jämför med bild 4 och 8 av barn med kälkar. Kan vara taget samtidigt och kan vara samma barn). Lars (givaren) tror att damen med hatten är hans mor Edit Andersson, första barnet från vänster på sparken är Britta, nästa Lars själv och den siste pojken eventuellt Olle. Övriga vet han inte vilka de kan vara. I bakgrunden Björkås ålderdomshemm i Norberg som låg lite öster om byn, "som jag minns så tycker jag att det såg ut så där" säger Lars. "I sånt fall är det det s.k. Kärleksstigen som går framför. Så kallades vägen som blev kvar efter ett tidigare järnvägsspår som gick från Kärrgruvan till Engelsberg (Ängelsberg). Där gick bl.a. loket Förstlingen." Björkås ålderdomshem i Norberg blev senare Västmanlands Landstings "Sjukhem". Detta var då avdelning 5 tillhörande det då nybyggda Sjukhemet som låg på andra sidan Röningstorpsvägen i Norberg. Personerna på bilden befinner sig på "Gamla Banan", resterna av banvallen mellan Kärrgruvan och Ängelsberg.

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr