F6 Karlsborg. Flygplan B6. Säkerhetsföreskrifter vid flyg med B6 eller J9: "intill dess betryggande åtgärder vidtagits för att förhindra att koloxid intränger i förarrummet på flygplan B6 och J9, skola dessa typer som regel flygas med huven något öppen. Endast när flygningens art (t.ex. vid dykningar eller annars när hög fart uppnås) så kräver, får huven tillfälligtvis stängas. Förare som märker eller tror sig märka koloxidförgiftning, skall under alla förhållanden omedelbart öppna huven så mycket som erfodras för att luften åter skall bliva frisk i förarrummet.)" Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
Från 299 kr
F6 Karlsborg. Flygplan J9. Säkerhetsföreskrifter vid flyg med B6 eller J9: "Intill dess betryggande åtgärder vidtagits för att förhindra att koloxid intränger i förarrummet på flygplan B6 och J9, skola dessa typer som regel flygas med huven något öppen. Endast när flygningens art (t.ex. vid dykningar eller annars när hög fart uppnås) så kräver, får huven tillfälligtvis stängas. Förare som märker eller tror sig märka koloxidförgiftning, skall under alla förhållanden omedelbart öppna huven så mycket som erfodras för att luften skall bliva frisk i förarrummet.)" Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
Fem personer. Handelsboden till vänster på bilden och boningshuset till höger. Handelsboden hade galler för fönster. En kakelugn värmde boden och gav lite ljus. Annars fanns ingen elektricitet och belysning var fotogenlampa. Givaren Gunnar berättar att det fanns ytterligare ett hus på gården, där förvarades mjöl. Det fanns en klocka i affären som löpte med lina till boningshuset med hjälp av trådrullar. En snillrik uppfinning, som gjorde att kunden kunde ringa på klockan när handlaren inte var där och så kom man från boningshuset och tog han om uppköpen.
Den gamla kyrkan i Å upphörde att fungera som församlingens ordinarie kyrkorum när den nya kyrkan stod klar 1849. Som annars brukligt revs inte den äldre upplagan, den stod i själva verket orörd fram till en förstörande brand våren 1878. Först då blev den ruin och över tid stadd i alltmer framskridet förfall. Det skulle dröja till 1970 innan en genomgripande räddningsinsats sattes in. Ett av flera problem man stod inför var att kyrkan inte grundlagts på frostfritt djup. Nya grundmurar måste till för att stabilisera gavelväggarna och själva gavelröstena stadgas med strävor. Gavlarna gavs även pågjutet skydd mot väta. Här några exempel ur dokumentationen som gjordes kort före arbetets början.
Vy över Gamla staden från Kuretornet på slottet. Södra kyrkogården håller på att anläggas. Den gamla bron leder ännu till slottet. Stadsparken skall inte anläggas ännu på nästan tio år. Det ljusa huset mitt i bild står ännu, liksom ett rött till höger. Annars är bilden förändrad. På den öppna ytan till höger, p andra sidan gatan från där parken anlades, byggdes stadens lasarett 1878. Det är nu, 2021, bostäder efter att en längre tid varit skola. Längre bort breder idag bostäder ut sig.
Karl Erik Folin i Kållereds centrum, år 1983. "Vad tycks? Vi frågade i Kållered centrum var de brukade göra sina inköp. Karl Erik Folin på väg hem till stugvärmen från en av Kållereds affärer. – Jag handlar faktiskt all här utom sådant som finns i specialaffärer. Idag har jag som exempel varit till Mölndal för att jag behövde något i bokhandeln där. Annars är Kållered billigt och bra, och så bor man ju här, dessutom. Det kostar att dra iväg några kilometer nu för tiden." Fotografi taget av Harry Moum, HUM, för publicering till enkäten "Vad tycks" i Mölndals-Posten, vecka 49, år 1983.
