Värdshusbyggnaden eller brunnssalongen till hälsobrunnen Ekkällan i Linköpings södra delar. Initiativtagare till brunnen var läkaren och en av Linnés lärjungar, Johan Otto Hagström, som år 1761 lyckades förmå stadens magistrat att satsa på en brunnsrörelse i området. Verksamheten var igång till i början av 1800-talet. Huset är det enda som för eftervärlden minner om hälsokällans verksamhet.
Från 299 kr
Drottninggatan 19 var ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från sydväst.
Drottninggatan 32 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från nordväst.
Miljön utmed Tinnerbäcken i Linköping omkring år 1920. Området till vänster i bilden gick ännu under benämningen Tinnerbäckslyckorna. Här växte från det sena 1800-talet fram en relativt oreglerad bostadsbebyggelse, som i närmast fullo revs och ersattes under 1960-talet. Det stora flerfamiljshuset hade sin bortre fasad nära den blivande Hamngatan.
Gårdsinteriör från kvarteret Vårdtornet i Norrköping. I trähuset drev upplysningsvis skräddare Gottfrid Zetterstrand sin verkstad under 1800-talet. Zetterstrand är ett av många exempel på hantverkare som var verksamma i området på 1700- och 1800-talen. Stadsdelen runt kvarteret Vårdtornet har medeltida härkomst och kallades i folkmun Midtina för sitt centrala läge. Bilden är tagen 1957 i samband med rivningsansökan. Vy mot nordväst.
Stolplyckegatan 23 och 25 i Linköping är representativa exempel på den kåkbebyggelse som från det sena 1800-talet växte fram i utkanterna av Sveriges större städer. Vid tiden för bilden har husen i stadsdelen Stolplyckan sedan länge tjänat ut men först nu inleder staden sanering av området för att bereda plats för helt ny bostadsbebyggelse.
Apotekaregatan 15 i Linköping. Ett av många påkostade hus från det sena 1800-talet med kort livslängd. Det som ofta lastade dem var att de uppförts i en tid med avsaknad av elektrifiering och brister i försörjningen av värme, vatten och avlopp. Det förstnämnda kunde åtgärdas till rimliga kostnader men övriga installationer krävde mer och husen förblev ofta omoderna. Byggnaden revs fotoåret 1966.
Stillhet i ett allt som oftast livligt Roxenbaden. Utmed sjön Roxen norra strand började under det sena 1800-talet välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Färden mellan staden och deras sommarvisten gick helst båtledes och efterhand skapades ekonomi för passagerartrafik. För mer privat bruk anlades enklare spänger ut över det långgrunda vattenbrynet, här kompletterat med en badhytt.
Domprostgården i Linköping omkring 1945. Byggnaden uppfördes i början av 1800-talet genom landskamrer Johan Olog Hertzmans försorg. År 1897 blev den domprostgård. Bilden visar fastighetens ursprungliga läge. År 1953 flyttades byggnaden några tiotal meter mot norr för att göra Storgatans breddning möjlig. Vy från öster.
I anslutning till nöjesetablissemanget Lindöhäll uppfördes i slutet av 1800-talet ett fashionabelt kallbadhus. Det var beläget i viken för dagens småbåtshamn. Här ser vi det i sin prakt omkring sekelskiftet 1900, postgånget 1905. Under 1900-talet kom det att sjangsera för att omkring 1950 slutligen rivas.
På sin färd från Stora Rängen till Ärlången faller Stångån 28 meter. I äldre tid var fallhöjden än högre men låstes när den högst belägna sjön sänktes i slutet av 1800-talet. Det största och praktfullaste fallet låg i Skorpa, här i vårflöde 1920.
Exempel på ursprunglig bebyggelse i bostadsområdet Åbylund i Linköping. Stadsdelen hade från det sena 1800-talet vuxit fram under relativt oreglerade former. En omfattande sanering kom till stånd under 1950-talet och fortsatte in i påföljande decennium. Den tidiga bebyggelsen utmed den senare igenlagda Åbylundsgränd höll emot längst. Ett av husen var bildens Åbylundsgränd 9 som dock revs kort efter fototillfället 1967.
Utmed sjön Roxen norra strand runt Sandvik, började under det sena 1800-talet välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Färden mellan staden och Sandvik gick helst båtledes och efterhand skapades ekonomi för passagerartrafik. För mer privat bruk anlades enklare spänger ut över det långgrunda vattenbrynet, som med anledning av bad och båtliv kom att få namnet Roxenbaden.
Parti av Drottninggatan i Linköping. Gatan lades ut under senare delen av 1800-talet och bildade i stora drag stadens bebyggelsemässiga gräns i söder. Husen gavs en ståndsmässig karaktär, varav ett antal ännu kvarstår. Två sådana exempel är husen närmast till vänster i bild, Drottninggatan 37 följt av 35. Båda uppfördes runt förra sekelskiftet av byggmästare Anders Ohlsson, som troligen även gjort ritningarna till gatufasaderna.
En grupp nyfikna läroverkspojkar samlade framför fotografens kamera. Hans skäl till motivet är oklart men kan kvitta. Resultatet blev ett illustrativt ögonblick från Borggården 1905. Den vita byggnaden i bakgrunden fungerade vid tiden som stadens telefon- och telegrafstation. Notera gärna den lilla byggnaden i bildens högra kant, den sällan avbildade musikpaviljong som tillkom när stallgården omdanades till en promenadpark under 1800-talet.
Vy mot den så kallade Palmquistska gården i Linköping. Dokumentation av Östergötlands museum 1951, kort tid före rivning. Gårdens bostadshus uppfördes i början av 1800-talet av dåvarande ägare, ekonomidirektören och länsbyggmästaren Johan Holmberg. Efter ett flertal ägobyten under seklet kom gården från 1872 att innehas av friherre Napoleon Palmquist.
Parti av sjön Roxens norra strand med fastigheten Sandviks huvudbyggnad i grönska. Sjöns långgrunda vatten krävde en utsträckt brygga och den behövdes för den ökade trafik till och från platsen som inletts i slutet av 1800-talet. Området blev alltmer populärt för främst välbeställda Linköpingsbor, som här lät uppföra sommarbostäder för sina familjer. Bild från 1900-talets första år. Enligt notering före 1909.
Drottninggatan 2 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Bryggare Jacob Wilhelm Svensson lät uppföra huset omkring 1875. Efter att Drottningbron anlagts i slutet av 1940-talet fick byggnadskroppen som synes ett inklämt läge. Här dokumenterad av Östergötlands museum inför rivning. Vy mot sydost.
Parti av Norra Bryggaregatan, nuvarande Mäster Påvels, gränd i Norrköping. Vy mot gatans korning med Västgötegatan. I trähuset närmast till vänster drev skräddare Gottfrid Zetterstrand under 1800-talet sin verksamhet. Det putsade huset därbortom lät Zetterstrand uppföra 1836. Industribyggnaden i bakgrunden inrymde vid tiden Gamla bro yllefabrik. Bilden är tagen 1957 i samband med rivningsansökan inför breddning av Västgötegatans nedre del. Perspektiv mot söder.
Den så kallade Domprostgården i Linköping uppfördes ursprungligen i början av 1800-talet av och som bostad till landskamreren och kammarrådet Johan Olof Hertzman med familj. Under åren 1863 och 1890 tillhörde gården familjen Lagerfelt, först 1897 fick huset funktion som stiftets domprostgård. År 1953 flyttades byggnaden några tiotal meter mot norr för att göra Storgatans breddning möjlig. Vy från öster.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.