grupporträtt
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
fotoalbum
Porträtt av Magdalena "Malin" Charlotta Roman, rimligtvis tillkommet under sin och maken Per Wilhelm Charlevilles tid i Örebro (1862-1864). Hon var annars född i Norrköping 1830 och det var sannolikt där hon först träffade sin blivande make som från 1854 tjänstgjorde som lärare vid stadens elementarläroverk. Vid giftemålet i Norrköping 1860 var Charleville sedan en tid i tjänst i Linköping och en hyrd våning i fotograf Dyrings gård utmed Drottninggatan blev parets första gemensamma bostad. Här nedkom även makarnas första barn 1862. Efter familjens tid i Örebro blev Törnevalla och sedermera Vadstena hemorter, allt beroende av makens tillsättningar som kyrkoherde. Från år 1883 var man åter i Linköping. Charleville hade utnämnts till domprost för att tiotalet år därpå väljas till stiftets biskop. Sin tid som änka efter 1906 kom "Malin" att tillbringa i Stockholm. Hon avled där 1913.
Det här är en bild som säger väldigt mycket. Den är tagen mitt uppe på backarna ungefär mitt emellan Bjärges Bergmans och Kauparve Karlssons. Som synes finns det inte ett träd! Byggnaderna i bakgrunden är från vänster: bakom skollärar Söderdahl syns Missionshuset för Lau Friförsamling av Svenska Missionsförbundet, se Bild 607 och 608. Därefter ser man gaveln på Allmänningen Jacobssons, sedan ladugården och manbyggnaden med bakbygge på Bjärges öbergs ställe och till höger ladugården och bostadshuset till Fattigstugan. 1911 bestämdes det att delar av Lausbackar skulle planteras med skog, det var brist på vedbrand och de sämsta åkrarna hade man slutat att bruka, så de kunde planteras. Det blev skolbarnen under lärare E.J.S. Söderdahls ledning som gjorde arbetet. Här är barnen uppställda inför planteringen. Man får en bra bild av hur man var klädd till bättre vardags. Särskilt pojkarna ser ut som små vuxna. Flickorna har kortare kjolar än de vuxna, annars är skillnaden inte så stor.
Det är tröskningsdags hos Lars Hanssons, eller så låtsas de för att Masse skulle få en bild. Men så här års var rågen skuren och torkad, så det kunde vara tröskdags. Annars vid den här tiden blev tröskvandringarna gammalmodiga och ersattes med flyttbara tröskverk dragna av lokomobiler. Här står två stutar inne vid vandringen och en flicka sittande på en monterad sits på dragbommen ser ut att sjasa på dem. Om det finns fler dragdjur vid de andra bommarna går inte att se. Det var barn- eller gubbjobb att köra dragdjuren. Utanför står familjen Lars och Liven Hansson med barnen Harald och Elinda. Det är fler personer med, men vilka de är har ännu inte gått att utröna. Se Bild 67!
Här ser vi Lars Olssons (Olofssons) ladugård. Den har troligen haft agtak en gång, men senast omkring 1890 blivit ombyggd med foderloft och spåntak. Just att taket blivit så dåligt och lappats överallt med nya istuckna spån, visar att taket (och hela foderloftet) bör vara minst 25 år gammalt. Det var vanligt att man provisoriskt lagade spåntak så här, då kunde det hålla 5-10 år till. Annars bytte man ut en sektion i taget, vilket man kan se på ett spåntaks mörkhet. Ladugården innehöll lada längst till vänster, bara ladportarna är med här. Därefter följer en hoimd, luckan syns i väggen ovanför fjäderharven, och tillhörande kohus. I mitten med dubbeldörrarna var det nog stall med hoimd till höger. Längst till höger var det kanske ungnötshus, grishus mm.
Bilden är tagen från lillgården med muren och grindarna i förgrunden. Muren täcks av ett trälock bestående av två lutande bräder med en vågrät bräda i mitten, ett mycket vanligt sätt att täcka gårdsmurar. Småhuslängan består av ett gapskjul innehållande vedbod, en låg bodlänga innehållande dass och grishus med var sin dörr och fönster. Intill grishuset är en mindre vagnbod. Den större bodlängan innehåller två vagnbodar, hoimd (hörum) och lammhus, på loftet är det magasin. Bodlängan täcks av ett spåntak med en fågelholk på nocken! T h skymtar ladugårdens stalldel med halmtak. Mellan stallet och lammhuset sitter en port för att stänga av gådsplanen. Träden framför den låga bodlängan finns inte kvar, inte heller gapskjulet, som är ersatt med en ny vedbod. Annars är det mesta sig likt.
Den vinklade ladugårdslängan med agtak var ovanlig, både för sin storlek och just för att den var vinklad. Agtäckta hus stod annars hörn i hörn, men var inte hopbyggda, för det var svårt att få tätt i vinkeln. Längan t v innehöll troligen två kohus. Det första hade sin hoimd, hörum, invid gaveln, luckan i väggen på framsidan visar det. Det andra kohuset hade troligen sin hoimd mot ladan och en lucka till denna inifrån ladans genomkörsel. Lada fanns således i byggnadens hörn med stora ladportar. Den lilla dörren i nästa länga kan gå till ett lamm- eller grishus. Därefter stall och portlider till vägen utanför. Vid gaveln t v står en liten bod med två dörrar. Ena delen hyste troligen ett dass, den andra kan ha varit hönshus. Byggnaderna ser hedenhösaktiga ut, men var kanske inte mer än kanske 60 år gamla när bilden togs. Bjärges Jakob Jakobsson hade ärvt gården och hustrun Stina var kommen från Kauparve.
Bilden visar en utställning av industriprodukter med tydligt militärt inslag. I bildens centrum står en soldatdocka med en uppstoppad häst som är fullt utrustat med betsel, sadel och väskor. Vid bildens vänster sida står ytterligare en hästdocka med hästvagn och foderpåse. Ovanpå finns ett skyllt med påskrift "Textilose" som tyder på det utställningen handlar om olika pappersprodukter. I förgrunden ser man rullar med pappersgarn och ett stort pappersrulle. På rullen står en anordning som demonstrerar papprets hållfasthet med en 20 kg vikt. Dessutom finns en hög med säckar och rullade mattor. Det är typiska produkter som framställdes med pappersgarn som ersättning för vegetabiliska fiber. Under första världskriget fick papperstextilindustrien en stor uppsving då Tyskland var annars helt beroende av import av textilfiber.
'Monterad varg sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Vargen är utan tvifvel Europas glupskaste rofdjur. Stark och närgången utbreder han på mången bygd inom vårt land skräck och fasa under långa vinternätter. I Lappland är vargen renhjordens farligaste fiende. I det mellersta Sverige rasar han ofta förfärligt bland den betande boskapen. Stundom angriper han till och med mennskan. Uthungrad till ytterlighet bortröfvar han sjelfa gårdshunden, ja, då skonar han ej ens sin egen art. Lyckligtvis är vargen af naturen feg. Annars skulle den förödelse, han anställer, bli långt fruktansvärdare. Utom denna stora, vilda hundart har Skandinavien två till, nemligen fjellracken och den vanliga räfven.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.
'Djävulsrocka upphängd på kaj. 12 män står framför den upphängda rockan. I bakgrunden ytterligare 1 man och lyftkran. Sjätte mannen från höger håller i en liten monterad djävulsrocka som föddes fram ur den döda rockan. :: Under bilden finns utförlig text på tyska: :: Texten till bilden: En djävulsrocka blir utställd. Fr. 990. New york. En ofantlig djävulsrocka fastnade i ankare och ankartåg till en fiskebåt. Ett kustbevakningsfartyg kom till undsättning och dödade den enorma fisken med 22 skott. Djävulsrockan vägde mer än 5000 skålpund. På den enorma ryggen finns egendomliga märken. Efter dess död föddes en lite djävulsrocka fram, dess längd var 20 cm. Moderdjävulsrockan och den lilla ska ställas ut offentligt. Bilden visar den stora och den lilla djävulsrockan, utställningsförberedda.'
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.